tisdag 29 september 2009

Hägglunds eget "vanliga folk" är troende

Jag har en artikel på Norrans debattsida där jag skriver om mina funderingar kring Göran Hägglunds - vid det här laget väldebatterade - synpunkter på "kultureliten" och "vanligt folk".

.../
"Om man tänker sig in i rollen som offer för det hån och den misstänksamhet han beskriver, så klarnar det kanske. Göran Hägglunds eget ”vanliga folk” är troende. Det är en grupp som upplever sig så hårt ansatta i sin tro att man myntat begreppen kristofobi och militant ateism. Som förolämpats av kampanjer som Humanisternas ”Gud finns nog inte”. Och som förtjust kastat sig över Inger Johanssons blogg ”Sanningen måste fram” bara för att en tid senare tvingats inse att den var en parodi. Göran Hägglund själv snubblade till när han kritiserade bloggen för påståenden som visade sig vara autentiska citat från hans egna riksdagsmän."
/...

Det är intressant att ta del av Elisabeth Sandlunds synpunkter i ämnet, på tidningen Dagens ledarsida. Är vi till och med i något avseende överens, Sandlund och jag? Jag pekar ut "hån och misstänksamhet" mot kristna som skäl till Hägglunds utspel. Kan man i så fall tolka Sandlund som att hon uppmanar Hägglund att göra klart för sina väljare att de, i egenskap av sympatisörer till ett parti på kristen grund, ska vända andra kinden till?

måndag 21 september 2009

Kyrkan angår inte

Att Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna skulle gå framåt i kyrkovalet var ingen större överraskning. Men att valdeltagandet skull sjunka ytterligare förvånar mig. Uppmärksamheten har ju varit enorm jämfört med tidigare val. I år finns det dessutom frågor att ha en åsikt om. Jag kan inte se någon annan förklaring
än att folk resignerat.

Kanske har det varit lättare att masa sig till valurnorna om man
är emot samkönade äktenskap och vill släppa vigselrätten? Framgångarna för Fk och Sd tyder på det. I så fall är det mycket pinsamt för övriga partier som inte lyckats markera ett stöd för dessa frågor i ett ökat valdeltagande.

Statistiken över hur många som lämnar kyrkan i år kommer därför att bli intressant. En tydlig ökning av utträdena kan tolkas som att man tröttnat på spektaklet och vänder kyrkan ryggen.
Om utträdessiffrorna däremot ligger kvar på samma nivå som tidigare år, kan man anta att folk faktiskt inte bryr sig. Det finns viktigare saker att ägna sig åt. Kyrkan angår inte, den bara är.

DagenDagenSydsvenskanDagenDNSvD

söndag 20 september 2009

Släkten är värst

Så kan vi då på nytt få belägg för tesen att ”släkten är värst”.
I DN möts vi denna morgon av Kurdo Baksi som i sin framtids- version av Sverige 2030 beskriver hur en ”lång, vacker och erfaren polis i slöja tar emot min polisanmälan.”. Notera det där med slöjan. För samma morgon tar Nalin Pekgul strid mot slöjan på Newsmill. Och jo, de är syskon.

fredag 18 september 2009

Rösta med fötterna – lägg din utträdesanmälan i valurnan på söndag

Har du tröttnat på att vara medlem i Svenska kyrkan, men har svårt att komma till skott? Ta tillfället i akt och gå till röstlokalen på söndag. Ta en blankröst och skriv:

"Anmälan om utträde ur Svenska kyrkan"
  • Namn
  • Adress
  • Personnummer
  • Namnteckning

Om du fortfarande vill sponsra något behjärtansvärt ändamål
kan du gå på valfri gudstjänst och stoppa dina surt förvärvade tusenlappar i kollekthåven istället. Då vet du var de hamnar.

(Tyvärr var pastorsexpeditionen stängd för veckan när jag skulle testa den juridiska hållfastheten i det här förslaget som kommer från Polarn. Men det skadar ju inte att testa och du vet att tricket lyckats när du fått en bekräftelse på utträdet från din församling.)

Dagen
DagenSydsvenskanDagenDagenDagenDagenDagenDagenDagenDagen

Har vi alla hästar i stallet?

Gudarna måste skämta med oss denna vecka. Intet ont anande började vi veckan med att ta del av Roland Poirier Martinssons förnumstigt gnäggande betraktelse över sitt innehav av ett stycke hemmafru. Och vi får veta vad det kostar honom. Det visade sig vara en lätt uppvärmning inför vad som komma skulle närhäst... jag menar, härnäst:

För in i mediamanegen skrittar snart det lätt nerviga fullblodet Anna Anka som gift sig rikt. Och vi får veta vad det kostar henne.
Innan vi vet ordet av galopperar så en yster Göran Hägglund in på arenan till text och ton av Ulf Lundell och uppmanar till nedstigning från samtliga höga hästar. Vad ska inte detta kosta honom?

Men så händer något: De tre principryttarna börjar plötsligt att interagera med varandra. Ankan blir slagträ i R P Martinssons hemmafrudebatt och skrittar upp jämsides med Elise Claesson. Samtidigt erbjuder partisekreterare Lennart Sjögren (Kd) en krattad manege åt Ankan som aviserat lust på en politisk karriär.

Detta avstyrs per omgående av en upprört fradgande Maria Fälth från Kristdemokraternas kvinnoförbund. Sjögren tvingas till en blixtsnabb reträtt med svansen mellan benen. (Om denna var av modellen "hästsvans" eller "ankstjärt" förtäljer dock icke historien.)

Förvirringen är total. Anders Gernandt, salig i åminnelse, skulle gått i spinn av pur förtjusning, ety det nu både löddrrrrrrar och luktar häst i mediamanegen. Men Ankan förefaller åtminstone i dagsläget ha slagit både Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius tid på politikerbanan med hästlängder. Lite tråkigt faktiskt. Jag hade gärna sett en valrörelse där Kristdemokraterna gått till val på frågan att svenska kvinnor ska gifta sig rikt.

DNSvDSvDSvDSydsvenskanSvDAftonbladetHelsingborgs DagbladHelsingborgs DagbladHelsingborgs DagbladHelsingborgs DagbladAftonbladetDagens NyheterDagenAftonbladetSvDSvDSvDSvDSvDSvD

Bloggtips:
Harry Amster i SvD om såpornas dramaturgi
Träffsäkert från Latexnuckan

torsdag 17 september 2009

Låt honom hållas, han är nyttig

Dagens självklara ämne för en betraktelse borde vara Göran Hägglunds utspel i Dagens Nyheter. Om det nu inte vore för att DN själv sabbar det roliga och lämnar facit till övningen. Under rubriken ”KD i jakt på väljare" skriver man i en kommentar:

"KD är hårt pressat av dåliga opinionssiffror och riskerar att åka ur riksdagen i valet nästa år. Första gången Göran Hägglund drog en lans för ”vanliga strävsamma människor” var i sitt tal på KD:s riksting i juni. Det här temat återkom kortfattat i talet under Almedalsveckan där han myntade begreppet ”Verklighetens folk”. Inom KD finns en falang som vill att partiledningen ska rikta in sig på ”toleranta konservativa väljare” som blivit hemlösa efter moderaternas politiska omorientering under senare år

Det finns liksom inte så mycket mer att tillägga. För det här är priset vi betalar för en borgerlig regering efter nästa val. Låt killen hållas och önska honom lycka till. Debatten om kulturelitens förtryck av "vanligt folk" är äldre än tavlorna med gråtande barn. Den kan vi fortsätta någon annan gång.


Dagen
Bloggtips:
Badlands Hyena . DeckarRuth . Sanna Rayman . The one and Donny . Sydsvenskan . Trollhare . Neonbibeln . Embryo . Fokus . Messerschmitt . Dagen

onsdag 16 september 2009

Dagen då medieankan fick ett ansikte

Jag kan inte låta bli att tipsa om den här. Den är bara för rolig!
Sen är det bara att vänta och se om den är fejk eller ej. Gissning?
"Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor"

Tillägg 16/9:
Jag snackade just med Polarn. Han säger att det är kristallklart:
Det är en Viasat Broadcasting närstående medarbetare som gjort en ny Otto Ruben Svensson, ”Till den svenska quinnans tjänst – från Ystad till Haparanda”


SvD
SvD
DN

tisdag 15 september 2009

Herre Gud, tipsa försäkringsbolagen!

Tidningen Dagen kan berätta att Elimkyrkan i Stockholm kommer att ha Transformationskonferens kommande helg. Konferensdeltagare kommer att stå på Stockholms gator och erbjuda förbön:

Jag har varit med om mirakler i sådana sammanhang, säger en förväntansfull Kjell-Axel Johanson, föreståndare i Elim.”

I somras var han med om detta i Vänersborg och fick uppleva hur en muslimsk kille skrattande lät dem be för hans skadade fotbollsknä. Efter att han tydligt deklarerat att han inte trodde på det hela.
- Tre minuter senare var han helad.
De fick även kontakt med en tjej som de hade bett för ett år tidigare. Hon led av en whiplashskada sedan tio år.
- Vi märkte ingen skillnad efter bönen, men nu kom hon och berättade att hon vaknat dagen efter och varit fullständigt frisk.


Det här är ju alldeles fantastiskt! Ännu roligare är det om man kunde få en bekräftelse från försäkringsbolagen och läkarna som hanterat dessa skador. De borde jubla över de möjligheter som öppnar sig. Frågan är om det inte till och med borde ingå i försäkringsvillkoren att man förbinder sig att ta en sväng förbi Elimkyrkan innan man får försäkringsersättningen utbetald?

Sista striden är här?

Socialdemokratisk kyrkopolitik kan förenklat beskrivas som, att i valet mellan att bekämpa kyrkan utifrån eller ta makten över den inifrån, valde man det senare. Man måste komma ihåg under vilka villkor detta skedde: Svenska folket hade ingen religionsfrihet. Möjligheten att stå utan samfundstillhörighet kom först 1952. Det fanns alltså starka skäl att tämja den kyrka man tillhörde av tvång.

Det är ingen avancerad gissning att den nedtonade profilen senare bidrog till att många stannade kvar som medlemmar av födsel och ohejdad vana. Svenska kyrkan kom också med tiden att associeras mer med kulturarv och som markör för nationell identitet, än med Gud, Jesus, bekännelse och personlig frälsning.

Men så händer det något: Frågan om äktenskap och vigselrätt.
De intill förväxling lika nomineringsgrupperna får här en het potatis att hantera. Nu finns plötsligt en fråga att ta spjärn emot i en sista kraftansträngning att profilera sig. För plötslig vill alla något. För eller emot. Mobiliseringen pågår för fullt. Är det vi nu beskådar begynnelsen på en maktkamp mellan politiska partier och frikyrkofolket? Likt två eremitkräftor bröstar de upp sig till strid om det tomma skalet.

Höjer man blicken från dramat som utspelas där nere i dyn på ankdammens botten, kan man roa sig med att spana efter tecken i skyn. För oavsett hur det hela utvecklas, stiger temperaturen i kyrkan denna höst som i en slutgiltigt uppblossande supernova. Framtiden som vit dvärg förefaller hur som helst oundviklig.

Dagen
SvD
Sydsvenskan
Dagen

måndag 14 september 2009

Elise Claesons logiska krumsprång

I SvD bjuder Elise Claeson på ännu ett av sina logiskt krumsprång. Det senaste gränsande till cynism och väl värd en kommentar. För här hänvisar hon slugt till den omvittnade känsla av lycka som många av oss hängivna odlingsmänniskor är så innerligt bekanta med. Men hon slirar iväg och landar i ett lika förljuget som romantiserat scenario av anno dazumal:

Kolonilottslyckan skapas i ett lokalt, platt nätverkssamhälle som liknar de bondbyar där kvinnorna styrde innan socialdemokratin tog över. Det sägs att kvinnorna var de första bönderna, kanske de första företagarna. De sökte lyckan nära lägerelden. För dem var lyckan inte bara en frihetsresa utan också trygg gemenskap.

Har inte Elise Claeson förstått att lyckan över kolonilotten ytterst beror av kravlöshet och att vi är oberoende av det den avkastar?? Det är så förföriskt lätt att hemfalla åt ett romantiserande om livet förr. Lika lätt som att glömma att vi lever som vi gör idag för att vi faktiskt fann vissa nackdelar med livet runt lägerelden. Kålroten har aldrig smakat så gott som nu, när vi slipper överleva på den.

Hedrande nominering till tidningen Dagen

Dagen.se är en av tre tidningar som har nominerats till Årets digitala dagstidning. Det är rättvist. Dagen har stor betydelse för oss som bloggar om religionsfrågor. Dessutom är tidningen Dagen en oumbärlig publikation för varje sekulär person på spaning i det terra incognita som utgör den religiösa världen. Här blandas frejdigt stort och smått med högt och lågt. Med gemensamma ansträngningar kan vi säkert åstadkomma storverk. Eller åtminstone öka konsumtionen av beta-blockerare.

Skytte lyckas till slut

Skytte håller god styrfart genom en hel krönika i SvD och lyckas berätta något som är både relevant och dagsaktuellt, inte minst nu i kyrkovalstider. Det handlar om hur Socialdemokratin bytte väg från att bekämpa kyrkan utifrån till att ta makten över den inifrån.

För den som vill fördjupa sig i ämnet rekommenderar jag Daniel Alvungers avhandling ”Nytt vin i gamla läglar, Socialdemokratisk kyrkopolitik under perioden 1944-1973”.

Tack till Religiovakt som tipsade mig om boken!

fredag 11 september 2009

Om konsten att missa det väsentliga

Dagens ”God morgon, sovit gott? får vi nog rikta till Jan Strid, forskare på SOM-institutet som intervjuas i tidningen Dagen:

Bristen på tydliga frågor som skiljer nomineringsgrupperna åt gör att folk inte ser någon mening med att rösta, menar han.Om du går igenom vad de olika grupperna har för tankar om framtiden för kyrkan är det väldigt vackra formuleringar, men om det inte finns några frågor som är nomineringsgruppskiljande, varför ska man rösta då?

Frågan om samkönat äktenskap och vigselrättens bevarande,
har du hört talas om det Jan Strid? På Dagen finns en länk till Kyrkans Tidning som dock nyanserar hans uttalande i Dagens artikel. Där står det så här:

"Han ser omedelbart en fråga som skulle kunna höja valtemperaturen – frågan om Svenska kyrkan ska införa äktenskap även för homosexuella par.

Som vår sammanställning här bredvid visar lyfter flera av nomineringsgrupperna fram den frågan som en av de viktigaste frågorna i årets kyrkoval, trots att den med stor sannolikhet kommer att avgöras av årets kyrkomöte redan i höst. Det är ett kyrkomöte som valdes redan vid förra kyrkovalet 2005. Alltså är det inte en fråga som avgörs i kyrkovalet i år.

– Om kyrkovalet skulle handla om kyrkor som hotas av nedläggning skulle det kunna öka valdeltagandet också, tror Jan Strid."

Just detta faktum att årets kyrkomöte valdes 2005 kommer naturligtvis att påverka hur man beslutar i de här frågorna, men kommer det att få väljarna att "resignera" och välja efter gamla invanda partipolitiska mönster, eller kommer det att växa en opposition inom kyrkan? Det är i det senare fallet som nomineringsgruppen Frimodig kyrka kommer att göra sig gällande och det kommer i högsta grad att ha betydelse för hur kyrkan utvecklas framöver.

onsdag 9 september 2009

Examensprov för en blivande präst i SvK

-
Grattis!

Du ska utexamineras som präst i Svenska kyrkan. Det är ett kall som förpliktigar. Nu har du möjlighet att testa dig själv för att se om du kommer att fungera väl i den kristna arbetsgemenskapen och finna dig tillrätta med dina ansvarsfulla arbetsuppgifter.

Gör så här: Här nedan ser du några föremål. Du ska nu bestämma vilka som är relevanta för ditt kommande yrkesliv. När du har testat dig själv kan du kontrollera med facit längst ner på sidan.

Lycka till!











Dagen
Dagen
Mer på temat kul i kyrkan i SvD

Här har jag skrivit mer i ämnet Svenska kyrkans clowner

Behov som behov

Är journalisten fullständigt omedveten eller tar hon
bara tillfället i akt att demonstrera sin subtila humor?
Kolla den här briljanta miljöskildringen från Vadstena:

"Inne på borggården finns en scen och mängder av bänkar.
Till vänster på den stora gården står en rad blå toalettbås uppställda, på den högra delen av gården finns möjlighet att bikta sig.
"

tisdag 8 september 2009

Årets realitysåpa heter: "Kyrkomöte"

(Texten finns nu även i en längre version på Newsmill)

Det blåser upp till storm inom Svenska kyrkan. Det är frågan om äktenskapet och vigselrätten som nu har strålande förutsättningar att göra det annars så anonyma kyrkovalet och Kyrkomötet till höstens verkliga realitysåpa. För här kommer att uppdagas en inomkyrklig splittring som kan få kvinnoprästfrågan att framstå som en stillsam kontrovers i jämförelse.

Kanske är det vi bevittnar själva finalen på den process som startade med Gustav Vasas reformation. Kyrkan styrdes då in på en ny väg efter att katolska kyrkans makt brutits i Sverige. Vi fick istället en statskyrka som fungerade som statens förlängda arm. Men när den katolska kyrkan ännu agerar i orubbad maktutövning och som om tiden stått stilla, har den svenska kyrkan genom den dubbla ansvarslinjen exponerats för samtidens värderingar.
Flera år efter kyrka-statseparationen accelererar frustrationen över hur verksamheten utvecklats till en tummelplats för partipolitiska intressen. Har kyrkan därmed, som kyrka betraktat, nått vägs ände?

Med sitt nedtonade religiösa budskap har den gravt sekulariserade kyrkan alltmer kommit att framstå som enbart en markör för nationell identitet. Den tjänar nu mest som feelgood-konsult för den moderna människans behov av tjusigt inramade ceremonitjänster. Men någonstans ligger fortfarande en teologi och skramlar som kvarglömda växelmynt i en burk med pennstumpar. Av många har läran börjat upplevas som ett reellt hinder i verksamheten. Så är det också symptomatiskt att just rättighetsfrågor för kvinnor och homosexuella traditionellt utgjort de knepigaste stötestenarna inom kyrkan. Med sin uråldriga teologi i bagaget har man fått uppenbara problem att hålla jämna steg med det övriga samhällets utveckling mot bättre villkor för dessa grupper.

Hösten kyrkomöte ska fatta beslut om samkönade äktenskap och vigselrättens bevarande. Läronämnden, som är kyrkomötets utskott för teologiska frågor, har lämnat ett yttrande med ett flertal reservationer, vilket bara det är ytterst ovanligt. Dokumentet bjuder på en lika spännande läsning som det vittnar om total intern splittring. Frågan är om man någon annanstans kan hitta en mera pedagogisk redovisning av hur teologin kan komma i konflikt med samtidens värderingar? De senare företräds av en majoritet av kyrkomötets ledamöter och de av kyrkans anställda som med ett fuktat fingret i luften klarar av att avläsa hur de politiska vindarna blåser.

Men tål teologin hur mycket demokratiskt inflytande som helst, om en kyrka ska bestå som trossamfund? Kyrkan förefaller här stå inför en fråga som är lika politiskt självklar som teologiskt omöjlig att hantera. Brådskan har ställt till det ytterligare. Skiljaktighet i uppfattning är en sak, men här har processen inte ens kunnat genomföras i enlighet med kyrkans eget regelverk. Församlingarna och ekumeniska samarbetspartners har lämnats utanför. En konflikt förefaller därmed oundviklig för den kyrka som ännu inte hunnit läka såren och försonats efter beslutet i ämbetsfrågan för femtio år sedan.

Att den aktuella situationen uppstått beror i hög grad på att staten aldrig lyckades klippa de sista banden med kyrkan vid kyrka-stat-separationen år 2000. Det civilrättsliga och könsneutrala äktenskapet borde ha förverkligats redan då. Men den dåvarande regering tog aldrig steget att besluta att vigselrätten skulle vara en myndighetsutövning för staten att sköta.

Nuvarande regering agerade desto effektivare. Men var det en tillfällighet att lagen om samkönade äktenskap kom mindre än ett halvår innan Kyrkomötet skulle ta ställning till vigselrätten som annars upphör nästa år? Riksdagen stiftade sin lag och bollade över frågan som heta potatis rakt i knäet på kyrkan. Under tidspress fattade Kyrkostyrelsen beslutet att rekommendera bifall till vigsel av samkönade par. Ett beslut som är så svårt för många inom kyrkan, att man hellre avsäger sig vigselrätten. Det är inte lätt att ta ifrån någon privilegier, så frågan är om regeringen helt kallt kalkylerade med att Svenska kyrkan skulle göra grovjobbet själv den här gången, bara man räckte över silkessnöret?

Det finns samtidigt ett mycket starkt motstånd inom kyrkan mot att avsäga sig vigselrätten. Ett sådant beslut skulle vara lika otaktiskt som att skicka ut inbetalningskort på medlemsavgiften i januari. Kyrkan är väl medveten om att det ofta är den faktiska nyttan som avgör om tjänsterna efterfrågas eller ej. Om det som återstår av kyrkbröllopet är välsignelsen och tron på den apostoliska trosbekännelsen, kan insikten om kyrkans egentliga budskap få ett besvärande antal brudpar att se sig om efter andra alternativ. Så varför avskaffa vigselrätten när den betyder så mycket för kyrkans attraktionskraft och förutsättning att hålla prästerna med sysselsättning?

Har då den här utvecklingen någon som helst betydelse för en sekulär person som står utanför kyrkan? Jag vill hävda att den har det. Svenska kyrkan har idag så stora anspråk att det är svårt att hålla den på avstånd. En konsekvens av den senare tidens minskande medlemstal är att kyrkan bland annat har inlett en intensiv satsning på att nå barn genom den allmänna skolan. Genom att befinna sig på skolorna ska barnen lära sig att se präster och kyrkan som ett naturligt inslag i vardagen.

En kohandel pågår i många av landets kommuner där kyrkan ställer präster till skolorna förfogande i utbyte mot fritt arbetsrum. En hårt pressad kommunal ekonomi gör det vårt att tacka nej till denna gratisresurs i form av en vuxen som agerar rastvakt i korridorer, uppehållsrum och skolgårdar. Många bejakar tvärtom arrangemanget och bortser från konflikten med lagens krav att skolan ska vara icke-konfessionell.

För den som vill stoppa kyrkans infiltration i skolan har det stor betydelse hur kyrkan profilerar sig. En kyrka som sekulariserats därhän att dogmerna har förkastats till förmån ett till intet förpliktigande kärleksbudskap, parat med politiskt korrekt engagemang i freds- och miljöfrågor, är svår att bemöta. Den präst som hellre talar om FN-deklarationer, klimathot och Gandhi än om Gud, Jesus och Bibeln, blir därmed en trojansk häst för kyrkan när den ska motivera sin plats i skolan. Omvänt skulle en tydlig kristen förkunnelse göra det lättare att identifiera och tacka nej till ett religiöst budskap som inte ska förmedlas i skolan.

Av den anledningen är det intressant även för en sekulär person att se vad som händer i kyrkovalet och under höstens Kyrkomöte. De flesta partipolitiska grupperna i kyrkomötet är för en samkönad vigsel och en bibehållen vigselrätt. Men det finns starka motkrafter som önskar en kyrka enbart styrd av dess eget folk. Motståndet mobiliseras bland annat i den partipolitiska obundna nomineringsgruppen Frimodig kyrka, Fk.

Fk går till val på att kyrkan ska tala högt om Bibeln, Gud och Jesus. Man säger bestämt nej till samkönade äktenskap och man vill avsäga sig vigselrätten. Det är inte osannolikt att kyrkan efter tumult kring vigselfrågan på allvar kommer att ”påkristnas” om grupper som Fk får inflytande. Med ett valdeltagande på 10% finns det goda marginaler för att en mobilisering kan få effekt. Utgången av höstens drama är svårt att sia om, men frågan är om Svenska kyrkan någonsin varit så nära en splittring som nu?

Oavsett resultat i kyrkoval och Kyrkomöte kan man räkna med att många kommer att lämna kyrkan i protest. Hösten kan alltså bjuda på en hel del underhållning för den som betraktar Svenska kyrkan från åskådarplats och på behörigt avstånd.


Tillägg 20/9 kl 20:40
Dagen skriver om valdeltagandet
som verkar öka jämfört med 2005:

"Det är framför allt två frågor som har dominerat i valdebatten: Den ena har handlat om partipolitiken inom Svenska kyrkan. Den andra om kyrkan ska behålla vigselrätten. Men den senare frågan kommer inte att påverkas omedelbart av valet. Beslutet om vigselrätten ska fattas redan under hösten och det nya kyrkomötet tillträder efter årsskiftet. Trots det kommer frågan att påverka debatten också i framtiden, anser bedömare."
Dagen

Dagen

Dagen
SvD
SvD
SvDGPSydsvenskanDagenDNDagenDagenDagenDagenDagenDagenDagenDagen