Smygmission i svenska klassrum

Många tycks uppfatta religiös indoktrinering som ett problem enbart förbehållet vissa religiösa friskolor. Det är fel. Faktum är att det dagligen sker ett smygmissionerande i svenska klassrum, med hänvisning till läroplanen.

"Skolans undervisningen ska vara icke-konfessionell". Detta står i läroplanerna för grund- och gymnasieskolan. Men där finns också en skrivning om "kristen tradition och västerländsk humanism" Här börjar problemet, för hur mycket av denna kristna tradition får egentligen förmedlas i klassrummet utan att skolan ska uppfattas som konfessionell?

Bibeln är förvisso en del av den västerländska traditionen, men ska den därmed få ingå i skolans undervisning? För många lärare är bibeln en samling historiska myter och sagor. En del av ett kulturarv i likhet med andra gudasagor. För andra är den en sanning och ett rättesnöre. En lärare är en auktoritet för sina elever. Jag som vill kunna lita på att det som förmedlas i klassrummet är sant, vad säger jag till min son när han kommer hem och glatt berättar:

- Idag har jag lärt mig att Gud skapade världen!
Ska jag då behöva säga:
- Nej lille vän, fröken talar sanning när hon pratar om engelska och matematik, men gud finns lika lite som tomtar och troll i din sagobok, Du behöver inte tro på allt hon säger.

Mitt råd till alla föräldrar är att själva ta reda på vad som står i deras barns läroböcker i religionskunskap. De här böckerna kommer sällan hem för läxläsning. Den som är intresserad kan till exempel gå in på läromedelsförlaget Adastra, www.adastra.se och själv skapa sig en uppfattning om innehållet i deras läromedel i religion; Spår av tro. Här lär man, utan tillstymmelse till kritiskt ifrågasättande, ut att Gud skapade världen och människan. Argumentet att skolan även lär ut om Big Bang och evolutionen, faller platt i beaktande att detta återfinns först i biologibokens sista kapitel i årskurs 9.

Just tidsspannet mellan tidpunkterna, då skolan lär ut de olika förklaringsmodellerna, lämnar fältet fritt för den som ostörd vill indoktrinera barn i religiös mytologi. Inte heller anser man barnen vara mogna för frågor om etik och livsåskådning förrän i årskurserna 5-6. I ordförklaringar och innehållsförteckning existerar överhuvudtaget inte begreppet ateism. Att man skulle kunna leva utan en gudstro nämns inte någonstans under sex hela årskurser. Budskapet är glasklart: Man ska tro på Gud! Läromedlet är en Barnens Bibel mellan skolbokspärmar. Tyvärr är de flesta andra läromedel bara variationer på samma tema. Hela låg- och mellanstadiets religionsundervisning handlar med få undantag om bibliska berättelser och dessa framställs som fakta. Jesus sa och Jesus gjorde. Fast på min tid hette ämnet kristendomskunskap.

Religionskunskapens förtäckta kristendomskunskap har givit skolan ett allvarligt trovärdighetsproblem. Skrivningen om kristen tradition och västerländsk humanism måste därför tas bort från läroplanen och Gud förpassas till söndagsskolan och privatlivet. Relevanta delar av religionsämnet bör inordnas under historia och samhällskunskap. De är viktiga för förståelsen av människans villkor, historiskt, idag och i framtiden. Bibliska texter kan läsas tillsammans med annan litteratur i svenskan och underkastas samma textanalys och kritik. Barn ska från tidig ålder undervisas i etik och filosofi och tränas i att tänka själva. Skolans resurser är starkt begränsade. Då har vi inte råd att undervisa i myter och vidskepelse.

Dagen