fredag 28 maj 2010

Alternativ skolavslutning i Transtrands kyrka

Nu börjar det svänga rejält i den eviga följetongen om skolavslutningar i kyrkan. När Skolstyrelsen i Sälen och rektor Inga-Maj Fjällborg bestämt sig för att kunskapsskolans avslutning inte bör firas i hittepågudens tempel, tar det hus i helvete i bygden.

För är det något som gör folk ilskna, så är det att förnekas att gå till kyrkan i sällskap av motsträviga ateister och annat löst folk. Och det har de ju på sitt sätt helt rätt i. För ska man åberopa tradition, så är tvånget en omistlig del. Så sent som i mitten av förra seklet hade vi faktiskt inget val. Det var kyrkan som gällde. Basta! Det är jävlar anamma en tradition värd att försvara! Är det något det här landet behöver så är det tvingande traditioner och kyrkstockar.

Så när man som utsocknes, och på behörigt avstånd, tar del av dalkarlarnas senaste uppror händer plötslig något: Jag ser att det planeras en alternativ avslutning i kyrkan, helt utan skolans inblandning. Men det är ju strålande! Alla har naturligtvis rätt att gå i kyrkan så mycket de vill. För säkerhets skull har man meddelat rektorn att man går ditt: Pillutta dig, Inga-Maj, vi går i kyrkan så mycket vi vill! Typ.

Vore jag rektorn skulle jag dra en suck av lättnad över att bygdens folk äntligen insett att det där med kyrkobesök trots allt bör vara en privat angelägenhet, kalla det sedan skolavslutning, om det känns bättre så. Inga-Maj Fjällborg bjuder nog på det. Sen får vi se vad som händer när kyrkans präst ställer upp och medverkar med en hemlig grupp föräldrar i vad som verkar bli organiserat skolk på obligatorisk skoltid. Vi har därmed fått en riktig cliffhanger i följetongen.

Kanske skulle detta annars kunna bli lösningen på fler orter? Kanske kan det också innebära ett uppsving för kyrkan? Vad är bättre för Svenska kyrkan än att en hord bindgalna föräldrar och barn ställer sig och skriker att de vill till kyrkan? Öppna kyrkporten på vid gavel och ta chansen!! Har kyrkan tur kanske dessa besökare kommer dit både oftare och spontant i framtiden.

För det kan väl aldrig vara så illa att detta med kyrkobesök blir attraktivt bara när man får tillfälle att tvinga med sig motspänstiga ateister in i kyrkorummet? Att med traditionen som argument få hänge sig åt ett stillsamt och folkhemskt religiöst förtryck av de som inte känner sig komfortabla i kyrkorummet? I så fall har åtminstone Svenska kyrkan fått ett delikat problem på halsen.

Expressen
Dagen

En präst som håller på traditionerna
Dagen

Sotenäs politiker tar makten över rektorerna

.

torsdag 27 maj 2010

Favorit i repris

Nyheten att ärkebiskop Anders Wejryd utsetts till hedersdoktor vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala föranleder naturligtvis en favorit i repris. Wejryd lär ha fått den fina titeln för sina insatser i klimatfrågan. Nåväl, vissa av oss efterlyser fortfarande handling:

Anders Wejryd och kyrkans 25 miljarder

Gud, Allah och Shiva verkar vara överens. Nu vore det märkligt om inte politiska ledare kunde bli det också.

Detta kunde man läsa inför Interfaith Climate Summit i Uppsala den 28–29 november, klimatmötet som ärkebiskop Anders Wejryd inbjudit till. Ett trettiotal andliga ledare från hela världen, alla med en stark tro på sina respektive gudar, har undertecknat manifestet.

Men tror de över huvud taget på sin egen förmåga att som människor och samfund åstadkomma en förändring till det bättre för miljön och klimatet? Det är lätt att skriva under ett manifest för att sedan vända sig till allmogen och politikerna med en uppmaning att agera. Men trovärdig blir man först när man är beredd att agera själv och leva som man lär.

Svenska kyrkan sitter på en mycket stor förmögenhet. Låt oss därför göra ett tankeexperiment: med sina 25 miljarder att investera i aktier har kyrkan förutsättningar att skapa ett eget enprocentmål för miljön. Detta skulle innebära att man flyttade över en procent av sina aktieinnehav till miljötekniksektorn, förslagsvis från bolag som Chevron Texaco, Statoil, BMW och Walt Disney.

Cleantech är idag den vedertagna benämningen på miljöteknikbranschen. Den definieras brett och innefattar olika typer av produkter, tjänster och processer som alla har det gemensamt att de möjliggör en högre effektivitet till lägre kostnad och markant reducerar eller helt eliminerar miljöpåverkan.

En enda procent av kyrkans aktieinnehav skulle betyda en investering på 250 miljoner kronor. Det är nästan lika mycket som den totala investeringen i cleantechbranschen under 2006 eller nästan lika mycket som investerades under första halvåret 2008. Ett högst betydande tillskott, med andra ord.

Den svenska cleantechbranschen är högaktuell. En majoritet av ventureaktörerna i Svenska riskkapitalistföreningen anger området som det mest intressanta för framtida riskkapitalinvesteringar.

Idag finns olika statliga stödformer för bolag i uppstartskedet. Likaså finns det intresse från privata kapital för uppköp av mogna verksamheter. Men samtidigt som branschen betraktas som glödhet saknar många lovande bolag riskkapital i expansionsfasen. Här finns alltså möjlighet att göra en kvalificerad insats som riskkapitalist i den finansiella flaskhals som uppstår då ett bolag tar steget från idé till produktion.

Menar Anders Wejryd och Svenska kyrkan allvar med sitt engagemang för miljön och klimatfrågan? I så fall vore det en naturlig åtgärd att se över sina aktieinnehav. Även den som betalar tusen­tals kronor i medlemsavgift varje år, och som nu med gröna argument ska övertygas om att stanna kvar i gemenskapen, har anledning att bejaka att kyrkans miljö- och klimatengagemang blir något mer än en läpparnas bekännelse.

Upp till bevis, Wejryd. Satsa en procent för ett bättre liv före döden.

Artikeln publicerades 8 dec 2008 på SvD Brännpunkt