lördag 27 oktober 2012

"Religiös beröringsskräck"

Vi ser det lite nu och då, uttrycket: "Religiös beröringsskräck". Det levereras pronto från såväl  harmsna bloggare och avdankade tv-journalister som från Regeringskansliet (!). Det har blivit ett debattens one-size-fits-all-slagord att ta till för alla som är upprörda över oss som inte oreserverat supportar den kristna läran och dess mer eller mindre autentiska traditioner.
Lik förbannat kan vi inte nonchalera begreppet. Det måste tas på allvar eftersom det berättar något om den tid vi lever i.

Den alltid lika skarpa Lena Andersson skrev i tidningen Fokus i mars 2007: "Det är svårt att debattera med religiösa om religion. Det finns en punkt där man fastnar, där banala överenskommelser om naturlagarna (som även religiösa erkänner i sitt dagliga liv) upphör att gälla, där orimligheterna staplas på varandra utan att den religiösa noterar dem som orimligheter en punkt där själva språket ger vika. En punkt, kort sagt, där det blir tro.
Jag föreställer mig denna punkt som kanten på en trampolin. Gränsen är skarp. På trampolinen gäller samma naturlagar, logik och sannolikhet för alla. Men så når den religiöse kanten och dyker ner i ett helt annat tankesystem än han nyss befann sig i, och väljer att simma runt i ett oregerligt idéhav där ingen brist på logik är för stor, ingen orimlighet för skriande. Tvärtom, ju mindre allt hänger ihop logiskt desto mer visar det på Guds »ofattbara storhet«. När ateisten påpekar omöjligheten i alltsammans är det denna omöjlighet som berättar att det är Gud och ingen annan vi talar om. Ja, och där stannar alla samtal."

Det är inte många skribenter som så kortfattat och elegant har ringat in problemet: Alla eventuella samtal mellan troende och ateister är egentligen helt omöjliga att föra. Ändå fortsätter vi  ateister att debattera religionens bitvis påtvingade närvaro i samhället. Det måste vi göra eftersom det handlar om den del av religionen som vi inte enkelt kan tacka nej till. Dagisbarnens föräldrar kan vabba när det är dags för gudstjänst med förskolan, men för de lite äldre barnen blir det skolk eller påtvingad närvaro i templet på avslutningen. Och vilket barn vill avstå från gemenskapen med sina kamrater? På samma sätt skulle det vara intressant att se den uttalade ateisten Fredrik Reinfelt avstå från gudstjänsten vid riksmötets öppnande. Visserligen sågs Morgan Johansson på Humanisternas alternativa påhitt, men cred får han först den dag han gör samma val i egenskap av socialdemokratisk statsminister.

När vi dristar oss att påpeka dessa kvarvarande rester av det påtvingade religiösa enhetssamhället får vi veta att vi har ”religiös beröringsskräck”. Jag tillhör inte vare sig den lättkränkta eller känsliga sorten. Det går bra att säga det mesta till mig. (Hoten i brevlådan polisanmäler jag däremot). Tvärtom har jag alltid skrattat gott åt ovannämnda uttryck. "Religiös beröringsskräck". Smaka på orden. Dessvärre är jag ganska kräkmagad, så för mig påminner det här lite väl mycket om när antagonisterna på skolgården skulle manifestera sitt självutnämnda herravälde och trakasserade omgivningen med: ”Den som inte käkar daggmask är en fegis”. Jag har inget större behov av att vara någondera parten till lags. Jag tackar nej. Och jag förväntar mig att bli respekterad för mitt nej. Det kan ni andra tugga i er.



Attefall i Expressen: Låt barnen fira sommaren i kyrkan
Attefall: Sverige är på väg mot religiös beröringsskräck
Socialdepartementet i Almedalen: Har pressen religiös beröringsskräck?
Attefall: Riv upp skollagen hellre än att avstå från välsignelsen
Regeringskansliet/Trossamfunden
Biskop om beröringsskräck och mobbning i Sydsvenskan
SvD
Regeringskansliet
Dagen 
NT
Anders Hesselbom svarar den harmsna bloggaren
Kristna debattörer i Dagen:"Yoga  är religion"
Mer yoga
Ännu mer yoga
Och ännu mer yoga
Attefalls hejarklack inom SEA
SvD Opinion Rudolfsson
SvD

torsdag 25 oktober 2012

Brights omslag censurerat

Det där med symboler är inte lätt. Ibland  är det rent av olagligt. Sålunda har vi som gör Bright tvingats ta tillbaka och göra om vårt omslag till det nya numret av tidningen.
Vi misströstar inte, dock. I IKEA-land har vi alla lärt oss att klara jobbet själva, allt enligt den inofficiella devisen: "Vi skruvar, ni muttrar". Så, till er i den bästa av läsekretsar: Vi hoppas att ni håller tillgodo med en - förhoppningsvis - både laglig och politiskt korrekt förstasida på kommande nummer. Så här ser den nya versionen ut. Ett visuellt plockepinn som du får göra vad du vill med. Det första omslaget ser du här
























Mer censur
Och här
och här

onsdag 24 oktober 2012

Anmälan om utträde ur Svenska kyrkan

Det börjar bli bråttom nu om du vill lämna Svenska kyrkan och slippa betala medlemsavgiften för kommande år. Senast sista oktober ska din anmälan vara inne. Här nedan ser du Svenska kyrkans egen blankett för utträde. Men det går faktiskt lika bra att skriva en egen. Krångligare än så här är det inte att spara tusenlappar varje år.






















Dagen

Dagen

tisdag 23 oktober 2012

Nytt nummer av Bright

Ett nytt nummer av Bright kommer i början av november. Passa på att prenumerera nu och få tidningen när den kommer. Omslaget ger en ledtråd till innehållet. Känsliga läsare varnas :-)


Prenumerera så här:
Betala 150 kr till
Pg 593068-0  eller Bg 737-3061.
Glöm inte namn och adress!













Det här omslaget fick inte tryckas.
Tidningen kommer istället att se ut så här


En som skulle behöva Bright

tisdag 9 oktober 2012

Lek ”Finn fem fel” i DN Debatt

DN Debatt publicerar idag en anmärkningsvärd debattartikel.
Den försöker leda i bevis varför folkhögskolor ska ägna sig åt utbildning i religion. Sju företrädare för olika religioner argumenterar med adress till den statliga utredning som ska ”se över statsbidraget till folkbildningen och verksamhetsområdena så att dessa är relevanta och ändamålsenliga”. Utredningen skall presenteras senast den 31 oktober och man säger sig se ”med spänning fram emot utredningens slutresultat.” Jo, det kan man förstå. Som varande representanter för olika religioner, kan de säkert enas om att det enda de är enig i är att statliga medel gör gott. Så kastar de sig in i en argumentation för hur denna statligt finansierade, religiösa kapprustning ska motiveras. Låt oss nu finna fem fel i detta resonemang!

1.”Framväxten av judiska, muslimska och östkyrkliga folkhögskolor ökar den egna delaktigheten i att förverkliga statens syften med folkbildningen och därmed verka för en aktiv religionsfrihet.”

Fel. Meningen implicerar att staten vill att människor ska bli mer religiösa. Men begreppet ”aktiv religionsfrihet” existerar inte och staten uttalar heller ingen önskan om religiös färdighetsträning för sina medborgare.

2.”En sådan strävan bör ses samman med universitetens tredje uppgift – kommunicera forskningen till övriga samhället – och bör gälla även samhällets religiösa sektor.”

Fel. Universiteten utbildar om religion, inte i religion. Den forskning som kommuniceras därifrån kan alltså inte bidra till utbildning i religion på folkhögskolenivå. Dessutom står det redan idag var och en fritt att ta del av forskningsresultaten.

3.”Låt dessa folkhögskolor bli nationella kunskapscentra. Genom att bygga ut folkhögskolorna för minoritetssamfunden och låta dessa utvecklas i dialog med högskolan eller andra institutioner, blir det möjligt för minoritetssamfunden att utveckla nationella kunskapscentra med långtgående integritet för bevarad religionsfrihet och med förutsättningar att vara en del i samhällets utveckling.”

Fel. Nationella kunskapscentra? Låt vara att en religiös folkhögskola av det snitt som föreslås, kan bli en petriskål med spännande innehåll för den som vill studera ”voffo di gör på dette viset”. Vad detta i sin tur skulle ha för bevarande effekt på religionsfriheten får vi av uppenbara skäl ingen upplysning om.

4.”Om folkbildningen decentraliseras och får en tydligare fokusering på kvalitet blir det möjligt att utveckla imam-, präst- och rabbinutbildningar och andra ledarutbildningar i dialog med staten men utifrån samfundens egen självförståelse. Folkhögskolan som form erbjuder rika möjligheter för en bevarad och utvecklad religionsfrihet.”

Fel. Imam- präst- och rabbinutbildningar ska inte betalas av staten. På vilket sätt folkhögskolan som form skulle ha något som helst att göra med en ”bevarad och utvecklad religionsfrihet” är ett mysterium. Ingen vettig människa har föreslagit att religionsfriheten skulle tas bort, men hur den skulle ”utvecklas” kan naturligtvis diskuteras. Den diskussionen kommer då att handla om hur praktiserandet av religionens sedvänjor inskränks av annan lagstiftning. Att vi har religionsfrihet betyder inte att allt är tillåtet i religionens namn.

5.”Religionsfrihet är mer än bara frihet. Den förutsätter religion och som alla andra samhällssektorer behöver dess ledare och deltagare utvecklas och bildas. En religionsfrihet utan en bildning med kvalitet leder till utanförskap och marginalisering och knappast till frihet. I en decentraliserad folkbildning går det att förena religionsfrihet med bildning av hög kvalitet. Tillsammans förmår vi då bygga ett starkare Sverige för Europas framtid med en religionsfrihet som inte bara betyder fri från religion utan också fri för religion.”

Fel. Religionsfriheten är en individuell fri- och rättighet som tillåter dig att utöva din religion. Det är inte ett argument för att göra samhället mera religiöst, vilket texten låter påskina i påståendet att ”Religionsfrihet/…/förutsätter religion/.. Även fortsättningen av texten innehåller häpnadsväckande truismer som inte blir mindre genanta för att de ackompanjeras av politiska klyschor.

Och så till sist en avslutande reflektion. Debattartikeln är undertecknad av sju personer där det enda vi kan ta för givet är att de är djupt oense sinsemellan om sina respektive läror. Om någon av dem skulle sitta inne med en sanning, kommer de övriga oundvikligen att ha fel. Så hur kan de motivera varför staten ska gå in och finansiera deras sagoberättarutbildningar på så lösa boliner? Faktum är att de möts endast i önskemålet om statliga bidrag. Men att Mammon regerar är nu heller ingen nyhet.