Ann Heberlein surnar till i Expressen

Ann Heberlein har surnat till i Expressen. Hon skriver:

"I Sverige är vi toleranta. Mångfald. Det är fint det. En öppet homosexuell rektor för ett av Sveriges största universitet hade smakat mumma. Eller varför inte en muslim – gärna kvinna. Hurra, vad vi är bra! Kanske någon med ett litet funktionshinder? Men frikyrklig? Nej, vet ni vad. Det finns gränser för hur tolerant man kan vara."

Vad Ann Heberlein missar i sin jämförelse är att varken homosexualitet, kön, kulturell religionstillhörighet, etnicitet eller handikapp är ett uttryck för någon speciell ideologi.
Valfri person ur kategorierna som Heberlein räknar upp, hade mött minst lika starkt motstånd om deras världsuppfattning varit i konflikt med vetenskapens uppfattning om en naturlig värld. Eller tror hon på allvar att en fundamentalistisk muslim hade fått ett annat bemötande?

Till sist visar hon hoppfulla tecken på att en viktig insikt inte ligger så långt bort i alla fall:

"...och då gick det upp ett ljus för mig. Ni tror alltså att vi försöker frälsa er? Det är det ni är rädda för."

Ja Ann, där gick det upp ett ljus för dig. Kanske är rädsla inte det rätta ordet, jag skulle snarare kalla det irritation. För missionsbefallningen är som ett klipulver i brallan på många av er.

Vi som befinner oss utanför er religion, finner det stundom ganska besvärande med er närgångna uppvaktning. Vi uppskattar inte nissar som knackar på vår dörr för att berätta en glad nyhet om någon snubbe som ska ha dött för våra synder. Modern bibelforskning närmar sig dessutom uppfattningen att er Bibel-Jesus är en efterkonstruktion från tidigt 300-tal.

Vi vill inte heller få hem våra barn från skolan och mötas av:
"Mamma, idag har vi fått lära oss att gud skapade världen!!"

Vi vill inte ha idrottsledare som ska fullfölja sin missionsbefallning bland våra barn i idrottsföreningarna.

Vi vill inte heller ha föreningen Genesis springande på skolor och universitet propagerande för intelligent design i undervisningen.

Är det så svårt att förstå att många av oss protesterar?
När tar ni inom kristenheten tag i det här och begär rättning i ledet bland era egna? Eller är det inte ert ansvar?

Ni som bekänner er till en religion är fria att tillhöra och utöva den så mycket ni vill. Vi har religionsfrihet och den ska vi vara rädd om. Den innebär frihet till - och frihet från! - religion.
När vi andra har synpunkter på er ideologi, skriker ni i högan sky om kristofobi, diskriminering och religionsförföljelse.
Men vi har yttrandefrihet. Och vi har åsiktsfrihet. Och det Ann, det betyder att du och dina trosfränder inte åtnjuter åsiktsimmunitet!


Publicerad på Newsmill