Rev. 21 januari.
Idag skriver DN om familjen Richardson. Jag beundrar dem för deras långa kamp för att få föda ett friskt syskon som kan rädda livet på sin storebror. Hur kan det vara en så kontroversiell fråga?
Kanske är det så att en praktiskt fungerande värld med de framåtskridanden vi önskar, inte alltid kan ge gud och etiken tolkningsföreträde. Kanske är det bara som så ofta, att vi måste vänja oss vid tanken för att inse det förnuftiga och kunna gå vidare.Den som tror att lillasyster Emma inte kommer att bli innerligt älskad för sin egen skull - helt oavsett om hennes navelsträngsblod räddar storebror Felix - kan omöjligt vara förälder själv.
.....................
När en katolik yttrar sig så här om IVF-teknik och stamcellsforskning, finns det anledning att uppmärksamma det:
”När jag gav mig in i den här debatten för några år sedan märkte jag att många tyckte att min åsikt var väldigt stötande. Men jag anser att vi behöver titta på den här frågan en gång till. Att det faktiskt har betydelse i dag var det befruktade ägget befinner sig - i ett provrör eller i mammans mage. säger Gunilla. Eller som hon också uttrycker det i boken: "Kvarblivna embryon som inte går vidare till en graviditet bör betraktas precis som det de är, just överblivna embryon i den ofattbara mångfald som människan teoretiskt sätt kan producera. De kan därför användas till embryonal stamcellsforskning och bidra till den biomedicinska utvecklingen." (
Dagen)
Jag är själv mamma till två barn tillkomna genom IVF. Våra försök resulterade i närmare hundra befruktade embryon. Jag tycker fortfarande att det är sorgligt att de inte fick komma till nytta i forskningen. För mig som blodgivare och organdonator hade det känts naturligt.
Tusentals barn kommer årligen till genom IVF-tekniken i Sverige. Vi accepterar tekniken, men för att fungera bra ger den ett överskott på embryon. Här uppstår ett problem, för ska vi tillåta dessa överblivna embryon att bidra till medicinska framsteg i människans tjänst, eller ska vi med hänvisning till gud och etiken om det absoluta människovärdet, låta dessa embryon gå i vasken? Någon alternativ destination finns inte.
Varje IVF-behandling innebär en medicinsk risk för kvinnan. Man vill minimera antalet behandlingar, men sannolikheten att behandlingen lyckas ökar om man har flera embryon att välja mellan. En IVF inleds därför i de flesta fall med en hormonbehandling och kan resultera i 10-15 embryon. Detta leder med nödvändighet till att det bli embryon över. Dessa är färskvara och kan i de flesta fall inte frysas, utan slängs efter återinsättning av de embryon man har valt ut.
Vi måste hålla i minnet att forskning på dessa embryon inte släcker något liv. Det hade aldrig blivit något foster av dessa embryon, inte ens om man valt att inte forska på dem. Istället är forskningen ett direkt resultat av den medicinska vetenskapens ambition att rädda och skänka liv. Det är därför djupt omoraliskt att sådan forskning hindras av religiös vidskepelse och fundamentalism.
All forskning kan missbrukas och vi får naturligtvis inte hantera mänskligt liv hur som helst. Men vari ligger det etiska att spola ner överblivna embryon i vasken? Hur kunde vasken bli ett moraliskt bättre alternativ än möjligheten att bidra till liv, bot och hälsa till svårt sjuka medmänniskor? Det kan vara du eller jag eller den mest älskade människan i vår närhet som får ett sjukdomsbesked redan i morgon. Tänk tanken och ställ frågan igen.
Kanske handlar det helt enkelt inte om etik. Det är något av den brända jordens taktik över hela diskussionen, heller destruktion i etikens namn, än att någon kan dra nytta av ett överflödigt embryo. Kravet på forskningsförbud på stamceller, hävdandet av vad gud tycker och etiken om människovärdets okränkbarhet, börjar alltmera att bli människans egen fiende: En grym gud och en omänsklig etik som tittar den svårt sjuke i ögonen och säger:
- Av etiska skäl slänger vi våra överblivna embryon i vasken. Av etiska skäl kan vi inte använda dem för att forska efter bot för din svåra sjukdom. Tyvärr kan vi ingenting göra, för sådana är våra etiska regler.
Kanske är det så att en praktiskt fungerande värld med de framåtskridanden vi önskar, inte alltid kan ge gud och etiken tolkningsföreträde. Kanske är det bara som så ofta, att vi måste vänja oss vid tanken för att inse det förnuftiga och kunna gå vidare.
Det är inte alltför många år sedan som IVF-tekniken i sig var starkt ifrågasatt. När Louise Brown föddes den 25 juli 1978 hette det att läkarna lekte gud med den mänskliga fortplantningen. Säg det idag till den lyckliga förälder som fått barn med IVF-teknikens hjälp.
Forskningen rör sig hela tiden framåt till människans fromma och nu anar vi en framtid där den kan bidra med hopp om liv, bot och hälsa till en svårt sjuk medmänniska. Det skulle vara djupt omoraliskt att motverka den utvecklingen.
SydsvenskanSR P4 UpplandDagenDagenDagen
Foto: Johan Grepe
Ur innehållet
Ur innehållet
Inlägg
