onsdag 24 februari 2010

Opium för folket viktig fråga för Jan Björklund

Den socialdemokratiske riksdagsmannen Ameer Sachet har upp- manat skolminister Jan Björklund att införa tydligare regler när det gäller religiösa samfunds närvaro i skolan. Han menade att barn inte har förmåga att tolka den "indoktrinering" som exempelvis kyrkor stod för och att det inte hör hemma i det svenska skol- väsendet. Björklund svarade på frågan i riksdagen:

Eleverna ska ges möjligheter att forma personliga ställningstag-
anden. I det ligger också att eleverna ska kunna lära sig om olika religiösa inriktningar.


Bloggen passade på tillfället att få ett klargörande kring skolans undervisning kring alkohol, tobak och droger. Jan Björklund konstaterade att allt inom ämnet ”opium för folket” ska behandlas sakligt, opartiskt och allsidigt i enlighet med skrivningen i Lpo 94 och sa sig beredd att köra över Skolverket i frågan:

Eleverna ska ges möjligheter att forma personliga ställningstag- anden. I det ligger också att eleverna ska kunna lära sig om olika njutningsmedel."

Bloggen var naturligtvis nyfiken på hur Jan Björklund såg på frågan om särbehandling av droger i kursplanen och fick till svar:

Jag menar att i ämnet ”opium för folket” ska alla elever få en allsidig och objektiv undervisning om alla viktiga droger. Men det är samtidigt klart att när det gäller brännvin är det där en tyngd- punkt ska läggas och det har att göra med att brännvinet är en fundamental del i hela vår kultur och historia, det som har byggt vårt samhälle."

SvD
SvD
Dagen
Dagen
.

lördag 20 februari 2010

"Skolans och Svenska kyrkans styrdokument"

Det är intressant att se vad Svenska kyrkan anser sig ha för uppdrag i skolan. Här är ett mycket avslöjande exempel från Lunds stift. Notera att Svenska kyrkan är noga med att inte påtvinga elever ett visst synsätt, eleverna ska bara lära sig hur det är.

"Alla elever befinner sig i religiösa sammanhang, oavsett medvetenheten om dessa eller eventuella personliga ställningstaganden."

"Skolkyrkoarbetet är ett tydligt sätt för kyrkan att ta ansvar och att ge kärlek och uppmärksamhet för /…/odöpta barn och ungdomar."

Klicka på bilden för större text eller läs pdf:en här och fundera över om vi har rätt att tacka nej till Svenska kyrkans ansvar, kärlek och uppmärksamhet? Ska skolan kanske till och med bevaka den rätten?






Dagen

Dagen

Utopin om objektivitet genom pluralism

Det är en intressant vurm för den ”bruksfärdiga lösningen” som grasserar i skolans värld. Vi ser en tydlig parallell mellan religion och politik i den här utvecklingen. Båda ska numera ”upplevas” och fås förmedlade av dess utövare för att eleverna rätt ska förstå.

Det är händelserna i Värmdö gymnasium som satt fokus på frågan efter att rektorn i yttrandefrihetens namn släppt in Nationaldemo- kraterna och deras bokbord. I blixtbelysning ser vi här konsekven- serna av att släppa in företrädare för idéer i skolan. Politik eller religion kvittar lika, när idén om en objektivitet genom pluralism obarmhärtigt avslöjas genom sina inbyggda svagheter.

Den objektiva faktakunskapen offras på det subjektiva tyckandets altare. Tendensen är tydlig: Samhällskunskapen byts ut mot möten med partifolk som berättar om sin uppfattning om invandring. Religionskunskapen byts mot möten med skolpräster som berättar om Gud och liv i Jesu efterföljd. I ingetdera fallet kan upplysning- arna motsvara kraven på en saklig och objektiv undervisning. Det är inget annat än bark i brödet för en kunskapsmässig bukfylla.

Ekonomiska skäl och pressade kommunala budgetar väger tungt i den här utvecklingen. Men det är viktig lektionstid som lämnas ut på entreprenad till intressen som mot nolltaxa bidrar med förment "kunskap". Skolan löper därmed en stor risk att svika sitt uppdrag.

När undervisning i samhällskunskap och politik mer handlar om utövarna åsikter enligt senaste partiprogram, än om det politiska systemet som sådant, är hela ämnet ute på ett sluttande plan. Där halkar man runt och klänger sig fast efter förmåga, i gott sällskap med religionskunskapsämnet. Det är ingen avancerad analys, att problemet bottnar i att skolan har så förtvivlat svårt att hålla isär det där med att undervisa i, och att undervisa om.

DN
SvD
Sydsvenskan

Svenska kyrkan
: ”Alla elever befinner sig i religiösa sammanhang, oavsett medvetenheten om dessa eller eventuella personliga ställningstaganden/.../Deras frågor och tankar om till exempel religiöst liv behöver få bemötas av människor som är religiöst utövande."

Svenska kyrkan
, Aktuella projekt: "Inom projektet formulerades ett dokument till grund för lokala samarbetsavtal mellan kyrka och skola. Dokumentet har kommunicerats till allmänhet och skola."

.

torsdag 18 februari 2010

Jag behövde inte göra det själv...

Jag var på väg, men hittade den som gjorde det så oändligt mycket bättre: Så kallade kristna värderingar på bloggen "Strötankar i samtidens liberala utmarker". Så för alla er som förundras över kriget om kursplanen för religionskunskap, här är den ultimata sammanfattningen. Läsning anbefalles, vänligen men bestämt.


Dagen

Dagen

Om att hälsa - eller inte hälsa

DO har rört upp känslor den senaste tiden. Plötsligt har debatten börjat handla om på vilket sätt "vi hälsar på varandra i Sverige". Men läser man den aktuella domen så uppdagas en intressant detalj: Ord står mot ord om mannen ens hälsade på kvinnan?

Det handlar då inte om att skulle ha hälsat ”på fel sätt”, alltså med händerna mot bröstet och en bugning mot kvinnan. Det handlar om att han kanske vägrade att hälsa på henne överhuvudtaget. Vittnesuppgifter säger att han höll händerna på ryggen, stirrade i golvet och vägrade att möta kvinnans blick.

Det är tråkigt om den här händelsen blir ett underkännande av något speciellt sätt att hälsa. En artig och vänlig hälsning är ju just detta, oavsett hur den gestaltas. Att vägra hälsa är däremot alltid oartig och förnedrande mot den som förvägras hälsningen. Det är det som är meningen. Man signalerar att den andre inte finns. "Du är luft för mig".

Sen kan man fundera över hur någon ens kan komma på tanken att bosätta sig i ett land när man inte klarar av att efterleva något se elementärt som gängse hälsningstradition? Ska dessutom halva befolkningen bemötas som vore den luft, får man det jobbigt.

Dagen

onsdag 17 februari 2010

Någon kommer att få spader 2.0

För något år sedan spånade polarn och jag ihop det här inlägget:

"Vi satt och diskuterade våra biskops-debatt-skalper, polarn och jag. Han har två ärkebiskopar och en vanlig. Jag har en ärkebiskop, men tre vanliga. Han vann förstås, för vi kom snabbt fram till att det smäller högre att sitta med två ess på hand än ett.

Det finns tretton stift i landet och det stämmer ju bra med en kortlek. Sen kom vi att tänka på Löjliga Familjen. Vet dagens barn ens vad det är? Hur som helst, vi kom på att om man kombinerar Löjliga Familjen med biskoparna så får man en ny rolig kortlek.

Polarn är nu helt i gasen och idéerna flödar: Då kan man ha biskopar som inte alls tror på gud, biskopar som faktiskt tror på någon gud och så till sist, biskopar som tror på alla gudar på en gång!

Det där sista är mycket modärnt just nu bland biskopar, hävdar polarn som håller sig à jour med både Dagen och Kyrkans Tidning. Ja, men den fjärde sorten då? undrar jag. Alltså, säger polarn och bryter plötsligt lätt på finska, det är biskopar som tror på kontoutdraget!

Japp, säger polarn belåtet, det här blir perfekt, och så får Muhammed vara det blanka kortet, för han får ju inte avbildas. Någon Joker har vi inte kommit på ännu. Treenigheten är ju lite banal – men kanske Ulf Ekman skulle funka?"

Korten på bordet! Nu har vi bestämt oss. Vi struntar i Ekman och slänger in Växjös x-biskop Sven Thidevall istället!

(Avdelningen för interna skämt: - Konkurs 2.0? - Nej, konkurs 14.0!)

Smp Smp

Dagen om en annan stark Jokerkandidat
Dagen Dagen Dagen

Dagen Dagen Dagen

Opus Dei startar flickskola i Sverige

Med stor sannolikhet är det Dan Browns förtjänst att svensken numera är allmänt bekant med den högerextrema katolska sekten Opus Dei. I Browns bok "Da Vinci-koden" spelar sekten en framträdande roll genom den självspäkande munken Silas.

Under Almedalsveckan för några år sedan, var vi ett litet sällskap som satt och pratade fram till på småtimmarna. Den avhoppade Opus Dei-medlemmen Ia Modin var en av oss. Samtalet kretsade nästan uteslutande kring just Opus Dei. För en aningslös hedning som jag själv, var det här ett bra tillfälle att försöka tränga in i ämnet och få svar på mina frågor.

Det är ingen slump att jag valde Astrid Lindgrens rumpnissecitat som devis för min blogg. Jag vill verkligen försöka förstå. "Voffo gör di på dette viset?" Jag ska inte säga att jag förstod Ias motiv och bevekelsegrunder för att ansluta sig till Opus Dei, och senare göra karriär där. Våra bakgrunder skiljer sig alltför mycket åt. Men jag gjorde ett ärligt försök.

Det var en oerhört intressant berättelse som Ia delade med sig av. Men av allt hon berättade var det en detalj som berörde mig djupt. Hon beskrev hur man kan lämna Opus Dei. Det finns två sätt: Man hoppar av Opus Dei. Eller så kan man fortsätta att tjäna Opus Dei ute i samhället och för att göra det "hoppar man av" Opus Dei.

Jag tror att alla förstår komplikationen. Jag tror också att alla för- står den vanmakt som den måste leva under, som hoppat av, när omgivningen tror att man "hoppat av". Jag dristade mig att ställa en rak fråga till Ia, när hon kommit så här långt i sin berättelse: "Hur vet vi på vilket sätt du har hoppat av?" Ia svarade: "Ni får lita mig".

Det finns fler organisationer som fungerar enligt samma princip som Opus Dei. En är Muslimska Brödraskapet. Enligt vissa källor lär den till och med uppmana sina medlemmar att gifta sig med kristna kvinnor för att sprida dimridåer kring sin egentliga agenda. Det är en infam strategi som avslöjas: Vår tillit ska rubbas i grunden när tvivel eroderar vårt förtroende och misstankar sår split.

Just därför ska vi med alla medel försvara våra demokratiska insti- tutioner och även eftersträva en fullständig transparens i våra fri- villigorganisationer. Vår enda chans är att driva en verksamhet som tål att granskas. Troll dör som bekant av dagsljus.

Aftonbladet
Aftonbladet
Aftonbladet

Att se världen genom ett religiöst filter

Just nu förfäktas med näbbar och klor bilden av det svenska samhället som "starkt präglat av kristendomen i värde och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner". Av den anledningen anses det helt upp åt väggarna att Skolverket har reducerat kristendomen till en religion i bland alla andra världsreligioner i den nya kursplanen för religionskunskap.

För många religiösa är det antagligen högst naturligt att betrakta världen genom ett religiöst tonat filter. Fullt frivilligt lever man kvar i en trosuppfattning som många av oss andra aldrig varit i närheten av. För den kristne har allt skapats av Gud och missionsbefallningen kräver ett liv i Jesu efterföljd. Etik och Sveriges rikes lag baseras på tio Guds bud och kyrkoåret ger oss våra traditioner. Punkt slut.

Men för mig som är icke-troende i åtminstone fjärde generationen, är det synsättet en aning verklighetsfrämmande. För oss sekulära och icke-troende är världen tvärtom så naturlig den bli och vi utforskar den med glädje. Vi lutar oss mot grundlagens RF 2:2 och vet att första budet inte gäller oss, då det i likhet med alla övriga bud med stöld och dråp som enda undantag är just religiösa moralregler och inget annat.

Hur kyrkan valt att lägga sina högtider bekymrar oss föga. Vi följer urgammal sed och tradition. Vi blotar vid midvinter och dansar kring en symboliska fallos som ska befrukta jorden vid midsommar. Däremellan handlar det om ägg, påskkärringar och en och annan Halloweenpumpa. Som en av mina cybervänner, Inga Lövgren, så träffsäkert beskriver det:

"Jan Björklund nämnde att det är viktigt att barnen får lära sig "varför vi firar jul". Men då borde det också vara viktigt att få veta varför de kristna valde att förlägga Jesu födelse till just denna tid. Därför att då firade människor sen länge i alla fall, av olika anledningar. Det tycker jag är viktigt att barnen får lära sig. Hur olika religioner manipulerat verkligheten, så att det passat deras förkunnelse."

Jag kan bara hålla med. För med mindre än att jag går in i en kyrka, har jag svårt att se så många spår av det kristna inflytandet i den svenska kulturen. Den musik och den konst, som skapades på entreprenad för kyrkligt bruk, utgör här ett undantag. Men när jag ska se Simson och Delila, är till och med min hederliga gamla kristendomskunskap av 60-talsmodell till föga nytta. Precis som inför Wagners Nibelungens ring får jag läsa på för att förstå. Gamla testamentet eller nordisk mytologi kvittar lika i detta fall.

Religionskunskap är förvisso ett intressant ämne om det hanteras rätt. Även för en ateist! Men att grundskolans begränsade lektionstid i religionskunskap, skulle ge ett relevant bidrag till kunskapen om kristendomens inverkan på svenska nutidshistoria, är en utopi. Om så vore fallet hur ska urvalet göras? Ska vi inte då också lärde våra barn om kyrkans förtryck av allmogen, inkvisition, häxbränning och att religionsfrihet blev en realitet så sent som 1952?

När utbildningsminister Jan Björklund i en intervju säger: "kristendomen är fundamental del i hela vår kultur och historia, det som har byggt vårt samhälle" så undrar jag om inte den gode ministern överdriver en smula? Vilka fler länder skulle inte då med en tvingande tillhörighet till den kristna läran, kunna upprepa Sveriges framgångsrika exempel?

Kanske räcker det att påminna utbildningsministern om vad skogen, malmen, vattenkraften, uppfinningarna och tvåhundra år av fred inneburit för Sveriges utveckling. Därefter kan vi för en stund beakta kristendomens inflytande. Det finns, naturligtvis exempel, men som med de flesta ämnen har också religion en gränsöverskridande karaktär. Så detta inflytande kommer då av naturliga skäl att falla under historieämnet och samhällskunskapen. För även utbildningsministern är väl överens om att skolan inte längre har till uppgift att fostra våra barn till goda kristna?

Goda kan barnen säkert bli ändå, om demokrati och mänskliga rättigheter framhålls som exempel på vår tids önskvärda princip och etik. För inte är det väl religionen som sådan, som givit oss demokratin? Tillmät inte religionen större betydelse än den har. Och minns att kyrkohistorien skrevs under tusen år av tvång.

SvD
Aftonbladet
Dagen
Dagen
Dagen

tisdag 16 februari 2010

Skarpt läge i värdegrundsdebatten

Den under tumultartade former avgående biskopen i Växjö stift, Sven Thidevall, har nu ett utmärkt tillfälle att i lugn och ro åka runt i landets skolor. Han ska då lyssna mycket noga på eleverna. Deras skola har nämligen en värdegrund som talar om en etik som förvaltats av kristen tradition.

Skarpt läge för båda parter, således. Eleverna ges tillfälle att demonstrera att denna del av värdegrunden kommit dem till del. Thidevall får anledning att reflektera över om inte värdegrunden till och med borde implementeras i Svenska kyrkan?

(Detta inlägg faller under rubriken:
"Byte av en dumstrut mot en annan")


Ett annat biskopsöde

Dagen Dagen Dagen Dagen Dagen Dagen Dagen Dagen
Smp Smp Smp Smp Smp Smp Smp Smp Smp Smp Smp Dagen
Dagens Nyheter
SvD

Skapad i gott teamwork med Göran Rydland

måndag 15 februari 2010

(Kd) handelsresande i värdegrundsfrågor

Idag har jag en debattartikel i Västerbottens-Kuriren:

Kristdemokraterna börjar profilera sig som politikens handels- resande i värdegrundsfrågor. Vi minns hur den dåvarande borg- erliga regeringen, med Beatrice Ask som skolminister, "köpte" Kristdemokraterna till det facila priset av en formulering i Lpo 94.

Då var det nog inte många utanför KD som fullt ut insåg hur den till synes harmlösa formuleringen om kristen etik och tradition, skulle bli dörröppnare för en påkristning av skolan. Som en vålnad från statskyrkotiden, ser vi nu hur den går igen i förarbetena till den nya skollagen.

Så när Kristdemokraterna vill ha en nationell värdegrund inskriven i socialtjänstlagen, finns det all anledning att dra öronen åt sig. För en sak ska man ha klart för sig när det handlar om Kristdemokrater och deras värdegrunder: Det handlar sällan om allmänt hållna ordval, med det sekulära samhällets intressen för ögonen.

Snarare finns det fog att misstänka att en värdegrund signerad KD, på motsvarande sätt som i skolan, skulle öppna dörren för kristna intressen inom vård och omsorg. Det är ett uttalat politiskt mål hos Kristdemokraterna att öppna för kyrkor och samfund som vård- givare. Ett led i detta är den retorik där kristen etik och tradition inte längre sägs handla om religion, utan om kultur, tradition och nationell identitet. Den kristna identiteten upphöjs till norm.

Helt oavsett att den enskilde riskerar att inte längre ha ett reellt religionsneutralt alternativ inom det offentliga utbudet av skola, vård och omsorg, väcker det berättigade frågor om Kristdemokrat- ernas egentliga ambitioner.

Varför denna vurm för kristen identitet i en tid som, utöver konsti- tutionella reformer som religionsfrihet och kyrkastatseparation, även berövat kyrkan dess juridiska normbildningsrätt? Är det för att Kristdemokraterna med sin politik lanserar sig själva som ett förment rumsrent alternativ till Sverigedemokraterna? Men när Sverigedemokraterna talar klartext till sin egen nackdel, öppnar
Kristdemokraterna en bakdörr för segregering av samhället.

Med offentliga verksamheters värdegrunder som alibi, ska vi etiketteras med en etnisk-religiös identitet som inte delas av alla. Men skadan riskerar att bli större än nyttan, för av ett definierat innanförskap, får även utanförskapet sin tydliga relief.

Så när Kristdemokraterna med sina lagstadgade värdegrunds- formuleringar för offentlig verksamhet, tillåts snickra på en egen norm för den nationella identiteten, måste vi andra vara extra uppmärksamma på hur religionsfriheten samtidigt naggas i kanten. Det vi minst av allt behöver, är att vitala delar av det sekulära samhället offras på Kristdemokraternas altare.


Publicerad i Västerbottens-Kuriren 15 februari 2010

lördag 13 februari 2010

Ständigt denne Skytte

Göran Skytte missar inte tillfället att i sin kolumn i SvD, berätta för allmogen hur efterfrågad och uppvaktad han är av olika riksdags- partier. Men i beaktande av Skyttes politiska och ideologiska pre- ferenser genom åren, kan man konstatera att dessa i likhet med honom själv har sin storhetstid i det förflutna. Det är så att säga, hög tid för pensionering av flera av dem.


Dagen

Kristen etik och västerländsk humanism

För den som vill veta hur diskussionen gick när skolans värdegrund begåvades med formuleringen om kristen etik och västerländsk humanism, kan det vara intressant att läsa riksdagsprotokollet. Läroplanen avhandlas från och med 8§ Anf. 57.

8 § Ny läroplan för grundskolan m.m.
Föredrogs utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbU1 Ny läroplan för grundskolan m.m
(prop. 1992/93:220).

Anf. 57 LENA HJELM-WALLÉN (s):
.../"Så mycket mer trist är det då att den fullständiga låsningen som hela tiden har funnits också finns kring betänkandet när det gäller ''kristen etik och västerländsk humanism''. Detta är ett slagord som kds har fört in i debatten, och detta slagord skall nu skolan drabbas av. Det är självklart att det svenska kulturarvet innehåller mycket som har sitt ursprung i kristendom och kristna värderingar. Detta skall också på ett korrekt sätt speglas i svensk skola.
Däremot får det inte skapas osäkerhet om skolans värdegrund. Det är vad kds nu har tvingat fram, eftersom de andra borgerliga partierna trots sin olust inte har kunnat stå emot.
Att i politisk splittring fastställa det som skall utgöra skolans värdegrund är ett klart brott mot svensk skoltradition. Kds partipolitiserande kring skolans värdegrund skadar skolan på ett olyckligt sätt. Jag vädjar till insiktsfulla folkpartister och centerpartister att inte spela med i det här tarvliga spelet."/....

.../
Anf. 110 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:
"Herr talman! Den fråga som Björn Samuelson ställer till mig har han ställt till många av meddebattörerna här i dag. Svaret är kds var väldigt tydligt på den här punkten. Man ville ha detta begrepp inskrivet. Det var en mycket viktig fråga för kds, och vi sitter i en regeringskonstellation tillsammans med kds. Det är mycket riktigt. Om det hela tvingades fram eller inte kan jag inte riktigt säga, utan det beror på hur man uppfattar det. Nu har jag svarat på den fråga som Björn Samuelson har ställt många gånger här i dag."/...
............

Missa heller inte denna uppsats av Elisabeth Lundkvist Jonsson som på ett utmärkt sätt sammanfattar processen. Hon låter även olika teologer komma till tals, vilka pedagogiskt förklarar varför det är meningslöst att hänvisa till en kristen etik.

"Kristen etik och västerländsk humanism"
historiskt förankrade begrepp

eller uttryck för en suverän etik?
En undersökning kring resonemanget rörande
begreppen i förarbetena till läroplanerna Lpo/Lpf 94

tisdag 9 februari 2010

Konsten att låta Svenska kyrkan missionera skolbarn för 1,83 miljoner kronor

På Svenska kyrkans hemsida gör man stundom häpnadsväckande fynd. Nedanstående text återfinns i ett projekt med syfte att få skolan och föräldrarna att acceptera kyrkans egen undervisning.

.../
"Vill man komma ännu djupare och ge eleven möjlighet att reflektera sina egna övertygelser, sin egen andlighet på bakgrund av den kristna religionens tradition och dess traditionella uttrycksformer, då bör man använda sig av metoder, som ger möjlighet till detta.

För att förstå innebörden av religiösa symboler och ”heliga rum” räcker det nämligen inte att bara veta om deras ålder, härkomst och teoretiska betydelse. Det krävs erfarenhet, upplevelse, berättelse, känslomässig och praktisk delaktighet för att förmedla förståelse och kunskap om en religion, som lever i dessa former och i dessa rum.

Ett meningsfullt kyrkobesök av skolan borde mera syfta på att förmedla upplevelser och
inbjuda till reflektion än på att bara lära ut fakta./.../

- Att se – är första steget. Innan barnen konfronteras med tydningar eller interpretationer ska de uppleva kyrkan förutsättningslöst med alla sinnen. Det handlar om att upptäcka det som är i bakgrunden av varje barns egna livsvärden.

- Att tyda – är andra steget. Gemensamt letas efter sambanden mellan det som man såg, och de bibliska berättelser eller de traditionella tolkningar som kan ligga i ursprungen. På det viset skapas kunskap om hur tron kan få uttryck i den kristna religionen.

- Att gestalta – är tredje steget. Här kan deltagarna använda, bruka, testa symboler eller gestalta någonting kring det som man såg och hörde. Man använder sig av alla möjliga åldersanpassade praktiska metoder./.../

Projektet beräknas kosta 1,83 milj. kronor"
/...

Källa:
Svenska kyrkan

Ett helt osannolikt projekt när man tittar närmare. Vem mer än Svenska kyrkan skulle kunna stå bakom en sån här sak? Den organisation som inte frimodigt och utan baktankar klarar av att riva av en föreläsning om sin verksamhet inför en skolklass, bör nog hålla fingarna borta. Lägg projektpengarna i kollektbössan istället.

.

(Kd) vill påkristna äktenskapet

Kanske tror Kristdemokraterna att deras lilla luring från förra året har fallit i glömska vid det här laget. Så är inte fallet. Nu är det Yvonne Andersson (Kd) som skriver i Dagen:

Staten kan och bör inte ha något inflytande över hur människor väljer att manifestera sin kärlek och få den välsignad. Därmed respekteras religionsfriheten, vilket är rimligt i ett mångkulturellt land, och äktenskapet lämnas åter till det sammanhang varifrån det kommit.”

Men det sammanhang begreppet ”äktenskap” kommer ifrån är ingalunda religiöst. Yvonne Anderssons artikel är bara en i raden av krampaktiga historierevisionistiska försök från kristdemokrat- iskt håll i syfte att vrida världsbilden i önskad riktning. Detta ska bland annat yttra sig i att äktenskapsbalken ska byta namn till giftermålsbalk och begreppet äktenskap förbehållas dem som välsignas i kyrkan.

Helt oavsett den språkliga betydelsen att man genom giftermål ingår äktenskap, vilket man sedan lever i, så skapar förslaget större problem än det löser: För den som i likhet med tidigare generation- er önskar ingå äktenskap genom borgerlig vigsel, kommer inte längre att kunna göra det. För den civila vigseln ska enligt krist- demokraterna leda till – ja, vad?

Idag minskar kyrkliga vigslar snabbt till förmån för borgerliga. Så med kristdemokraternas förslag ska i praktiken närmare hälften av de civilt ingångna äktenskapen inte längre få kallas äktenskap, och detta enbart för att en grupp bigotta kristna vill ha ensamrätt på begreppet äktenskap. För att det är de samkönade relationerna som ska hållas borta från äktenskapet är ingen avancerad gissning. Så en sak skulle det vara intressant att få svar på:

Begreppet äktenskap ska alltså finnas kvar, men bara som benäm- ning efter en kyrklig ceremoni. Svenska kyrkan viger numera samkönade par som därmed ingår äktenskap. Kristdemokraterna ska alltså inte bara reformera äktenskapsbalken, utan också förmå Svenska kyrkan att backa bandet och inte befatta sig med samkön- ade par. För dessa bör ju rimligen och i konsekvensens namn ingå äktenskap om ceremonin sker i kyrkan? Hur kristdemokraterna tänkt knäcka den nöten ska bli mycket intressant att se.

Dagen
Dagen
Dagen
Fler fånigheter signerade Yvonne Andersson (Kd)
Mera (Kd) i DN DN
DN

När jag snurrade runt på nätet hittade jag den här sidan med citat från Kd-folk. Den är ett fynd!

måndag 8 februari 2010

Eva Johnsson (Kd) får svar av mig idag i Smp

Idag publicerar Smålandsposten min kommentar till Eva Johnssons debattartikel om kursplanen för religionskunskap.


Tillägg: Vid närmare påseende visar det sig att Smp har varit överambitiösa i korret. Kanske gjorde de till och med en freudiansk fel-korrigering? "Vi blottar vid midvinter och dansar kring en symboliska fallos som ska befrukta jorden vid midsommar." Jag skrev naturligtvis "blotar" i mitt manus och det är så det ska vara. När Smp går in och ändrar till "blottar" blir resultatet vansinnigt roligt med tanke på sammanhanget. Men som sagt, jag är oskyldig.

Dagen

Ny Generation lanserar skithus-Biblar

Knappt hade man hunnit hämta sig från Ny Generations skithusbön, så var det dags igen. Denna gång lanserar, den Livets Ord närståen- de organisationen: Toalettbiblar. Ännu obekräftade rykten gör dock gällande att man på Ringsjöskolan i Höör nu börjat iaktta ett signifikant samband mellan religiöst intresse och tendens till trög mage hos eleverna.


Mera NG i Dagen

lördag 6 februari 2010

Torbjörn Andersson missar det uppenbara

Torbjörn Andersson är professor i processrätt och dekanus vid juridiska fakulteten i Uppsala. När han besvarar Dilsa Demirbag-Sten i SvD skriver han bland annat så här:

"Vidare påstås att Sayeds avhandling utgör krypskytte mot grundlagar och medborgarnas lika rättigheter och att fakulteten är ansvarig att se till att det inte passerar som juridik. Enligt svensk rätt kan jag välja att testamentera 75 procent av min egendom till min son och 25 procent till min dotter. Om någon i en avhandling hävdar att det borde vara möjligt att komma till samma resultat, genom att beakta arvslagarna i‑det land arvlåtaren har anknytning till, kan jag inte se det som angrepp på grundlagen."

Här missar Torbjörn Andersson det uppenbara: Med sitt exempel visar han att det med dagen regelverk, med laglott och bröst- arvingar, är fullt möjligt att testamentera så att en son ärver 75 procent mot dotterns 25 procent. Men testamentatorn kan likaväl testamentera så att det är dottern som ärver 75 procent och sonen enbart 25 procent. Detta är en illustration av testamentatorns frihet inom nu gällande svensk lag.

(Då testamentatorn har många barn, kan den procentuella fördelningen av ett arv förändras ännu mer. Rent matematiskt går arvet i ett teoretiskt extremfall mot noll, för alla utom en i en mycket stor barnaskara, samtidigt som det gynnade barnets andel går mot 50 procent.)

Men notera att det är exakt här som problemet med sharialag i arvslagarna uppenbaras. Svenska arvslagar gäller oberoende av kön. Men enligt sharialag är det ALLTID döttrar som ska ärva mindre. Således ett utmärkt exempel på en strukturell ojämlikhet inför lagen. Det är därför vi inte ska tillåta sharialag vid arvsskiften.

För övrigt finns det i princip ingenting som hindrar en djupt troende muslimsk kvinnlig arvtagare från att avsäga sig en del av sitt arv för att uppnå samma effekt som om sharialagar hade styrt arvsskiftet mellan henne och hennes bröder. Men svensk lag ska vara hennes tyngsta argument och stöd för att slippa göra detta.

(Joel Halldorfs kulturrelativistiska inlägg i debatten är så korkat att jag inte orkar kommentera. Men han, liksom andra, rekommen- deras läsning av Svante Folins "De flesta kulturer är rena skräpet". Känsliga läsare varnas. Men den är en bra utgångspunkt för en debatt om gränsdragningen för vilka "blomstrande gemenskaper" vi ska tillåta oss att bejaka)


SvD

Religion känslig fråga för Lunds universitet

Svd berättar idag att studenter på Lunds universitet förbjuds att blogga om politik och religion. Det är en häpnadsväckande uppgift om den är sann. Förhoppningsvis kommer Lunds universitets bibeltroende rektor Per Eriksson att gå ut och dementera.

(Tillägg: Det handlar alltså inte om privata bloggar, utan om en blogg inom en institution. Fortfarande ett lika tokigt beslut.)

torsdag 4 februari 2010

Ska arbetslinjen gälla för gravida enligt (Kd)?

Få saker är så lockande som att tala om för gravida kvinnor hur de ska leva. Som gravida anses de inte klara det själva, enligt vissa dinosa... jag menar äldre manliga riksdagsmän. Senast är det krist- demokraten Kjell Eldensjö som tycker att Birgitta Ohlsson (Fp) borde tackat nej till jobbet som EU-minister.

- Om min fru varit i den situationen hade hon inte gjort det, och jag skulle ha hållit med henne, säger Kjell Eldensjö, riksdagsman (KD) till Expressen.

Till att börja med kan vi konstatera att fru Eldensjö, varken nu eller då det begav sig, varit aktuell för befattningen, så det är tämligen ofarligt för herr Eldensjö att ha en åsikt i frågan. Men man kan allvarligt ifrågasätta hur resonemanget stämmer med Alliansens politik kring arbetslinjen. Ska inte gravida kvinnor arbeta?

För inte kan det väl vara så att Birgitta Ohlsson från och med nu kommer att vara den mentalt eller fysiskt hårdast belastade blivande mamman på den svenska arbetsmarknaden? Eller är det så att Eldensjö indirekt rekommenderar Birgitta Ohlsson att stanna kvar i den behagliga drönartillvaron som riksdagsledamot?

Kanske har han bara drabbats av samma åkomma som jag själv och kan inte låta bli att ha en åsikt i frågan. Fan vet. Själv önskar jag Birgitta Ohlsson lycka till i havandeskap och föräldraskap. Allt annat fanskap till trots.

Smp
Aftonbladet
Dagen
SvD

Taskiga vibbar



Idag ser det ut så här i tidningen Dagens nätversion. En ren tillfällighet antagligen, men mig ger det taskiga vibbar.
Dagen
Dagen
Dagen

Kristdemokraterna i Vallentuna


Jag hittade det här på Kristdemokraternas hemsida. I Vallentuna presenterar man sig med ett partiledarnylle, en stuga och ett obegripligt budskap. Efter en stunds funderande kom jag fram till att jag tycker att det är en bra beskrivning av partiet.
(klicka på bilden för läsbar storlek)

onsdag 3 februari 2010

Strålande bra av Dilsa Demirbag-Sten

.
Missa inte Dilsa Demirbag-Stens krönika på SvD Brännpunkt idag. Jag hoppas att landets alla lärare i samhällskunskap tar den som underlag för diskussion i klassrummet. Ett utmärkt inlägg i den viktiga frågan om individers rätt gentemot religion och ideologi.

"Ett val hägrar. Dessa två ståndpunkter, som utgår från att olikheter inte kan existera och verka under samma regelverk, kan vara början på något mycket farligt. Det finns ett tredje alternativ, som utgår från att vi kan leva tillsammans. Men det förutsätter att alla ska vara lika inför lagen och att våra grundlagar definierar vår minsta gemensamma moral. Den utgår från att det är individer som har rättigheter – inte religioner eller ideologier. Allt detta står tydligt i våra grundlagar."

.

tisdag 2 februari 2010

Anders Wejryd skjuter sig i foten?

Anders Wejryd har träffat socialminister Göran Hägglund (Kd) och diskuterat barns rätt till andlighet. Han lät bland annat meddela att Svenska kyrkan numera stöder kravet att FN:s barnkonvention blir svensk lag. Regeringen har hittills menat att svensk lagstiftning ger samma skydd. Hägglund säger att han kan tänka sig att titta på detta. Nu finns det ju en viss risk att dessa herrars uppfattning om barn rätt till andlighet, snarare handlar om barns plikt till (nämnda herrars kristna) andlighet eller åtminstone att barnens föräldrar borde ta ett större ansvar för telningarnas religiösa fostran.

Av den anledningen är det intressant att ta del av en debattartikel i Dagens Nyheter om intressekonflikten mellan Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen. Det är Mette Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund, som visserligen siktar in sig mot religiösa friskolor, men med argument som har relevans för hela skolsystemet:

Då religionstillhörighet bör bygga på att en individ genom ett aktivt val väljer religion, innebär det att ett barn måste garanteras frihet från religion i pliktskyldiga sammanhang utanför hemmet, det vill säga i skolan. Det finns alltså en målkonflikt i konventionstexterna, där föräldrars rätt står mot barnens. Då barnkonventionen är en del av den internationella folkrätten, men inte kan föras upp till någon internationell domstol, är det av extra vikt att den tolkas så att frihet från religiös och politisk indoktrinering garanteras.”

Så för en gång skull kanske Anders Wejryd och jag är överens. För visst anser väl även han att barn ska "garanteras frihet från religion i pliktskyldiga sammanhang utanför hemmet, det vill säga i skolan"?

Dagen