tisdag 24 november 2009

En lögn blir inte sann för att den upprepas

Gunilla Tjernberg, riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson för Kristdemokraterna, skriver i Dagen under rubriken: ”Kristendomen intar en särställning”:

För att kunna ta till sig andra länders kulturer och tankesätt är det oerhört viktigt att känna till sin egen kultur och tradition. Ingen kan förneka att kristendomen har betytt oerhört mycket för Sveriges kultur och värderingar.”

Detta om att vi måste förstå ”vår egen” religion är ett ständigt upprepat mantra i kristna kretsar. Men en lögn blir inte sann för att den upprepas och jag skulle bra gärna vilja se ett empiriskt stöd för påståendet. Det är dessutom arrogant, då det underförstått säger att du som sekulär måste ta omvägen över kunskap och förståelse i dina förfäders påtvingade religion, innan du förmodas förstå dina medmänniskor, med deras (troligen) lika påtvingade religion. För ingen kan förneka att kristendomen haft en särställning under de senaste tusen åren av svenska historia. Ska man vara noga ska man tillägga: ”Därtill var man nödd och tvungen”.

Vad gäller ”kristendomens särställning och betydelse för vår historia och vårt kulturella arv” så ska det naturligtvis komma till uttryck i läroämnet historia och andra relevanta ämnen som kan behandla frågan objektivt. Allt annat är uttryck för en total brist på respekt för Sverige som sekulärt land. Det är också oförskämt mot oss som aktivt valt att inte tillhöra någon tro eller religion. Det är inte skolans uppgift att med religionskunskapssämnet som alibi, spinna ett finmaskigt och subtilt klibbande spindelnät av ”religiöst kulturell tillhörighet” kring eleverna för att de ska lära sig att veta sin plats på den religiösa världskartan.

Farhågan att barn skulle växa upp utan förankring i kultur och tradition är för övrigt överdriven. Däremot är det ett faktum att många barn idag växer upp i en sekulär kultur utan starka kopplingar till religiösa traditioner. Vilket i sig kan vara en nog så stark identitet. Dessutom en identitet där man utan större problem kan förstå sig på andra barn från valfri del av klotet, som vuxit upp under liknande betingelser. Sekulariteten är en mycket stark förenande kraft som tillsammans med kunskap och respekt för demokrati skapar förutsättningar för fredlig samexistens.

Det är en av fördelarna med sekulariseringen. Eller om man spetsar till det hela: Barnen växer upp med en sak mindre som skiljer dem åt. Det är faktiskt inte så dumt om man tänker efter. För inte ens Gunilla Tjernberg (Kd) kan väl anse att svenska skolbarn ska drillas i kristet tankesätt för att så att säga ”leva vår historia”? Då har skolan tagit på sig en helt annan uppgift än den har befogenhet till.

Fler debattartiklar från Dagen:
En intressant synpunkt från en lärare

.

20 kommentarer:

Ingemar sa...

Jag håller med dig till fullo! Många tycks mena att Kristendomen ska behålla en särställning i skola och samhälle för att Sverige är ett "kristet" land. Själv reserverar jag mig mot uttrycket om Sverige som ett "kristet" land. På 1950- och 1960-talen var beteckningen nog korrekt, men idag är Sverige snarast ett sekulärt land - om än inte fullt ut. Att hänvisa till dagens Sverige och dess kultur som varandes "kristen" är i mina ögon otroligt obegåvat...

C sa...

"Sekulariteten är en mycket stark förenande kraft som tillsammans med kunskap och respekt för demokrati skapar förutsättningar för fredlig samexistens."

Du säger ju i princip samma sak som den du kritiserar, men med den sekulära värdsbilden som måttstock. Måste man ha en konfessionell utgångspunkt, vare sig den är ateistisk eller inte?

Camilla Grepe sa...

@C

För mig står begreppet sekulär för religiöst neutral. Om du väljer att bli troende har du tusentals gudar och trosinriktningar att välja på. Om du däremot går från en religiös tillhörighet till sekularitet, landar du i en minsta gemensamma nämnare som du delar med andra i samma situation: Ni tror inte på gudar. Det Gunilla Tjernberg och andra med samma ärende säger, är att vi måste leva oss in i och förstå tron på "vår gud" för att förstå folk som tror på "andra gudar". Jag menar alltså att det är enklast att inte behöva fundera över folks eventuella preferenser när det gäller gudar överhuvudtaget. Allra lättast blir det när ingen av oss tror på någon gud alls. Så har jag till exempel alltid haft lättare att förstå mig på Ex-muslimer än troende kristna. det som förenar oss är vår uppfattning att världen är naturlig.

Bengt i huvudstaden sa...

Signaturen ”C” har definitivt en poäng so Camilla och andra ateister ofta bortser eller blundar för. De utgår felaktigt ifrån att frånvaron av kristen tro (och/eller annan religion) är liktydigt med begrepp som ”religiöst neutral”.

Camilla sätter likhetstecken mellan det begreppet och hennes definition av ”sekulär”. Men det ordet är ingen given synonym för uttrycket ”religiöst neutral”. Där har det i praktiken samma roll som det mer aggressiva och mindre sympatiska ordet ateistisk.

”C” lyfter med rätta ut det här citatet från Camillas artikel:: ”"Sekulariteten är en mycket stark förenande kraft som tillsammans med kunskap och respekt för demokrati skapar förutsättningar för fredlig samexistens."

Här har Camilla uppenbarligen gett sekulariteten närmast metafysiska och gudomliga egenskaper. Det räcker med att byta ut det ordet mot exempelvis ”En levandde, kristen tro”... Det skulle ha blivit en fin inledning på en predikan i vilken kristen kyrka som helst.

I den här frågan är det viktigt att komma ihåg att ”sekulär” kan tolkas och beskrivas på olika sätt. Många ateister i exempelvis obbyorganisationen Humanisterna sätter likhetstecken mellan det ordet och ett avkristnad samhälle, medan andra uttolkare har en annan definition.

I USA är den kristna tron alltjämt mycket starkt förankrad över hela nationen och sätter en stark prägel på samhället. Men rent konstitutionellt är samhället - om det nu är möjligt - ännu mer sekulärt än vad exempelvis vårt land är.

Den beskrivningen och tolkningen av ordet sekulär kan även jag som troende kristen dela och framhålla. Men det är en helt annan sak att, som Camilla gör, förneka kristendomens positiva och starka betydelse för Sveriges historia och utveckling.

Och vem har sagt att skolan ska ”spinna ett finmaskigt och subtilt klibbande spindelnät”... för att eleverna ”ska lära sig att veta sin plats och på den religiösa världskartan”? Den sortens demonisering av meningsmotståndarna förlorar bara sakfrågan på och sänker trovärdigheten till de egna argumenten.

Camilla Grepe sa...

@Bengt i huvudstaden

Varför skulle inte frånvaro av religiös tro kunna beskrivas som "religiöst neutral"? Jag har alltid hävdat att begreppet ateist kräver att man tagit ställning till föreställningen att det inte finns några gudar. Men om man inte har tagit ställning överhuvudtaget, vad är man då? Måste man ta ställning, eller kan man lämna walkover på hela frågan?

Varför reagerar du så starkt på att jag skriver att sekulariteten är en mycket starkt förenande kraft? Och varför förutsätta att det nödvändigtvis skulle handla om "metafysiska och gudomliga egenskaper"? Någongång har du väl haft erfarenhet av kraft, utan att det haft övernaturliga förtecken? Kanske känt lite inspirationskraft, till och med?

Jag kan inte uttala mig om Humanisterna, men för mig är definitionen på ett sekulärt samhälle att man inte hänvisar till gudar eller religion i sin lagstiftning (och klarar av att leva efter detta). Dessutom att all form av religionsutövning är absolut frivillig.

Här kan man se att både gudstjänsten vid riksmötets öppnande och tingsgudstjänsterna bidrar till att Sverige inte kan anses vara ett helt sekulärt land. Jag antar att det varje år finns ett antal människor som bevistar dessa gudstjänster mot sin vilja, men håller god min av ren artighet.

Du skriver att jag "förneka kristendomens positiva och starka betydelse för Sveriges historia och utveckling." Nej, varför det? Om detta är ett faktum så är det en viktig det av Sveriges historia och ska naturligtvis ärligt redovisas i historieundervisningen. Däremot ska inte kristenheten göra sig bred och ta sig in i sammanhang där den inte hör hemma med hänvisning till historiska meriter.

Slutligen vill jag bara tillägga att blotta förekomsten av en skolpräst och skolkyrka skickar en mycket stark signal att "Vi är faktiskt ett kristet land". Här gör kyrkan gemensam sak med Sverigedemokraterna. En stor del av retoriken i de tassemarkerna verkar göra gällande att vi "behöver" kyrkliga aktiviteter i skolan som försvar mot att Sverige skulle bli muslimskt. Som om skolpräster och skolavslutningar i kyrkan på något sätt skulle få muslimer att sluta yngla av sig, vilket alltså framställs som det stora hotet från SD-hållet.

Allt sådant är intellektuell geggamoja. Det här handlar fortfarande bara om ifall vi har rätt att slippa kyrkan och prästerna under obligatorisk skoltid?

C sa...

Jag håller med dig om att man inte ska behöva fundera över folks religiösa preferenser över huvud taget. Även att lagstiftningen ska vara sekulär.

Men jag tycker ändå att du gör en logisk kullerbytta när du förordar (föredrar) att människor aktivt "icke-tror", framför att de har en religiös tro. Du vill ju göra skillnad mellan sekulär och ateistisk. Menar du detta på det privata planet eller eftersträvar du ateism trots allt?

Camilla Grepe sa...

@C

Var har jag skrivit att jag: "förordar (föredrar) att människor aktivt "icke-tror", framför att de har en religiös tro."? Jag hittar inte.

C sa...

Medger att jag sannolikt övertolkar dig, och det är också därför jag frågar om du egentligen eftersträvar ett ateistiskt samhälle.

Mina övertolkningar(?) bygger på formuleringar som att en av fördelarna med sekulariseringen är att barnen "växer upp med en sak mindre som skiljer dem åt. Det är faktiskt inte så dumt om man tänker efter", och att "[a]llra lättast blir det när ingen av oss tror på någon gud alls. Så har jag till exempel alltid haft lättare att förstå mig på Ex-muslimer än troende kristna. det som förenar oss är vår uppfattning att världen är naturlig".

Jag tror att det vore trist med en värld där alla tror lika i dessa frågor, och att ett samtal mellan dig och mig ibland är intressantare än när vi kliar våra respektive meningsfränder på ryggen.

Så min fråga kvarstår...

Camilla Grepe sa...

@C

Du skriver: "Jag tror att det vore trist med en värld där alla tror lika i dessa frågor". Då får vi väl hoppas att ni kristna inte lyckas vinna hela världen för Jesus? :-)

C sa...

Haha, poäng till dig... För tio år sedan hade jag nog protesterat, men med stigande ålder och ökad dogmatisk slapphet är jag inte lika säker längre. Själv då, ung och tvärsäker?

Camilla Grepe sa...

@C

Nä, medelålders men hoppfull.

Thinker sa...

@C: "Jag tror att det vore trist med en värld där alla tror lika i dessa frågor..."

Jag måste säga att jag tvärtom tror att det skulle bli en underbart spännande värld, där människor kunde mötas i en äkta dialog som inte stördes av att vi i första hand såg varandra som katolik, lutheran, pingstvän, shia, sunni, eller för den delen agnostiker, ateist eller bara allmänt likgiltig inför eventuella gudar.

Vad skulle inte en sådan dialog kunna leda till?

C sa...

Imagine all the people osv. Har svårt att se varför dialogen skulle lyfta av den anledningen. Vi hittar nog andra fack att placera varandra i...

Helge sa...

Man kan börja med att ställa frågan varför vi har religionskunskap överhuvudtaget i skolan. Svaret är naturligtvis att ämnet finns eftersom religion i olika former spelar en stor roll i världen. Utan kunskap i religion blir företeelser i både Sverige och världen svårare att förstå.

Kristendomen är Sveriges och världens största religion (kan åtminstone i Sverige räknas i antalet gudstjänstbesök). Av den anledningen är det naturligtvis självklart att kristendomen ska få större utrymme än de andra religionerna. Du talar om att detta istället kan tas upp i historieundervisningen, vilket jag inte riktigt förstår. Eftersom kristendomen är en religion bör den naturligtvis behandlas inom ämnet "religionskunskap".

Camilla Grepe sa...

@Helge

Anser du, i analogi med detta, att socialdemokratin ska ha mest utrymme i samhällskunskapen? Socialdemokraterna är vårt största parti och har haft det största inflytandet i att forma Sverige under det senaste århundradet.

Vilket mandat har skolan att ägna mest tid åt det parti eller den religion som haft störst inflytande i förfluten tid, om detta leder till att skolan fostrar eleverna så att just detta blir bestående även i framtiden?

Helge sa...

Samhällskunskapens uppgift inte främst är att ge information om Sveriges partier. Men det blir nog naturligt att när man beskriver det svenska samhällets uppbyggnad fokusera på reformer gjorda av Socialdemokraterna, då det till stor del är deras politik som har format Sveriges samhällssystem till det det är idag.

Därför borde det också vara naturligt att fokusera på kristendomen mer än exempelvis buddhismen. Fokus ska då inte ligga på Svenska kyrkan som samfund (liksom fokus inom samhällskunskapen inte ska ligga på Socialdemokraterna som samfund)utan på kristendomen generellt.

Camilla Grepe sa...

@Helge

Fortfarande får du problem att dra gränsen mellan religionen som sådan, respektive dess inflytande på samhället i nutid och historiskt.

Om du tittar i valfria religionskunskapsböcker så ser du att de sällan handlar om kristendomens inflytande på Sverige historiskt eller ur ett samhällsperspektiv.

Om religionskunskapsämnet ska tillåtas vara en devot hyllning till en religion som vi underkastades av tvång, är man fel ute. Fram till 1952 skulle kristendomsämnet fostra troende kristna. Därefter skulle det utbilda OM kristendom. När det bytte namn till religionskunskap skulle det utbilda OM religioner i allmänhet. Det är ett faktum att många böcker, speciellt i låg- och mellanstadiet, fortfarande fokuserar på Bibeln, men det bryter mot läroplanen som säger att ämnet ska vara sakligt och allsidigt.

Sen är det en helt annan sak att många troende, av lätt insedda skäl, vill behålla ämnet som en undervisning i kristendom för att lära ut den som norm.

Helge sa...

Jag har aldrig menat att religionsämnet ska vara en "devot hyllning" till kristendomen. Undervisningen ska, liksom i alla andra ämnen, vara objektiv.

I dagens kursplan för religionsämnet i gymnasieskolan kan man läsa att elever ska "utveckla förståelse av hur kristendomen påverkat det svenska samhället". Vidare kan man där läsa att "västerländsk kultur och samhällsutveckling har under lång tid påverkats och påverkas av kristendomen och dess värderingar. Det svenska samhället är starkt influerat av kristendomen i värde- och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner. En viktig grund för denna förståelse är kunskaper om Bibeln och kyrkoåret."

Av just dessa anledningar tycker jag att kristendomen bör beredas större plats än andra religioner.

Camilla Grepe sa...

@Helge

Om jag inte missminner mig är det precis det citerade stycket Skolverket vill ta bort i en kommande kursplan. Av någon anledning.

För övrigt har mina vid det här laget hyfsade kunskaper om Bibeln och kyrkoåret inte förklarat speciellt mycket av det svenska samhällets "värde- och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner."

Ja, möjligtvis med undantag för traditionerna då. Men en förödande majoritet firar nog ända högtiderna mer med utgångspunkt i asatro än kristendom. Själv blotar jag på julen och firar midsommar. Skål, på dig!

Helge sa...

Tack för att du tar dig tid att diskutera med mig!

Jo, jag vet att Skolverket i sitt förslag till nya kursplaner inte har med dessa formuleringar från år 2000, vilket jag tycker är synd.

Skål själv och trevlig advent!