När blir (Fp) ett liberalt parti?

Lugn barn, mamma och pappa vill bara visa sin kärlek till Gud litegrann…

Bloggen På slak lina lyckas på sitt vanliga subtila och effektiva sätt, uttrycka en åsikt om ett Folkparti som man skulle kunna önska lite mer av. Till exempel att de försökte bli ett liberalt parti.

DN SvD Dagen

Veckans knasigaste inlägg i omskärelsedebatten

Veckans knasigaste ledare om omskärelse fann jag i NWT. Den presenterade en (åtminstone för mig) helt ny uppsättning säregna argument för omskärelse. Dessutom blev jag förvånad då jag fann rena faktafel, vilket jag inte väntar mig i en ledare: Smaka på den här om religionsfriheten:

”Ska vi förbjuda manlig omskärelse? Frågan ter sig absurt kulturlös, och som ännu ett sätt från socialliberalt håll att omtolka religionsfriheten från ”rätt att välja religion” till ”frihet från religion”

Sen följer ett längre resonemang som utmynnar i att läkare inte ska förbjudas att utföra omskärelser. Men är det verkligen det frågan gäller? Mig veterligt är det inte förbjudet med omskärelser inom sjukvården. Ett förbud torde vara svårt att genomföra det då det alltid kommer att finnas tillfällen då man gör ett ingrepp av medicinska skäl. Men det är viktigt att även medicinskt motiverade ingrepp görs så sällan och i så lindrig omfattning som bara är möjligt. Att däremot ge landstingen i uppdrag att regelmässigt ombesörja den här delen av människors religiösa och kulturella praktik är att på ett olyckligt sätt legitimera sedvänjan.
I slutet av ledaren blir argumentationen riktigt fantasifull:

"Om omskärelsen som sådan har någon som helst religiös implikation, så är det att man är förberedd för religion. Men i praktiken är ju omskärelse betydligt mer en gärning i religionsfrihetens namn än i den religiösa intoleransens. Är man omskuren så är man de facto betydligt friare att välja religiös tillhörighet än om man inte är det – helt enkelt för att två av de största världsreligionerna har detta som urgammal och kännetecknande sedvana."

Den är fantasifull, för att ledarskribenten målar upp ett scenario där man ser framför sig hur omskurna män med judisk respektive muslimsk bakgrund fritt rör sig över religionsgränserna med sin omskurna snopp som ett slags fysiskt uppehållstillstånd för friheten att vistas i valfri religiös miljö. Även den sekuläre eller kristne förmodas på detta sätt göras ”förberedd för religion” vare sig han väljer att konverterar till judendom eller islam.

Tyvärr får vi ingen förklaring till varför inte omskärelsen lika gärna skulle kunna ske i vuxen ålder vid det eventuella beslutet att konvertera? Om skribenten menar allvar med sin omtanke om barnets valfrihet, så bör han väl beakta möjligheten att barnet som vuxen önskar leva som sekulär och oomskuren?

Till sist kommer då den slutliga drapa som ska få oss att förstå att vi är ett outvecklat stenåldersfolk vid polcirkeln som aldrig kommer att fatta det här fina med "Kultur". Så oändligt tacksamt att ta till, för vi vet ju alla, att hur mycket vi än läser, lyssnar och tittar, kommer all världens utbud av kulturella påhitt att vida överstiga vår förmåga att hålla oss à jour:

"Sverige är idag ett kulturellt handikappat land. Vi har knappt koll vare sig på svensk eller västerländsk kultur som sådan. Därför får vi svårt att respektera kulturella olikheter. Men det är på tiden att vi åstadkommer en sann respekt för kultur i Sverige. Värnandet av traditioner är viktigt, och man ska inte tvinga folk att gå ifrån sina egna, ofta uråldriga, traditioner. För väldigt många är manlig omskärelse en fråga om tradition och identitet, och det bör man inte förvägra någon att bejaka."

Kommen så här långt kan jag bara rekommendera alla att läsa Svante Folins utmärkta essä ”De flesta kulturer är rena skräpet”. Känsliga individer varnas! Texten är ett kräkpiller, men efter genomläsning har man ett fint tillfälle att ta sig en funderare över det här med kulturrelativism. Det behöver de flesta av oss göra någon gång emellanåt.

Även Dagens ledarblogg slirar i logiken
Ett mycket bra inlägg på Newsmill signerat Anders Sillén

Oskuret är bäst

eller
Till försvar för mannens erogena zoner

Jag tror att debatten om manlig omskärelse fick sitt definitiva genombrott då Eduardo Grutzky och Soleyman Ghasemiani gick
ut i SvD och berättade om sina egna erfarenheter av omskärelse. Eduardo Grutzky formulerade en viktig aspekt, som kan förklara motståndet mot att på allvar börja diskutera frågan: "Ingen vill ju i vuxen ålder ställas inför tanken att man kanske skulle kunnat njuta mer av sex än man gör".

Detta fick som vi vet Cordelia Edvardson att protestera högljutt: "Enligt välunderrättade och pålitliga källor, vilka som spädbarn ”berövades” sin förhud, förmins­kade denna ”stympning” (som många kallar det) på intet sätt den vuxne mannens sexualdrift, lust och njutning".

Hur pojkbäbisarna bedömdes kunna avgöra konsekvenserna av skärandet i denna höggradigt erogena zon, i perspektivet före/ efter ingreppet, lämnade Cordelia tyvärr ingen information om.
Sen var det tyst ett bra tag innan Peter Wolodarski skrällde till på Dagens Nyheters ledarsida häromveckan. En sorglig läsning.

Sorglig för att den visar hur stark en religiös tradition kan vara långt efter att föräldrarna blivit sekulära och lagt gudstron på hyllan. (Jämför här med det kristna dopet: Föräldrarna tror naturligtvis inte på gud, utan låter döpa barnet därför att...
...ja, varför??).

Sorglig för att den påminner om de psykologiska mekanismerna bakom den kvinnliga omskärelsen och varför den så envist lever kvar: "Det måste vara någon mening med det jag själv har genomgått, det får inte vara meningslöst. Genom att mina barn följer traditionen bekräftar vi det meningsfulla i det vi gör."

Slutligen var den sorglig för Peter Wolodarski själv som så fatalt missbedömt den opinion som bildats i omskärelsefrågan på senare tid. Man blir inte populär om man går ut med argument som kan tolkas som att bäbisar sprider hiv och livmoderhalscancer.

Någon dag senare kunde vi betrakta det intressanta fenomen
då två ledarskribenter gick i klinch med varandra i SvD. Att hänvisa till Charlotte i "Sex and the city" gav dock minuspoäng
till Paulina Neuding. Fördel Sanna Rayman som levererade en mycket läsvärd text.

Det ultimata magplasket svarade dock landstingsrådet Birgitta Rydberg för. Jag kan i viss mån förstå landstingsrådets beskäftiga välvilja. Att få förhudselimineringen att ske på ett adekvat och hygieniskt sätt är nog bra, men frågan är om landstingsrådet förstod vilka krafter hon utmanar? Ingen förespråkar köksbords- kirurgi, men steget till att beordra läkarkåren att utföra religiösa riter var nog att tänja religionsfrihetsparagraferna lite väl hårt.

Hade landstingsrådet satt ett fuktat finger i luften hade hon nog förstått hur vindarna blåser. Men kanske har även känsligheten i landstingsrådets finger påverkats? Att skicka in henne i debatten var hur som helst inte så välbetänkt, sett i backspegeln. Att döma av kommentarerna var det som att släcka en brand med bensin.

Desto mer glädjande var det då att läsa debattinlägget från läkarna Peder Drott och Finn Bengtsson i dagens SvD. Ducka Rydberg, nu har expertisen sagt ifrån! I debatten om manlig omskärelse har pendeln svängt från ett närmast kompakt ointresse för några år sedan till ett starkt engagemang idag. Den utvecklingen kan knappast stoppas.

Frågan om omskärelse aktualiserar behovet av att förtydliga att religionsfriheten är en frihet till, såväl som frihet från religion. Insikten att denna religionsfrihet även omfattar våra barn ökar stadigt. Det innebär att vi måste upphöra med alla former av religiös och kulturell märkning av dem. Låt därför fortsättningsvis beslutet om omskärelse fattas av en man när han är myndig. Sverige har varit föregångsland förr i andra viktiga sammanhang.
Låt oss vara ett föregångsland den här gången också.

Dagen
Sydsvenskan
Sydsvenskan
Dagen
Dagen
Dagen
GP
Smålandsposten
Dagen
Eskilstuna-Kuriren
Ett verkligt bottennapp publicerat på NWT.
Expressen svamlar
Ett mycket bra inlägg på Newsmill signerat Anders Sillén
Och så till sist Badlands Hyena för den som inte räds lite ohämmad satir

Egypten kriminaliserar kvinnlig könsstympning

Nu nås vi av den glädjande nyheten att Egypten kriminaliserar den grymma sedvänjan med kvinnlig könsstympning. Sedvänjan praktiseras både inom kristna och muslimska grupper i landet. En riktigt ful plump i protokollet är att man i lagen kommer att göra undantag för ”medicinskt motiverade” könsstympningar. Vi får hoppas att behovet av dessa ”medicinskt motiverade” ingrepp kommer att hålla sig på samma betryggande låga nivå som i de länder som inte har för sed och tradition att skära sönder underlivet på sina småflickor.

Cordelia Edvardson är inte sakkunning

Idag skriver Cordelia Edvardson på SvD Brännpunkt:

”Enligt välunderrättade och pålitliga källor, vilka som spädbarn ”berövades” sin förhud, förminskade denna ”stympning” (som många kallar det) på intet sätt den vuxne mannens sexualdrift, lust och njutning..”

Fler än jag torde reagera på detta, med invändningen att ett barn som omskärs på sitt åttonde levnadsdygn naturligtvis inte har förutsättningar att kunna bedöma ingreppets konsekvenser i vuxen ålder. De enda som har förutsättningar att bedöma omskärelsens konsekvenser för den sexuella upplevelsen, är en man som låtit omskära sig i vuxen ålder och därmed alltså haft möjlighet att jämföra. Ingen annan kan med trovärdighet uttala sig i frågan.