Halal-TV och den vacklande trovärdigheten

”Nu har vi fått nog”.

Det är allas våra halalbrallisar som kippar efter luft på Dagens Nyheter. Efter att ha hållit sig undan debatten i flera veckor och bland annat vägrat att ställa upp i SVT Debatt, har de nu gått ut för att ge ”sin version” av saken. Men det blir inga goodwillpoäng den här gången heller.

De har helt enkelt inte förstått att de med sina livsval markerar ett tydligt ställningstagande för samma religion, som de när det passar dem, inte vill bli sammankopplade med. Eller för att ta till en liknelse: De har ungefär samma trovärdighet som en Hawaiiskorta i en FNL-demonstration.

Jag har funderat mycket över varför Cherin Awad inte tog tillfället i akt och gick ut och markerade ett tydligt avstånd när den våldtagna trettonåriga somaliska flickan så bestialiskt stenades till döds. Hon visste att hennes uttalande om sharialagen och stening vid otrohet hade blivit allmänt känd vid det laget. Hon hade försvarat sharialagen med att vittneskraven var så höga att den inte skulle kunna tillämpas utan mest tjänar som varning. Där såg vi vad det var värt.

Så vart tusan tog hon vägen? Varför agerade hon inte? Hon har under flera år skolats i ett västerländskt rättstänkande, hur kunde hon göra dundertabben att inte omedelbart gå ut och säga: ”Det här var inte en civiliserad rättsskipning, det här var ett fruktansvärt övergrepp och en tragedi”. Varför var det ingen ansvarig inom redaktionen som agerade? Till skillnad från Cherin Awad själv, är vi föga intresserade av hennes fysiska oskuld, hennes moraliska oskuld for däremot all världens väg. Hon är jurist och det förpliktigar.

Den obehagliga eftersmaken av tjejernas tystnad stärker känslan av att de i realiteten tjänar som nyttiga idioter för krafter som de anar eller vet att de inte kan utmana, vare sig dessa sitter i teve-huset eller i moskén. Det är för övrigt den obehagliga eftersmaken av hela Halal-TV-experimentet.

Sydsvenskan
DN
Resume.se
DN
SvD
SvD
DN
Newsmill