lördag 17 december 2011

En uniform med religiösa symboler är inte uniform

Substantiv och adjektiv var aldrig min starka sida när jag gick i skolan. Ändå kan jag med ryggmärgen bemästra skillnaden. Hur angenämt vore det inte om också våra politiker kunde inse skillnaden?
I radioprogrammet Människor och tro  i P1 fick jag tillfälle att debattera med integrationsminister Erik Ullenhag. Redaktionen kontaktade mig i egenskap av chefredaktör för det religionskritiska debattmagasinet Bright. Det hade man inte behövt göra.

Det uttalade motståndet mot regeländringen i Rikspolisstyrelsens uniformsreglemente är äldre än så och reaktioner återfinns bland Ullenhags partikamrater redan 2003. Det var under den dåvarande justitieministern Thomas Bodströms tid som Rikspolisstyrelsen, uppmanad av DO Katri Linna, började diskutera slöja, kippa och turban för att locka fler invandrare till polisyrket.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. En första invändning kom från Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om polisens uniformer (Fråga 2002/03:1288):

Rikspolisstyrelsen har föreslagit att det ska bli tillåtet för poliser att i sitt arbete bära vissa etniska och religiösa kläder till exempel huvudduk eller turban. Anledningen är att polisen säger sig vilja visa att man accepterar olika etnisk bakgrund och religiös tillhörighet.

Ett av de viktigaste syftena med en enhetlig uniform är att den enskilde polisens religiösa eller politiska livsåskådning inte ska ha någon betydelse. När den enskilda polisen möter allmänheten ger uniformen en tydlig signal att vederbörande är en myndighetsperson som ytterst representerar samhället och våra gemensamma lagar. Förslaget från Rikspolisstyrelsen väcker frågan om var man ska dra gränsen för vilka etniska och religiösa kläder eller symboler som får bäras, och vem som ska dra den gränsen.

Alla ska kunna vara övertygade om att man får samma bemötande, oavsett vilken polisman man stöter på. Man ska inte bilda sig en uppfattning om en polisman på religiösa eller etniska grunder. Det är av stor betydelse att polisen i Sverige breddas, så att poliskåren bättre speglar befolkningssammansättningen i vårt land. För att detta ska bli möjligt krävs snarare att polisens antagningsprocess moderniseras än att kravet på en enhetlig uniform slopas.

Vad avser justitieministern att göra för att polisen i Sverige även i fortsättningen ska bära en enhetlig uniform?

Den 25 augusti 2003 svarade justitieminister Thomas Bodström:

/…/Rikspolisstyrelsen (RPS) arbetar aktivt för att andelen poliser med utländsk bakgrund ska öka. En del i detta handlar om att se över och anpassa rekryteringsförfarandet så att sökande med invandrarbakgrund inte diskrimineras. RPS har också inlett ett arbete med att se över arbetsmiljö och arbetsrättsliga bestämmelser för att utröna om det inom dessa områden kan finnas diskriminerande inslag. I detta sammanhang diskuteras även polisens uniform och om reglerna kring bärandet av denna på något sätt kan innebära ett hinder för människor med viss religiös tillhörighet att söka sig till polisyrket. För närvarande finns dock inget förslag som går ut på att polisens uniform ska förändras.

Det dröjde inte heller länge innan den första motionen lades. Motion 2003/4:Ju465 polisväsendet:

"...Inom polisen förs sedan en tid en diskussion om etniska och religiösa inslag i uniformen, t.ex. huvudduk eller turban. Anledningen är att polisen säger sig vilja visa att man accepterar olika etnisk bakgrund och religiös tillhörighet. Ett av de viktigaste syftena med en enhetlig uniform är att den enskilde polisens religiösa eller politiska livsåskådning inte ska ha någon betydelse. När den enskilda polisen möter allmänheten ger uniformen en tydlig signal att vederbörande är en myndighetsperson som ytterst representerar samhället och våra gemensamma lagar. Förslaget från Rikspolisstyrelsen väcker frågan om var man ska dra gränsen för vilka etniska och religiösa kläder eller symboler som får bäras, och vem som ska dra den gränsen.

Alla ska kunna vara övertygade om att man får samma bemötande, oavsett vilken polisman man stöter på. Man ska inte bilda sig en uppfattning om en polisman på religiösa eller etniska grunder. Det är av stor betydelse att polisen i Sverige breddas, så att poliskåren bättre speglar befolkningssammansättningen i vårt land. För att detta ska bli möjligt krävs snarare att polisens antagningsprocess moderniseras än att kravet på en enhetlig uniform slopas.

Stockholm den 7 oktober 2003
Johan Pehrson (fp)
Torkild Strandberg (fp)
Karin Granbom (fp)
Helena Bargholtz (fp)
Sverker Thorén (fp)
Cecilia Wigström (fp)

Även moderater kom att blanda sig i frågan.
Motion 2003/04:Ju259 Polisuniformer:

”Diskrimineringsombudsmannen, DO, har i ett förslag framfört att poliser skall tillåtas bära turban, slöja eller annan religiös huvudbonad till sin uniform.

Enligt min uppfattning är polisuniformen en enhetlig klädsel som representerar något annat än sin bärare. Den representerar ordningsmakten i Sverige och så måste det även fortsättningsvis vara. Vi bör inte ändra på principen att polisen skall representera den neutrala och objektiva statsmakten. Om polispersonalen i stället i fortsättningen skall representera sig själva som individer har hela principen med rättsväsende och myndighetsutövning fallit. Om religiösa huvudbonader skulle tillåtas som uniform ser jag inget hinder mot av polisen också skall få bära sitt favoritlags keps, mössa eller halsduk.

För att inse konsekvenserna av DO:s förslag vill jag ge följande exempel. Vilken huvudbonad skulle polisen som undersökte moskébranden i Malmö ha haft – turban, slöja eller kalott? Är det okej att poliser som bevakar fotbollsmatcher bär kepsar från sina favoritlag? Eller är det inte så att den neutrala polismössan är att föredra i alla sammanhang?

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Den 19 februari 2004 kan man läsa i
Justitieutskottets betänkande 2003/04:JuU15 Polisfrågor:

"I Justitiedepartementet pågår ett arbete som skall resultera i en handlingsplan för att bl.a. förbättra mångfalden inom polisen. Handlingsplanens fokus skall ligga på bl.a. vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas inom polisen för att underlätta rekryteringen av personer med utomeuropeisk bakgrund eller människor med i övrigt annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk samt även i övrigt vidga rekryteringen från ett bredare urval av befolkningen".
 
Justitieutskottets betänkande föreslog med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete att riksdagen skulle avslå samtliga motioner.

Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp) reserverar sig  i Justitieutskottets betänkande:

"Vid allmänhetens möte med polisen ger uniformen en tydlig signal att polismannen är en myndighetsperson, en representant för samhället. Alla skall kunna vara övertygande om att få samma bemötande av samtliga poliser. Man skall inte bilda sig en uppfattning om en polisman på t.ex. religiösa eller etniska grunder. Mot bakgrund bl.a. härav är det angeläget att bibehålla kravet på en enhetlig polisuniform."

Den 1 mars 2006 beslutade Rikspolisstyrelsen att ändra polisens övergripande mångfaldsplan. I planen slås nu fast att

"Rikspolisstyrelsen ser positivt på att en medarbetare, i enlighet med sin religiösa uppfattning, bär turban, kippa eller huvudduk i tjänsten." 

Dåvarande diskrimineringsombudsmannen, DO, Katri Linna välkomnade beslutet.

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens uniformer 4 kap. 12 § lyder:

"Religiös huvudbonad i form av huvudduk, kippa eller turban får bäras till uniform. Huvudbonaden ska vara blå eller svart"
 


EPILOG

Vi kan se hur Erik Ullenhag idag bejakar ett förhållande som hans partikamrater reserverade sig emot när Justitieutskottet valde att avslå deras motioner i frågan, under en socialdemokratiskt dominerad regering. Beslut om religiösa symboler i polisens uniform kom sedan att beslutas av Rikspolisstyrelsen, utan ytterligare behandling i Riksdagen.

Vad är det som hänt efter att förslaget först fördes på tal av Rikspolisstyrelsen 2002 och dåvarande justitieminister Thomas Bodström 2003 uttalar att det inte fanns något förslag som gick ut på att förändra polisens uniform? Ändå fanns en uttalad vilja från DO och RPS att få en poliskår som bättre svarade mot den etniska profilen i riket i stort.

Jag vill hävda att man var på god väg att nå det målet för flera år sedan, redan innan vi fick den första polisstudenten med religiös symbol i uniformen. Det finns alltså anledning att dra slutsatsen att just religiösa symboler i uniformen, inte på något sätt varit avgörande för att nå målet om etniskt mångfald i poliskåren.


Återstår då frågan varför denna regeländring i uniformskravet fortfarande finns kvar? Kanske är det så enkelt som att man behöver den lätt igenkännliga symbolen för att den demonstrerar en förment mångfald. När det stora flertalet i landet under senare år, de facto, börjat bli färgblinda för etnicitet och hudfärg, är religiösa symboler tacksamma att ta till för att demonstrera en politisk korrekthet i handling. Är det så enkelt som att det behövs ett starkare visuellt stimuli för att identifiera en invandrare idag?

I radioprogrammet Människor och tro berättas även om hur motsvarande fråga hanteras i England. Här vill jag verkligen uppmana till läsning av Dilsa Demirbag-Stens och Per Bauhns utmärkta bok "Till frihetens försvar". De visar på paradoxen att muslimska invandrare i Frankrike - trots landets betydligt striktare tillämpning av religionsfriheten - upplever en större acceptans, i och gentemot, samhället än vad som är fallet bland motsvarande grupp i England.

Kanske beror detta det enkla faktum på, att en muslim idag kan vara en sekulariserad muslim utan tro, men att öppenhet om detta är förenat med dödshot. Så varför då berätta att man lämnat religionen? De visar också att samhällets stöd till religiösa företrädare, oftare är ett stöd på bekostnad av de människor som vill slippa religionen överhuvudtaget, istället för att tillerkänna människor frihet som individer.

Tllägg 2011-12-19


Expressen 

Ullenhag i DN om invandrarhatet
Notis om detta i SvD 
Skånskan.se 
GP 
Dagen 
Dagbladet 
Newsmill 
Newsmill 
SvD
.

fredag 16 december 2011

Svenska kyrkans agenda

En lurig liten präst i Täby gör ett försök att klappa mig medhårs i Kyrkans Tidning. Dock avslöjar han själv den kyrkans agenda jag nämnde i SVT Debatt. Jag uppskattar när kyrkans folk är uppriktiga med sin strategi:

"Jag tror att vi måste vänja oss vid att tänka "undervisning" och inte "gudstjänst" när vi möter skolan. Det senare är en rest av enhetssamhället, det förstnämnda alltmer angeläget i en tid när kristen bildning inte längre förmedlas i familjen."

Eller som en församlingspedagog säger på annat ställe i tidningen:

"Antalet konfirmander har också minskat så för att de ska bli fler behöver vi en tidigare kontakt..."

Vilket alltså var exakt det jag försökte säga till Jonas Eek i SVT Debatt. Jag anar att han inte var fullt så oinformerad om sakernas tillstånd som han försökte göra gällande.

Och här kan man finna ännu mer...

torsdag 15 december 2011

Krokodiltårar i adventstider

Ibland undrar man hur det står till? När Marianne Andréas, frikyrkosamordnare i Sveriges kristna råd går ut på Dagen Debatt flödar krokodiltårarna:

"Det känns sorgesamt. Ska stora värden i människors liv som tro, bön, andakt, och välsignelse inte får talas om eller upplevas under den nioåriga obligatoriska skolgången? Vill man som förälder att barnen ska få uppleva ett julspel, en påskvandring, en skolavslutning i kyrkan måste man välja bort den kommunala skolan och söka sig till en friskola."

Ibland undrar jag om kristenhetens representanter driver med oss, eller om man verkligen tror på det man skriver? Hur kan det vara så svårt att se att svaret stavas frivillighet och att vissa saker kanske inte ska överlämnas åt skolan överhuvudtaget?

Nej visst, nej. Kristna barn får gå i kyrkan med föräldrarna, den här gången gäller det ju att få dit alla ovilliga ateisters ungar. Missionsbefallningen är det allestädes närvarande klipulvret i brallan. Nu också hos Marianne. Tänkte inte på det.

tisdag 13 december 2011

Vi är faktiskt nollåttor i den här delen av landet!!

Inte nog med att man skulle genomlida att länsbokstaven i registreringsskylten på bilen försvann – nu ska vi drabbas av detta! Då det för mig är en fin gammal tradition att vara en "jävla nollåtta" ser jag det här som en utstuderad och illasinnad attack mot min identitet och mitt urgamla kulturarv. Efter denna attack mot det genuint svenska är vi som rön för vinden, utlämnade åt konsumism och tomhet i en kall värld.


DN
Aftonbladet
GP

SVT

onsdag 7 december 2011

Same procedure as last year

Vi vet hur det är: Två år på raken och en ny tradition är född – säkert som amen i kyrkan. Vad vore den stundande julen om vi inte fick en riktigt hetsig och uppslitande debatt om skolavslutningar i kyrkan? Vad vore julen om vi inte fick uppleva spänningen inför att Gävlebocken åter står i ljusan låga?

Kan vi ens föreställa oss ett Sverige utan någon av dessa oundgängliga begivenheter? Själv är jag med och debatterar skolavslutningarna i SVT Debatt och Eftersnack på torsdag. Bocken har brunnit upp. Skit i traditionerna - vårda meta-traditionerna.


Tillägg 13 dec 2011
Nu går Göran Hägglund ut i debatten och föreslår en ändring av skollagen i syfte att skolorna ska ges större frihet att fira sina högtider i kyrkan. Det är alltid lika oroväckande att se politiker i regeringsposition, som inte inser kravet på att all lagstiftning ska prövas mot grundlagen. Hägglunds förslag stupar redan på RF 2:2. Det borde han insett själv, innan han gick ut och gjorde sig till åtlöje i pressen.Nu plockar han istället upp en punkt i SD:s partiprogram och gör det till sitt eget.


Dagen: Hägglund vill lagstifta om skolavslutningar i kyrkan
DN
SvD
Dagen
Newsmill

tisdag 6 december 2011

Debatten med Dan Bernspång fortsätter



Dan Bernspång har haft vänligheten att svara på mitt inlägg:

"Hej Camilla och tack för din reaktion.

Först vill jag bara säga att jag tycker att det är trist att man inte kan kommentera på Svenska Kyrkans bloggportal. Jag tror att det handlar om att man inte riktigt har resurser att hantera kommentarerna. Men på min egen blogg kan man kommentera som du har märkt. Jag kommer självklart göra din kommentar publik även där.
Nu till kommentaren som jag har till ditt svar."


Hej Dan!

Som präst är du djupt inne i en tanketradition som de flesta av oss varken delar eller har ens rudimentär kunskap om. Som präst vet du också att inte ens din egen kyrka är enig om vad som ska vara dess lära. Där ryms allt mellan bokstavstroende och de som ser Bibeln som symbolik och poesi att tolkas fritt vid varje tid. Gör man det riktigt lätt för sig så ansluter man till KG Hammars ”Gud är en relation” och är nöjd med det. Må dä. Kanske hänvisar man till ”Den gyllene regeln”, men glömmer att berätta att Konfucius hann före med 500 år. I båda fallen gynnsamma beteenden som även evolutionsbiologer har en hel del att berätta om.

Du slirar en del i logiken i din argumentation kring skolan och kyrkan. Dessutom visar du vid flera tillfällen att du inte förstår skillnaden på undervisning OM religion och undervisning I religion. Låt mig visa på några exempel:

”Om man på allvar vill gå in i framtiden och på allvar vill ha ett öppet samhälle, så tror jag att man måste veta vilka traditioner och vilket tankegods som har påverkat generationer före oss.”

Ett ämne för teoretiska studier i religionskunskap, historia och idéhistoria. Naturligtvis mycket intressant att studera med en erfaren och kritisk blick, men nu handlar det om mycket unga människor. Varför ska små barn ta aktiv del i och fira högtider inom dessa traditioner och tankegods? ”Nu gör vi så här för att visa hur man gjorde förr” kan lätt tolkas och övergå till att bli: ”Nu gör vi så här, för det är så man ska göra”. Vi är fortfarande i skolan, och lär oss för livet, eller hur? Ett återkommande firande av advent i kyrkan syftar till att barnen ska lära sig att "det är så det ska gå till."

”Om inte annat för att kunna förstå att andra människor kan komma till andra slutsatser utifrån sina traditioner. Om detta sedan skall ske genom att besöka en kyrka eller inte kan man fundera på.”

Nej, här blir det riktigt fel. Mina konstiga idéer är inte på något sätt till hjälp när jag ska förstå mig på andras konstiga idéer. Dessutom har jag ju lärt mig i skolan att det är så här man ska göra, eller hur? Om det går lika bra på annat sätt, så kanske vi ska lära oss de konstigheterna också, när vi ändå håller på? Och hur hanterar vi människor som kommer till Sverige utan några konstiga idéer, traditioner eller tankegods överhuvudtaget?

”För min egen del, som präst, är det faktiskt inte viktigt alls att skolavslutningar, adventssamlingar mm sker i kyrkan. Jag tror inte att det har någon särskilt positiv effekt för oss som kyrka. ”

Rätt. Kyrkan får uppmärksamhet på sig. Resultatet blir att fler kommer till skott och går ur än går in.

”Men när det gäller förståelsen kring oss som medborgare i Sverige och vår historia så tror jag att det är viktigt.”

Här slirar det till ordentligt. Jag kan inte tolka dig på annat sätt än att det innebär att vi ska ha religiösa traditioner i skolan? Jag förstår att du som präst tycker att vi ska fortsätta med det, det hör liksom till din profession att tycka så. Fine. Men den som håller med dig kan gå till kyrkan på egen hand. Använd inte skolan som ombud att skicka dit mina barn mot min vilja!

”Men jag tror också att det är viktigt att barn får göra studiebesök och se hur det faktiskt går till i olika delar av samhället. Det gäller kyrkan, arbetsplatser, fackföreningar mm.”

Var fick du studiebesök ifrån? Jag har aldrig opponerat mot studiebesök. Skolavslutningar och adventsfirande i kyrkan är INTE studiebesök. Det är ett aktivt deltagande i ett årligen återkommande firande. Kan vi vara överens om det? Eller ska vi utveckla konceptet och låta ungarna göra "studiebesök" i ett demonstrationståg på första maj, för att få uppleva socialdemokratin inifrån i samhällskunskapen?

”Jag tror att det är viktigt att man inte bara läser om olika företeelser i samhället, utan att man som barn också får möjlighet att se hur det fungerar i olika sammanhang, även där man i vanliga fall inte är.”

Du menar alltså i analogi med föregående kommentar att barnen ska se ”hur det fungerar” ett antal gånger om året på plats i kyrkan? Tränar vi en färdighet, eller ska vi utgå ifrån att ungarna är trögfattade och behöver årligen återkommande repetitioner av just det här avsnittet i läroplanen?

”Personligen har jag i och för sig hellre studiebesök från klasser som kommer än en adventssamling. Men jag antar att lärare mm inte har tid.”

Fråga dem.

”Självklart skall skolan vara icke-konfessionell. Men det betyder väl rimligen också att barnen skall få kännedom om religioner? Eller innebär det att man har frihet till att inte veta, men ingen frihet till att veta? Ett studiebesök är då bra, enligt mig, för då kan man se med egna ögon.”

Har du hört talas om ämnet ”Religionskunskap”? Man börjar i småklasserna och har man riktig tur så har man ämnet ända upp i gymnasiet. På vissa linjer, t ex teknisk linje, anses det så viktigt att man har religion men inte historia på schemat. Dessutom gör du ett litet tankeskutt här, för hur var det nu igen? Studiebesök är bra för att se med egna ögon och få kännedom om religion? Men skolavslutningar är inga studiebesök och ska ju inte handla om religion? Hur tänkte du nu?

”Sedan är det ett större problem för oss som kristna med skolavslutningar, än vad det är en möjlighet. Om skolverket så tydligt dikterar vad vi får säga, så kanske det skadar kyrkan mer än gynnar henne? Men det är min teori.”

Rätt igen. Kyrkan får uppmärksamhet på sig. Resultatet blir att fler kommer till skott och går ur än går in.

”Sedan tror jag faktiskt att det för många är en hjälp att möta människor med andra traditioner än de egna, om man känner till sina egna. Men det är självklart så att det inte gäller alla.”

Jag förstår inte riktigt vad du försöker säga här? Jag lägger mig inte i vad folk har för traditioner så länge jag slipper bli en del av dem mot min vilja. Det enda som intresserar mig är att ingen ägnar sig åt traditionsutövning i strid med lagen. Jag åberopar RF 2:2 för att slippa delta i religiös sammankomst i tempel och förväntar mig respekt för mitt ställningstagande. Jag förväntar mig också, med stöd i grundlag och Europakonventionen, att ingen person någonsin ska behöva hamna i en situation där han eller hon tvingas ge sin livsåskådning tillkänna, direkt eller indirekt.

”När det sedan gäller din uppfattning om att jag är imbecill som tror att man behöver en egen bas för att förstå andra, så väljer jag att inte kommentera huruvida jag är imbecill eller inte för att vi inte delar åsikt.”

Problemet med ditt resonemang är att den bas du talar om, per definition är en bas marinerad i en religiös begreppsvärld. Varför skulle den fungera bättre i mötet med andra? Det är imbecillt att vägra inse att en majoritet av infödda svenskar och invandrare har en sekulär livsåskådning. En civiliserad person ska kunna möta vem som helst utan att behöva redogöra för respektive persons eventuella religiösa preferenser. Den harang du upprepar som ett mantra, dök upp i debatten för många år sedan. Jag vet inte varifrån det kommer ursprungligen, men den blir inte mera sann för att det upprepas. Den är bara ett uselt och lättgenomskådat argument för att fösa in allmogen i en religiös kontext som många av oss har valt att lämna.
 
”Jag kan bara säga att en stor del av mitt hjärtas engagemang ligger i en fotbollsklubb. Mina vänner säger att det har gått från intresse till att bli en passion. Jag följer detta lag i med och motgång. Jag känner en tillhörighet med människor över hela världen, som delar denna passion för “mitt” lag. (Som för övrigt är Tottenham från London). Men det gör inte att jag hatar supportrar från andra lag. Tvärtom!

Eftersom jag själv är oerhört inbiten supporter förstår jag att andra kan vara lika inbitna gällande “sitt” lag. Och dessutom känner jag stor respekt för dem, och för dem som inte delar vår passion för fotbollen. Detta gäller de flesta fans som jag träffar, oavsett lag. Vi känner en samhörighet kring fotbollen och kan därför mötas och förstå varandra bättre. Att ta enskilda våldsbenägna individer som exempel tror jag blir lite fel.”

Religionskrig eller fotbollshuliganism kvittar lika för mig, bara jag slipper vara med och betala notan för ordningsmaktens insatser när folk hotar att riva stan och slå ihjäl varandra.

”Men återigen, tack för din kommentar. Spännande med andras åsikter och tankar.”

Det är det, absolut, tack själv!

"Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling, Göteborg"

Camilla Grepe, frilansskribent i Täby

måndag 5 december 2011

Öppet svar till Dan Bernspång


Prästen Dan Bernspång i Backa församling i Göteborg bloggar på Svenska kyrkans hemsida. Tyvärr kan man inte svara där så jag gör det här istället som ett öppet svar i en intressant debatt. Jag anser att hans argument inte håller vid en närmare granskning. Här nedan kommenterar jag hans text.


”Visst är det märkligt?
Den kommentaren möttes jag av häromdagen i samband med en adventssamling i Backa kyrka. Jag frågade honom då vad han tyckte var märkligt. Hans svar var delat i flera delar. Det han tyckte var märkligt var att det fanns en sådan diskussion gällande skolavslutningar och adventssamlingar i kyrkan. Vi som arbetar i kyrkan vet att i samband med jul, påsk vet att det alltid blir en diskussion i media kring det lämpliga eller olämpliga i skolaktiviteter i kyrkan. Mannen som kom fram till mig tyckte att det var märkligt att denna diskussion kommer upp, och han hade två (2) huvudskäl till detta. Dels tyckte han att det varit en tradition i Sverige sedan lång tid tillbaka, dels så sade han så här. ”Hur många har genom åren blivit omvända till kristendomen på en skolavslutning?”

För att börja med traditionsargumentet: Det håller inte. Att åberopa en tradition är vanskligt. Dels kan traditionens innehåll strida mot lagen. Dels får en tradition aldrig vara tvingande för någon som föredrar att stå utanför. Traditioner är per definition frivilliga.

Den andra kommentaren är intressant. Skulle traditionen vara ifrågasatt, enbart genom hur många som till äventyrs ”omvändes”? Nej, knappast. En tradition kan ifrågasättas just bara för att den står i konflikt med din livsåskådning eller för att den på något sätt tvingar dig att ge din livsåskådning tillkänna. Tackar du nej till att delta, har du avslöjat något om dig själv som du inte ska behöva göra. Du har ingen som helst anledning att behöva infinna dig på en religiös sammankomst i ett religiöst tempel över huvudtaget. Detta gäller även omyndiga barn och vad de gör inom ramen för skolundervisningen.

”Jag tycker att denna man verkligen sätter fingret på svårigheten med denna diskussion.”

Det får stå för Dan Bernspång att han anser att diskussionen innehåller svårigheter. För den som vet hur lagtexten är skriven är frågan enkel. Skolan ska vara icke-konfessionell. Det betyder att den inte ska agera ombud för ett trossamfund.

”Som jag ser det är det främst en tradition att vi i Sverige firar skolavslutningar mm i kyrkan.”

Det finns inga ”vi”. Några skolor gör det, andra gör det inte och har aldrig gjort det. Många skolor har dessutom startat en ”tradition” med skolavslutningar i kyrkan i relativt modern tid.

”Jag tror inte att det är en rekryteringsbas för kristen tro, men jag är övertygad om att det är viktigt för ett samhälle att inte glömma bort sina egna rötter och sin egen historia.”

Vad gäller skolavslutningarnas roll som ”rekryteringsbas för kristen tro” så har Dan Bernspång säkert helt rätt. Det är svårt att omvända folk till tro. Däremot är det ett faktum att Svenska kyrkan vill att barn ska socialiseras in i en tradition där kyrkan upplevs som en naturlig del av samhället och där det känns självklart att stanna kvar som betalande medlem. Det var länge sedan kyrkan ägnade tid åt allmogens eventuella tro. Idag är det kyrkoavgiften som är det väsentliga. Betala och Svenska kyrkan är nöjd, ingen kommer att kräva något mer av dig.

"Tittar man var som helst i vårt land så kan man se kyrktorn, det är en del av vår historia och det är en del av vilka vi är.”

Om detta kan man bara säga: Det är en del av vår historia och det var en del av vilka vi var. Nu har vi religionsfrihet. En unik frihet som ger oss rätten att slippa leva och praktisera den religiösa delen av vårt kulturarv.

”Detta behöver nya generationer också få veta, annars blir en stor del av vår kultur och det vi är en gåta för dem som växer upp nu.”

Helt rätt! Men denna kunskap ska förmedlas genom saklig, objektiv och opartisk religionsundervisning. Men detta betyder inte på något sätt att vi ska tvingas att praktisera religionen eller kulturarvet, utan det går lika bra att studera det med distans och en objektiv och kritisk blick.

”De som säger att vi skall vara helt sekulära behöver fundera på varför de har ledigt just på söndagar, varför vi har just jul- och påsklov och inte t.ex. ramadanlov. Vi firar Advent och Jul, säger även de som inte är kristna. Varför gör vi det? Svaret är att många av de traditioner som vi anser vara sekulära i själva verket är kristna från början.”

Ja, det är ett faktum att vissa är lediga på söndagar. Om vi inte som jag och många andra har rullande schema och jobba alla dagar i veckan. För till stor glädje för alla de som behöver samhällets tjänster alla dagar i veckan, är vi inte längre hotade med dödsstraff för att vi arbetar på sabbaten. Jullovet är en bra ledighet mellan två terminer, men påsklovet skulle faktiskt kunna skrotas i sin nuvarande form. Höstlovet är nytt för oss äldre, så vad firar vi då? Potatislov kallades det i det gamla bondesamhället, där barnens arbetsinsats var viktig i hushållet.

Adventsfirandet är snart en angelägenhet enbart för gullighetsoptimerande fröknar i förskolan och lågstadiet. Handen på hjärtat, men hur många tänder sina fyra ljus idag? En snabb koll i valfritt fönster vittnar snarare om den sjuarmade och elektrifierade Menorahns genombrott i de svenska hemmen.

”Så även om de flesta idag inte tänker på varför vi firar, så tror jag ändå att det är viktigt att veta vad det kommer ifrån. Denna syn delas även av skolverket som betonar att skolan också skall förmedla traditioner, så det är inte bara en ”kyrklig” uppfattning.”

Julens rötter går mycket längre tillbaka i historien än Jesu födelse. Hört talas om midvinterblot? Visst ska skolan ”förmedla traditioner” – eller snarare kunskap om dem -  men att skolan skulle ha till uppgift att fostra barnen in en specifikt kristen tradition är att läsa skollagen med väl optimistiska mentala glasögon.

”Man kan naturligtvis fundera på varför det är viktigt att vi inte glömmer vår historia och våra traditioner. Som jag ser det behöver vi känna till oss själva för att kunna välkomna andra. Om vi har föreställningen att vi inte har någon historia som det är värt att värna, så kommer vi inte heller kunna välkomna människor som har sina traditioner och sina värderingar.”

Det här argumentet har vi mött många gånger under senare år. Det är mycket intressant och värt en egen analys. Vad är det egentligen man säger? Jo, genom att själv grotta ner sig i en kristen tankevärld skulle vi förmodas ha större möjlighet att förstå oss på invandrare med en annan religiös tankevärld. Hela resonemanget är häpnadsväckande imbecillt. Det är ungefär lika logiskt som att antyda att enbart en inpiskad AIK:are har förutsättningar att framgångsrikt välkomna en motsvarande inpiskad Djurgårdare. Tillåt mig betvivla.

Tvärtom är min erfarenhet att jag som sekulariserad svensk har i stort sett hela min världsbild gemensam med vilken sekulariserad person som helst från valfri del av världen. Dagligen arbetar jag med människor med rötter i flera världsdelar – och kan man tänka – det går alldeles utmärkt. Vi har helt enkelt inga religiösa fixa idéer att hantera. Vi har en gemensam värdegrund i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – och vi är helt övertygade om att världen är naturlig. Flera av oss har dessutom det gemensamt att vi kämpar mot religiöst tvång. Några har lämnat sin religion under hot om dödsstraff. Själv är jag privilegierad att ha kunnat lämna religionen med stöd i grundlagen. Det är jag stolt över.

Dan Bernspång avslutar
”En förutsättning för ett öppet och respekterande samhälle är att vi värnar våra traditioner och vår tro.”

Jag avslutar:
Alla är fria att värna sina egna traditioner och sin egen tro. Det är det fina i kråksången i ett sekulärt land med religionsfrihet. Värna dina traditioner, men lämna mina barn utanför. Deras traditioner är enbart en fråga för vår familj. Använd inte skolan som ombud för att pådyvla MINA barn DINA traditioner.

”Med detta vill jag önska er alla en härlig adventstid.”

Med detta vill jag önska er alla en härlig midvinterblot. Värna dina egna traditioner. Värna din lagstadgade rätt att välja de traditioner och den livsåskådning du önskar. Vårda denna frihet ömt, ty förr än du anar kan friheten tas ifrån dig.

”Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling”

Camilla Grepe, frilansskribent i Täby


Dan Bernspångs blogg

söndag 4 december 2011

Demagogernas julafton

Varför ska skolan inte ta med våra barn på adventsgudstjänst i kyrkan? Egentligen är det mycket enkelt. Den allmänna skolan ska vara icke-konfessionell. Vi har en lagstadgad rätt att slippa delta i religiösa sammankomster mot vår vilja. Vi behöver inte ens förklara varför vi inte vill delta.

Flera fall i Europadomstolen ger oss anledning att anta, att även vi - om frågan togs upp till prövning -  skulle vara skyddade mot att behöva avslöja något om vår livsåskådning. Vi ska inte behöva ställas inför valet att avslöja någonting alls om våra eventuella religiösa preferenser. Något som alltså sker i samma stund som vi tackar nej till att delta i en sammankomst i en kyrka med skolan.

I GP kan man läsa en krönika av Johanna Andersson om skolans adventsgudstjänster. På Newsmill kan man läsa en debattartikel i samma ämne av Karl-Gustel Wärnberg. Båda texterna har gemensamt att de avslöjar en djup okunskap hos respektive skribenter om tillämpliga lagar och regelverk. Eller så kanske man inte ens vill ta det till sig?