.
Missa inte Dilsa Demirbag-Stens krönika på SvD Brännpunkt idag. Jag hoppas att landets alla lärare i samhällskunskap tar den som underlag för diskussion i klassrummet. Ett utmärkt inlägg i den viktiga frågan om individers rätt gentemot religion och ideologi.
"Ett val hägrar. Dessa två ståndpunkter, som utgår från att olikheter inte kan existera och verka under samma regelverk, kan vara början på något mycket farligt. Det finns ett tredje alternativ, som utgår från att vi kan leva tillsammans. Men det förutsätter att alla ska vara lika inför lagen och att våra grundlagar definierar vår minsta gemensamma moral. Den utgår från att det är individer som har rättigheter – inte religioner eller ideologier. Allt detta står tydligt i våra grundlagar."
.
onsdag 3 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
14 kommentarer:
Citatet ovan ställer jag helhjärtat upp på. Men att som Dilsa Demirbag-Sten pläderar för, att stoppa eller styra den fria forskningen på universiteten, är ett mycket grovt övergrepp som endast sker i diktaturer. Det är ju uppenbart att Dilsa Demirbag-Sten inte har läst avhandlingen, och hennes kompetens inom juridik torde vara tämligen begränsad.
Jag tror inte hon vill stoppa någon forskning - inte heller denna. Däremot kritiserar hon handledarnas hantering och hon föreslår att den typ av argumentation som finns hör hemma på ett annat ämnesområde. Kan bara hålla med henne.
Maarit Jänterä-Jareborg kan jag inte mycket om medans det jag hört av Jan Hjärpe har tyckts mig balanserat och klokt. Har ju inte läst avhandlingen, men stämmer det som Dilsa skriver känns det som att de varit lite oaktsamma i sitt arbete som handledare.
Nu ska vi veta att en avhandling ska försvaras. Det är i o f s mest formalia, men i den akademiska världen kommer domen på Mosa Sayeds arbete med tiden. Tyvärr finns det många som kan använda den som legitimering av helt tokiga åsikter innan den begravs i glömskan.
Vad tycker den som var där?
http://cherinomohammed.blogg.se/2010/january/stolt.html
Förutom att jag inte tror att alla håller med bloggaren du refererar Miggen, så tycker jag när jag läser bloggen på din länk, att samma grundsyn kvarstår. Det jag tycker verkar klokt är också att där framstår hur den som vill fördela arv så nära sin kulturella övertygelse som möjligt, kan göra det via ett testamente.
Sålunda kan vi välja att diskutera om verkligen lagen behöver ändras. Jag är inte jurist, men när jag läser bloggen på din länk Miggen, så känner jag att lagen inte behöver ändras.
Till och med att den inte ska ändras. Jag tycker inte den ska ändras ty jag tycker inte att vi ska lag inkorporera kulturella inslag i svensk lag så som Mosas avhandlingen kommer fram till.
Så den som vill fördela arv efter sharia får helt sonika skriva ett testamente. Sedan är problemet löst.
@Kerstin
Jag kan inte se att Dilsa Demirbag-Sten vare sig har stoppat eller styrt någon forskning. Däremot är hon i sin fulla rätt att kritisera och väcka debatt om den forskning som sker. Universiteten får inte vara en skyddad verkstad i det avseendet.
Vad jag kan se har hon propagerat för att ämnet för avhandlingen, är av en sådan karaktär att det borde fallit under en teologisk eller filosofisk institution. Angrepp på, eller försvar av, grundlagsfästa friheter ska heller inte förbehållas jurister i den allmänna debatten.
@Tobias
Den viktiga skillnaden mellan att ta bort laglotten och sharialag, kommer alltid att vara att sharialagen konsekvent är till döttrarnas nackdel. En borttagen regel om laglott gynna - och missgynnar - i enlighet med testamentatorns nedtecknade vilja. Finns inget testamente så spelar det ingen roll om laglottsregeln avskaffats. Arvet delas lika mellan de arvsberättigade.
Frånvaron av sharialag förhindrar däremot ingen att avsäga sig sitt arv till andras fördel.
(Rent hypotetiskt skulle detta kunna praktiseras av troende döttrar, när arv ska skiftas med icke-troende bröder efter icke-troende avlidna föräldrar. Här skulle det vara av intresse att få se exempel på hur djup tron är, när det kommer till kritan, för vissa Halal-brallisar...)
@Camilla Grepe
Det för mig viktiga med denna diskussion är huruvida vi ska ändra lagen. Det tycks mig så här långt vara sansat att inte ändra svensk lag.
Svensk lag som den står (rätta mig om jag har fel) ger rätt att i testamente bestämma över vissa delar av arvet. Fördelningen mellan testamenterbara och andra delar gör att den som skulle vilja gå sharia till mötes idag inte på denna väg kan nå ända fram. För detta behövs att någon av de lagliga arvingarna gör som du säger och frånsäger sig sitt arv.
Håller med dig om att det vore intressant att veta om döttrar är villiga att göra det avsteget. Det riktigt svåra här är ju individens vilja. Och ett test av hypotesen ställer två individer mot varandra. Den som går bort och den (eller de) som har arv att få ut. Svensk lag har gjort en avvägning och den speglas i arvsrätten. Jag tycker inte den avvägningen ska ändras.
@Tobias
Jag håller helt med dig i detta.
@Camilla
Det finns ju en väldigt jobbig diskussion till. Hur säkerställer vi att döttrarna gör eventuella avsteg av fri vilja? Jag vill inte förneka dem den möjligheten. Samtidigt vill jag inte sätta dem i en situation där de tvingas i familjens dolda miljö. Och så till sist - jag vill inte att svensk lag ska undergräva något vi i Sverige tycker varit viktigt i alla år. Utseendet på testamentsrätten är en sådan sak.
@Tobias
Men rätten att träda tillbaka och avstå arv till någon annans förmån finns redan idag. Eller var det något annat du menade?
@Camilla
Jo, i vanlig ordning är ju lagen helt i sin ordning. Det är vi ju överens om. Den svåra biten är ju hur vi kan veta och i så fall säkerställer att det är just fri vilja hos en dotter som gör att hon avstår. Personligen väger jag ju mot att varje person ska kunna fatta det beslutet efter egen övertygelse. Men i en familj med starka band och en helt annan kulturell bakgrund kan en dotter som vill frångå detta utsättas för stort tryck.
Jag tror inte vi löser det här. Kanske aldrig. Våra lagar om arv är ett resultat av liknande övervägande under många år. Diskussionen speglar svårigheterna och juridik är verktyget att avgöra saken.
Men just detta är ett av mina viktigaste argument för att vi inte just i dessa dagar på basis av det vi diskuterat ovan ska ändra lagen.
Ska jag vara krass (vilket ibland är dumt men också skönt) så bör den familj som diskuterar detta väga fördelarna med Sverige som land - inklusive våra lagar - och se om arvet eller andra faktorer i livet är de viktigaste.
Vad är det som är så bra med Dilsas artikel? Hon föreslår ju helt frankt att vi avskaffar den akademiska friheten.
Själv tycker jag att hennes kritik är både osaklig och osmaklig. Vem, förutom Sverigedemokraterna, är betjänt av att "liberaler" för en oseriös debatt om sharia på familjerättens område?
Dilsa gastar om "rättsförakt i mångkulturens namn" och "krypskytte mot grundlagen". Så farligt kan tydligen akademisk forskning i juridik vara... Man tar sig för pannan.
Har Dilsa överhuvudtaget elementära kunskaper i svensk familjerätt?
Om jag vill favorisera min son och missgynna min dotter är det ingen som kan hindra mig att testamentera bort hälften av mitt arvegods till sonen.
Sedan har vi ju ett aktuellt fall där sambon till en numera avliden, icke helt okänd svensk författare som hon levt tillsammans med i hela sitt vuxna liv riskerar att få nöja sig med några smulor från arvegodset. Författarens far och bror lägger rabarber på lejonparten...
@Janne L
Vem har sagt att akademiska debatter är renhåriga, snälla och sakliga. Det är ett fullkomligt missförstånd. Akademiker är lika mycket människor som alla andra. Därför kan deras debatter ibland bli som de blir också. Men sätt dem inte på för mycket pedistal. Tvärt om - alla måste diskutera dem. Och Dilsa gör just det. Var i sin artikel vill hon stoppa denna typ av avhandlingar?
Så till arvsproblemet i familjen (jag tror) du syftar på. Sambon har inte samma ställning som make/maka eller för den delan övriga familjen vid fördelning av arv. Det är väl tyvärr ganska vanligt att sambo-avtal saknas och då uppstår situationen som den familjen hamnat i. Detta kombinerat med girighet, brist på empati och kanske sunt förnuft. Jag vet inte, men så har jag tolkat tidningarnas skriverier.
Men nu känner jag att jag behöver läsa lagen för att gå vidare i debatten.
Avhandlingen som diskuteras har inget att göra med vad som skrivs om den.
"Forskaren Mosa Sayed har själv i avhandlingen sagt att den ska ses som ett inlägg i den pågående debatten om det mångkulturella Sverige, men gjorde i inledningen av sin disputation tydligt klart att han inte föreslår några lagändringar, utan bara diskuterar olika möjliga tolkningar som kan göras inom de ramar som dagens lagar redan medger.
[...]
Mosa Sayed förordar ett mer mångkulturellt synsätt i de här tolkningarna. I sin förlängning kan det få till följd att Islamisk arvsrätt, där bland annat en dotter får hälten så stort arv som en son, kan tillämpas. Det här kan endast bli aktuellt om den som efterlämnar sig ett arv inte är svensk medborgare eller har dubbelt medborgarskap, och frågan uppstår om vilket lands lagar som ska tillämpas."
Inte en enda lagändring föreslås och inget införande av Sharia-lagar på något sätt.
http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=1009617,00.html?
Skicka en kommentar