Årets realitysåpa heter: "Kyrkomöte"

(Texten finns nu även i en längre version på Newsmill)

Det blåser upp till storm inom Svenska kyrkan. Det är frågan om äktenskapet och vigselrätten som nu har strålande förutsättningar att göra det annars så anonyma kyrkovalet och Kyrkomötet till höstens verkliga realitysåpa. För här kommer att uppdagas en inomkyrklig splittring som kan få kvinnoprästfrågan att framstå som en stillsam kontrovers i jämförelse.

Kanske är det vi bevittnar själva finalen på den process som startade med Gustav Vasas reformation. Kyrkan styrdes då in på en ny väg efter att katolska kyrkans makt brutits i Sverige. Vi fick istället en statskyrka som fungerade som statens förlängda arm. Men när den katolska kyrkan ännu agerar i orubbad maktutövning och som om tiden stått stilla, har den svenska kyrkan genom den dubbla ansvarslinjen exponerats för samtidens värderingar.
Flera år efter kyrka-statseparationen accelererar frustrationen över hur verksamheten utvecklats till en tummelplats för partipolitiska intressen. Har kyrkan därmed, som kyrka betraktat, nått vägs ände?

Med sitt nedtonade religiösa budskap har den gravt sekulariserade kyrkan alltmer kommit att framstå som enbart en markör för nationell identitet. Den tjänar nu mest som feelgood-konsult för den moderna människans behov av tjusigt inramade ceremonitjänster. Men någonstans ligger fortfarande en teologi och skramlar som kvarglömda växelmynt i en burk med pennstumpar. Av många har läran börjat upplevas som ett reellt hinder i verksamheten. Så är det också symptomatiskt att just rättighetsfrågor för kvinnor och homosexuella traditionellt utgjort de knepigaste stötestenarna inom kyrkan. Med sin uråldriga teologi i bagaget har man fått uppenbara problem att hålla jämna steg med det övriga samhällets utveckling mot bättre villkor för dessa grupper.

Hösten kyrkomöte ska fatta beslut om samkönade äktenskap och vigselrättens bevarande. Läronämnden, som är kyrkomötets utskott för teologiska frågor, har lämnat ett yttrande med ett flertal reservationer, vilket bara det är ytterst ovanligt. Dokumentet bjuder på en lika spännande läsning som det vittnar om total intern splittring. Frågan är om man någon annanstans kan hitta en mera pedagogisk redovisning av hur teologin kan komma i konflikt med samtidens värderingar? De senare företräds av en majoritet av kyrkomötets ledamöter och de av kyrkans anställda som med ett fuktat fingret i luften klarar av att avläsa hur de politiska vindarna blåser.

Men tål teologin hur mycket demokratiskt inflytande som helst, om en kyrka ska bestå som trossamfund? Kyrkan förefaller här stå inför en fråga som är lika politiskt självklar som teologiskt omöjlig att hantera. Brådskan har ställt till det ytterligare. Skiljaktighet i uppfattning är en sak, men här har processen inte ens kunnat genomföras i enlighet med kyrkans eget regelverk. Församlingarna och ekumeniska samarbetspartners har lämnats utanför. En konflikt förefaller därmed oundviklig för den kyrka som ännu inte hunnit läka såren och försonats efter beslutet i ämbetsfrågan för femtio år sedan.

Att den aktuella situationen uppstått beror i hög grad på att staten aldrig lyckades klippa de sista banden med kyrkan vid kyrka-stat-separationen år 2000. Det civilrättsliga och könsneutrala äktenskapet borde ha förverkligats redan då. Men den dåvarande regering tog aldrig steget att besluta att vigselrätten skulle vara en myndighetsutövning för staten att sköta.

Nuvarande regering agerade desto effektivare. Men var det en tillfällighet att lagen om samkönade äktenskap kom mindre än ett halvår innan Kyrkomötet skulle ta ställning till vigselrätten som annars upphör nästa år? Riksdagen stiftade sin lag och bollade över frågan som heta potatis rakt i knäet på kyrkan. Under tidspress fattade Kyrkostyrelsen beslutet att rekommendera bifall till vigsel av samkönade par. Ett beslut som är så svårt för många inom kyrkan, att man hellre avsäger sig vigselrätten. Det är inte lätt att ta ifrån någon privilegier, så frågan är om regeringen helt kallt kalkylerade med att Svenska kyrkan skulle göra grovjobbet själv den här gången, bara man räckte över silkessnöret?

Det finns samtidigt ett mycket starkt motstånd inom kyrkan mot att avsäga sig vigselrätten. Ett sådant beslut skulle vara lika otaktiskt som att skicka ut inbetalningskort på medlemsavgiften i januari. Kyrkan är väl medveten om att det ofta är den faktiska nyttan som avgör om tjänsterna efterfrågas eller ej. Om det som återstår av kyrkbröllopet är välsignelsen och tron på den apostoliska trosbekännelsen, kan insikten om kyrkans egentliga budskap få ett besvärande antal brudpar att se sig om efter andra alternativ. Så varför avskaffa vigselrätten när den betyder så mycket för kyrkans attraktionskraft och förutsättning att hålla prästerna med sysselsättning?

Har då den här utvecklingen någon som helst betydelse för en sekulär person som står utanför kyrkan? Jag vill hävda att den har det. Svenska kyrkan har idag så stora anspråk att det är svårt att hålla den på avstånd. En konsekvens av den senare tidens minskande medlemstal är att kyrkan bland annat har inlett en intensiv satsning på att nå barn genom den allmänna skolan. Genom att befinna sig på skolorna ska barnen lära sig att se präster och kyrkan som ett naturligt inslag i vardagen.

En kohandel pågår i många av landets kommuner där kyrkan ställer präster till skolorna förfogande i utbyte mot fritt arbetsrum. En hårt pressad kommunal ekonomi gör det vårt att tacka nej till denna gratisresurs i form av en vuxen som agerar rastvakt i korridorer, uppehållsrum och skolgårdar. Många bejakar tvärtom arrangemanget och bortser från konflikten med lagens krav att skolan ska vara icke-konfessionell.

För den som vill stoppa kyrkans infiltration i skolan har det stor betydelse hur kyrkan profilerar sig. En kyrka som sekulariserats därhän att dogmerna har förkastats till förmån ett till intet förpliktigande kärleksbudskap, parat med politiskt korrekt engagemang i freds- och miljöfrågor, är svår att bemöta. Den präst som hellre talar om FN-deklarationer, klimathot och Gandhi än om Gud, Jesus och Bibeln, blir därmed en trojansk häst för kyrkan när den ska motivera sin plats i skolan. Omvänt skulle en tydlig kristen förkunnelse göra det lättare att identifiera och tacka nej till ett religiöst budskap som inte ska förmedlas i skolan.

Av den anledningen är det intressant även för en sekulär person att se vad som händer i kyrkovalet och under höstens Kyrkomöte. De flesta partipolitiska grupperna i kyrkomötet är för en samkönad vigsel och en bibehållen vigselrätt. Men det finns starka motkrafter som önskar en kyrka enbart styrd av dess eget folk. Motståndet mobiliseras bland annat i den partipolitiska obundna nomineringsgruppen Frimodig kyrka, Fk.

Fk går till val på att kyrkan ska tala högt om Bibeln, Gud och Jesus. Man säger bestämt nej till samkönade äktenskap och man vill avsäga sig vigselrätten. Det är inte osannolikt att kyrkan efter tumult kring vigselfrågan på allvar kommer att ”påkristnas” om grupper som Fk får inflytande. Med ett valdeltagande på 10% finns det goda marginaler för att en mobilisering kan få effekt. Utgången av höstens drama är svårt att sia om, men frågan är om Svenska kyrkan någonsin varit så nära en splittring som nu?

Oavsett resultat i kyrkoval och Kyrkomöte kan man räkna med att många kommer att lämna kyrkan i protest. Hösten kan alltså bjuda på en hel del underhållning för den som betraktar Svenska kyrkan från åskådarplats och på behörigt avstånd.


Tillägg 20/9 kl 20:40
Dagen skriver om valdeltagandet
som verkar öka jämfört med 2005:

"Det är framför allt två frågor som har dominerat i valdebatten: Den ena har handlat om partipolitiken inom Svenska kyrkan. Den andra om kyrkan ska behålla vigselrätten. Men den senare frågan kommer inte att påverkas omedelbart av valet. Beslutet om vigselrätten ska fattas redan under hösten och det nya kyrkomötet tillträder efter årsskiftet. Trots det kommer frågan att påverka debatten också i framtiden, anser bedömare."
Dagen

Dagen
Dagen
SvD
SvD
SvDGPSydsvenskanDagenDNDagenDagenDagenDagenDagenDagenDagenDagen