lördag 17 december 2011

En uniform med religiösa symboler är inte uniform

Substantiv och adjektiv var aldrig min starka sida när jag gick i skolan. Ändå kan jag med ryggmärgen bemästra skillnaden. Hur angenämt vore det inte om också våra politiker kunde inse skillnaden?
I radioprogrammet Människor och tro  i P1 fick jag tillfälle att debattera med integrationsminister Erik Ullenhag. Redaktionen kontaktade mig i egenskap av chefredaktör för det religionskritiska debattmagasinet Bright. Det hade man inte behövt göra.

Det uttalade motståndet mot regeländringen i Rikspolisstyrelsens uniformsreglemente är äldre än så och reaktioner återfinns bland Ullenhags partikamrater redan 2003. Det var under den dåvarande justitieministern Thomas Bodströms tid som Rikspolisstyrelsen, uppmanad av DO Katri Linna, började diskutera slöja, kippa och turban för att locka fler invandrare till polisyrket.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. En första invändning kom från Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om polisens uniformer (Fråga 2002/03:1288):

Rikspolisstyrelsen har föreslagit att det ska bli tillåtet för poliser att i sitt arbete bära vissa etniska och religiösa kläder till exempel huvudduk eller turban. Anledningen är att polisen säger sig vilja visa att man accepterar olika etnisk bakgrund och religiös tillhörighet.

Ett av de viktigaste syftena med en enhetlig uniform är att den enskilde polisens religiösa eller politiska livsåskådning inte ska ha någon betydelse. När den enskilda polisen möter allmänheten ger uniformen en tydlig signal att vederbörande är en myndighetsperson som ytterst representerar samhället och våra gemensamma lagar. Förslaget från Rikspolisstyrelsen väcker frågan om var man ska dra gränsen för vilka etniska och religiösa kläder eller symboler som får bäras, och vem som ska dra den gränsen.

Alla ska kunna vara övertygade om att man får samma bemötande, oavsett vilken polisman man stöter på. Man ska inte bilda sig en uppfattning om en polisman på religiösa eller etniska grunder. Det är av stor betydelse att polisen i Sverige breddas, så att poliskåren bättre speglar befolkningssammansättningen i vårt land. För att detta ska bli möjligt krävs snarare att polisens antagningsprocess moderniseras än att kravet på en enhetlig uniform slopas.

Vad avser justitieministern att göra för att polisen i Sverige även i fortsättningen ska bära en enhetlig uniform?

Den 25 augusti 2003 svarade justitieminister Thomas Bodström:

/…/Rikspolisstyrelsen (RPS) arbetar aktivt för att andelen poliser med utländsk bakgrund ska öka. En del i detta handlar om att se över och anpassa rekryteringsförfarandet så att sökande med invandrarbakgrund inte diskrimineras. RPS har också inlett ett arbete med att se över arbetsmiljö och arbetsrättsliga bestämmelser för att utröna om det inom dessa områden kan finnas diskriminerande inslag. I detta sammanhang diskuteras även polisens uniform och om reglerna kring bärandet av denna på något sätt kan innebära ett hinder för människor med viss religiös tillhörighet att söka sig till polisyrket. För närvarande finns dock inget förslag som går ut på att polisens uniform ska förändras.

Det dröjde inte heller länge innan den första motionen lades. Motion 2003/4:Ju465 polisväsendet:

"...Inom polisen förs sedan en tid en diskussion om etniska och religiösa inslag i uniformen, t.ex. huvudduk eller turban. Anledningen är att polisen säger sig vilja visa att man accepterar olika etnisk bakgrund och religiös tillhörighet. Ett av de viktigaste syftena med en enhetlig uniform är att den enskilde polisens religiösa eller politiska livsåskådning inte ska ha någon betydelse. När den enskilda polisen möter allmänheten ger uniformen en tydlig signal att vederbörande är en myndighetsperson som ytterst representerar samhället och våra gemensamma lagar. Förslaget från Rikspolisstyrelsen väcker frågan om var man ska dra gränsen för vilka etniska och religiösa kläder eller symboler som får bäras, och vem som ska dra den gränsen.

Alla ska kunna vara övertygade om att man får samma bemötande, oavsett vilken polisman man stöter på. Man ska inte bilda sig en uppfattning om en polisman på religiösa eller etniska grunder. Det är av stor betydelse att polisen i Sverige breddas, så att poliskåren bättre speglar befolkningssammansättningen i vårt land. För att detta ska bli möjligt krävs snarare att polisens antagningsprocess moderniseras än att kravet på en enhetlig uniform slopas.

Stockholm den 7 oktober 2003
Johan Pehrson (fp)
Torkild Strandberg (fp)
Karin Granbom (fp)
Helena Bargholtz (fp)
Sverker Thorén (fp)
Cecilia Wigström (fp)

Även moderater kom att blanda sig i frågan.
Motion 2003/04:Ju259 Polisuniformer:

”Diskrimineringsombudsmannen, DO, har i ett förslag framfört att poliser skall tillåtas bära turban, slöja eller annan religiös huvudbonad till sin uniform.

Enligt min uppfattning är polisuniformen en enhetlig klädsel som representerar något annat än sin bärare. Den representerar ordningsmakten i Sverige och så måste det även fortsättningsvis vara. Vi bör inte ändra på principen att polisen skall representera den neutrala och objektiva statsmakten. Om polispersonalen i stället i fortsättningen skall representera sig själva som individer har hela principen med rättsväsende och myndighetsutövning fallit. Om religiösa huvudbonader skulle tillåtas som uniform ser jag inget hinder mot av polisen också skall få bära sitt favoritlags keps, mössa eller halsduk.

För att inse konsekvenserna av DO:s förslag vill jag ge följande exempel. Vilken huvudbonad skulle polisen som undersökte moskébranden i Malmö ha haft – turban, slöja eller kalott? Är det okej att poliser som bevakar fotbollsmatcher bär kepsar från sina favoritlag? Eller är det inte så att den neutrala polismössan är att föredra i alla sammanhang?

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Den 19 februari 2004 kan man läsa i
Justitieutskottets betänkande 2003/04:JuU15 Polisfrågor:

"I Justitiedepartementet pågår ett arbete som skall resultera i en handlingsplan för att bl.a. förbättra mångfalden inom polisen. Handlingsplanens fokus skall ligga på bl.a. vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas inom polisen för att underlätta rekryteringen av personer med utomeuropeisk bakgrund eller människor med i övrigt annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk samt även i övrigt vidga rekryteringen från ett bredare urval av befolkningen".
 
Justitieutskottets betänkande föreslog med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete att riksdagen skulle avslå samtliga motioner.

Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp) reserverar sig  i Justitieutskottets betänkande:

"Vid allmänhetens möte med polisen ger uniformen en tydlig signal att polismannen är en myndighetsperson, en representant för samhället. Alla skall kunna vara övertygande om att få samma bemötande av samtliga poliser. Man skall inte bilda sig en uppfattning om en polisman på t.ex. religiösa eller etniska grunder. Mot bakgrund bl.a. härav är det angeläget att bibehålla kravet på en enhetlig polisuniform."

Den 1 mars 2006 beslutade Rikspolisstyrelsen att ändra polisens övergripande mångfaldsplan. I planen slås nu fast att

"Rikspolisstyrelsen ser positivt på att en medarbetare, i enlighet med sin religiösa uppfattning, bär turban, kippa eller huvudduk i tjänsten." 

Dåvarande diskrimineringsombudsmannen, DO, Katri Linna välkomnade beslutet.

Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens uniformer 4 kap. 12 § lyder:

"Religiös huvudbonad i form av huvudduk, kippa eller turban får bäras till uniform. Huvudbonaden ska vara blå eller svart"
 


EPILOG

Vi kan se hur Erik Ullenhag idag bejakar ett förhållande som hans partikamrater reserverade sig emot när Justitieutskottet valde att avslå deras motioner i frågan, under en socialdemokratiskt dominerad regering. Beslut om religiösa symboler i polisens uniform kom sedan att beslutas av Rikspolisstyrelsen, utan ytterligare behandling i Riksdagen.

Vad är det som hänt efter att förslaget först fördes på tal av Rikspolisstyrelsen 2002 och dåvarande justitieminister Thomas Bodström 2003 uttalar att det inte fanns något förslag som gick ut på att förändra polisens uniform? Ändå fanns en uttalad vilja från DO och RPS att få en poliskår som bättre svarade mot den etniska profilen i riket i stort.

Jag vill hävda att man var på god väg att nå det målet för flera år sedan, redan innan vi fick den första polisstudenten med religiös symbol i uniformen. Det finns alltså anledning att dra slutsatsen att just religiösa symboler i uniformen, inte på något sätt varit avgörande för att nå målet om etniskt mångfald i poliskåren.


Återstår då frågan varför denna regeländring i uniformskravet fortfarande finns kvar? Kanske är det så enkelt som att man behöver den lätt igenkännliga symbolen för att den demonstrerar en förment mångfald. När det stora flertalet i landet under senare år, de facto, börjat bli färgblinda för etnicitet och hudfärg, är religiösa symboler tacksamma att ta till för att demonstrera en politisk korrekthet i handling. Är det så enkelt som att det behövs ett starkare visuellt stimuli för att identifiera en invandrare idag?

I radioprogrammet Människor och tro berättas även om hur motsvarande fråga hanteras i England. Här vill jag verkligen uppmana till läsning av Dilsa Demirbag-Stens och Per Bauhns utmärkta bok "Till frihetens försvar". De visar på paradoxen att muslimska invandrare i Frankrike - trots landets betydligt striktare tillämpning av religionsfriheten - upplever en större acceptans, i och gentemot, samhället än vad som är fallet bland motsvarande grupp i England.

Kanske beror detta det enkla faktum på, att en muslim idag kan vara en sekulariserad muslim utan tro, men att öppenhet om detta är förenat med dödshot. Så varför då berätta att man lämnat religionen? De visar också att samhällets stöd till religiösa företrädare, oftare är ett stöd på bekostnad av de människor som vill slippa religionen överhuvudtaget, istället för att tillerkänna människor frihet som individer.

Tllägg 2011-12-19


Expressen 

Ullenhag i DN om invandrarhatet
Notis om detta i SvD 
Skånskan.se 
GP 
Dagen 
Dagbladet 
Newsmill 
Newsmill 
SvD
.

fredag 16 december 2011

Svenska kyrkans agenda

En lurig liten präst i Täby gör ett försök att klappa mig medhårs i Kyrkans Tidning. Dock avslöjar han själv den kyrkans agenda jag nämnde i SVT Debatt. Jag uppskattar när kyrkans folk är uppriktiga med sin strategi:

"Jag tror att vi måste vänja oss vid att tänka "undervisning" och inte "gudstjänst" när vi möter skolan. Det senare är en rest av enhetssamhället, det förstnämnda alltmer angeläget i en tid när kristen bildning inte längre förmedlas i familjen."

Eller som en församlingspedagog säger på annat ställe i tidningen:

"Antalet konfirmander har också minskat så för att de ska bli fler behöver vi en tidigare kontakt..."

Vilket alltså var exakt det jag försökte säga till Jonas Eek i SVT Debatt. Jag anar att han inte var fullt så oinformerad om sakernas tillstånd som han försökte göra gällande.

Och här kan man finna ännu mer...

torsdag 15 december 2011

Krokodiltårar i adventstider

Ibland undrar man hur det står till? När Marianne Andréas, frikyrkosamordnare i Sveriges kristna råd går ut på Dagen Debatt flödar krokodiltårarna:

"Det känns sorgesamt. Ska stora värden i människors liv som tro, bön, andakt, och välsignelse inte får talas om eller upplevas under den nioåriga obligatoriska skolgången? Vill man som förälder att barnen ska få uppleva ett julspel, en påskvandring, en skolavslutning i kyrkan måste man välja bort den kommunala skolan och söka sig till en friskola."

Ibland undrar jag om kristenhetens representanter driver med oss, eller om man verkligen tror på det man skriver? Hur kan det vara så svårt att se att svaret stavas frivillighet och att vissa saker kanske inte ska överlämnas åt skolan överhuvudtaget?

Nej visst, nej. Kristna barn får gå i kyrkan med föräldrarna, den här gången gäller det ju att få dit alla ovilliga ateisters ungar. Missionsbefallningen är det allestädes närvarande klipulvret i brallan. Nu också hos Marianne. Tänkte inte på det.

tisdag 13 december 2011

Vi är faktiskt nollåttor i den här delen av landet!!

Inte nog med att man skulle genomlida att länsbokstaven i registreringsskylten på bilen försvann – nu ska vi drabbas av detta! Då det för mig är en fin gammal tradition att vara en "jävla nollåtta" ser jag det här som en utstuderad och illasinnad attack mot min identitet och mitt urgamla kulturarv. Efter denna attack mot det genuint svenska är vi som rön för vinden, utlämnade åt konsumism och tomhet i en kall värld.


DN
Aftonbladet
GP

SVT

onsdag 7 december 2011

Same procedure as last year

Vi vet hur det är: Två år på raken och en ny tradition är född – säkert som amen i kyrkan. Vad vore den stundande julen om vi inte fick en riktigt hetsig och uppslitande debatt om skolavslutningar i kyrkan? Vad vore julen om vi inte fick uppleva spänningen inför att Gävlebocken åter står i ljusan låga?

Kan vi ens föreställa oss ett Sverige utan någon av dessa oundgängliga begivenheter? Själv är jag med och debatterar skolavslutningarna i SVT Debatt och Eftersnack på torsdag. Bocken har brunnit upp. Skit i traditionerna - vårda meta-traditionerna.


Tillägg 13 dec 2011
Nu går Göran Hägglund ut i debatten och föreslår en ändring av skollagen i syfte att skolorna ska ges större frihet att fira sina högtider i kyrkan. Det är alltid lika oroväckande att se politiker i regeringsposition, som inte inser kravet på att all lagstiftning ska prövas mot grundlagen. Hägglunds förslag stupar redan på RF 2:2. Det borde han insett själv, innan han gick ut och gjorde sig till åtlöje i pressen.Nu plockar han istället upp en punkt i SD:s partiprogram och gör det till sitt eget.


Dagen: Hägglund vill lagstifta om skolavslutningar i kyrkan
DN
SvD
Dagen
Newsmill

tisdag 6 december 2011

Debatten med Dan Bernspång fortsätter



Dan Bernspång har haft vänligheten att svara på mitt inlägg:

"Hej Camilla och tack för din reaktion.

Först vill jag bara säga att jag tycker att det är trist att man inte kan kommentera på Svenska Kyrkans bloggportal. Jag tror att det handlar om att man inte riktigt har resurser att hantera kommentarerna. Men på min egen blogg kan man kommentera som du har märkt. Jag kommer självklart göra din kommentar publik även där.
Nu till kommentaren som jag har till ditt svar."


Hej Dan!

Som präst är du djupt inne i en tanketradition som de flesta av oss varken delar eller har ens rudimentär kunskap om. Som präst vet du också att inte ens din egen kyrka är enig om vad som ska vara dess lära. Där ryms allt mellan bokstavstroende och de som ser Bibeln som symbolik och poesi att tolkas fritt vid varje tid. Gör man det riktigt lätt för sig så ansluter man till KG Hammars ”Gud är en relation” och är nöjd med det. Må dä. Kanske hänvisar man till ”Den gyllene regeln”, men glömmer att berätta att Konfucius hann före med 500 år. I båda fallen gynnsamma beteenden som även evolutionsbiologer har en hel del att berätta om.

Du slirar en del i logiken i din argumentation kring skolan och kyrkan. Dessutom visar du vid flera tillfällen att du inte förstår skillnaden på undervisning OM religion och undervisning I religion. Låt mig visa på några exempel:

”Om man på allvar vill gå in i framtiden och på allvar vill ha ett öppet samhälle, så tror jag att man måste veta vilka traditioner och vilket tankegods som har påverkat generationer före oss.”

Ett ämne för teoretiska studier i religionskunskap, historia och idéhistoria. Naturligtvis mycket intressant att studera med en erfaren och kritisk blick, men nu handlar det om mycket unga människor. Varför ska små barn ta aktiv del i och fira högtider inom dessa traditioner och tankegods? ”Nu gör vi så här för att visa hur man gjorde förr” kan lätt tolkas och övergå till att bli: ”Nu gör vi så här, för det är så man ska göra”. Vi är fortfarande i skolan, och lär oss för livet, eller hur? Ett återkommande firande av advent i kyrkan syftar till att barnen ska lära sig att "det är så det ska gå till."

”Om inte annat för att kunna förstå att andra människor kan komma till andra slutsatser utifrån sina traditioner. Om detta sedan skall ske genom att besöka en kyrka eller inte kan man fundera på.”

Nej, här blir det riktigt fel. Mina konstiga idéer är inte på något sätt till hjälp när jag ska förstå mig på andras konstiga idéer. Dessutom har jag ju lärt mig i skolan att det är så här man ska göra, eller hur? Om det går lika bra på annat sätt, så kanske vi ska lära oss de konstigheterna också, när vi ändå håller på? Och hur hanterar vi människor som kommer till Sverige utan några konstiga idéer, traditioner eller tankegods överhuvudtaget?

”För min egen del, som präst, är det faktiskt inte viktigt alls att skolavslutningar, adventssamlingar mm sker i kyrkan. Jag tror inte att det har någon särskilt positiv effekt för oss som kyrka. ”

Rätt. Kyrkan får uppmärksamhet på sig. Resultatet blir att fler kommer till skott och går ur än går in.

”Men när det gäller förståelsen kring oss som medborgare i Sverige och vår historia så tror jag att det är viktigt.”

Här slirar det till ordentligt. Jag kan inte tolka dig på annat sätt än att det innebär att vi ska ha religiösa traditioner i skolan? Jag förstår att du som präst tycker att vi ska fortsätta med det, det hör liksom till din profession att tycka så. Fine. Men den som håller med dig kan gå till kyrkan på egen hand. Använd inte skolan som ombud att skicka dit mina barn mot min vilja!

”Men jag tror också att det är viktigt att barn får göra studiebesök och se hur det faktiskt går till i olika delar av samhället. Det gäller kyrkan, arbetsplatser, fackföreningar mm.”

Var fick du studiebesök ifrån? Jag har aldrig opponerat mot studiebesök. Skolavslutningar och adventsfirande i kyrkan är INTE studiebesök. Det är ett aktivt deltagande i ett årligen återkommande firande. Kan vi vara överens om det? Eller ska vi utveckla konceptet och låta ungarna göra "studiebesök" i ett demonstrationståg på första maj, för att få uppleva socialdemokratin inifrån i samhällskunskapen?

”Jag tror att det är viktigt att man inte bara läser om olika företeelser i samhället, utan att man som barn också får möjlighet att se hur det fungerar i olika sammanhang, även där man i vanliga fall inte är.”

Du menar alltså i analogi med föregående kommentar att barnen ska se ”hur det fungerar” ett antal gånger om året på plats i kyrkan? Tränar vi en färdighet, eller ska vi utgå ifrån att ungarna är trögfattade och behöver årligen återkommande repetitioner av just det här avsnittet i läroplanen?

”Personligen har jag i och för sig hellre studiebesök från klasser som kommer än en adventssamling. Men jag antar att lärare mm inte har tid.”

Fråga dem.

”Självklart skall skolan vara icke-konfessionell. Men det betyder väl rimligen också att barnen skall få kännedom om religioner? Eller innebär det att man har frihet till att inte veta, men ingen frihet till att veta? Ett studiebesök är då bra, enligt mig, för då kan man se med egna ögon.”

Har du hört talas om ämnet ”Religionskunskap”? Man börjar i småklasserna och har man riktig tur så har man ämnet ända upp i gymnasiet. På vissa linjer, t ex teknisk linje, anses det så viktigt att man har religion men inte historia på schemat. Dessutom gör du ett litet tankeskutt här, för hur var det nu igen? Studiebesök är bra för att se med egna ögon och få kännedom om religion? Men skolavslutningar är inga studiebesök och ska ju inte handla om religion? Hur tänkte du nu?

”Sedan är det ett större problem för oss som kristna med skolavslutningar, än vad det är en möjlighet. Om skolverket så tydligt dikterar vad vi får säga, så kanske det skadar kyrkan mer än gynnar henne? Men det är min teori.”

Rätt igen. Kyrkan får uppmärksamhet på sig. Resultatet blir att fler kommer till skott och går ur än går in.

”Sedan tror jag faktiskt att det för många är en hjälp att möta människor med andra traditioner än de egna, om man känner till sina egna. Men det är självklart så att det inte gäller alla.”

Jag förstår inte riktigt vad du försöker säga här? Jag lägger mig inte i vad folk har för traditioner så länge jag slipper bli en del av dem mot min vilja. Det enda som intresserar mig är att ingen ägnar sig åt traditionsutövning i strid med lagen. Jag åberopar RF 2:2 för att slippa delta i religiös sammankomst i tempel och förväntar mig respekt för mitt ställningstagande. Jag förväntar mig också, med stöd i grundlag och Europakonventionen, att ingen person någonsin ska behöva hamna i en situation där han eller hon tvingas ge sin livsåskådning tillkänna, direkt eller indirekt.

”När det sedan gäller din uppfattning om att jag är imbecill som tror att man behöver en egen bas för att förstå andra, så väljer jag att inte kommentera huruvida jag är imbecill eller inte för att vi inte delar åsikt.”

Problemet med ditt resonemang är att den bas du talar om, per definition är en bas marinerad i en religiös begreppsvärld. Varför skulle den fungera bättre i mötet med andra? Det är imbecillt att vägra inse att en majoritet av infödda svenskar och invandrare har en sekulär livsåskådning. En civiliserad person ska kunna möta vem som helst utan att behöva redogöra för respektive persons eventuella religiösa preferenser. Den harang du upprepar som ett mantra, dök upp i debatten för många år sedan. Jag vet inte varifrån det kommer ursprungligen, men den blir inte mera sann för att det upprepas. Den är bara ett uselt och lättgenomskådat argument för att fösa in allmogen i en religiös kontext som många av oss har valt att lämna.
 
”Jag kan bara säga att en stor del av mitt hjärtas engagemang ligger i en fotbollsklubb. Mina vänner säger att det har gått från intresse till att bli en passion. Jag följer detta lag i med och motgång. Jag känner en tillhörighet med människor över hela världen, som delar denna passion för “mitt” lag. (Som för övrigt är Tottenham från London). Men det gör inte att jag hatar supportrar från andra lag. Tvärtom!

Eftersom jag själv är oerhört inbiten supporter förstår jag att andra kan vara lika inbitna gällande “sitt” lag. Och dessutom känner jag stor respekt för dem, och för dem som inte delar vår passion för fotbollen. Detta gäller de flesta fans som jag träffar, oavsett lag. Vi känner en samhörighet kring fotbollen och kan därför mötas och förstå varandra bättre. Att ta enskilda våldsbenägna individer som exempel tror jag blir lite fel.”

Religionskrig eller fotbollshuliganism kvittar lika för mig, bara jag slipper vara med och betala notan för ordningsmaktens insatser när folk hotar att riva stan och slå ihjäl varandra.

”Men återigen, tack för din kommentar. Spännande med andras åsikter och tankar.”

Det är det, absolut, tack själv!

"Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling, Göteborg"

Camilla Grepe, frilansskribent i Täby

måndag 5 december 2011

Öppet svar till Dan Bernspång


Prästen Dan Bernspång i Backa församling i Göteborg bloggar på Svenska kyrkans hemsida. Tyvärr kan man inte svara där så jag gör det här istället som ett öppet svar i en intressant debatt. Jag anser att hans argument inte håller vid en närmare granskning. Här nedan kommenterar jag hans text.


”Visst är det märkligt?
Den kommentaren möttes jag av häromdagen i samband med en adventssamling i Backa kyrka. Jag frågade honom då vad han tyckte var märkligt. Hans svar var delat i flera delar. Det han tyckte var märkligt var att det fanns en sådan diskussion gällande skolavslutningar och adventssamlingar i kyrkan. Vi som arbetar i kyrkan vet att i samband med jul, påsk vet att det alltid blir en diskussion i media kring det lämpliga eller olämpliga i skolaktiviteter i kyrkan. Mannen som kom fram till mig tyckte att det var märkligt att denna diskussion kommer upp, och han hade två (2) huvudskäl till detta. Dels tyckte han att det varit en tradition i Sverige sedan lång tid tillbaka, dels så sade han så här. ”Hur många har genom åren blivit omvända till kristendomen på en skolavslutning?”

För att börja med traditionsargumentet: Det håller inte. Att åberopa en tradition är vanskligt. Dels kan traditionens innehåll strida mot lagen. Dels får en tradition aldrig vara tvingande för någon som föredrar att stå utanför. Traditioner är per definition frivilliga.

Den andra kommentaren är intressant. Skulle traditionen vara ifrågasatt, enbart genom hur många som till äventyrs ”omvändes”? Nej, knappast. En tradition kan ifrågasättas just bara för att den står i konflikt med din livsåskådning eller för att den på något sätt tvingar dig att ge din livsåskådning tillkänna. Tackar du nej till att delta, har du avslöjat något om dig själv som du inte ska behöva göra. Du har ingen som helst anledning att behöva infinna dig på en religiös sammankomst i ett religiöst tempel över huvudtaget. Detta gäller även omyndiga barn och vad de gör inom ramen för skolundervisningen.

”Jag tycker att denna man verkligen sätter fingret på svårigheten med denna diskussion.”

Det får stå för Dan Bernspång att han anser att diskussionen innehåller svårigheter. För den som vet hur lagtexten är skriven är frågan enkel. Skolan ska vara icke-konfessionell. Det betyder att den inte ska agera ombud för ett trossamfund.

”Som jag ser det är det främst en tradition att vi i Sverige firar skolavslutningar mm i kyrkan.”

Det finns inga ”vi”. Några skolor gör det, andra gör det inte och har aldrig gjort det. Många skolor har dessutom startat en ”tradition” med skolavslutningar i kyrkan i relativt modern tid.

”Jag tror inte att det är en rekryteringsbas för kristen tro, men jag är övertygad om att det är viktigt för ett samhälle att inte glömma bort sina egna rötter och sin egen historia.”

Vad gäller skolavslutningarnas roll som ”rekryteringsbas för kristen tro” så har Dan Bernspång säkert helt rätt. Det är svårt att omvända folk till tro. Däremot är det ett faktum att Svenska kyrkan vill att barn ska socialiseras in i en tradition där kyrkan upplevs som en naturlig del av samhället och där det känns självklart att stanna kvar som betalande medlem. Det var länge sedan kyrkan ägnade tid åt allmogens eventuella tro. Idag är det kyrkoavgiften som är det väsentliga. Betala och Svenska kyrkan är nöjd, ingen kommer att kräva något mer av dig.

"Tittar man var som helst i vårt land så kan man se kyrktorn, det är en del av vår historia och det är en del av vilka vi är.”

Om detta kan man bara säga: Det är en del av vår historia och det var en del av vilka vi var. Nu har vi religionsfrihet. En unik frihet som ger oss rätten att slippa leva och praktisera den religiösa delen av vårt kulturarv.

”Detta behöver nya generationer också få veta, annars blir en stor del av vår kultur och det vi är en gåta för dem som växer upp nu.”

Helt rätt! Men denna kunskap ska förmedlas genom saklig, objektiv och opartisk religionsundervisning. Men detta betyder inte på något sätt att vi ska tvingas att praktisera religionen eller kulturarvet, utan det går lika bra att studera det med distans och en objektiv och kritisk blick.

”De som säger att vi skall vara helt sekulära behöver fundera på varför de har ledigt just på söndagar, varför vi har just jul- och påsklov och inte t.ex. ramadanlov. Vi firar Advent och Jul, säger även de som inte är kristna. Varför gör vi det? Svaret är att många av de traditioner som vi anser vara sekulära i själva verket är kristna från början.”

Ja, det är ett faktum att vissa är lediga på söndagar. Om vi inte som jag och många andra har rullande schema och jobba alla dagar i veckan. För till stor glädje för alla de som behöver samhällets tjänster alla dagar i veckan, är vi inte längre hotade med dödsstraff för att vi arbetar på sabbaten. Jullovet är en bra ledighet mellan två terminer, men påsklovet skulle faktiskt kunna skrotas i sin nuvarande form. Höstlovet är nytt för oss äldre, så vad firar vi då? Potatislov kallades det i det gamla bondesamhället, där barnens arbetsinsats var viktig i hushållet.

Adventsfirandet är snart en angelägenhet enbart för gullighetsoptimerande fröknar i förskolan och lågstadiet. Handen på hjärtat, men hur många tänder sina fyra ljus idag? En snabb koll i valfritt fönster vittnar snarare om den sjuarmade och elektrifierade Menorahns genombrott i de svenska hemmen.

”Så även om de flesta idag inte tänker på varför vi firar, så tror jag ändå att det är viktigt att veta vad det kommer ifrån. Denna syn delas även av skolverket som betonar att skolan också skall förmedla traditioner, så det är inte bara en ”kyrklig” uppfattning.”

Julens rötter går mycket längre tillbaka i historien än Jesu födelse. Hört talas om midvinterblot? Visst ska skolan ”förmedla traditioner” – eller snarare kunskap om dem -  men att skolan skulle ha till uppgift att fostra barnen in en specifikt kristen tradition är att läsa skollagen med väl optimistiska mentala glasögon.

”Man kan naturligtvis fundera på varför det är viktigt att vi inte glömmer vår historia och våra traditioner. Som jag ser det behöver vi känna till oss själva för att kunna välkomna andra. Om vi har föreställningen att vi inte har någon historia som det är värt att värna, så kommer vi inte heller kunna välkomna människor som har sina traditioner och sina värderingar.”

Det här argumentet har vi mött många gånger under senare år. Det är mycket intressant och värt en egen analys. Vad är det egentligen man säger? Jo, genom att själv grotta ner sig i en kristen tankevärld skulle vi förmodas ha större möjlighet att förstå oss på invandrare med en annan religiös tankevärld. Hela resonemanget är häpnadsväckande imbecillt. Det är ungefär lika logiskt som att antyda att enbart en inpiskad AIK:are har förutsättningar att framgångsrikt välkomna en motsvarande inpiskad Djurgårdare. Tillåt mig betvivla.

Tvärtom är min erfarenhet att jag som sekulariserad svensk har i stort sett hela min världsbild gemensam med vilken sekulariserad person som helst från valfri del av världen. Dagligen arbetar jag med människor med rötter i flera världsdelar – och kan man tänka – det går alldeles utmärkt. Vi har helt enkelt inga religiösa fixa idéer att hantera. Vi har en gemensam värdegrund i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – och vi är helt övertygade om att världen är naturlig. Flera av oss har dessutom det gemensamt att vi kämpar mot religiöst tvång. Några har lämnat sin religion under hot om dödsstraff. Själv är jag privilegierad att ha kunnat lämna religionen med stöd i grundlagen. Det är jag stolt över.

Dan Bernspång avslutar
”En förutsättning för ett öppet och respekterande samhälle är att vi värnar våra traditioner och vår tro.”

Jag avslutar:
Alla är fria att värna sina egna traditioner och sin egen tro. Det är det fina i kråksången i ett sekulärt land med religionsfrihet. Värna dina traditioner, men lämna mina barn utanför. Deras traditioner är enbart en fråga för vår familj. Använd inte skolan som ombud för att pådyvla MINA barn DINA traditioner.

”Med detta vill jag önska er alla en härlig adventstid.”

Med detta vill jag önska er alla en härlig midvinterblot. Värna dina egna traditioner. Värna din lagstadgade rätt att välja de traditioner och den livsåskådning du önskar. Vårda denna frihet ömt, ty förr än du anar kan friheten tas ifrån dig.

”Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling”

Camilla Grepe, frilansskribent i Täby


Dan Bernspångs blogg

söndag 4 december 2011

Demagogernas julafton

Varför ska skolan inte ta med våra barn på adventsgudstjänst i kyrkan? Egentligen är det mycket enkelt. Den allmänna skolan ska vara icke-konfessionell. Vi har en lagstadgad rätt att slippa delta i religiösa sammankomster mot vår vilja. Vi behöver inte ens förklara varför vi inte vill delta.

Flera fall i Europadomstolen ger oss anledning att anta, att även vi - om frågan togs upp till prövning -  skulle vara skyddade mot att behöva avslöja något om vår livsåskådning. Vi ska inte behöva ställas inför valet att avslöja någonting alls om våra eventuella religiösa preferenser. Något som alltså sker i samma stund som vi tackar nej till att delta i en sammankomst i en kyrka med skolan.

I GP kan man läsa en krönika av Johanna Andersson om skolans adventsgudstjänster. På Newsmill kan man läsa en debattartikel i samma ämne av Karl-Gustel Wärnberg. Båda texterna har gemensamt att de avslöjar en djup okunskap hos respektive skribenter om tillämpliga lagar och regelverk. Eller så kanske man inte ens vill ta det till sig?

fredag 25 november 2011

Kristdemokraterna har tagit del, men ej förstått

I ett pressmeddelande från Stockholm stadshus luftar KD sin irritation över konsekvensen av en icke-konfessionell skola i en stat utan statskyrka. En välvillig tolkning är att KD tagit del av, men ej förstått lagens innebörd. En mindre välvillig - men troligare - tolkning är att de faktiskt inte vill:

"I Sverige spelar de kristna högtiderna en odiskutabelt viktig roll för vårt kulturarv och vårt sätt att leva idag. Jag tror att det är ytterst få elever som upplever det kränkande att ta del av julens budskap i en kyrka. Tvärtom tycker nog de allra flesta att detta är en mysig och vacker tradition. Om en präst någon gång skulle uppmana barnen att knäppa sina händer för att be en bön om rättvisa och fred på jorden kanske barnen kan stå ut även med det. I generationer har svenska elever firat högtider i olika kyrkor. Den som är trygg i sitt eget kulturarv, är också öppen att möta andra kulturer och traditioner"

Den kristdemokratiska självgodheten går armkrok med en inbilsk idé om det religiösa kulturarvets tvingande obligatorium. Men vad KD vägrar inse, är att när ett land har nått den nivå av demokratisk utveckling att religionsfrihet råder, ska valet att delta ligga hos individen. Det är oroande att ett parti i regeringsställning har så svårt att besinna sitt ansvar. Tvärtom tillåter man sig att offra grundläggande frihetsprinciper i sin strävan att fösa in den ovilliga allmogens minderåriga barn i templen.

Religionsfrihet är lika lite som demokrati en gång för all given, utan måste vårdas och värnas av varje ny generation. I en värld stadd i snabb omvälvning har vi anledning att nogsamt värna våra friheter för framtiden. Eller för att att travestera sista meningen i pressmeddelandet: Den som är blind för sitt eget religiösa tvång, är också öppen att underkasta sig andra kulturer och religioner.

SvD
Patrik Lindenfors gör ett försök att utbilda Hägglund om tidpunkten för Jesus födelsedag
Newsmill
Dagen
Dagen
DN
KD:s ledarkris
Smp
Mer om KD
Dagen om KD
SvD om KD
Dagen om den politiska kartan 
Dagen om adventsfirandet 
Newsmill

måndag 21 november 2011

Konvertiter

Lena Anderssons krönika i DN är  högintressant för oss som stundom ställer frågan: "Och voffo gör di på dette viset?" Lena själv föreslår att vi just nu kan se en ny religion födas. Det är mycket möjligt. Vi kan också vända blicken mot utövarna själva och se att ingenting egentligen förändrats: Vissa människor förefaller födda med behov av underkastelse, späkning och ledning.

Riktigt spännande blir det att få ta del av vad de lite mera - låt oss kalla dem konventionskristna - har för syn på saken. Kanske är den förkättrade sekulariseringen ett oskyldigt offer för de religiösas upprördhet, när problemet snarare är en okontrollerad mängd av konvertiter?

Kyrkan har anledning att fundera över vilket barn som åkte ut med badvattnet, när den övergick till att bli en harmlös, trevlig, gullig och rar feelgoodkunsult för tjugohundratalets kollektivanslutna medlemskader. Hutlöst dyr för den som enbart söker festlig inramning till livets sporadiska ceremonier. Urvattnad för den som söker katarsis. Eller för att citera en gammal Kårspexreplik: Varför Friskis & Svettis när det finns Piskis & Pettis?

onsdag 12 oktober 2011

En skadskjuten skvader

Till dagen mest halvtänkta debattartikel, måste nog utses denna i SvD. Smaka på den här:  "Etablera en gemensam statskassa som kan finansiera hela eurozonen, samt säkerställa att medlemsstaterna iakttar statsfinansiell disciplin." Det är just det där med statsfinansiell disciplin som intresserar mig. Det statsfinansiella bekostar som bekant den gemensamma välfärden. En gemensam statskassan torde alltså få sin motsvarighet i en gemensam välfärdspolitik. Frågan är då vad vi i Sverige missade när vi ställde oss utanför euron. Att få gå i pension vid 55?

torsdag 15 september 2011

Favorit i repris: En gudstjänst för mycket

I en tid när inte ens skolbarn tvingas att fira skolavslutning i kyrkan, undrar vi när Sveriges riksdagsledamöter får motsvarande frihet vid riksmötets öppnande?

Tidigare års kallelse till gudstjänst i Storkyrkan är numera ändrad till en inbjudan. Ett steg i rätt riktning. För det finns anledning att påminna om regeringsformens inledande skrivning: All offentlig makt i Sverige utgår från folket. En riksdagsledamot har valts till ett politiskt förtroendeuppdrag som representant i en lagstiftande församling. Riksdagen bör därför stå emot de krafter som hävdar att: All makt utgår från Gud. Speciellt då kyrkans första budord strider mot religionsfriheten.

Staten och Svenska kyrkan gick skilda vägar år 2000. Det är hög tid att den insikten även når talmannen och riksdagsdirektören. Eller som någon sa: Vi har fattat ett beslut, men inte dess innebörd. När talmannen och riksdagsdirektören inbjuder till gudstjänst, så undrar man vem som givit dem uppdraget att agera ombud för ett trossamfund? Och varför trycks en inbjudan till gudstjänst och gudstjänstprogram i riksdagstryckeriet?

Agerar riksdagen i ett konstitutionellt vakuum i kölvattnet på kyrka-statseparationen? Ja, det verkar faktiskt så. Riksdagens utredningstjänst bekräftar att traditionen med riksdagsgudstjänster är oreglerad, vilket aktualiserar behovet av en konstitutionsdomstol. Grundlagsutredningen har anledning att titta närmare på det.

Av talmannen krävs att han är politiskt neutral i riksdagen. Han ska också vara religiöst neutral. Inte heller riksdagsdirektören får utsätta riksdagen för politisk eller religiös påverkan. Det är en kränkning av de politiskt valda ledamöternas integritet, att de ska behöva ta ställning till om de vill delta i en gudstjänst - eller avstå.

En lojalitetskonflikt uppstår för statsminister, regering och riksdagsledamöter eftersom kungafamiljen närvarar i Storkyrkan. Det är den enda familj i Sverige som inte har religionsfrihet.
I bodelningen mellan staten och kyrkan fick kyrkan behålla kungen och makten över hans trostillhörighet. Kyrkan utnyttjar detta. I väntan på att även kungafamiljen får religionsfrihet, bör riksdagen känna sig fri att hålla riksmötets öppnande sekulärt.

Kyrkan agerar politiskt korrekt, men det spelar ingen roll hur många imamer, rabbiner, katoliker eller missionsförbundare man än bjuder in att medverka i gudstjänsten. Det leder ändå bara till ett oundvikligt gränsdragningsproblem. Vilka trossamfund ska i framtiden passera nålsögat? Det finns 74 fristående trossamfund, så var drar man gränsen och på vilka kriterier? När kommer turen till Scientologerna och Svenska Asatrosamfundet?

Riksdagens lojalitetsförklaring i Storkyrkan är passé. I en tid när religiösa krafter gör sig gällande, är det fel väg att försvara sig med traditioner. Sverigedemokraterna surfar på en främlingsfientlighet där religion spelar en betydande roll. Det bästa försvaret mot dessa krafter är ett sekulärt och religionsneutralt samhälle.

Det är först när vi kan skicka våra barn till samma skolor och våra riksdagsledamöter till riksmötets öppnande - utan att någon av dem ska behöva göra våld på sin livsåskådning - som vi har nått det målet.


Göran Rydland och Camilla Grepe

Texten är publicerad i Sydsvenskan 2008

DN
SvD
SvD

fredag 8 juli 2011

Nytt nummer av Bright

Snart kommer ett nytt nummer av Bright.
Passa på att prenumerera. Läs mer på
www.brightmagasin.se

måndag 13 juni 2011

Sideriska siktet har ställt mitt horoskop

Jag noterar med ogrumlad förtjusning att bloggen Sideriska siktet har bevärdigat mig ett alldeles eget horoskop! Läs och begrunda - om du orkar och inte har något bättre att ägna dig åt - men några smakprov kan vi väl ändå kosta på oss?

"Det räcker med att nämna biologen Richard Dawkins som en medlem av engelska "Brights" för att man ska förstå det intellektuella haveriet. Hans antireligiösa böcker är nu så sönderkritiserade att han borde ha önskat att han inte gav sig in på ett område han inte behärskade. "

"Tidningsredaktören Camilla Grepes horoskop indikerar redan vid första påseendet att hon åtminstone är en kvicktänkt individ - här ses storkorset i just ljushuvudets kvalitet, Sattva guna. Men bloggen har redan tidigare konstaterat att man inte naivt eller bokstavligt kan likställa den sattviska kvaliteten med moralisk godhet eller extraordinär insikt eller ens en människa som tar parti för det goda."

"Det vill alltså synas som om Grepes tidningsprojekt redan från början hamnat lite snett, och stick i stäv med den store rörelsens riktning som, vilket även, dem som granskar folks beteende- mönster, pekar mot religionernas storskaliga återkomst.
Grepes storkors i Sattva guna tycks ha satsat på den förlorande hästen, och hennes "ljus" är det falska ljus som den religiösa utsagan brukar tillskriva Djävulen när han kommer och låtsas representera ljus och upplysning. Samtidigt finns stor intellektuell kapacitet i horoskopet, om än inte intelligens enligt den klassiska definitionen.
"

"Månens natur är nämligen att reflektera, processa och assimilera - inte att stå och mässa stereotypa klichéer från det ateistiska prästskapet, vilket uppenbarligen är vad Grepe känner sig kallad till. Låt oss spåra turerna i horoskopet som föranleder mig att frånkänna henne en egen röst."

Jag behöver inte själv kommentera Sideriska siktets astrologa talanger, för det gör Sam Sundberg SvD Kultur så förbaskat bra.

söndag 12 juni 2011

Intervjuad i Expressen

Den som vill veta min åsikt om skolavslutningar i kyrkan kan med fördel läsa Expressen  idag.

torsdag 2 juni 2011

Nytt inlägg på Newsmill

En gammal tradig debatt har fått liv igen. Lika punktlig som älgjakten, myggplågan och attentaten mot Gävlebocken. Mitt (nygamla) bidrag kan du även läsa på Newmill under rubriken:


"Skolavslutningar hör inte hemma där kunskap föraktas."


Så var det dags igen. Den blomstertid nu kommer, sommarlovet hägrar och det är en ljuvlig evighet mellan nu och höstens skolstart. Och lika säkert som blomningen av hägg och syren tar debatten om skolavslutningar i kyrkan fart igen. Naturligtvis ska varken konfessionella eller religiösa inslag få förekomma på skolavslutningen. Det är uppseendeväckande att detta inte är självklart för fler.

Det är tydligt att kyrkan här har sina sympatisörer. Låt vara att det i många fall snarare handlar om att med religiösa traditioner markera motstånd mot islam och invandrare, än ett eget religiöst praktiserande. När det kommer till svenskhetens bevarande är blomsterbekransade barn och psalmsång tacksamma objekt för praktiserad nationalism. Eller handlar det bara om att några sura ateister försöker förstöra en gammal mysig och fin tradition?

Nu har skolledare runt om i landet förstått att skolan inte ska ha aktiviteter med obligatorisk närvaro i religiösa lokaler. Genast hörs ett välbekant ramaskri om tradition, kultur och allmän mysighet. "Ställer man inte upp kan man åka hem". Svensken är förvisso ett flockdjur, men denna oreflekterade konformism att påtvinga andra sina traditioner är tröttsam. För visst är skolavslutningen en tradition värd att fira, men varför just i en kyrka? Och ska verkligen den icke-konfessionella skolan vara bärare av traditioner som utövas i kyrkor?

Det enda rimliga svaret på den frågan är: Nej. Naturligtvis ska varken konfessionella eller religiösa inslag få förekomma på skolavslutningen. Det är uppseendeväckande att detta inte är självklart för fler. Av det följer att inte heller religiösa företrädare ska få tala under skolavslutningen. De representerar religionen och har inte på skolavslutningen att göra. Religion och tradition tillhör den privata sfären och föräldrarnas ansvar. Traditioner är inte tvingande och de förändras över tiden. Det står varje människa fritt att skapa nya eller förkasta gamla.

Utbildningsminister Jan Björklund anser att religiösa traditioner är en del av vårt kulturella arv som måste få märkas i ett klassrum. Adventsljusstakar och påskägg, ja, visst. Men det går en viktig gräns vid kyrkporten: Vi är inte på ett tillfälligt studiebesök den här dagen utan firar skolårets slut och det är inte religiöst. Även mysfaktorn i kyrkan tål att diskuteras. Man ska nog vara av den rätta tron för att uppskatta ett firande i en lokal med ett lik hängande på väggen. En symbolisk kannibalism på likets blod och lekamen uppfyller knappast ens ett grundläggande krav på mysighet för oss icke-kristna.

Skolan är kunskapssamhällets viktigaste aktör. Man måste därför inse vad man gör när man förlägger skolavslutningen till kyrkan: Att man då oreflekterat och okommenterat legitimerar sedan länge vederlagda uppfattningar. Det må vara hur charmigt, gulligt och rart som helst, men det hjälps inte: Kyrkan levererar en mytologi. Skolavslutningen ska hållas i en lokal som symboliserar kunskap. En kyrka är raka motsatsen till detta. Den symboliserar snarare ett förakt för kunskap med sin uttalade tro på övernaturliga ting och sitt historiska motstånd mot kunskap och vetenskapens landvinningar. Hade Adam och Eva låtit bli kunskapens frukt hade mänskligheten fortfarande glassat runt i Paradiset.

Ibland ser man förslaget att frågan borde avgöras genom omröstning. Men det är en riktigt dålig idé. För då låter man en majoritet förtrycka en minoritet i en religiös fråga. Och det är lika fel tänkt som idén att kristna traditioner skulle utgöra ett skydd mot inflytande från islam. Som om försvaret gick likt en kulturell Maginot-linje över kyrkbacken vid skolavslutningen? Speciellt Sverigedemokrater omhuldar idén om skolavslutningar i kyrkor och vill att dessa ska bli lagstadgade. De förefaller att på fullt allvar tro att skolavslutningar i kyrkan är en effektiv metod att motverka islam och muslimsk folkmajoritet i landet. Man vägrar att acceptera metodens begränsningar, trots att alla tillgängliga fakta visar att skolavslutningar i kyrkan inte har någon som helst effekt på muslimers fertilitet.

Många svenskar verkar fortfarande vara märkligt okunniga om de ändrade relationerna mellan staten och kyrkan. En av de största konstitutionella förändringarna på många år, verkar i praktiken ha gått det stora flertalet helt förbi. Det är en handfast lektion i samhällskunskap att förklara att någonting faktiskt har förändrats sedan den tid då vi hade en statlig skola och en statlig kyrka. Att förklara att den icke-konfessionella kommunala skolan inte längre har några band med det fristående trossamfundet Svenska kyrkan är en angelägen pedagogisk uppgift.

Skolavslutningen är bara en av flera olika aktiviteter där skolbarnen under läsåret bjuds in till kyrkan. Svenska kyrkans skolkyrkoarbete runt om i landets skolor har till syfte att rekrytera konfirmander och framtida medlemmar. Detta finns klart och tydligt redovisat i kyrkans egna dokument. Den som är intresserad kan med fördel göra en egen sökning på nätet. Begreppen skola och kyrka ger över en miljon träffar på Google. Detta vittnar om en intensiv aktivitet som vi inte alltid är medvetna om, men som avslöjar att barnen är en högintressant målgrupp i kyrkans värvningskampanjer.

Att fånga upp barn i skolan är rationellt för kyrkan och utbudet av aktiviteter är brett. Kyrkan vill att barnen ska känna att det är naturligt att vända sig dit och att de ska känna sig hemmastadda i miljön. Det är ett försök att socialisera eleverna in i religiösa sammanhang vilket föräldrarna ofta hålls oinformerade om. De skolor som bejakar detta och besvarar inviterna understödjer kyrkans kampanj bland barnen. Men man medverkar även aktivt till ett förhållande som på sikt kan komma att bli riktigt allvarligt: Att man vänjer sig vid att skolan har en religiös medaktör under skolåret och att man börjar uppfatta religiösa inslag i skolan som helt naturliga företeelser. Det ser vi redan nu i protesterna mot icke-religiösa skolavslutningar. Skolledarna måste axla det ansvar som andra inte inser hela vidden av: Att vi står inför en situation då olika aktiviteter och religiösa skoltraditioner, bildligt talat bänder upp skolporten även för andra samfund.

Den dagen man väljer att hålla en skolavslutning i kyrkan, för att en lokal majoritet av elever och föräldrar vill det, blir steget inte långt innan ett motsvarande krav kommer om ett avslutningsfirande i en moské. Vi har många skolor där elever från en muslimsk tradition är i majoritet. Inte minst av den anledningen vilar ett tungt ansvar på Svenska kyrkan att hålla fingrarna borta från skolan och lämna den ifred. Med sin aggressiva marknadsföring öppnar man inte bara upp för kristendom, man öppnar upp för religion överhuvudtaget. Är vi verkligen intresserade av den utvecklingen? Nej knappast, och minst av allt i skolans värld.

I det sekulära samhället får man fritt välja sin livsåskådning och, inom lagens råmärken, uppfostra sina barn i de religioner och traditioner man själv vill föra vidare. Att kollektivansluta andras barn till aktiviteter i kyrkor är definitivt att gå för långt. Jag tror att jag och Jan Björklund är överens om att tolerans och respekt mot varandras kulturella identiteter utvecklas bäst när barnen går i samma skolor. Men detta kräver att skolan står fri från religiösa traditioner för att vara ett trovärdigt alternativ. Det som sker idag är att skolan och kyrkan sätter argument i händerna på dem som vill driva religiösa friskolor. Detta leder till alienation och segregation.

Att Sverige idag är ett land utan statskyrka innebär att traditioner inom det allmänna, som tidigare varit knutna till kyrkan, måste förändras. Vissa saker måste vi kunna släppa greppet om så att inte heliga traditioner blir - heliga. Det gäller skolavslutningar i kyrkan, rättegångsgudstjänster och gudstjänster vid riksmötets öppnande. Den enskildes grundlagsstadgade religionsfrihet ska däremot värnas. Den är viktig. Den innebär såväl frihet till religion, som frihet från religion. Detta enkla faktum kan vara värt att påminna om, även i denna ljuva sommartid.



...........................

Blogge kommenterar här och och här och är lika välformulerad som vanligt.

måndag 30 maj 2011

Det bloggas förbaskat dåligt hos Camilla Grepe nu för tiden

Det är inte bara så att vi befinner oss mellan hägg och syren och att trädgården lockar mer än bloggen. Dessutom ägnar jag numera min mesta skrivande tid åt den nystartade tidningen Bright. Jag hoppas att du prenumererar! Den är ett ideellt projekt mot religion och vidskepelse. Nästa nummer planeras utkomma i slutet av juni. Läs mer på www.brightmagasin.se

onsdag 6 april 2011

Är skolevangelisation skolevangelisation enligt Skolinspektionen?

I veckan som gick har man kunnat ta del av subtil humor, förmedlad av Kyrkans Tidning och Helsingborgs Dagblad:

"Stiftelsen för skolevangelisation Klippans Gymnasium" får ett bidrag på 50.000 kr för att avlöna en skolpastor för tjänst på skolan. Nu ska Skolinspektionen undersöka om den aktuelle pastorn ägnar sig åt - skolevangelisation.

Detta förnekas å det bestämdaste av bland annat skolevangelisten själv. Men, vi ska inte fördjupa oss i hur företrädare för Klippans gymnasium och dess skolevangelister hanterar det åttonde budet, utan nöjer oss med att  konstatera att det finns en överhängande risk att Skolinspektionen felaktigt låter sig övertygas om att en skolevangelist inte alls ägnar sig åt just skolevangelisation. Därför har vi gått till källorna för att se vad de aktuella skolpastorerna har sin ideologiska hemvist och hur uppdraget är formulerat:


Vad är ELU?

"Runt 1900 gick det fram en ungdomsväckelse i Sverige. Det finns många historier om hur unga människor gick miltals för att få samlas till väckelsemöten. Snart kom behovet av en gemensam organisation, och för att samla ungdomarna i södra Sverige bildade man 1905 Kristliga ungdomsförbundet i Sydsverige. Nu har drygt 100 år passerat, och idag heter vi ELU, Evangelisk Luthersk Mission – Ungdom. Men visionen är den samma som för 100 år sedan: att samla unga människor kring Jesus!

ELU vill stå på evangelisk-luthersk grund och är en lågkyrklig rörelse där de flesta medlemmar har sin församlingstillhörighet i Svenska kyrkan.

Vad vill ELU?
ELU är en ungdomsorganisation som på ett ärligt och trovärdigt sätt vill sprida evangeliet om Jesus bland Sveriges ungdomar i dag.
Ungdomar söker, liksom man gjort i alla tider. De söker efter mening i sina liv, vilken väg de ska välja, vilken utbildning de ska gå, vem de ska dela livet med, osv. När man är ung ställs mycket på sin spets och man brottas med sin självkänsla och identitet. Det är därför ELU vill finnas. För att ge stöd och vägledning och visa på Jesus som meningen med livet. Det är också under denna period i livet som flest människor kommer till tro på Jesus.

ELU vill sprida det underbara budskapet om Jesus bland Sveriges ungdomar i dag. Vi arbetar mycket med skolevangelisation och vill stödja kristna ungdomar i deras vardag och leda dem till en kristen gemenskap. Vi ordnar läger och utbildar unga kristna ledare till tjänst i Guds rike. Genom olika media vill vi hjälpa unga människor att fördjupas i Bibeln och den kristna tron.

ELU har sitt ursprung i en ungdomsväckelse i början av 1900-talet, och det är vår bön och vision att väckelsen ska få fortstätta bland ungdomar i Sverige i dag. Vi ser att det sker och vi vill med stor tacksamhet jobba vidare för det – i Guds kraft och till hans ära. Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus (2 Tim. 2:1).

Vi vill kalla unga människor till gemenskap med Jesus, utrusta dem för ett kristet liv och sända dem till tjänst för andra. Verksamhetsområdet är i dag till stora delar begränsat till södra Sverige, men vår önskan är att ELU ska bli rikstäckande och nå ungdomar i hela landet med Guds ord.

Vad gör ELU?
ELU ansvarar för:
  • skolevangelisation och vill stödja arbetet i föreningarnas ungdomsgrupper
  • ungdomssekreterare och ungdomsledare som arbetar på skolor och i föreningar
  • ungdomsläger som anordnas under terminen eller på sommaren som uppföljning av konfirmandträffar – eller läger av mera ’äventyrskaraktär’
  • ledarutbildningen Asken, som vill forma kristna ledare som har sin grund och sina rötter i Gud och hans levande Ord – samtidigt som de runt sig skapar en växtmiljö där andra får komma till och mogna som ledare
  • tidningen Insidan, som vill hjälpa unga människor att fördjupas i Bibeln och den kristna tron
  • bibelläsningsplanen Accent som en hjälp i den dagliga bibelläsningen. Ordet accent betyder betoning – vi vill betona hur viktigt det är att regelbundet läsa Bibeln."

Dagen 
Humanistbloggen 
Lindenfors blogg 
Helsingborgs Dagblad

    måndag 4 april 2011

    En ny tidning mot religion och vidskepelse























    Bright är ett ideellt projekt mot religion och vidskepelse
    Prenumerera genom att sätta in 150 kr (4 nr) på
    Pg 593068-0 eller Bg 737-3061
    Glöm inte att ange namn och adress
    Kontakta oss på mail:
    prenumeration@brightmagasin.se
    redaktion@brightmagasin.se

    I första numret av Bright kan du läsa om:
    HBT . Ateism . Vidskepelse . Riddarskolan . Rondellhunden . Katolska kyrkan . Anekdotbevisning . Krucifix i klassrum . Litteratur . Rättegångsgudstjänster . En kvinnokonferens i Kairo
    Egyptens hotade kulturarv . Religionskritiska pionjärer . Kyrkans grepp över skolan . Skapelsetroende NO-lärare . Kulturrelativism inom RFSU . Kåserier och essäer samt om en hel del annat…

    onsdag 30 mars 2011

    Religiös sanning á la carte

    Norska Kristelig Folkepartis vice ordförande Aud Kvalbein slår larm i tidningen Vårt Land: Livskunskapsämnet RLE, som har ersatt det ursprungliga kristendomsämnet, anser hon ger trosförvirrade elever som tror på "alla fem av gudarna."

    Hon beskriver hur det i dagens norska skolor finns många som inte vet vad kristendom är, det härskar en religiös förvirring eftersom "skolan inte kan säga att något är sant." För att illustrera faran med detta berättar hon:
    "Jag hörde nyligen om en liten pojke som blev tillfrågad om han trodde på Gud. Ja, sa han, jag tror på alla fem".

    Lösningen på detta säger hon sig finna i den finska skolan som erbjuder en anpassad religionsundervisning som svarar mot elevernas föräldrars tro. Helt oavsett merarbetet för varje skola, ger detta onekligen en intressant inblick i hur en religiös politiker anser att begreppet "sant" bör hanteras.

     .

    tisdag 29 mars 2011

    Rolig kommentarsdebatt på Kyrkans Tidning

    Jag kan inte låta bli att tipsa om den uppseendeväckande roliga kommentarsdebatt som pågår på Kyrkans tidning med anledning av att en präst tyckt till i debattspalten Är det all time high i kommentarer för KT?

    torsdag 17 februari 2011

    Disputation i sängkammaren

    Det är notiser som den här som gör att jag undrar om inte Svenska kyrkan håller på att bli katolsk igen? Intresset för folks sexliv har de i alla fall gemensamt.

    onsdag 16 februari 2011

    Birro - ädelpekoralets okrönte mästare

    Så mycket mer behöver egentligen inte tilläggas om Marcus Birro, än att han är en pålitlig leverantör när det gäller. Men frågan är om han inte idag svingade sig till oanade höjder i ädelpekoralets förlovade värld. Han avslutar sin snyftare om religionens elaka häcklare med ett djupsinnigt konstaterande:
    "Mysteriet står kvar, även om du inte bryr dig om att lösa det."
    Låt mig för enkelhetens skull konstatera att det största mysteriet är han vägra se yttringarna som en högst naturlig konsekvens av att vi inte längre bränns på bål för våra åsikter.

    Expressen
    Dagen
    Dagen 
    Dagen 
    Vilks.net: Tårfyllt
    Patrik Lindenfors blogg om Birro

    söndag 13 februari 2011

    Folkbildning

    Missa inte Lena Anderssons krönika i Dagens Nyheter

    "Det som behövs är att ta nästa steg och bryta upp kategorierna. När man begripit det avskyvärda i orientalism, rasism och sexism duger det inte att göra allt likadant fast åt andra hållet. Det som återstår är att behandla människor som principiella jämlikar. Det innebär att kvinnoförtryck inte är acceptabelt någonstans vem som än utövar det; att man försöker förstå dess mekanismer och vill göra något åt dem även till priset av att tradition och teologi förändras; att islam och muslimer är en del av Sverige, vilket medför att extra artighet och försiktighet i det offentliga samtalet upphör, då det är ett uttryck för distans och främlingskap."

    .

    torsdag 10 februari 2011

    Skymning över Sotenäs kommun

    Om framtidens historiker någon gång ska forska i upprinnelsen till den nyteokratiska eran i Sveriges tjugohundratalshistoria, så har de anledning att notera en till synes obetydlig händelse i en avlägsen landsortskommuns utbildningsnämnd.
    I ett protokoll från ett arbetsutskott kan man läsa ett märkligt förslag: Nämnden föreslås att ”ge förvaltningschefen i uppdrag att för tidsperioden 2011-2015 boka och planera för jul- och vårterminsavslutningar i kyrkan”.

    Det kan synas vara en obetydlig fråga, men förslaget innebär faktiskt att Regeringsformens paragraf om religionsfrihet skall tillåtas att sättas ur spel genom ett politiskt beslut i en kommunal nämnd. Eller i klartext: Politiker förväntas besluta att omyndiga elever under obligatorisk skoltid ska bevista ett religiöst tempel.

    Skolavslutning i kyrkan är en starkt förankrad tradition för eleverna på Sotenässkolan. Vi markerar nu vad som ska gälla för den här mandatperioden”, säger Susanne Aronsson (M),
    ordförande i arbetsutskottet i en kommentar till tidningen Bohusläningen.

    Ett kinesiskt ordspråk säger: ”även i den minsta spegelskärva kan man se färgen på himlen”. Betraktar man Sotenäs kan man ana hur en teokratisk skymning åter börjar sänka sig över det sekulära landet i norr, som avskaffat statskyrkan och som berömmer sig för sin religionsfrihet. I ett begynnande halvdunkel tillåter sig nu politiker att ge direktiv för kommuninnevånarnas religiösa praktik.

    Händelsen i Sotenäs kan naturligtvis förbli den lilla parentes av inskränkthet och dumhet som den rätteligen bör benämnas. Men den kan också bli det tidens tecken, som visar hur politiska och sociala motsättningar ges konstgjord andning genom förment religiös tillhörighet. För människan är märklig. Vi blickar bakåt på en historia som på alla sätt kan beskrivas som dynamisk och omvälvande, men tillåter oss att betrakta vårt nu som ett statiskt tillstånd som, med små justeringar, förväntas bestå för evig tid, som vore vi en gång för alla vaccinerade mot förändring och förtryck. Det är vi inte. Det finns anledning att hålla med Christopher Hitchens: ”Religionen förgiftar allt”


    Källa:
    Sammanträdesprotokoll 2011-01-27
    §§ 1-8 UNAU § 01 Dnr UN 2010/069 

     Kyrkans ungdomsledare flyttar in i Sotenässkolan


    Tillägg 2011-02-12
    Uppsalas biskop Ragnas Persenius har tidigare gjort ett uttalande i  Dagens Nyheter men med ett något märkligt tillägg:

    "Och genom kompletterande erbjudanden till förskola och skola kan barn och ungdomar ges möjlighet att i församlingen verkligen lära känna kyrkans tro och liv inifrån. Då kan de få personlig erfarenhet av kristen tro i församlingen."

    Frågan är bara om detta verkligen är skolans uppgift? En rimligare formulering vore: "genom ett erbjudande till barnets familj" För kyrkan förväntas väl ändå inte ta skolan till hjälp i syfte att värva utanför de egna leden?
    Det är för övrigt lite lurigt gjort av Ragnar att inleda och avsluta på det sätt han gör. Kanske hoppas han att vi inte ska orka läsa ända till slutet? (DN 2007-01-11).

    tisdag 1 februari 2011

    Pest eller kolera

    Dilsa Demirbag Sten skriver idag i Expressen Kultur om händelseutvecklingen i Egypten. Artikeln har rubriken Aska och eld. I likhet med många andra artiklar och blogginlägg de senaste dagarna skulle den lika väl kunna ha rubriken Pest eller kolera. Att Dilsa nu får epitetet "diktaturkramare" kommer hon att överleva. Desto märkligare att så många andra aldrig verkar klara av att hålla fler än två alternativ i huvudet samtidigt. Att politiska preferenser inte per automatik ska kopplas till folkvald islamism eller sekulär diktatur (oavsett färg) utan att sekulär demokrati fortfarande kan vara ett alternativ att sträva efter. Till den senares odiskutabla fördelar hör att den oftare än de andra, har en bättre prognos att bestå som just "folkvald".

    Humanistbloggen

    måndag 31 januari 2011

    Dags att ta fram hårtorken igen?

    Den växande kritiken mot katolska kyrkan i Belgien har fått döpta att kräva notering i kyrkböckerna om avdop och utträde.
    En som inte gillade tanken på avdop är domprosten Åke Bonnier. Den gången handlade det om Unga Humanister Västs pigga tilltag på Bokmässan 2009 att med hårtork praktisera symbolisk avdöpning. Formerna för ceremonin kommer säkert att variera, men vi kan konstatera att kärnfrågan nu fått förnyad aktualitet.

    Camilla Grepe: Åke Bonnier till storms mot hårtork

    Dagen 
    Dagen
    POSK har inte fattat galoppen...

    torsdag 27 januari 2011

    Annonskrig mellan SANS och Svenska Journalen

     Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör på tidningen Dagen kommenterar tidningen SANS misslyckade försök att annonsera i Läkarmissionens tidning Svenska Journalen.

    Elisabeth Sandlund har för en gång skull helt rätt i sak, men missar poängen. Detta försök att annonsera (med förväntad refusering från Svenska Journalens sida) är med största sannolikhet en del av SANS marknadsföringsstrategi i syfte att nå medial uppmärksamhet för en nystartad tidning. Vilket nu alltså lyckades med benäget bistånd av Sandlund själv.

    Inte ens SANS redaktion torde tro sig om att värva läsare bland Svenska Journalens prenumeranter. Däremot är säkert Alphakurserna med flera, mer än välkomna att annonsera i SANS. Det är, om inte annat, svårt att föreställa sig ett effektivare och mera säkert slutförvar av kristna annonspengar.

    Humanistbloggen

    tisdag 25 januari 2011

    Förutsägbart och korkat från Brunne och Klein

    Inom loppet av några timmar får vi oss till livs två S-märkta prästers lika samsynta som förväntade kommentar till religionskritik. Eva Brunne avslutar sin debatt med Åkesson (SD) i Engelbrektskyrkan med följande ord: ” Välj inte det sämsta hos de andra och jämför det med det bästa hos dig själv”.

    Lika vackert sagt som cyniskt resonerat: Hur tänker de som passerade Drottninggatan när det smällde? De trettiofem som kom i vägen för självmordsbombaren i Moskva tänker inte alls, för de är döda, men resten lär ha ont. Möjligtvis tillåter sig de ha synpunkter på det sämsta inom islam, även om detta icke torde vara sanktionerat av biskop Brunne. Vänd andra kinden till, din sprängskadade islamofob.

    Några timmar senare står så Helle Klein i Godmorron Sverige och förfasar sig över att den nya tidskriften SANS ”spelar främlingsfientliga krafter i händerna”. Som vanligt är det inte religionens fel någonting, överhuvudtaget någonsin. Nä, hur skulle det vara det för ännu en representant för just religion? Återstår att hänvisa till det behändiga begreppet ”kulturell tradition”. Det senare underförstått "patriarkalt". Vad trons folk vägrar inse är att religion och den kulturella traditionen förhåller sig till varandra som härdare och bas i ett tvåkomponentslim. Blanda för att uppnå ett specifikt syfte och det blir jävligt svårt att skilja det ena från det andra.

    Vi behöver som vanligt inte gå längre än till vårt eget samhälle för att se hur korten blandas bort i syfte att flytta fokus från kärnfrågan. Endast ett fåtal erkänner idag att skolavslutningarna sker i kyrkan av religiösa skäl. Nej, idag ska vi dit med hänvisning till kultur och tradition. Men i kyrkorummet blir den kulturella traditionen även en fråga om religionen. Den som toppar med paradargumentet att "så har vi alltid gjort" ska kanske ta det försiktigt i debatten med de som hävdar individens frihet. Den principen bör gälla även om inga övriga jämförelser tillåter sig göras mellan sharialagens bestraffning av våldtagna kvinnor och en svensk skolavslutning med bön och välsignelse.

    Dagen 
    SvD
    Dagens Nyheter
    SvD
    .

    onsdag 5 januari 2011

    Sommarvärme på Grönland i november

    Jag har 60 cm snö i min trädgård. I likhet med många andra undrar jag vad som pågår. En vanlig kommentar är att "det där med global uppvärmning kan vi glömma efter den här vintern". Tänk om det vore så lätt. Några år på Naturgeografen på Stockholms universitet lärde mig att det nog trots allt krävs lite mer än en flukt genom köksfönstret på det svenska vädret, för att kunna säga något vettigt om det globala klimatet. Men skiter det sig totalt så flyttar jag gärna till Grönland. Den 27 november hade Narsarsuaq + 16,8 grader, vilket var ca en grad varmare än när jag var där sommaren - 81.


    SMHI:s klimatdata

    Det pågår för övrigt en en intressant debatt på Newsmill efter att Vetenskap och Folkbildning, VoF, utsett Stockholmsinitiativet till årets förvillare. Utmärkelsen har man fått, inte för sin ståndpunkt, utan för sina debattmetoder.

    Mer intressant läsning i ämnet på bloggen Piprök
    Noll koll här däremot...