lördag 31 januari 2009

Den 16:e Benkes bravader

Vår Benedict han värvar katoliker
som inte skilja kan på sant och dikt
Han inte ens en Williamson undviker
Här verkar segla upp till en konflikt!

Nu blir det feta kvällstidningsrubriker
men är du präst är kön av högsta vikt
Så kvinnokör av ilskna präster skriker:
Din kvinnosyn är visst och sant relikt!

Men Benke då sin feminist besviker:
En kvinnopräst kan aldrig vara chikt
och kvinnan må nu ej bli kyrkans speaker
det strider som vi vet mot Guds edikt!

...........................................................................
Dessa skriverier är med anledning av att även organisationen "Romersk-Katolska kvinnliga präster" nu kräver att påven ska häva dekretet om automatisk exkommunicering av alla dess medlemmar. Påven uppmanas att häva förordningen som ett tecken på försoning och rättvisa gentemot kyrkans kvinnor. Fortsättning följer - vilket århundrade som helst.

Newsmill
Dagens Nyheter Sydsvenskan SvD SvD Dagens Nyheter Barometern SvD SvD DagenAB

fredag 30 januari 2009

Stans bästa Sushi

Jag kan ju inte låta bli
och njuter av var kalori
jag säger Hej! till han med fina fisken

Av all hans fisk blir poesi
så stammis ska jag nog förbli
en slimmad plånbok är ju enda risken

För sakéns skull ska jag stå bi
den gör var mänscha glad och fri
och mätt och snäll och lite lätt på snisken

Så snart så kommer jag förbi
till han med släng av fiskmani
han fått i arv från pappa akvaristen

torsdag 29 januari 2009

Kyrkans Tidning om skolpastorn i Lindesberg

Kyrkans Tidning har snappat upp att det pågår en debatt om en skolpastor i Lindesberg. Torkel Freed som är rektor på Lindeskolan, har ett förflutet som skolpastor och intervjuas i tidningen. Han har nu upptäckt att kyrkans närvaro i skolan inte varit så självklar för alla. Rektor Torkel Freed säger:

Vi har bland annat upptäckt att vi inte varit tillräckligt tydliga mot eleverna, som i många fall har uppfattat skolpastorn som en del av elevvårdsteamet, och så ska det inte vara".

Är Torkel Freed dum, eller spelar han bara? Hans påstående att man ”inte varit tillräckligt tydliga mot eleverna” är en förolämpning mot Lindeskolans elever. Jag är övertygad om att de är både läskunniga och kapabla att tolka verkligheten:
  1. Skolpastorn har i flera år stått med namn, mailadress och telefonnummer under rubriken ”Elevvårdsteam” i skolans dokument.
  2. Skolpastorn har fotograferats tillsammans med det övriga elevvårdsteamet och presenterats så på skolfoton och i skolkatalogen.
  3. Skolpastorn har gått runt i skolan och presenterats i klassrummen tillsammans med elevvårdsteamet.
Vad ska eleverna tro? Torkel Freed borde skämmas som kryper bakom eleverna och skyller på deras påstådda oförmåga att hålla koll på sakernas tillstånd.

En skolpastor eller skolpräst måste alltid utgå från skolans behov och önskemål. Min personliga uppfattning är att kyrkans viktigaste uppgift är att finnas till för andra”.

Det är jättetoppenfint, gulligt och rart att vilja finnas till för andra, men vi får inte glömma att missionsbefallningen är ett klipulver i brallan på de kristna, här föreligger alltså en dold agenda.
(Till er som genast vill invända och säga att agendan minsann inte är dold, vill jag bara säga att det gör frågan så mycket enklare att hantera, kyrkan ska inte missionera i skolan. Enkelt, eller hur?)

Torkel Freed anger också detta som en viktig anledning till att han själv slutade som skolpastor: Han blev uppvaktad av flera frikyrkorepresentanter som ansåg att skolpastorn borde ägna sig mindre åt diakonalt arbete och mer åt evangeliserande och schemalagda gudstjänster.

Detta förhållande hänvisar även den nuvarande skolpastorn Maria Carlsson till, i intervjun i Nerikes Allehanda den 29 nov -08. Det bör alltså ha varit allmänt känt att Skolkyrkan hade en agenda som inte var i överensstämmelse med skollag och läroplan. Ändå har man fortsatt samarbetet från Lindeskolans sida: Policydokument för Skolkyrkan

För det kan väl inte vara så enkelt att både gymnasiechefen Kent Hiding och rektorn Torkel Freed har suttit på två stolar samtidigt och då haft svårt att hålla isär sina roller som kyrkligt aktiva, respektive skolledare?

Dagen

Kyrkans Tidning
Kyrkans Tidning

onsdag 28 januari 2009

Ex-ex-kommunicerade extremister

Knappt hade SVTs Uppdrag Granskning tittat närmare på den högerextrema, antisemitiska, förintelseförnekande och från katolska kyrkan exkommunicerade, organisationen SSPX, förrän Påven Benedictus XVI lät meddela att han efter samråd med den helige ande fattat beslutet att släppa in dem i värmen igen.

Uppdrag Granskning hade visat hur olika församlingar inom Svenska kyrkan lånat ut sina kyrkor till gruppen att fira mässa i. Ett flertal präster gjorde offentlig avbön och betonade att detta inte skulle tillåtas ske igen. Även den katolska kyrkans biskop Anders Arborelius var tydlig med att man inte skulle befatta sig med gruppen i framtiden.

Ett par dagar senare fick han alltså anledning att säga att det skulle man visst det. Huruvida Svenska kyrkans präster anser att man visst ska hyra ut åt SSPX igen, är i skrivande stund ännu oklart.

Enligt SSPX nuvarande ledare, biskop Bernard Fellay, har biskop Richard Williamson, som gjorde det uppseendeväckande uttalandet i Uppdrag Granskning, fått en reprimand och order om att inte uttala sig om politik eller historia. Något som alltså inte utgjort något problem, eller funnits hinder för, fram till dags dato.

Uppdrag Granskning gratuleras till att ha skapat internationell uppmärksamhet för påvens devota inställning till förintelse-
förnekande SSPX, samt för en fantastisk PR åt organisationen inför deras Sverigeetablering och det planerade katolska korståget.
Enligt principen att all press är bra press, kommer nu ett stort antal husvilla Sverigedemokrater med kyrkokramartendenser, att veta vart de ska vända sig i framtiden.


Tillägg 29 jan -09

Tidningen Dagen berättar idag att organisationen "Romersk-Katolska kvinnliga präster" nu kräver att påven ska häva dekretet om automatisk exkommunicering av alla dess medlemmar. Påven uppmanas att häva förordningen som ett tecken på försoning och rättvisa gentemot kyrkans kvinnor.

Detta drama kommer jag att följa med stort intresse. En inte alltför vild gissning är att 16:e Benke nobbar damerna med hänvisning till att: "Förintelseförnekare må vara hänt, men kvinnor! Nä, någon jävla ordning får det vara i en katolsk kyrka!"
Eller motsvarande.

Trelleborgs Allehanda
Sydsvenska SvD SvD
Dagen Dagen Dagen Dagen Dagen Dagen

Om att förstå kristen tro

Jag tycker att det är en förmäten kommentar i Wallgrens blogg om den länkade Newsmill-artikeln. "Allmänheten", underförstått den sekulära delen av densamma, har ingen aning om hur, och vad, den ska tro om kristen tro idag. Hur skulle den kunna det?

Kristenheten i alla sina vildvuxna schatteringar sprider bibelord omkring sig som den värsta slumptalsgenerator. Det enda man kan vara övertygad om är att ingen är tillnärmelsevis överens med någon annan, om någonting, överhuvudtaget, någonsin.
(Här finner man en i jämförelse närmast idyllisk samstämmighet om sakernas tillstånd bland ateister och fritänkare, men dem kan vi lämna därhän just nu).

Svenska kyrkan leder ligan i marknadssegmentet för lågprofilerade religiösa alternativ. Men för att endast vara en feelgood-konsult för det tjugoförsta århundradets människa, verkar den innebära en onödig omväg, då målet beskrivs i termer av Love, Peace and Understanding. Men det är klart, idag får vi klimatpolitik på köpet.

Dagen
Dagen
Barometern

tisdag 27 januari 2009

En adventskalender för vuxna liberaler

Alla som har vuxit upp med den, känner igen sig i barnets förväntan att få öppna en ny lucka varje dag. Den senaste tiden har Dagens Nyheters Världen har blivit min adventskalender. Vad har Obama gjort sedan sist och vad ska han göra idag? Här rör det på sig och för varje ny notis får de åtta åren under Bush-styre en allt tydligare relief.

I väntan på Obamas bidrag för att lösa den gordiska knuten i mellanöstern kan man glädja sig åt mindre, men hoppfulla, steg mot en bättre värld. Inom loppet av några dagar har vi fått ta del av beslut som stängning av Guantanamo, stopp för tortyr, federala medel till internationella hjälporganisationer med familjeplaner-
ing på agendan, federala medel för stamcellsforskning och nu idag beskedet att Kalifornien och andra folkrika stater ska tillåtas följa egna hårdare lagar för att minska växthusgaserna från fordon.

Det är inte laissez faire, det är politik,
och den är välkommen tillbaka.

SvD

fredag 23 januari 2009

Tacksamhetsskuldfällan

Hur många yrkeskategorier skulle accepterar att bli omyndigförklarade av en fristående organisation,
på det sätt som idag sker med skolans folk?

”Vi är experter på det här” säger prästerna och går in i religionsundervisningen för att lära eleverna hur det egentligen förhåller sig med gud, moralen och meningen med livet.

”Vi är experter på det här” säger prästerna och tar över värdegrunds- och anti-mobbningsarbetet.

”Vi är experter på det här” säger prästerna, stegar in i elevvårdsteamen och sätter sig att invänta nästa katastrof.

För hur svårt är det inte att säga nej tack till den som oegennyttigt och människokärt ställt sin tid och sitt arbete till förfogande? Lite snällare, lite godare, lite heligare. Lite lagom himmelskt så där?

Men när prästerskapet talar klartext och säger att religionen inte ska läras utan upplevas, då är det dags att tacka för hjälpen och för den tid som varit. Då är det dags att vägarna skiljs.

Om staten klarade att gå skilda vägar med kyrkan,
så kan skolan säkert klara samma sak själv.
På återseende i kyrkan - när vi själva vill.


Nerikes Allehanda: "Verksamheten strider inte mot läroplanen"
Nerikes Allehanda: "Olika bud om skolpastorns roll"
Bibeläventyret

torsdag 22 januari 2009

Papa Ratzi goes YouTube

Vi vet inte om Vatikanen har låtit sig inspireras av Monty Pythons uppmärksammade intåg på YouTube, men faktum kvarstår: Nu är Papa snart på plats i en egen kanal nära dig. Detta sedan katolska kyrkan enligt nyhetsbyrån Reuters slutit avtal med YouTube.

Tanken är att katoliker över hela världen ska få tillgång till filmer med påven Benedikt XVI och andra oundgängliga kyrkliga arrangemang i Vatikanens regi.

Dagen

onsdag 21 januari 2009

Homo(sapiens)äktenskap

Äntligen!

Det ser ut att bli en könsneutral äktenskapslagstiftning till slut. Kanske redan från den 1 maj. Den segslitna frågan om könsneutrala äktenskap visar hur vanskligt det är med en lagstiftning utifrån religiösa uppfattningar och idéer.
”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” heter det i regerings- formen. Därför är det glädjande med ett beslut som slår vakt om det sekulära rättssamhället genom att markera ett tydligt oberoende mot de krafter som hävdar att ”All makt utgår från Gud”.

Jag har tidigare skrivit i ämnet här.

Sydsvenskan SvD SvD Dagens Nyheter Dagen Dagen

När storleken har betydelse

Nej, den här kyrkan på tio kvadratmeter ser bara ut att vara anpassad till det dalande intresset för Svenska kyrkans aktiviteter. Med sina 15 platser är den visserligen i största laget för en ordinär gudstjänst i medelstor landsortsstad, men den är faktiskt avsedd att öka intresset för kyrkan hos svenska småbarn.

Komplett med glasmålningar, dopfunt och altare, samt en uppsättning små prästkläder och tillbehör, ska barnen här kunna leka dop, bröllop och begravning. Lika barn leka bäst och bestialiska barn leka lik. Vem får spika upp lille Kalle på korset?

Dagen

måndag 19 januari 2009

Nya länkar till skolkyrkan i Lindesberg

Vissa länkar till skolkyrkan i Lindesberg fungerar inte längre.
Här hittar man skolkyrkans dokument

Rev. 27 jan
Länkarna har en besynnerlig förmåga att sluta fungera.
Här är några nya länkar om Skolkyrkan i Lindesberg:

Nerikes Allehanda 23 jan 09 om Skolkyrkan
Nerikes Allehanda 29 nov 08 om Skolkyrkan
Bergslagskyrkans länk till policydokument för Skolkyrkan
Kristinakyrkan om Skolkyrkan i Lindesberg


Dokument från Lindeskolan uppdaterat 25 jan visar
att Skolpastorn inte längre ingår i elevvårdsteamet
.
En länk till Lindeskolan visar listan över personal i elevvårdsteamet. Tittar man på skärmdumpen nedanför bilden, så ser man att skolpastorn ingick i elevvårdsteamet så sent som den 8 januari 2009.
Information saknas om huruvida skolpastorn har retuscherats bort från skolfotot av elevvårdsteamet eller ej.

Rev. 29 jan. Kyrkans Tidning skriver om skolkyrkan här och här.
Notera att skolans rektor Torkel Freed säger:
"Vi har bland annat upptäckt att vi inte varit tillräckligt tydliga mot eleverna, som i många fall har uppfattat skolpastorn som en del av elevvårdsteamet, och så ska det inte vara"


Nuvarande skolpastorn Maria Carlsson ingick i elevvårdsteamet i Lindeskolan 08/09 (klicka för att förstora).


Förre skolpastorn Martin Lindé ingick i elevvårdsteamet i Lindeskolan 06/07 (klicka för att förstora).


ETC

fredag 16 januari 2009

Stamcellsforskning

Rev. 21 januari. Idag skriver DN om familjen Richardson. Jag beundrar dem för deras långa kamp för att få föda ett friskt syskon som kan rädda livet på sin storebror. Hur kan det vara en så kontroversiell fråga?

Kanske är det så att en praktiskt fungerande värld med de framåtskridanden vi önskar, inte alltid kan ge gud och etiken tolkningsföreträde. Kanske är det bara som så ofta, att vi måste vänja oss vid tanken för att inse det förnuftiga och kunna gå vidare.

Den som tror att lillasyster Emma inte kommer att bli innerligt älskad för sin egen skull - helt oavsett om hennes navelsträngsblod räddar storebror Felix - kan omöjligt vara förälder själv.


.....................
När en katolik yttrar sig så här om IVF-teknik och stamcellsforskning, finns det anledning att uppmärksamma det:

”När jag gav mig in i den här debatten för några år sedan märkte jag att många tyckte att min åsikt var väldigt stötande. Men jag anser att vi behöver titta på den här frågan en gång till. Att det faktiskt har betydelse i dag var det befruktade ägget befinner sig - i ett provrör eller i mammans mage. säger Gunilla. Eller som hon också uttrycker det i boken: "Kvarblivna embryon som inte går vidare till en graviditet bör betraktas precis som det de är, just överblivna embryon i den ofattbara mångfald som människan teoretiskt sätt kan producera. De kan därför användas till embryonal stamcellsforskning och bidra till den biomedicinska utvecklingen." (Dagen)

Jag är själv mamma till två barn tillkomna genom IVF. Våra försök resulterade i närmare hundra befruktade embryon. Jag tycker fortfarande att det är sorgligt att de inte fick komma till nytta i forskningen. För mig som blodgivare och organdonator hade det känts naturligt.

Tusentals barn kommer årligen till genom IVF-tekniken i Sverige. Vi accepterar tekniken, men för att fungera bra ger den ett överskott på embryon. Här uppstår ett problem, för ska vi tillåta dessa överblivna embryon att bidra till medicinska framsteg i människans tjänst, eller ska vi med hänvisning till gud och etiken om det absoluta människovärdet, låta dessa embryon gå i vasken? Någon alternativ destination finns inte.

Varje IVF-behandling innebär en medicinsk risk för kvinnan. Man vill minimera antalet behandlingar, men sannolikheten att behandlingen lyckas ökar om man har flera embryon att välja mellan. En IVF inleds därför i de flesta fall med en hormonbehandling och kan resultera i 10-15 embryon. Detta leder med nödvändighet till att det bli embryon över. Dessa är färskvara och kan i de flesta fall inte frysas, utan slängs efter återinsättning av de embryon man har valt ut.

Vi måste hålla i minnet att forskning på dessa embryon inte släcker något liv. Det hade aldrig blivit något foster av dessa embryon, inte ens om man valt att inte forska på dem. Istället är forskningen ett direkt resultat av den medicinska vetenskapens ambition att rädda och skänka liv. Det är därför djupt omoraliskt att sådan forskning hindras av religiös vidskepelse och fundamentalism.

All forskning kan missbrukas och vi får naturligtvis inte hantera mänskligt liv hur som helst. Men vari ligger det etiska att spola ner överblivna embryon i vasken? Hur kunde vasken bli ett moraliskt bättre alternativ än möjligheten att bidra till liv, bot och hälsa till svårt sjuka medmänniskor? Det kan vara du eller jag eller den mest älskade människan i vår närhet som får ett sjukdomsbesked redan i morgon. Tänk tanken och ställ frågan igen.

Kanske handlar det helt enkelt inte om etik. Det är något av den brända jordens taktik över hela diskussionen, heller destruktion i etikens namn, än att någon kan dra nytta av ett överflödigt embryo. Kravet på forskningsförbud på stamceller, hävdandet av vad gud tycker och etiken om människovärdets okränkbarhet, börjar alltmera att bli människans egen fiende: En grym gud och en omänsklig etik som tittar den svårt sjuke i ögonen och säger:

- Av etiska skäl slänger vi våra överblivna embryon i vasken. Av etiska skäl kan vi inte använda dem för att forska efter bot för din svåra sjukdom. Tyvärr kan vi ingenting göra, för sådana är våra etiska regler.

Kanske är det så att en praktiskt fungerande värld med de framåtskridanden vi önskar, inte alltid kan ge gud och etiken tolkningsföreträde. Kanske är det bara som så ofta, att vi måste vänja oss vid tanken för att inse det förnuftiga och kunna gå vidare.

Det är inte alltför många år sedan som IVF-tekniken i sig var starkt ifrågasatt. När Louise Brown föddes den 25 juli 1978 hette det att läkarna lekte gud med den mänskliga fortplantningen. Säg det idag till den lyckliga förälder som fått barn med IVF-teknikens hjälp.

Forskningen rör sig hela tiden framåt till människans fromma och nu anar vi en framtid där den kan bidra med hopp om liv, bot och hälsa till en svårt sjuk medmänniska. Det skulle vara djupt omoraliskt att motverka den utvecklingen.

Sydsvenskan

SR P4 Uppland
Dagen
Dagen
Dagen

Det ekumeniska programmet för kyrka - skola

Läs och begrunda följande citat:

"Det ekumeniska programmet för kyrka - skola har sin utgångspunkt i den lokala verklighet där kyrkan har naturliga kopplingar till elever, personal och undervisning. Fältet där kyrka och skola möts är en utmaning och en möjlighet till kreativ samverkan.

På många orter finns ett ekumeniskt samarbete i skolarbetet och kyrkornas insats i skolan är omfattande. Programmet startar 2007 och har tidigare bedrivits i projektform av Sveriges Frikyrkosamråd på ekumenisk delegering ifrån SKR.

De övergripande målen för programmet är:

  • Samordna och utveckla kyrkornas kyrka - skola arbete
  • Ansvara för ekumeniska mötesplatser, utbildning och nätverk för kyrkornas skolarbete
  • Bevaka utbildningsområdet samt ansvara för dialog med Utbildningsdepartementet, Skolinspektionen, Skolverket och Myndigheten för specialpedagogik i skolpolitiska frågor och i frågor som rör relationen kyrka - skola
  • Vara aktiva opinionsbildare i skolfrågor
  • Utveckla dialog och samarbete med företrädare för andra religioner och organisationer med intresse för skola och skolpolitiska frågor, nationellt och internationellt."

Ovanstående text hittar man här.

Jag har mailat till Elaine Lindblom som är samordnare på Sveriges Kristna Råd, SKR, och ställt följande frågor:

  • Hur definierar SKR "naturliga kopplingar till elever, personal och undervisning"
  • Hur definierar SKR "kreativ samverkan"
  • Att som det står "Samordna och utveckla kyrkornas kyrka - skola arbete" låter inte som ett mål i sig, utan som en strategi i syfte att nå ett mål. Vad är det yttersta målet för SKRs skolarbete?

Jag erkänner att jag är nyfiken. Jag har blivit lovad svar i nästa vecka. Så fort jag får svaren kommer jag att redovisa dem här.

Rev. 29 jan -09

Elaine Lindblom svarar så här:

Programmet kyrka - skola i SKR arbetar dels med skolpolitiskt arbete som innebär att följa utvecklingen inom utbildningsområdet och vara en positiv påverkanskraft med fokus på värdegrundsfrågor, elevperspektiv och skolans samverkan med samhället. Detta innebär också att vi vill bidra till dialog och samverkan med andra religionsföreträdare och organisationer som arbetar med skolfrågor nationellt/internationellt.

Programmet arbetar också med att samordna kyrkornas skolarbete genom nätverksarbete, utbildning och mötesplatser. Programmet kyrka - skola är en nationell samordning och arbetar inte direkt i skolorna men ger genom utbildningsmaterial o dyligt råd och riktlinjer till kyrkornas medarbetare som finns i en direkt samverkan med skolan.

Kyrkan och skolan finns i samma närsamhälle ofta med stor geografisk närhet till varandra. Barn och ungdomar som finns i skolan på dagtid kommer till kyrkan i olika verksamheter på eftermiddagar och kvällstid. Kyrkans medarbetare finns med i samråd och samverkanprojekt med andra aktörer i samhället när det gäller barn och ungdomars uppväxtmiljö. Kyrkan finns ofta med i kommunens krisberedskap och även i skolans krisberedskap. Personal i skolan efterfrågar kyrkans medarbetare för lektionsmedverkan i religionskunskap men också i andra ämnen och teman i skolans undervisning. Det finns naturliga kopplingar till elever, personal och undervisning melllan kyrka och skola.

Kyrkans medarbetare finns i skolan under rektorns ansvar och utifrån att kyrkornas skolarbete uppfyller de krav angivna för dem som verkar i skolan enligt gällande läroplan och att samverkan blir till nytta i skolans arbete. Vi eftersträvar tydlighet i samverkan genom samverkansdokument, där ansvarig rektor och ansvarig kyrkoherde/församlingsföreståndare kommer överens om hur samverkan ser ut, i tider, verksamhet och medarbetare. Tydlighet i samverkan och ömsesidigt förtroende för varandras olika roller ger möjlighet för kreativ samverkan.

På varje större ort i landet finns kontakter, möten och samverkansprojekt mellan kyrka och skola. På många orter är detta arbete kontinuerligt och kyrkans resurs efterfrågas allt mer. Vi i programmet kyrka - skola vill därför utveckla detta arbete genom pedagogisk utbildning och nya metoder. Vi vill också utifrån nationell nivå ta ansvar för en dialog med Skolverket och andra skomyndigheter omkring mötet kyrka - skola. Vi samordnar och utvecklar kyrkornas kyrka - skola arbete.

onsdag 14 januari 2009

Underhållning på högsta nivå

Få saker är väl så underhållande att betrakta på avstånd, som en fight inom motståndarlaget? Därför är det inte utan visst intresse som jag följer utvecklingen inom Livets Ord och Ulf Ekmans allt tydligare flirt med påven. Det här kan bli en riktig snackis. Ekman debatterar mot sina kritiker i tidningen Dagen:

"
När jag har talat om enhet har jag varken talat om en organisatorisk enhet eller enhet bara i förhållande till den katolska kyrkan. Den mer uppmärksamme har nog sett att jag talat om den djupare enhet och större kärlek som faktiskt börjat blomstra mellan kristna i många olika sammanhang. Det måste man nog säga är positivt. Däremot tror jag fortfarande att det är viktigt att få bort okunskap och fördomar ibland oss även gentemot Katolska kyrkan."

Och jag får som vanligt så roliga associationer. Gud hjälpe mig för min snuskiga fantasi, men den är mig till stor glädje. För vem har sagt att man måste legitimera förhållandet för att ha kul i sänghalmen med hon - den där ni vet. Frågan är väl snarast hur många pastor Ekman lyckas få med sig in under täcket?


måndag 12 januari 2009

En skollag i kristenhetens tjänst?

Om några veckor presenteras ett förslag till ny läroplan. Regeringens förslag innebär inte några ändringar av innehållet i kapitel 1 "Skolans värdegrund och uppdrag" i nuvarande läroplan (Lpo 94). Det är där man återfinner den omtvistade skrivningen om ”den etik som förvaltats genom kristen tradition och västerländsk humanism”. En intressant formulering, eftersom den är en självmotsägelse; skolan sägs ju samtidigt vara icke-konfessionell.

För oss som följt utvecklingen i denna förmodat icke-konfessionella skolan under senare år, är det anmärkningsvärt att man inte gör en översyn av hur skolans värdegrund formuleras.
För det första finns det inte några som helst definitioner av vad man menar med värdegrund respektive kristen etik.

För det andra är skrivningen en viktig orsak till tolkningsproblem av dagens läroplan. En påtaglig effekt av detta, är den snabba ökningen av olika kristna samfundsaktiviteter som vi kan se runt om i landets skolor.

Sedan Lg 94 har Sverige också genomgått en viktig konstitutionell förändring: Vi har inte längre en statskyrka. Att hänvisa till Sverige som ett kristet land fungerar inte. Begreppet kristen etik lever kvar, som självmotsägelse och språkligt fossil, i läroplanen för den sekulära statens icke-konfessionella skola.

Kristen etik är dessutom ett mycket komplext begrepp eftersom den baseras på en helig text som det råder stor oenighet kring. Redan inför Lg 94 påpekade teologer att det saknas en enhetlig etisk teori inom den kristna traditionen. Andra ansåg tvärtom att kristen etik inte alls är unik, utan i väsentliga delar överensstämmer med andra etiska teorier som är gemensamma för de stora världsreligionerna.

Men varför i så fall benämna den just kristen? Om den kristna etiken innehåller värderingar som ändå kan sägas stå för en gemensam etik i det svenska samhället, faller argumentet för att behöva utpeka den som specifikt kristen.

Benämningen blir bara en nödig provokation i ett mångreligiöst samhälle där en stor andel av befolkning dessutom är sekulär och saknar religionstillhörighet. För att vi sekulära skulle pådyvlas en religionstillhörighet utifrån det faktum att våra förfäder föddes in i en tvingande religionstillhörighet håller inte. Vi har sedan 1952 frihet att inte tillhöra någon kyrka.

I det fallet finns ingen analogi med arvsynden. Eller för att tala klartext: Hur många generationer ska födas utanför Svenska kyrkan innan man slipper bli benämnd "kristen"? Kunskap om den kristna delen av vår historia och vårt kulturarv har vi likväl, utan att behöva praktisera och leva den.

För det är precis där det uppstår ett problem: Nu kan vi bevittna hur de kristna samfunden, med stöd av läroplanens skrivning om kristen etik, på olika sätt tar sig in i skolorna för att självsvåldigt se till att det blir ordning på utövandet av den kristna kulturtraditionen bland landets skolbarn.

Det finns anledning att hålla koll på utvecklingen när präster som Björn Helgesson i skolkyrkodebatten i Nerikes Allehanda skriver:

"Religion är något man i första hand lever precis som mat måste smakas. Därför är det naturligt att skolans elever får möta företrädare för tro i sin skolmiljö. Inte som studieobjekt, men som dialogpartner att relatera till. Skolan som miljö för lärande och växt berikas av en närvarande kyrka."

"Även barnen har rätt till andlig utveckling", NA Debatt 20081221

söndag 11 januari 2009

En skolpastor i elevvårdsteamet

Lindeskolans i Lindesberg elevvårdsteam läsåret 2008/2009

(Foto av ett foto i Lindeskolan. Ursprunglig fotograf okänd)
Avfotograferat av: Henrik Schullström


Det här är en intressant bild


Den här bilden är inte tagen i en religiös friskola. Bilden är tagen i en allmän, icke-konfessionell skola i en sekulär stat utan statskyrka.
Frågan infinner sig osökt: Varför finns det en frikyrkopastor i skolan och varför ingår skolpastorn i den aktuella skolans elevvårdsteam?

Frågan kompliceras av att skolpastorn inte omfattas av den lagstadgade tystnadsplikt som gäller för den övriga personalen i skolans elevvårdsteam.

Hur många fler intresseorganisationer ska erbjudas arbetsrum, telefon och mail i den allmänna skolan? På vilka grunder kommer man att säga ja, eller nej, till de som är intresserade av att på plats, bland barnen, få tillfälle att sprida sitt budskap?

Religiösa friskolor är tillåtna enligt lagen, men hur håller vi den icke-konfessionella allmänna skolan fri från religiösa intressen?

...........................................................................................................................................

Ur: Arbetsbeskrivning för Skolpastorstjänst

Skolpastorns funktion


Att vara skolpastor innebär:

Att på Guds uppdrag i skolmiljö tillsammans med kristna inom skolan, i ord och handling förkunna Guds frälsning och föra människor till tro på Herren Jesus.

Att hjälpa elever, lärare och andra på skolan att växa i tro och erbjuda möjligheter att finna och utveckla en relation till Jesus Kristus i vardagen.

Att i ekumenisk anda på skolan representera församlingarna i gymnasieregionen. (Källa)


Rev 20 jan.
Ny länk för att hitta skolkyrkans dokument



Mer från bloggen om skolpastorn i Lindesberg:
Skolpastorn i Lindesberg
Debatten om skolpastorn fortsätter
Gymnasiechefens två stolar

Världen idag om skolpastorn i Lindesberg
Kyrkans tidning om skolpastorn i Lindesberg

SvD

Sparka på en kreationist

Man ska inte sparka på den som ligger. Men när Terra Incognita uppmanar oss att sparka på kreationisterna ställer jag gladeligen upp. De anser ju själva att de representerar något "ovan där", så kör hårt.

Jag som är så gammal att jag gick i skolan på 60- och 70-talet förstår att det råder en kompakt okunskap bland dagens föräldrar om hur religiösa intressen och kreationister på olika sätt tar sig in i deras barns skola. Det här är svårt att föreställa sig. Man måste ha fått upp ögonen för det, och sett utbredningen, för att förstå att det är en utveckling som accelererar och som vi måste få stopp på. Snarast.

Anledningen att det tillåts rulla på, tror jag kan sammanfattas i en kommentar som man ofta hör i debatten: "Det finns väl ingen som har mått dåligt av att få höra ett Gudsord?"

Där någonstans, tror jag att förklaringen ligger till att det som nu sker inte uppmärksammas mera. Religionens nytta för psyket framhålls ungefär som motsvarande de rårivna morrötternas nytta för kroppen. En ann är god som en ann, så varför inte en präst som rastvakt?
Och varför bråka när de ställer upp gratis i sitt "diakonala" värv?

Vad man missar är att aktiviteterna sker i samarbete med frikyrk-
orna. För om Svenska kyrkan ensam står för ett konvenanskristet koketterande, men är i skriande behov av medlemsavgifterna utan vare sig förväntningar eller krav på katarsis och utlevelse, så är det desto rakare rör hos deras samarbetsparners inom väckelserörelsen och trosrörelsen.

Här talar vi snarare i termer av drog och missbruk. Jag hänvisar till Jerker Karlssons berättelse för den som vill förstå vad jag menar.

fredag 9 januari 2009

Hans Bergström om hatet mot humanismen


Hans Bergström gör intressanta iakttagelser på DN Ledare Signerat i dag. Klarsynt och sympatiskt refererar han bland annat debatten på Newsmill om beviset för ”Guds existens”.

Han förundras också över hur många av landets tidningar, exemplifierat av Upsala Nya Tidning som trots sin Verdandi-tradition mot religion och för vetenskap, ”fylls av attacker mot humanisterna i allmänhet och dess ordförande i synnerhet”.

Men inte ens Hans Bergström kan vara främmande för företeelsen trotsreaktion. Däremot kan jag förstå att han inte förväntar sig att råka på fenomenet bland vuxna på en tidningsreaktion. Tyvärr tror jag likväl att en stor del av förklaringen till det hätska tonläget, ligger just där. Allt enligt principen att det man inte är för, måste man vara emot. I vissa fall väldigt mycket emot.

Den pågående religionsdebatten har även skärpt ytterligheterna.
I verkligheten är det några få, men namnkunniga, kulturpersoner som kommit ut som religiösa, och förbundet Humanisterna organiserar en försvinnande minoritet av landets humanistiskt sinnade ateister.

Så jag tror att han har fel i sin slutsats när han skriver: ”Detta historiska exempellösa hyllande av vidskeplighet i svensk press är den yttersta bekräftelsen av att vi i vår tid åter behöver en aktiv rörelse för upplysning, förnuft och sekulär humanism”.

Missförstå mig rätt nu: Jag ifrågasätter absolut inte behovet av upplysning, förnuft och sekulär humanism. Förutsättningarna finns och fundamentet ligger stadigt i den sekulära staten med sitt stabila utbildningsväsende. Sverige är trots allt ingen teokrati, men när Hans Bergström efterlyser en motreaktion så missar han att det troligen är just en motreaktion i sig som vi nu bevittnar.

För frågan är om inte religionen tjänar som snuttefilt i en tid när de flesta av oss är ohjälpligt efter i förhållande till den naturvetenskapliga forskningshorisonten? Vi erbjuds att sitta på åskådarplats och se snillen spekulera, men det finns alltid de som hellre föredrar att själva tala (eller sms:a!) med Gud.

Att intresset för religion grasserar i kultursvängen är heller ingen tillfällighet. Det handlar om en grupp med behov av uppmärk- samhet och profilering, helt oavsett att majoriteten oftast är i skriande brist på den mest elementära naturvetenskapliga allmänbildning. När andra bildligt eller bokstavligen bestiger berg och springer maraton, konverterar kulturelitens extremer till katolicismen i sitt eget mandomsprov.

Att det utifrån ett sekulärt humanistiskt synsätt inte är ”nyttigt” att snurra runt i religionernas ”oregerliga idéhav” spelar ingen roll. Alla har vi våra behov av kickar. Religionernas katarsis är antagligen bara ännu en variant av endorfinernas, alkoholens eller drogernas behagliga rus, om än med en, för tillfället, trendig intellektuell ”cred” för missbruket.





torsdag 8 januari 2009

CatholicGoogle

Det finns en funktion där man kan filtrera vad barn ska få tillgång till på Internet. Med tanke på föräldrarnas datormognad i förhållande till barnens, så tror jag inte att den blivit någon större hit.

Men hur som helst, nu kommer Google med sin senaste innovation på området: CatholicGoogle. Ett snusksäkert Google för katolskt bruk, alltså. Eller om man så vill, ett digitalt preventivmedel. Som gammal teknolog är jag tvungen att omedelbart kasta mig över den för ett regelrätt teknologtest.

(För er som inte vet vad ett teknologtest är, kan jag berätta att det i princip går ut på att släppa loss ett valfritt antal glada teknologer på en pryl och se hur lång tid det tar innan prylen går sönder. Det brukar inte ta lång tid alls. Ett av de mera berömda testen gick ut på att man, under ett studiebesök på ABB, styrde monteringsarmen på en robot så att den tryckte in sin egen nödstopp. Och där satt den. Detta uppskattades konstigt nog inte alls av företagets ingenjörer, trots att man fick anledning att demontera hela roboten och kolla prylen inuti).

Tillbaks till ämnet: Tänk vilken succé CatholicGoogle kan bli i Vatikanen! Man kan föreställa sig hur påvens vackre sekreterare kommer glidande fram till sin 16:e Benke som med rosiga kinder sitter böjd över sin dator:

- Ni är väl inte ute och letar efter osedligheter på nätet, fader?
- Nej då, jag har installerat CatholicGoogle, min gosse!
- Men om lockelsen blir er övermäktig, fader?
- Då kopplar jag bort CatholicGoogle, min gosse!

Tillbaka till mitt snusktest av CatholicGoogle: Till att börja med blir jag pinsamt varse mina begränsningar, jag saknar (p)referenser. Härreminje. Jag är ju en tönt som går igång på sånt här. Svårt fall. Nu gäller det att koppla in kreativitet och fantasi.
Vad brukar de gilla? Bröst gav dålig utdelning, så jag testar med behå. Tja, Om den senaste kvinna kardinalen såg halvklädd var sin egen mor på 50-talet, så kan det fungera. Nya försök: Snopp.

Det tar sig. Någonting säger mig att det katolska prästerskapet vet hur man använder den. Annars kan man få vägledning här. Men också påminnas om att allt inte är okej. Det är till och med så allvarligt att den 16:e Benke tagit till radikala åtgärder för att sålla agnarna från vetet.

Men varför inte vara lite kreativ om läget nu är sådant att ett CatholicGoogle faktiskt behövs? Varför inte samköra de katolska prästernas datorer med Interpols pedofiljägare direkt?
Ett självreglerande system är uppfunnet och problemet med katolska pedofilpräster är löst!
Det är bara att köra igång. Siste man släcker ljuset efter sig.

Dagens Nyheter
Dagens Nyheter