(Kd) handelsresande i värdegrundsfrågor

Idag har jag en debattartikel i Västerbottens-Kuriren:

Kristdemokraterna börjar profilera sig som politikens handels- resande i värdegrundsfrågor. Vi minns hur den dåvarande borg- erliga regeringen, med Beatrice Ask som skolminister, "köpte" Kristdemokraterna till det facila priset av en formulering i Lpo 94.

Då var det nog inte många utanför KD som fullt ut insåg hur den till synes harmlösa formuleringen om kristen etik och tradition, skulle bli dörröppnare för en påkristning av skolan. Som en vålnad från statskyrkotiden, ser vi nu hur den går igen i förarbetena till den nya skollagen.

Så när Kristdemokraterna vill ha en nationell värdegrund inskriven i socialtjänstlagen, finns det all anledning att dra öronen åt sig. För en sak ska man ha klart för sig när det handlar om Kristdemokrater och deras värdegrunder: Det handlar sällan om allmänt hållna ordval, med det sekulära samhällets intressen för ögonen.

Snarare finns det fog att misstänka att en värdegrund signerad KD, på motsvarande sätt som i skolan, skulle öppna dörren för kristna intressen inom vård och omsorg. Det är ett uttalat politiskt mål hos Kristdemokraterna att öppna för kyrkor och samfund som vård- givare. Ett led i detta är den retorik där kristen etik och tradition inte längre sägs handla om religion, utan om kultur, tradition och nationell identitet. Den kristna identiteten upphöjs till norm.

Helt oavsett att den enskilde riskerar att inte längre ha ett reellt religionsneutralt alternativ inom det offentliga utbudet av skola, vård och omsorg, väcker det berättigade frågor om Kristdemokrat- ernas egentliga ambitioner.

Varför denna vurm för kristen identitet i en tid som, utöver konsti- tutionella reformer som religionsfrihet och kyrkastatseparation, även berövat kyrkan dess juridiska normbildningsrätt? Är det för att Kristdemokraterna med sin politik lanserar sig själva som ett förment rumsrent alternativ till Sverigedemokraterna? Men när Sverigedemokraterna talar klartext till sin egen nackdel, öppnar
Kristdemokraterna en bakdörr för segregering av samhället.

Med offentliga verksamheters värdegrunder som alibi, ska vi etiketteras med en etnisk-religiös identitet som inte delas av alla. Men skadan riskerar att bli större än nyttan, för av ett definierat innanförskap, får även utanförskapet sin tydliga relief.

Så när Kristdemokraterna med sina lagstadgade värdegrunds- formuleringar för offentlig verksamhet, tillåts snickra på en egen norm för den nationella identiteten, måste vi andra vara extra uppmärksamma på hur religionsfriheten samtidigt naggas i kanten. Det vi minst av allt behöver, är att vitala delar av det sekulära samhället offras på Kristdemokraternas altare.


Publicerad i Västerbottens-Kuriren 15 februari 2010