Målet är att barnen ska känna att det är naturligt att vända sig till kyrkan och genom positiva upplevelser fås att känna sig hemmastadda i miljön. Men de skolor som besvarar församlingarnas inviterna medverkar till ett förhållande som håller på att bli problematiskt: Att man vänjer sig vid tanken att skolan har en religiös medaktör och att man börjar uppfatta religiösa inslag i skolan som helt naturliga företeelser.
De kristna traditionerna i skolan försvaras ofta med argument om svenskhetens bevarande. Vi som debatterar kyrkans närvaro i skolan får ofta höra att det inte alls handlar om religion, utan om "vårt kulturarv" och "vår tradition". Men det är ett tveeggat vapen i ett mångkulturellt land. För när kyrkan etablerar sig i skolan, öppnar den inte bara upp för kristendom, utan för religiöst inflytande överhuvudtaget.
Vi står inför en situation då olika religiösa aktiviteter och skoltraditioner, bildligt bänder upp skolporten även för andra religioner med intresse att nå barnen. Den dag det är självklart att en skolavslutning ska ske i kyrkan, endast för att en lokal majoritet av elever och föräldrar vill det, kommer det att vara svårt att säga nej till motsvarande krav om ett avslutningsfirande i en moské.
Det vore därför önskvärt om kyrkan höll fingrarna borta från skolan och lämnade barnen ifred. Det är djupt olyckligt att skolan tillåtits att bli en bricka i ett fult spel mellan en kyrka på dekis och xenofoba mörkerkrafter. Ytterst är det dock skolledarna som måste axla det ansvar som kyrkan själv ignorerar. Skolan måste hållas fri från allt religiöst inflytande. Det är endast en icke-konfessionell skola som fullt ut förmår att respektera det enskilda barnets rätt till religionsfrihet.
Illustration: Peter Zettergren
Från boken "Den blomstertid nu kommer... Ett ekumeniskt utbildningsmaterial om mötet kyrka - skola" Utgiven av Sveriges Kristna Råd, Bilda och Sensus
Maginot-linjen kan du läsa om här.
Inlägg
3 kommentarer:
Lämna barnen ifred.
Gäller staten skolorna och deras jävla betygskitsystem som inte syftar till annat än skapa hierarki och traumatisera barnen.
Jävla SKITSYSTEM.
Skulle aldrig låta mina barn gå i sådana skitskolor.
Hellre flytta utomlands än låta mitt barn växa upp som ett trauma.
Apropå pratet om "svenskhet", "kulturarv" och "tradition" så undrar jag om inte den typen av nationalromantiskt resonemang är lite väl naivt.
Den svenska kulturen kommer från en mångfald influenser - många av dessa stammar mycket riktigt från kristendomen. Om man tittar lite djupare så har dock de kristna traditionerna historiskt sett inte nödvändigtvis varit särskilt folkliga...
Det tog lång tid för kristendomen att slå rot i Sverige, men när den till slut gjorde det så var det p.g.a. bud uppifrån. Herremän såg helt enkelt fördelar med religionsbytet p.g.a. de därigenom förbättrade möjligheterna till handel och de större möjligheterna att "bli tjänis" med kristna stormän utomlands. "Vanligt folk" höll sig dock gärna till de gamla traditionerna (känns det igen?)...
När Gustav Vasa och co genomförde reformationen i Sverige, så spjärnade flertalet av "vanliga dödliga" emot. Det tog åtskilliga decennier innan förändringarna hade fått folkets godkännande - dessa ville helt enkelt hålla fast vid de katolska traditionerna in i det längsta (känns det igen?)...
När det under 1800-talet växte fram en stark nationalromantisk rörelse så hamnade ofta vikingarna i förgrunden, trots att dessa inte alls levde under kristen tid. Deras mytomspunna karaktär tilltalade dock de nationalistiska svenskarna.
Frågan är vad det är i de kristna kulturarvet och de kristna traditionerna som idag lockar till nationalistisk nostalgi?
@Ingemar
Bra fråga. Någon som känner sig manad att kommentera?
Skicka en kommentar