Krokodiltårar i adventstider

Ibland undrar man hur det står till? När Marianne Andréas, frikyrkosamordnare i Sveriges kristna råd går ut på Dagen Debatt flödar krokodiltårarna:

"Det känns sorgesamt. Ska stora värden i människors liv som tro, bön, andakt, och välsignelse inte får talas om eller upplevas under den nioåriga obligatoriska skolgången? Vill man som förälder att barnen ska få uppleva ett julspel, en påskvandring, en skolavslutning i kyrkan måste man välja bort den kommunala skolan och söka sig till en friskola."

Ibland undrar jag om kristenhetens representanter driver med oss, eller om man verkligen tror på det man skriver? Hur kan det vara så svårt att se att svaret stavas frivillighet och att vissa saker kanske inte ska överlämnas åt skolan överhuvudtaget?

Nej visst, nej. Kristna barn får gå i kyrkan med föräldrarna, den här gången gäller det ju att få dit alla ovilliga ateisters ungar. Missionsbefallningen är det allestädes närvarande klipulvret i brallan. Nu också hos Marianne. Tänkte inte på det.