Konvertiter

Lena Anderssons krönika i DN är  högintressant för oss som stundom ställer frågan: "Och voffo gör di på dette viset?" Lena själv föreslår att vi just nu kan se en ny religion födas. Det är mycket möjligt. Vi kan också vända blicken mot utövarna själva och se att ingenting egentligen förändrats: Vissa människor förefaller födda med behov av underkastelse, späkning och ledning.

Riktigt spännande blir det att få ta del av vad de lite mera - låt oss kalla dem konventionskristna - har för syn på saken. Kanske är den förkättrade sekulariseringen ett oskyldigt offer för de religiösas upprördhet, när problemet snarare är en okontrollerad mängd av konvertiter?

Kyrkan har anledning att fundera över vilket barn som åkte ut med badvattnet, när den övergick till att bli en harmlös, trevlig, gullig och rar feelgoodkunsult för tjugohundratalets kollektivanslutna medlemskader. Hutlöst dyr för den som enbart söker festlig inramning till livets sporadiska ceremonier. Urvattnad för den som söker katarsis. Eller för att citera en gammal Kårspexreplik: Varför Friskis & Svettis när det finns Piskis & Pettis?