Vilks blogg hackad igen

Lars Vilks blogg har hackats igen och nu gnälls det om hans livvaktsskydd. Jag håller helt med i hans egen kommentar:

"De klagande gnällspiken drar runt på den gamla versen om att ”det var onödigt”, att jag har ställt till det så att människoliv riskeras. Att yttrandefrihet inte skall missbrukas. Till detta säger jag som jag redan har sagt många gånger: I en demokrati skall det inte vara något problem att föra fram kritik mot en religion och inte minst av missbruket av religion. Under inga omständigheter skall en sådan kritik stoppas på grund av att terrorister grymtar fram sina dödshot eller kommer med bomber. Börjar man visa undfallenhet och tillmötesgå deras önskningar, då styrs demokratin utifrån och av oönskade krafter. Man skall inte vika en tum, en demokrati måste stå upp för att det inte lönar sig att lägga press på det parlamentariska systemet."

.

Biskop Brunnes ord jagade SD ur Storkyrkan

Vi som i år bevistade gudstjänsten vid riksmötets öppnande fick fin underhållning som belöning för besväret. Efter en segdragen inledning med den numera obligatoriska mixen av religiösa företrädare, kom så turen till Eva Brunnes predikan*. Och ser man på, hon hade inte kommit långt i texten förrän det hördes ett oroväckande buller från läktaren snett bakom oss. Inom ett ögonblick hade så en flock uppretade sverigedemokrater stormat ner i sidogången mot kyrkporten. Det gick ett stilla sus genom församlingen och Brunne fick sedan en mycket lång applåd.

Kanske insåg SD i samma stund, att den fädernas kyrka de drömt om, nu definitivt tillhör historien? Det lär bli svårt att vrida klockan tillbaka. Så hur ska det då gå med partiprogrammets krav på obligatoriska skolavslutningar i kyrkan när kyrkan nu gör på detta viset? Tänk om kyrkan, uppmuntrad av framgången, till råga på allt slår in på Eva Brunnes väg i valet av predikoämne??

SD gjorde en grandios fadäs som inte lyckades besinna sig. Svenska kyrkan å andra sidan gratuleras till dagens PR-kupp. Sverigedemokraterna har hängt kyrkan i hasorna som envetna kardborrar och det behövdes antagligen en markering av det här slaget för att visa SD att kyrkan betackar sig för supporten.

Extremister är alltid lite jobbiga att ha och göra med. För tre år sedan sammanföll riksmötets öppnande med ett uppmärksammat seminarium i Berwaldhallen. Det var Lars Vilks, Ex-muslimerna och vi i Stockholmshumanisterna som höll seminarium om yttrandefriheten. Skillnaden var väl att den kvällens odygdspåsar valde att först mot slutet kräva att få komma in och ge sin syn på saken och utslunga sin fatwa över oss andra. Tågordningen var så att säga den omvända mot dagens tillställning. Som förargelse- väckande företeelse kan det däremot kvitta lika, om det handlar om biskopar eller rondellhundar. Inga jämförelser i övrigt.

Dagen
SvD
SvD
SvD
Dagen
Dagens Nyheter
Expressen
Expressen
Sydsvenskan
Helsingborgs Dagblad
Newsmill
............................................................................
*

Grattis till uppdraget. Grattis till er som är valda med förtroende. Nästan 85 procent eller lite mer än 6 miljoner människor tror att just ni har bäst förutsättningar att forma ett gott nu och en god framtid för oss alla. Det är stort att bäras av ett sådant förtroende. Och uppdraget har ni tillsammans. Inte var och en. Väl valda så ingår ni i ett sammanhang där era gemensamma ansträngningar väger tyngre än vars och ens egen vilja. För det är väl just så demokrati fungerar? Då handlar det om att lyfta blicken från det egna till det gemensamma. Blicka utöver Bastuträsk, Tomelilla, Göteborg, Grästorp, Husum och Visby. Politik som i en översättning betyder det gemensamma livet i staden. Så handlar det om att lyfta blicken ytterligare en bit, för vi lever inte i vårt eget enbart. Vårt uppdrag och vårt ansvar är större än de gränser som nationen sätter. Det finns en värld som behöver oss – vår solidaritet, våra pengar och inte minst våra ögon och våra röster.

Det är mycket som krävs av er, men tappa inte modet. Vi står bakom er, vi som har gett er mandat att föra vår talan. För det är väl så demokrati fungerar?

Vi har lyssnat på bibeltexter. Nu var det inte den svenska riksdagen som Paulus skrev till utan en grupp människor i staden Thessaloniki. Till dem sa han: Vi vädjar till er att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, de som står i spetsen. Visa dem den största kärlek och uppskattning. Och så fortsätter han med rådet: Släck inte anden, pröva allt, ta vara på det som är bra. Det är ord också till oss alla som har röstat och till er alla som valts med förtroende.

Salomo i sin vishet skrev inte heller till den svenska riksdagen, men ändå kan det bli ord till er: Gud är vägvisaren till visheten. Gud leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Visheten – hon som med sin konst har format allt. Ord av nåd mer än av krav. Allt hänger inte på mig själv eller på mitt parti.

När Jesus närmade sig Jerusalem och lärjungarna ljudligt lät sin glädje höras, bad en grupp fariséer att Jesus skulle huta åt sina lärjungar. Se till att de höll tyst. Man undrar varför de inte kunde tala med lärjungarna direkt. De var ju ändå vuxna människor. Och svaret de får är: Om de tiger kommer stenarna att ropa.

Vad var det som de hade varit med om på vägen. Jo, bland annat att en blind man botades och kunde leva sitt liv helt och fullt. Och så mötet med den föraktade tullindrivaren Sackaios. Han som klättrade upp i trädet för att kunna se, men kanske också för att gömma sig. Till den blinde mannen sa Jesus: Vad vill du att jag ska göra för dig? Till Sackaios sa han: Kom ner från trädet, jag vill gästa ditt hem. Möten i ögonhöjd, med ögonkontakt, i samtal, som betydde livslång förändring för både den blinde och Sackaios. Det var detta lärjungarna hade varit med om. Den stora förändringen för två människor. Det var därför de inte kunde hålla tyst med sin glädje. Och om de ändå hade tystats, hade stenarna ropat om det viktiga i den stora förändringen. Förändringen som bokstavligen blev livsavgörande.

Det är de livsavgörande förändringarna för människor som är en stor del av ert uppdrag. Och i det aldrig komma så långt ifrån oss som ger er mandat att ni upphör att möta i ögonhöjd, att ni aldrig upphör att ropa ner någon från trädet och säga: Jag vill tala med dig. Höra någons rop och säga: Vad vill du att jag ska göra för dig?

Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.

Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen i uppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Pröva allt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Känn nåden att vila hos den Gud som har skapat oss.

Med det får vi fortsätta nuet, mot framtiden.

Eva Brunne
biskop Stockholms stift

© Copyright Svenska kyrkan 2010

Presskonferens med Lars Vilks och Ex-muslimerna

Måndagens presskonferens med organisationen Ex-muslimer och konstnären Lars Vilks förlöpte utan nämnvärda incidenter. Polisuppbådet var imponerande, men endast en ensam man hade funnit det mödan värt att infinna sig på plats för att vältaligt intyga att hans systrar på intet sätt kände sig förtryckta under slöjan. Inte heller skulle det enligt honom finnas någon "religiös polis" som kontrollerade den (ex-)muslimska befolkningens uppförande i förorten. Må dä.

Eftermiddagens intressanta nyhet var annars Lars Vilks berättelse om hur han hade börjat en dialog med många av sina meningmotståndare. Mail och telefonsamtal, som regelmässigt brukade inledas med mordhot, hade i förvånansvärt många fall utmynnat i någon form av förståelse, enligt Vilks. Egentligen är jag inte förvånad. Lars Vilks är en genuint sympatisk och prestigelös person. Endast en kliniskt humorbefriad religiös fanatiker kan missa den subtila blinkningen i att han numera går med i samtliga grupper på Facebook som vill se honom död.

Själv hoppas jag - i likhet med många i panelen - att ex-muslimerna ska börja ses som den sekulariserade majoritet som de faktiskt är inom den grupp som numera slentrianmässigt benämns "muslimer". Som Mina Ahadi sa: "När jag kom till Tyskland för trettio år sedan var jag invandrare, idag är jag muslim". Jag kan inte annat än sympatisera med Mina Ahadi i detta. Själv är jag jävligt trott på att klassificeras som kristen och undanber mig att med en slapp etikettering behöva legitimera det religiösa tvång mina förfäder levde under. Världen är naturlig, det räcker för mig.

Foto: Camilla Grepe

Foto: Camilla Grepe

GP
SvD
Sydsvenskan

Dagens Nyheter

Rita din egen rondellhund

Dagens övning i inlevelseförmåga får bli att rita en rondellhund.
Det är enkelt. Ta en bit papper (vad som helst duger, ett kvitto, en bussbiljett eller annat lätt tillgängligt). Klottra ner något som med lite god vilja kan identifieras som en vovve. Komplettera med några raskt cirklande svep för att markera en turban. Påstå att detta föreställer profeten Mohammad. Voila! Med dessa snabba pennstreck har du faktiskt kvalificerat dig till ett prompt löfte om avdagatagande, från självaste Al-Qaida. Så enkelt är det. Lycka till!

(Att det troligen inte fanns vare sig (trafik)rondeller eller rondell- hundar för 1400 år sedan behöver man inte haka upp sig på.
Det är som alltid tanken som räknas)

Dagen
Dagen
Dagen
SvD
SvD

Sju gripna för mordkomplott mot Vilks

Foto: Camilla Grepe.
(Bilden får publiceras under förutsättning att mitt namn anges.)

Konstnären Lars Vilks på seminariet "Till yttrandefrihetens försvar"
den 16 september 2007 i Berwaldhallen, Stockholm.
Seminariet genomfördes i ett samarbete mellan organisationerna Ex-Muslimer och Humanisterna Stockholm. Sveriges Radio och Säpo hade vänligheten att låta oss genomföra seminariet, trots att Al-Qaida veckan innan riktade ett mordhot mot Lars Vilks.


Den irländsk polis har meddelat att sju personer har gripits miss- tänkta för inblandning i en mordkomplott mot konstnären Lars Vilks. Al-Qaida ska ha satt ett pris på 100 000 dollar på hans huvud efter att han ritade en karikatyr av profeten Muhammed som rondellhund. Teckningen publicerades av bland andra Nerikes Allehanda vars chefredaktör också hotades livet.

Fyra män och tre kvinnor greps efter en utredning där såväl europeiska säkerhetsmyndigheter som CIA och FBI varit inblandade. De gripna uppges ursprungligen vara från Marocko och Jemen. De har flyktingstatus och vistas lagligt i Irland.

En personlig reflektion:
Under andra världskriget tvingades judar i det av tyskarna ockuperade Danmark, att bära en armbindel med judestjärnan. Jag minns hur glad jag blev när jag fick veta att även den danske kungen hade en sådan armbindel på sin rock under sina dagliga ridturer genom Köpenhamn. Jag önskar att vi kunde få se samma frimodiga uttryck av civil olydnad till stöd för den som är hotad idag. Om alla svenska dagstidningar publicerade teckningen vid samma tillfälle skulle det helt enkelt bli svårt att hota med repressalier.

Om vi däremot håller oss till just kungligheter och vår egen kung, vilken lyder under den Augsburgska trosbekännelsen, så är frågan om inte saken är som i en ask? Den gode konungen, som inte åtnjuter religionsfrihet för egen del, ska enligt denna trosbekännelse bekämpa "musselmaner". Ett delikat problem, helt oavsett att det handfast aktualiserar frågan om inte även kungen och hans familj ska betros med religionsfrihet?

Ledare i Dagens Nyheter

SvD
SvD
SvD
SvD
SvD
Dagen
Dagens Nyheter

Bloggen Nordic Dervish 2007 om seminariet i Berwaldhallen
.