Hägglunds eget "vanliga folk" är troende

Jag har en artikel på Norrans debattsida där jag skriver om mina funderingar kring Göran Hägglunds - vid det här laget väldebatterade - synpunkter på "kultureliten" och "vanligt folk".

.../
"Om man tänker sig in i rollen som offer för det hån och den misstänksamhet han beskriver, så klarnar det kanske. Göran Hägglunds eget ”vanliga folk” är troende. Det är en grupp som upplever sig så hårt ansatta i sin tro att man myntat begreppen kristofobi och militant ateism. Som förolämpats av kampanjer som Humanisternas ”Gud finns nog inte”. Och som förtjust kastat sig över Inger Johanssons blogg ”Sanningen måste fram” bara för att en tid senare tvingats inse att den var en parodi. Göran Hägglund själv snubblade till när han kritiserade bloggen för påståenden som visade sig vara autentiska citat från hans egna riksdagsmän."
/...

Det är intressant att ta del av Elisabeth Sandlunds synpunkter i ämnet, på tidningen Dagens ledarsida. Är vi till och med i något avseende överens, Sandlund och jag? Jag pekar ut "hån och misstänksamhet" mot kristna som skäl till Hägglunds utspel. Kan man i så fall tolka Sandlund som att hon uppmanar Hägglund att göra klart för sina väljare att de, i egenskap av sympatisörer till ett parti på kristen grund, ska vända andra kinden till?