Vårdgarantin vid vägs ände?

Nu är den på tapeten igen – vårdgarantin. Detta påhitt som
på konstlad väg skulle leda till att patienter får vård i tid.
Sju miljarder har pumpats in sedan 2005 för att korta köerna.
DN uppger att de landsting som misslyckats inte ens kan redovisa vart pengarna tagit vägen.

Problemet med vårdgarantin är att det inte angriper problemets kärna: Att utbud och efterfrågan på vård är i ständig obalans över landet när vården är uppdelad på landsting. Det kan knappast vara en ansvarsfull användning av dessa skattemiljarder att de används som morötter för landstingen så att de ska förmås att fungera som kommunicerande kärl för sina vårdresurser.

Det bör finnas andra vägar att tackla problemet. Ett radikalt förslag är att lägga all specialistvård under en huvudman - staten. Då skulle man få det gränslösa vård-Sverige som man nu skapar på konstlad väg. Tillsammans med ett förstatligande av sjukkassorna får man då en organisation med ett inbyggt incitament för snabb vård och rehabilitering.

För vem vinner på att folk går sjukskrivna med smärtor och inte kan arbeta? Absolut ingen i det nationella perspektivet. Att det ändå sker är ett resultat av kortsiktiga ekonomiska intressen i vårdkedjans enskilda delar.

Det handlar i all enkelhet om att göra det lönsamt för den som står för fiolerna att se till att folk blir friska. Kunskapen finns, men var finns viljan?

Dagen
Dagens Nyheter

SvD