Nyateist!

Äntligen fick jag en förklaring av innebörden i det roliga uttrycket "nyateist". Jag såg det för första gången i Elisabet Gerles bok "Farlig förenkling" för några veckor sedan. Hon gav ingen definition, men ställer säkert upp på den här.

Källa
.

Opus Dei startar flickskola i Sverige

Med stor sannolikhet är det Dan Browns förtjänst att svensken numera är allmänt bekant med den högerextrema katolska sekten Opus Dei. I Browns bok "Da Vinci-koden" spelar sekten en framträdande roll genom den självspäkande munken Silas.

Under Almedalsveckan för några år sedan, var vi ett litet sällskap som satt och pratade fram till på småtimmarna. Den avhoppade Opus Dei-medlemmen Ia Modin var en av oss. Samtalet kretsade nästan uteslutande kring just Opus Dei. För en aningslös hedning som jag själv, var det här ett bra tillfälle att försöka tränga in i ämnet och få svar på mina frågor.

Det är ingen slump att jag valde Astrid Lindgrens rumpnissecitat som devis för min blogg. Jag vill verkligen försöka förstå. "Voffo gör di på dette viset?" Jag ska inte säga att jag förstod Ias motiv och bevekelsegrunder för att ansluta sig till Opus Dei, och senare göra karriär där. Våra bakgrunder skiljer sig alltför mycket åt. Men jag gjorde ett ärligt försök.

Det var en oerhört intressant berättelse som Ia delade med sig av. Men av allt hon berättade var det en detalj som berörde mig djupt. Hon beskrev hur man kan lämna Opus Dei. Det finns två sätt: Man hoppar av Opus Dei. Eller så kan man fortsätta att tjäna Opus Dei ute i samhället och för att göra det "hoppar man av" Opus Dei.

Jag tror att alla förstår komplikationen. Jag tror också att alla för- står den vanmakt som den måste leva under, som hoppat av, när omgivningen tror att man "hoppat av". Jag dristade mig att ställa en rak fråga till Ia, när hon kommit så här långt i sin berättelse: "Hur vet vi på vilket sätt du har hoppat av?" Ia svarade: "Ni får lita mig".

Det finns fler organisationer som fungerar enligt samma princip som Opus Dei. En är Muslimska Brödraskapet. Enligt vissa källor lär den till och med uppmana sina medlemmar att gifta sig med kristna kvinnor för att sprida dimridåer kring sin egentliga agenda. Det är en infam strategi som avslöjas: Vår tillit ska rubbas i grunden när tvivel eroderar vårt förtroende och misstankar sår split.

Just därför ska vi med alla medel försvara våra demokratiska insti- tutioner och även eftersträva en fullständig transparens i våra fri- villigorganisationer. Vår enda chans är att driva en verksamhet som tål att granskas. Troll dör som bekant av dagsljus.

Aftonbladet
Aftonbladet
Aftonbladet

Ny Generation lanserar skithus-Biblar

Knappt hade man hunnit hämta sig från Ny Generations skithusbön, så var det dags igen. Denna gång lanserar, den Livets Ord närståen- de organisationen: Toalettbiblar. Ännu obekräftade rykten gör dock gällande att man på Ringsjöskolan i Höör nu börjat iaktta ett signifikant samband mellan religiöst intresse och tendens till trög mage hos eleverna.


Mera NG i Dagen

"Voffo gör di på dette viset?"

Det var ingen tillfällighet att jag satte Astrid Lindgrens berömda rumpnissecitat: ”Voffo gör di på dette viset?” som devis på min blogg för en tid sedan. Det var helt enkelt den frågan som hela tiden dök upp i huvudet i takt med att jag läste in mig på olika religiösa grupperingars åsikter i olika frågor.

Nu ligger som bekant mitt huvudfokus på vad som händer i skolans värld. Men det spelar ingen roll om det råkar handla om religiös infiltration i skolan eller något annat, för frågan infinner sig ändå. Jag har i alla fall lärt mig att svaren faktiskt kan variera ganska mycket, beroende på vilken grupp man väljer att studera.

Det här är de fyra huvudkategorier som jag har noterat:

1. Frikyrkorna. Verkligt troende som vill missionera. Tror på Gud och Jesus. Lättast att bemöta då de hela tiden frimodigt avslöjar sina avsikter. Känns igen på den uppspärrade blicken och det krampaktiga leendet. Uppskattar att sådana som jag bloggar, då det motiverar och legitimerar dem i deras livsuppgift som kristna martyrer.
   
   
2. Svenska kyrkan. Lider svårt under snabbt vikande mark- nadsandelar, vilket kräver kraftfulla marknadsförings- insatser för att behålla medlemmarna. Drivs i första hand av ekonomiska incitament. Leds av en ärkebiskop som tror på Gud och som bara blir arg då staten inte hostar upp tillräckligt med stålar till hans läckande kyrktak. Svår som grupp att bemöta i den icke-konfessionella skolans värld, då kyrkan inte längre självklart betraktas som konfessionell. Kännetecken: Prästerna har ofta partibok (S) och problem att uttrycka sig i skrift.
   
   
3. Sverigedemokrater. Som art tillhör man den grupp organismer som trivs och frodas i fukt och skugga under stenar. Kryper fram när det skymmer. Ofta aktiva inom samfundet Kryptokristna. Tror på fullt allvar att skolavslutningar i kyrkan är en effektiv metod att motverka islamisering och muslimsk folkmajoritet i landet. Vägrar att acceptera metodens begränsningar, trots att alla tillgängliga fakta visar att skolavslutningar i kyrkan inte har någon som helst effekt på muslimers fertilitet. Kännetecken: Den politiska arenans kameleonter. Kan dölja sig under annan partibeteckning vid de mest oväntade tillfällen. Snabbförökade under rätt betingelser. Svårbehandlade och ingår ännu inte i försäkringsskyddet från Anticimex.
   
   
4. Traditionskramare. Paradargument: ”Harmlöst, trevligt, gulligt och rart". Kännetecknas av ett utpräglat flock- beteende. Infinner sig lika entusiastiskt på alla kollektiva begivenheter, vare sig det handlar om mysiga skolavslut- ningar i kyrkan eller andra mysiga tillfällen då man kan klä sig fint. Kännetecknande för gruppen är att man unisont drar fram grillen när tidningarna trumpetar: ”Nu är det sommar, dags att börja grilla!!” Identifieras lättast på klädfärgen: Bubbelgumsrosa och somrigt vitt, ofta i kombination med blonderat hår och solariebränna. Den här kategorin är inte att leka med. En uppretad flock mammor 35+ kan faktiskt få präriens bisonoxar att framstå som domesticerade husdjur.
   

För att komma någon vart i skolkyrkodebatten med de här, måste man veta var man ska sätta in stötarna. Hittills har jag av lätt insedda skäl haft mest bekymmer med kategori fyra.

En som valt att bryta mönstret:Dagen
Dagen
Dagen

Ny Generation lanserar kollektiv skithus-bön

Livets Ords ungdomsorganisation Ny Generation på Alléskolan i Åtvidaberg har kommit på en i sanning kreativ idé. I brist på gemensam tid för bönestunder, har gänget synkroniserat sina toalettbesök. Då ber man. Dock meddelas icke om övriga synergieffekter uppnås vid samma tillfälle.

Mer om Ny Generations koppling till Livets Ord.
Lyssna på Livets Ords skolchef om evolutionen
Lyssna på samma person om varför den vanliga skolan är livsfarlig



Dagen

Krister Renard på Livets Ords skolkonferens

Det ska hållas "Nordisk Skolkonferens för Kristna Skolor" på Livets Ord i Uppsala i dagarna. En av talarna kommer att vara Krister Renard. Det är intressant att ta del av vad han ska föreläsa om:

"Gymnasielärare, författare och debattör Krister Renard talar över ämnet En hållbar kristen världsbild. Renard har efter många års erfarenhet, i möte med elever på gymnasienivå och högskola sett att förenklade förklaringsmodeller, som svar på livets många svåra frågor inte håller vid en närmare granskning eller i kontakt med vidare studier på högskolan. Detta kan skapa förtroendekris för studenter från kristna hem och skolor gentemot sin bakgrund. Föreläsningen kommer att beröra ett antal områden som är viktiga för skolans undervisning och mål att ge eleverna en grund som det går att hålla fast vid och utveckla. Renard uttrycker det så här: ”Hur ska vi ge våra elever en kristen världsbild som håller livet ut och som tål att konfronteras med andra världsbilder?"

Ja, det är en grannlaga uppgift att förse det uppväxande släktet med en världsbild som tål att konfronteras med utbildnings- systemet och världen utanför. Speciellt som man vet att man själv sitter inne med Sanningen. Då är det inte lätt att vara ödmjuk.

Man ser scenen framför sig: En hel vetenskapsvärlds alla skarpa hjärnor har jobbat häcken av sig i århundraden för att ta reda på hur det hela hänger ihop. Men när de trodde att de äntligen var något på spåren kommer Krister Renard & Co och knackar dem på axeln:
"Ni kan sluta nu, grabbar, jag har Svaret!"

Lite gulligt faktiskt. Helt osökt kommer jag att tänka på en annan av våra Eviga Sanningar: "Om kartan och terrängen inte överensstämmer, så är det kartan som gäller." Bara så ni vet.

Herre Gud, tipsa försäkringsbolagen!

Tidningen Dagen kan berätta att Elimkyrkan i Stockholm kommer att ha Transformationskonferens kommande helg. Konferensdeltagare kommer att stå på Stockholms gator och erbjuda förbön:

” Jag har varit med om mirakler i sådana sammanhang, säger en förväntansfull Kjell-Axel Johanson, föreståndare i Elim.”

”I somras var han med om detta i Vänersborg och fick uppleva hur en muslimsk kille skrattande lät dem be för hans skadade fotbollsknä. Efter att han tydligt deklarerat att han inte trodde på det hela.
- Tre minuter senare var han helad.
De fick även kontakt med en tjej som de hade bett för ett år tidigare. Hon led av en whiplashskada sedan tio år.
- Vi märkte ingen skillnad efter bönen, men nu kom hon och berättade att hon vaknat dagen efter och varit fullständigt frisk.”

Det här är ju alldeles fantastiskt! Ännu roligare är det om man kunde få en bekräftelse från försäkringsbolagen och läkarna som hanterat dessa skador. De borde jubla över de möjligheter som öppnar sig. Frågan är om det inte till och med borde ingå i försäkringsvillkoren att man förbinder sig att ta en sväng förbi Elimkyrkan innan man får försäkringsersättningen utbetald?

Alla blir vinnare när Utbult byter parti

Kanske ser vi början på en ny trend när Roland Utbult byter parti från Fp till Kd? Det är i så fall en utveckling med flera vinnare.

Folkpartiet har historiskt bestått av två falanger; den liberala och den frisinnade. Den senare har med tiden alltmer kommit att likna Kristdemokraterna i en profil där tyngdpunkten ligger på kärnfamiljens väl och ve med kristna förtecken och värderingar.

Det finns ett stort intresse för en liberal politik, men när varje försök att närma sig Fp slutar med att man bildlikt hamnar i knä på frikyrkofolk är det risk att väljarkåren börjar misströsta. För Folkparti bör det alltså vara en fördel att renodla sitt liberala budskap och slippa tala med kluven tunga.

För Kd innebär det här å andra sidan ett välbehövligt tillskott av nya namn. Den verkliga faran för Kd idag är att partiet alltmer börja framstå som en politisk kanal för Livets Ord. En sådan utveckling skulle vara svår att vända och antagligen placera partiet på en stabil nivå under fyraprocentspärren.

För Alliansen är det viktigt att ha med sig Kd. Ett Kd utanför riksdagen skulle alltid innebär borgerliga röster i sjön. En ”avkristning” av Fp och en ”påkristning” av Kd skulle alltså i bästa fall innebära uppsving för båda. Sen kan man som sekulär beklaga att religion överhuvudtaget ska utgöra grund för politik.


Per Petterssons blogginlägg om Utbult
Bengt Held gör en bra fördjupning i ämnet på sin blogg

Trelleborgs AllehandaAftonbladetAftonbladetGTSydsvenskanSmp
DagenDagenDagenDagenDagenDagenDagenDagen


Dagen

Underhållning på högsta nivå

Få saker är väl så underhållande att betrakta på avstånd, som en fight inom motståndarlaget? Därför är det inte utan visst intresse som jag följer utvecklingen inom Livets Ord och Ulf Ekmans allt tydligare flirt med påven. Det här kan bli en riktig snackis. Ekman debatterar mot sina kritiker i tidningen Dagen:

"När jag har talat om enhet har jag varken talat om en organisatorisk enhet eller enhet bara i förhållande till den katolska kyrkan. Den mer uppmärksamme har nog sett att jag talat om den djupare enhet och större kärlek som faktiskt börjat blomstra mellan kristna i många olika sammanhang. Det måste man nog säga är positivt. Däremot tror jag fortfarande att det är viktigt att få bort okunskap och fördomar ibland oss även gentemot Katolska kyrkan."

Och jag får som vanligt så roliga associationer. Gud hjälpe mig för min snuskiga fantasi, men den är mig till stor glädje. För vem har sagt att man måste legitimera förhållandet för att ha kul i sänghalmen med hon - den där ni vet. Frågan är väl snarast hur många pastor Ekman lyckas få med sig in under täcket?

Någon kommer att få spader

Vi satt och diskuterade våra biskops-debatt-skalper, polarn och jag. Han har två ärkebiskopar och en vanlig. Jag har en ärkebiskop, men tre vanliga. Han vann förstås, för vi kom snabbt fram till att det smäller högre att sitta med två ess på hand än ett.

Det finns tretton stift i landet och det stämmer ju bra med en kortlek. Sen kom vi att tänka på Löjliga Familjen. Vet dagens barn ens vad det är? Hur som helst, vi kom på att om man kombinerar Löjliga Familjen med biskoparna så får man en ny rolig kortlek.

Polarn är nu helt i gasen och idéerna flödar: Då kan man ha biskopar som inte alls tror på gud, biskopar som faktiskt tror på någon gud och så till sist, biskopar som tror på alla gudar på en gång!

Det där sista är mycket modärnt just nu bland biskopar, hävdar polarn som håller sig à jour med både Dagen och Kyrkans Tidning. Ja, men den fjärde sorten då? undrar jag. Alltså, säger polarn och bryter plötsligt lätt på finska, det är biskopar som tror på kontoutdraget!

Japp, säger polarn belåtet, det här blir perfekt, och så får Muhammed vara det blanka kortet, för han får ju inte avbildas. Någon Joker har vi inte kommit på ännu. Treenigheten är ju lite banal – men kanske Ulf Ekman skulle funka?

Dagen

Skolpastorn i Lindesberg

Den svenska skolan är inte religiös. Eller borde åtminstone inte vara det. Men när jag läser ett dokument från Skolkyrkan i Lindesbergs gymnasieregion får jag anledning att undra vad som håller på att hända:

”Att vara skolpastor innebär: Att på Guds uppdrag i skolmiljö tillsammans med kristna inom skolan, i ord och handling förkunna Guds frälsning och föra människor till tro på Herren Jesus. Att hjälpa elever, lärare och andra på skolan att växa i tro och erbjuda möjligheter att finna och utveckla en relation till Jesus Kristus i vardagen.

/…/Skolpastorn har följande arbetsuppgifter, vilket inte är ordnande efter prioriteringsgrad: Att bistå elever och personal genom samtal, själavård, undervisning, hjälp med andakter och gudstjänster.”

Skollagen är tydlig med att undervisningen ska vara icke- konfessionell. Skolverket har däremot svårt att sätta ner foten i frågan, utan hänvisar till rektor och kommunpolitiker. Problemet är att pastorn, och det budskap som det är pastorns kall att vittna om, legitimeras av skolan när den låter pastorn arbeta där.

Låt vara att det sker på ett mera subtilt sätt när pastorn hjälper till på lektioner och i cafeterian, än om vederbörande fick förkunna sin lära öppet. Men det senare skulle åtminstone ge möjlighet till öppen debatt och kritiska frågor. För vem har kraft att ifrågasätta den som bara går runt i skolan och är god och snäll?

När lärare dessutom förmedlar kontakt mellan en elev och pastorn, har man gått ytterligare ett steg över den gräns som definierar en icke-konfessionell skola. Det är ett problem att vi idag inte vet exakt var den gränsen går. Men vi kan se att samfunden ihärdigt testar den gränsen när de nu i snabb takt etablerar sig i skolorna. Däremot vet vi att det går en skarp gräns mellan tro och vetande och det åligger skolan ett tungt ansvar att hålla sig på rätt sida om den gränsen.

Det borde vara en självklarhet att varken präster eller pastorer ska ha sin arbetsplats i skolan. Men så var det då det där med ”den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism”. Ett verbalt nålsöga i skollagen kan tyckas, men inte mindre än att Svenska kyrkan tar tillfället i akt och ogenerat baxar sig igenom detsamma, i tvivelaktigt sällskap av frikyrkor som Adventister, Pingst och Livets Ord:

”De kristna kyrkornas särskilda uppgift är att delge den kristna trons innersida så som den tolkas i enskilda människors vittnesbörd och uttrycks i gudstjänstliv och kristna traditioner.”

Man vet att tassandet i korridorer och klassrum inte är okontroversiellt, men trots en försäkran om respekt för andras livsåskådning kan man inte avhålla sig:

” Vi verkar utifrån vår tro på att Gud älskar och har en plats för varje människa och att varje människa är unik och värdefull i Guds ögon. Vår uppgift på skolorna är att vara samtalspartners för elever och personal och att vara ett stöd i skolans verksamhet, inte att värva nya församlingsmedlemmar. Med Jesus som förebild kan vi genom vår närvaro på skolan se, bekräfta och upprätta dem vi möter”.

I Kyrkolivsutskottets betänkande 2005:7 står det att intresset för religionsämnet är lågt och man anser att skolkyrkan kan spela en viktig roll för att förändra detta. Man konstaterar också att i de församlingar där det finns en god relation till de unga redan i tidig ålder finns det också större förutsättningar att rekrytera konfirmander.

Här står det åtminstone i klartext: Det handlar om rekrytering. Hur många vet egentligen om att skolan har blivit måltavla för det här kristna missionerandet? Kanske är det inte ens meningen att vi ska veta. Då är det inte så konstigt att dokument som jag citerat från är märkta:

”Bokmärk sidan, det finns ingen länk hit eller sökväg via någon annan sida. Här samlas interna filer för nedladdning.”

Camilla Grepe

Publicerad 081127 i Nerikes Allehanda
Tack till Göran Rydland som letade fram dokumenten

Ansvar när fundamentalismen växer

Det vi nu ser hända i samhället är intressant på flera sätt. Svenska Kyrkan tappar medlemmar på samma gång som extrema yttringar som kreationism, intelligent design och andra former av religiös fundamentalism vinner anhängare.

En kyrka som accepterar förnuftet och den vetenskapliga metoden kommer obevekligt att såga av den gren den sitter på. Kunskap och tro står i konflikt med varandra. Det blir uppenbart för allt fler att kyrkans förklaringsmodeller och verklighetsbeskrivning lider av allvarliga logikfel.

Men varför vinner då de bokstavstroende samfunden nya medlemmar? Här ser man en intressant motsats till Svenska kyrkans vetenskapsvänliga hållning. Inom trosrörelsen kan allt förklaras med bibeln som utgångspunkt.

Är det kanske så att man måste ha suttit på universitetet, nedsjunken bakom drivor av tung kurslitteratur i ämnen där forskningsfronten i skrämmande takt accelererar bort från synfältet, för att förstå lockelsen i att få hela sin världsbild och alla förklaringar samlade på ett ställe?

För den bibeltroende är de intellektuella trösklarna behagligt låga. Ger du dig hän i din tro kommer du att upptas i en allomfattande gemenskap där du på alla sätt blir bekräftad. Du behöver inte längre från åskådarplats och med växande mindervärdeskomplex se snillen spekulera. Du är mittpunkt i ditt eget religiösa universum och du pratar med gud.

Den religiösa nyfundamentalismen präglas av en föga smickrande intellektuell lättja och självupptagenhet. Men om man väljer att dagligen utnyttja resultaten av kunskapens landvinningar, saknar det här synsättet all trovärdighet. Ansvar är att sträva efter att förstå världen och att inse att den är naturlig. Ansvar är att i valet mellan tro och vetande välja det senare.

Sydsvenskan 3 okt

Dagen 3 okt

En kreationist som universitetsrektor?

När jag läser om utnämningen av Per Eriksson till rektor vid Lunds universitet, minns jag en händelse för tjugo år sedan.

Jag hade kommit in på grundkursen i geovetenskap. Den ger 20 poäng handfast allmänbildning om jordens utveckling från Big bang till den senaste istiden. Kursen är eftertraktad, inte minst för att den ger behörighet för lärare i naturkunskap, och många sökande kom heller inte in.

En av mina kursare, Kerstin, var en lärare i fyrtioårsåldern. Hon var förkrossande energisk och alltid bäst på tentorna. I kursen ingick en studieresa i Västergötland. En kväll när vi låg i våra våningssängar på vandrarhemmet i Skara och diskuterade dagens övningar, sa Kerstin: ”Ja, det finns ju flera sätt att se på det här” och höll upp några Vakttornet som hon låg och läste.

Jag minns inte att det blev någon vidare diskussion i frågan, men den betryckta, iskalla stämning som spred sig i rummet kommer jag aldrig att glömma. Hon hann i alla fall göra klart för oss andra att hon inte trodde på någonting av det som kursen lärde ut.

För tjugo år sedan blev en person med kreationistiska idéer närmast betraktad som kuriosa. Av alla normalt kritiskt tänkande, var en sådan på sin höjd undantaget som bekräftade regeln. Den omedelbara reaktionen från oss andra var: ”Men varför i all sin dagar ägnar du tid och kraft åt något som du inte ens tror på??”

Idag, med kunskap om bland andra Livets Ords uttalade agenda, vet vi att det finns en stark ambition inom trosrörelsen att ta sig in på höga poster i samhällslivet. Vad som var Kerstins syfte vet jag inte. Kanske var det att i största allmänhet öka sina chanser att få en lärartjänst. Men hur agerar hon i sin yrkesroll om hon undervisar i naturkunskap? Blev hon ett officiellt sanktionerat alibi som behörig lärare i en religiös friskola? Eller står hon idag i ett klassrum i en allmän icke-konfessionell skola och lär ut naturkunskap, men med kommentaren att ”Det finns fler sätt att se på det här”.

Min spontana ilska då, var att hon tog upp en utbildningsplats från någon annan som faktiskt anammade det vetenskapliga synsättet. Dessutom kände jag förundran över hennes självövervinnelse att ändå vara så bra på något som hon inte ens trodde på. Idag är jag mer arg över att hon troligen blockerar en plats som naturkunskapslärare, där hon får tillfälle att på ett subtilt sätt sprida uppfattningen att eleverna faktiskt inte behöver tro på det hon lär ut.

Det är i ljuset av den här upplevelsen, som jag med oro läser om utnämningen av Per Eriksson till rektor för Lunds universitet.



Per Erikssons kommentar i Sydsvenskan 3 okt

Sydsvenskan 3 okt
Sydsvenskan 3 okt
Sydsvenskan 3 okt
Sydsvenskan 26 sept

Dagen
Dagen

Jag har skrivit mer i ämnet här:
Rädda skolan från kreationismens fördumning
Smygmission i svenska klassrum

Rädda skolan från kreationismens fördumning

Är det rimligt att tro att hela naturvetenskapen är en bluff? Eller ännu värre, att forskare mörkar resultat som strider mot den naturvetenskapliga världsbilden?

Det är ett av argumenten när religiösa kreationister vill att skolan ska lära ut skapelseberättelsen och evolutionsteorin parallellt i skolans biologiundervisning. Men kreationism är inte en vetenskap. Kreationism är en religiös uppfattning. Sedan några år höjs röster för att det ska råda "rättvisa" mellan de två synsätten, men det är ett argument som leder helt fel. Eller ska även geografin, i rättvisans namn, undervisa om att jorden är platt?

Biologin i skolan har två uppgifter: Som allmänbildning för flertalet och som kunskapsgrund för blivande naturvetare.
De senare är oerhört betydelsefulla för ett välstånd som skrämmande många tar för självklart. Miljontals timmar har ägnats åt forskning inom biologins olika inriktningar för att uppnå den medicinska standard som vi drar nytta av idag, och kommer att få tillgång till i framtiden, om vi inte sågar av den kunskapsgren vi sitter på.

Släng ut mobilen, datorn, medicinerna och allt annat vi tar för givet, så kanske det går att föra en seriös diskussion om nyttan av forskning och vetenskap. För var hade vi befunnit oss idag om detta vetenskapsförakt fått fäste under 1700-talets upplysningstid? Det är skrämmande att vi har hamnat i den absurda situationen att behöva värna skolan från religiös fördumning.

Dagen
Dagen