fredag 3 oktober 2008

Kulturminnesvården blir gisslan när Svenska kyrkans ekonomi krisar


I separationen mellan staten och kyrkan år 2000 lät staten kyrkan behålla kyrkobyggnaderna. Det som i århundraden hade byggts upp av religiöst tvångsanslutna människors hårda arbete och betalning av tionde till kyrkan, överfördes över en natt till det numera fristående samfundet Svenska kyrkan.

Som om inte det var nog fortsatte staten att ta ansvar för kyrkornas underhåll genom skatt för kulturminnesvård, den kyrkoantikvariska ersättningen. Alla skattebetalare, oavsett religions- eller kyrkotillhörighet, betalar för underhållet av svenska kyrkobyggnader byggda före 1940. För 2009 kommer stödet att uppgå till 460 miljoner, knappt en halv miljard kronor.


Nu presenteras ett förslag av komminister Yngve Kalin i Hyssna. Tillsammans med en analysgrupp i Kyrklig samling har han granskat Svenska kyrkans kapitalutredning för 2007.
Till tidningen Dagen säger han:

Församlingarna måste få möjlighet att styra över sina egna kostnader, till exempel besluta över sina egna byggnader. Medlen till att bevara den kulturskatt vi alla är bärare av sedan
1 000 år skulle kunna tas ut genom en särskild avgift eller bakas samman med begravningsavgiften."

Enligt Kalin ska vi alltså betala för samma sak två gånger. Det här är ett riktigt fult försök att utnyttja den okunskap som finns bland allmänheten, för att genomdriva ytterligare medel till kyrkan.

En person som Yngve Kalin torde vara fullt införstådd med sakernas tillstånd, men han ska inte lura i folk att kyrkobyggnaderna är problemet. När Svenska kyrkan sitter med 22 000 anställda, är det snarare i övertaligheten i personalen man ska söka svaret på sina ekonomiska problem.

6 kommentarer:

Allan sa...

På vilken statistik grundar du slutsatsen att Svenska kyrkans ekonomiska problem i större utsträckning bygger på övertalighet bland personalen än på underhållet av kyrkobyggnaderna?

Stefan sa...

Menar du på fullaste allvar att staten inte ska bidra till att värna vår fantastiska kulturskatt?

Camilla Grepe sa...

Statistiken finns på kyrkans egen hemsida. För övrigt handlar det om hur man gör sina prioriteringar. Jag som ateist är med och betalar för läckande tak på medeltidskyrkor samtidigt som kyrkan anser sig ha råd att springa benen av sig i mina barns skolor. Om jag ska vara med och sponsra kyrkan, förbehåller jag mig rätten att ha synpunkter på hur pengarna används.

Camilla Grepe sa...

Staten ska visst värna kulturskatterna, men då ska alla som är med och betalar också kunna utnyttja dem.

Stefan sa...

Vaddå alla utnyttja dem? Hur menar du?

Camilla Grepe sa...

Ett exempel ur högen:

Ett par som planerat sin vigsel utomhus i en park, tvingades av ogynnsamt väder att hitta en annan lösning. Katarina kyrka skulle väl passa bra tänkte man. Och det gick. Vaktmästaren släppte in dem och vigseln kunde genomföras. Bruden berättade om detta på webbplatsen Bröllopstorgets diskussionsforum. Detta lästes av en vän av ordning i Lund som skvallrade för Domkapitlet. Då tog det hus i helvete. Så här reagerade man på högre kyrkligt håll:
Citat ur Kyrkans Tidning:

”Det enkla svaret är nej. Biskopsbrevet är glasklart när det gäller upplåtelse av kyrka”, säger Lena Bohman, biskopsmötets sekreterare.

Motiveringen utvecklas i domkapitlets svar till brevskrivaren, undertecknat av biskop Caroline Krook och domkapitlets sekreterare Göran Fridblom. Med hänvisning till biskopsbrevet Det heliga rummet, beskriver de villkoren för att upplåta kyrkorummet:

"Kyrkorummet kan ej upplåtas för borgerlig vigselakt eller akt för registrering av partnerskap. För borgerlig vigsel och registrering av partnerskap finns särskilda förrättare och kommunerna har att tillhandahålla lämpliga lokaler för sådana förrättningar."

Det finns fler exempel.

Till exempel att skolor som behöver stora samlingslokaler vid sina avslutningar, inte får använda kyrkor, med mindre än att en prälle är med och håller låda.

När kyrkan vägrar att upplåta eller hyra ut ett byggnadsbestånd som man fått efterskänkt från staten, ska icke-medlemmar rimligtvis inte behöva vara med och betala för det. Den enda rimliga utvägen är att man lämnar tillbaka det man fått av staten, så att staten kan sälja vidare eller finna en ny sekulär användning för lokalerna.

Svenska kyrkan är big business och omsätter miljarder, men den saknar motsvarighet när det gäller att ta ansvar för sina egna lokaler.

Varje anställd kostar ca en halv miljon om året i lön och arbetsgivaravgift. Det är enkel matematik att räkna ut hur stora nedskärningar som skulle behövas för att klara byggnadsbeståndet på egen hand.