Kyrkan värvar i förskolan

Idag har jag en debattartikel i Sundsvalls Tidning:

I Sundsvalls Tidning kan man den 20 oktober läsa om kontraktsprost Anna-Maria Larssons förestående visitation i Ljustorp, Hässjö och Tynderö pastorat. Om en aktivitet som ska uppmärksamma FN-dagen säger hon: "Det blir en gudstjänst med inriktning mot barn och vi har bjudit in förskolebarn som ska delta.

En snabb koll med en aktuell förskola visar att det finns åtminstone en i personalen som inte har hört någonting alls om en gudstjänst. Så vad är då det här? Jo, ännu ett exempel på Svenska kyrkans ogenerade ambition att nå våra barn.

När vi själva väljer att i strid ström lämna kyrkan, måste man ut och nyrekrytera för att verksamheten ska gå ihop. Med en uttalad strategi att lära barnen att hitta till kyrkan utnyttjar man på ett fult sätt den legitimitet som skolan ger. Och om inte kyrkan är helig nog, så är FN det definitivt.

Det har skett en förskjutning i det allmänna medvetandet kring "vår" religion. När jag gick i skolan hette ämnet kristendomskunskap och man kunde få befrielse från undervisningen av religiösa skäl. Förändringen kom när ämnet bytte namn till religionskunskap och blev obligatoriskt för alla.

Det fungerar under absolut objektiva och opartiska förhållanden, men dessa är en utopi.Dagens verklighet i förskola likaväl som i låg- och mellanstadiet är en kristendomsundervisning med några sidor islam och buddhism i sista kapitlen, som alibi för en förment allsidig undervisning. Ett enkelt påpekande om att den grundliga undervisningen i de bibliska berättelserna saknar sin motsvarighet i övriga religioner, bemöts regelmässigt med ett: Ja, men det är ju vår tradition, kultur och historia! Så kan alltså en befrielse av religiösa skäl, omvandlas till ett obligatorium, med hänvisning till tradition, kultur och historia. Vi kommer inte undan.

I det här speciella fallet riktar man in sig på förskolebarn. Det är inte obligatoriskt att gå i förskolan, men hur ter sig situationen för den förälder som inte vill ha sitt barn på gudstjänst i Svenska kyrkan? Som inte vill att barnet ska skolas in i den mytologi och tro på övernaturlighet som kyrkan står för. Som vill tacka nej till religion och bli respekterad för det beslutet?
Jag som pluggade stannade hemma med ungen hellre än att ta diskussionen.

Förbannat fegt, men som förälder står man i ett beroendeförhållande till lärarna och är mån om att relationerna ska fungera. Att ta upp diskussionen i föräldragruppen är dömt att misslyckas när frågan i de flesta fall anses bäst avgjord genom majoritetsbeslut. "Harmlöst, trevligt, gulligt och rart, eller tror du att ditt barn blir frälst av ett besök i kyrkan?"

Så vad gör den förälder som inte vill ha sitt barn på gudstjänst i Svenska kyrkan – vabbar?

::::::::::::::::
Lotte Lundgren, ledarskribent på Barometern skriver en korkad ledare i ämnet. Som sagt, vi kommer inte undan...