fredag 31 juli 2009

Militanta ateister och kristenhetens blinda fläck

Varför kallas vi militanta ateister? Kjell Ericson tar upp detta intressant ämne på tidningen Dagens debattsida. Han citerar Sten-Gunnar Hedin som skrivit:

"Ateister på krigsstigen har uppbenbart problem med denna trosvisshet. Varför de är så desperat ursinniga på troende människor är inte helt lätt att få klarhet i. Denna militanta attityd gentemot troende ..."

Det händer något när man debatterar med en troende kristen. Jag skriver avsiktligt "troende", för att göra en distinktion till den grupp som skulle kunna benämnas "kulturellt" kristna. De senare som ser kyrkotillhörigheten som markör för nationell identitet snarare än som uttryck för livsåskådning och som gärna hänvisar till ett allmänt hållet kärleksbudskap om love, peace and understanding till sin nästa, men absolut inte det dubbla kärleksbudet. För det vet man vanligtvis inte vad det innebär.

Scenariot ser ut så här: Jag diskuterar med en troende kristen och vi är rörande överens om att vi ska respektera varandras gränser och leva i fredlig samexistens. Som pacifist är jag förtjust i begreppet ”säkra gränser”. Säkra gränser kan innefattar allt från integritetssfären runt min person till landets geografiska gränser. När vi vet var gränserna går och respekterar dem, behöver vi inte slåss för att värna vår integritet. Vi håller oss på var sin planhalva.

Men nu händer något intressant: När jag trodde att vi var överens så knackar den kristne på min dörr för att berätta en glad nyhet. Jag förklarar på nytt att detta inte är önskat och att han därmed kränker gränsen för min integritet. Jag ber honom behålla sina glada nyheter för sig själv. Det vill inte den kristne göra. Inte alls.

För detta är faktiskt omöjligt enligt den troende kristne. Det visar sig att han inte bara har ingått en uppgörelse med mig på förment jämställda villkor, utan att han dessutom tar order av en högre makt. Det urskuldande beskedet från den troende kristne blir:

Visst ska vi respektera varandras gränser, men ibland måste jag in över din gräns även om det kränker din integritet. Jag ska nämligen vinna dig för saken. Sorry, men det är order uppifrån”.

Men efter 2000 år har jag fått min efterlängtade och lagstadgade religionsfrihet. Jag har ordet i min makt och jag vet att pennan är starkare än svärdet. Jag försvarar mig. Jag använder mina vapen för att hävda min och mina barns frihet från religion. Tacka fan för att vi ateister i det läget kallas militanta.

Man kan för övrigt föreställa sig ordväxlingen när den arme kristne ska avlägga rapport och bortförklara att han misslyckats i missionsuppdraget. Att få en befallning av självaste Chefen och inte kunna utföra det, måste vara gruvligt plågsamt. Därvidlag känner jag trots allt ett visst medlidande med den troende.

Min debattartikel på samma tema i Norran 25 augusti

Krönika i HD

Dagen
Läs Dag Larhammars kommentar till Hedin på Dagen

tisdag 21 juli 2009

Lär dig slå knut på den eller hamna i registret

Nyss hemkommen från ett besök i Obygden, ser jag att jag så när missat den senaste veckans bloggbävningsämne: Utredare föreslår ett nationellt abortregister där kvinnans identitet framgår.

Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd), ledamot i riksdagens socialutskott, är positiv:

"Register väcker alltid lite olustkänslor, men jag tycker absolut att idén är värd att pröva, säger hon till SvD."

Man kan tycka för eller emot om aborträtten, men låt mig ändå komma med ett påpekande: Så här galet går det när man tror på jungfrufödslar och låter dessa idéer påverka politiken.

För i min och många andras ateistiska och enkelspåriga värld, krävs två, för såväl tango som konception. Alltså ska även i rimlighetens namn fadern till det eliminerade embryot registreras med personnummer. Vilket kanske är just vad som krävs, för att förslaget ska skrotas, absolut omedelbums.

En säker sjukvård utvecklas genom anonymiserad statistik vare sig det handlar om aborter eller hjärtinfarkter. För det behövs inga personnummer. För att som utredaren önskar, kunna se kopplingen mellan aborter och socioekonomiska förhållanden, måste registret samköras med andra register, till exempel skattemyndighetens. Var man hittar övriga önskade uppgifter om aborters koppling till "kultur" framgår inte av rapporten.

Det här förslaget lukta illa. Väldigt illa. Skicka Kd och utredaren Anders Milton till avbytarbåset.

Källa
Dagen
Dagen
Aftonbladet
SvD
Dagen

torsdag 16 juli 2009

Frimodig Kyrka Joker i leken

Inför kyrkovalet kan det vara av intresse att för en stund titta närmare på nomineringsgruppen Frimodig Kyrka. Det här är ett gäng som tycker att allt ska vara som förr i Svenska kyrkan. Ju förr dess bättre och antagligen bäst före 1952.

Till exempel anser man att ”Svenska kyrkan ska visa en större hängivenhet till Jesus och Bibeln.” Bara en sån sak, det är inte måttliga krav man ställer, som synes. Detta innebär att FK i kyrkovalet, utan noterbar konkurrens, axlar rollen som katt bland hermeliner. Eller om man så vill, en Joker bland clowner.

Hur som helst har företrädare för Frimodig Kyrka reagerat i SvD på det brev som Anglikanska kyrkan låtit publicera på sin hemsida och där man kräver rättning i ledet bland kollegorna i den så kallade Borgågemenskapen. Svenska kyrkans ystra krumsprång och planerade ändring i läran om äktenskapet anser man strida mot Bibeln och kyrkans tradition.*

Må dä. Fortsättning följer och vem vet, kyrkovalet kan ju bli en riktig rysare med aktörer som FK bland aktörerna. Eller varför inte en såpa? Inte så dum som underhållning, den heller.

*Exempel på fler kul traditioner som kyrkan uppdaterat ser du här

Läsvärt i frågan på Amanda Briheds blogg

SvD
Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
Dagen
SvD
SvD
Barometern
Aftonbladet