Att se världen genom ett religiöst filter

Just nu förfäktas med näbbar och klor bilden av det svenska samhället som "starkt präglat av kristendomen i värde och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner". Av den anledningen anses det helt upp åt väggarna att Skolverket har reducerat kristendomen till en religion i bland alla andra världsreligioner i den nya kursplanen för religionskunskap.

För många religiösa är det antagligen högst naturligt att betrakta världen genom ett religiöst tonat filter. Fullt frivilligt lever man kvar i en trosuppfattning som många av oss andra aldrig varit i närheten av. För den kristne har allt skapats av Gud och missionsbefallningen kräver ett liv i Jesu efterföljd. Etik och Sveriges rikes lag baseras på tio Guds bud och kyrkoåret ger oss våra traditioner. Punkt slut.

Men för mig som är icke-troende i åtminstone fjärde generationen, är det synsättet en aning verklighetsfrämmande. För oss sekulära och icke-troende är världen tvärtom så naturlig den bli och vi utforskar den med glädje. Vi lutar oss mot grundlagens RF 2:2 och vet att första budet inte gäller oss, då det i likhet med alla övriga bud med stöld och dråp som enda undantag är just religiösa moralregler och inget annat.

Hur kyrkan valt att lägga sina högtider bekymrar oss föga. Vi följer urgammal sed och tradition. Vi blotar vid midvinter och dansar kring en symboliska fallos som ska befrukta jorden vid midsommar. Däremellan handlar det om ägg, påskkärringar och en och annan Halloweenpumpa. Som en av mina cybervänner, Inga Lövgren, så träffsäkert beskriver det:

"Jan Björklund nämnde att det är viktigt att barnen får lära sig "varför vi firar jul". Men då borde det också vara viktigt att få veta varför de kristna valde att förlägga Jesu födelse till just denna tid. Därför att då firade människor sen länge i alla fall, av olika anledningar. Det tycker jag är viktigt att barnen får lära sig. Hur olika religioner manipulerat verkligheten, så att det passat deras förkunnelse."

Jag kan bara hålla med. För med mindre än att jag går in i en kyrka, har jag svårt att se så många spår av det kristna inflytandet i den svenska kulturen. Den musik och den konst, som skapades på entreprenad för kyrkligt bruk, utgör här ett undantag. Men när jag ska se Simson och Delila, är till och med min hederliga gamla kristendomskunskap av 60-talsmodell till föga nytta. Precis som inför Wagners Nibelungens ring får jag läsa på för att förstå. Gamla testamentet eller nordisk mytologi kvittar lika i detta fall.

Religionskunskap är förvisso ett intressant ämne om det hanteras rätt. Även för en ateist! Men att grundskolans begränsade lektionstid i religionskunskap, skulle ge ett relevant bidrag till kunskapen om kristendomens inverkan på svenska nutidshistoria, är en utopi. Om så vore fallet hur ska urvalet göras? Ska vi inte då också lärde våra barn om kyrkans förtryck av allmogen, inkvisition, häxbränning och att religionsfrihet blev en realitet så sent som 1952?

När utbildningsminister Jan Björklund i en intervju säger: "kristendomen är fundamental del i hela vår kultur och historia, det som har byggt vårt samhälle" så undrar jag om inte den gode ministern överdriver en smula? Vilka fler länder skulle inte då med en tvingande tillhörighet till den kristna läran, kunna upprepa Sveriges framgångsrika exempel?

Kanske räcker det att påminna utbildningsministern om vad skogen, malmen, vattenkraften, uppfinningarna och tvåhundra år av fred inneburit för Sveriges utveckling. Därefter kan vi för en stund beakta kristendomens inflytande. Det finns, naturligtvis exempel, men som med de flesta ämnen har också religion en gränsöverskridande karaktär. Så detta inflytande kommer då av naturliga skäl att falla under historieämnet och samhällskunskapen. För även utbildningsministern är väl överens om att skolan inte längre har till uppgift att fostra våra barn till goda kristna?

Goda kan barnen säkert bli ändå, om demokrati och mänskliga rättigheter framhålls som exempel på vår tids önskvärda princip och etik. För inte är det väl religionen som sådan, som givit oss demokratin? Tillmät inte religionen större betydelse än den har. Och minns att kyrkohistorien skrevs under tusen år av tvång.

SvD
Aftonbladet
Dagen
Dagen
Dagen