onsdag 1 oktober 2008

Äktenskap eller Giftermål?

Sällan har väl en rubricering skapat ett sådant tumult som det som nu yttrar sig i äktenskapsdebatten. ”Bevara äktenskapet” heter det från religiöst håll, som om det egna äktenskapet på något sätt var hotat. Protestmöten har hållits för att hävda det man kallar ”tvåkönsprincipen”, vilken man anser vara fundamental för den mänskliga fortlevnaden.

Men stopp ett tag. På vilket sätt skulle en mindre utpekande benämning av en juridiskt bindande samlevnadsform kunna påverka människors lust och vilja att yngla av sig? Oavsett om man är hetero eller homo? Att överhuvudtaget blanda in barnen är att blanda bort korten, för barn har fötts och kommer alltid att födas av människor med längtan efter barn, så detta kan knappast kräva en särskiljande benämning på föräldrarnas samlevnadsform, snarare tvärtom. Den minsta reproducerande enheten för människans fortbestånd kommer för överskådlig framtid att fortsätta att vara den fertila kvinnan och spermien.

Så vad handlar saken egentligen om? Är det rädslan och obehaget när den sista skillnaden i benämning försvinner, den som idag skiljer partnerskapet från äktenskapet? Att därmed inte längre specifikt kunna utpeka könen hos de kontrahenter som ingår en juridiskt bindande avtal med varandra? Eller med andra ord, ställas inför det plågsamma i att ”de där” ska få göra samma sak som vi andra, ingå äktenskap för att visa att man hör ihop.

Handlar det alltså i grunden om att exklusivt få särskiljas från människor vars kärlek man inte vill erkänna? Då är det inget annat än diskriminering. Vanans makt gör oss blinda för det uppenbara, men vi skulle se det tydligt om vi hade en speciell vigselordning för till exempel par som av något skäl inte kunde få barn. För hur var det nu med samhällets fortbestånd?

Lyfter vi frågan till en politisk nivå så ser vi hur den riskerar att bli ytterligare ett släpankare för den borgerliga alliansen. På samma sätt som i abortfrågan kommer ett litet parti att tvingas göra avkall på sina vallöften och frågan är hur långt man kommer att kunna gå i eftergifter för att kunna stanna kvar som en trovärdig part i en alliansregering.

Ytterst handlar det här om hur vanskligt det är att lagstifta utifrån uppfattningen att religiösa idéer ska få påverka det sekulära samhället. ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” heter det i regeringsformen. Därför är det idag mer angeläget än någonsin att regering och riksdag slår vakt om det sekulära rättssamhället genom att markera ett tydligt oberoende mot de krafter som hävdar att ”All makt utgår från Gud”.

Dagen
SvD
Dagen

Publicerad i Söderhamns-Kuriren 30 jan 2008
Publicerad i Västerbotten-Kuriren 31 jan 2008


3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är bra att centerns partisekreterare Anders Flanking nu förtydligar att centern har kvar åsikten att Sverige bör införa en könsneutral äktenskapslag likt Norge, Nederländerna, Belgien, Spanien, Kanada, Sydafrika, Massachusetts och Kalifornien redan gjort och att partiet är emot att trixa med orden vilket man inte gjort i de där andra länderna och delstaterna.

Det är bra att två borgerliga partier, fp och c, nu tydligt säger till kd att man inte ska avskaffa ordet äktenskap i lagboken för att vissa inte tycker samkönade par är värda att ingå äktenskap.

Vi kan ju konstatera att RFSL, nästan alla HBT-bloggare och centerns öppne HBT-ledamot, Federley, uttalat sig negativt om "kompromissen". Det är ju för samkönade pars skull man ska inför en könsneutral äktenskapslag. Att då presentera ett förslag som nästan alla HBT-personer ogillar blir ju något absurt. De som på bloggar och i media uttalat sig positivt om "kompromissen" är främst heterosexuella män, de flesta konservativa, och det är inte för deras skull vi inför en jämlik äktenskapslag.

Från Flankings blogg.

http://andersflanking.blogspot.com/

"Idag läser jag i Svd att diskussionerna om könsneutrala äktenskap har blommat upp igen. Det är en bra och viktig diskussion. För oss i Centerpartiet är det självklart att alla människor ska behandlas lika oavsett läggning. Vi har länge kämpat för att homo-, bi- och transpersoner ska behandlas lika. Vi anser och har länge ansett att äktenskapslagstiftningen ska vara könsneutral. För mig är det dessutom självklart alla äktenskap ska kallas äktenskap, oavsett kön och läggning på personerna som ska gifta sig. Det var också det Hans Regner kom fram till i sin enmansutredning. Detta är i högsta grad en fråga om rättvisa! Centerpartiets uppfattning står fast."

Bengt Held

Bengt i huvudstaden sa...

Ja, tänk vilken klokskap som framkommer på den här bloggen! Visst är det klart som korvspad att alla former av kärlek ska kunna leda till äktenskap.

Jag och min kära lilla pudel Oskar är väldigt förtjusta i varandra. Jag uppfattar att hans kärlek till mig är uppriktig, och jag tror att han vill ingå äktenskap eller åtminstone "gifta" sig med mig, trots att jag är av samma kön som min kära hund.

En god vän till mig har en sexuell relation till sin 13-åriga dotter. Han säger att hon gärna skulle gifta sig med honom (om det var möjligt), och han känner likadant för henne.

Självklart borde det vara möjligt att ändra äktenskapsbalken så att även vi människor som älskar våra barn och husdjur utöver det vanliga också ska få ingå äktenskap?

"All kärlek är ju lika mycket värd", och "vi ska inte diskriminera vissa människor", heter det ju. Därför sätter jag och min gode vän sitt hopp till att våra kära politiker äntligen river upp den mossiga äktenskapslagen från rötterna.

Låt vem som helst gifta sig (ingå äktenskap) med vem, eller hur många männskor – inklusive småbarn - och djur han eller hon vill. I toleransens namn får inga som helst begränsningar finnas för kärleken! Leve alla slags förhållanden incest, månggifte, djursex och pedofili!

Det mår hela samhället och våra barn bäst av. Eller har jag missat något?

Camilla Grepe sa...

Ja Bengt, du har missat något.