tisdag 15 september 2009

Sista striden är här?

Socialdemokratisk kyrkopolitik kan förenklat beskrivas som, att i valet mellan att bekämpa kyrkan utifrån eller ta makten över den inifrån, valde man det senare. Man måste komma ihåg under vilka villkor detta skedde: Svenska folket hade ingen religionsfrihet. Möjligheten att stå utan samfundstillhörighet kom först 1952. Det fanns alltså starka skäl att tämja den kyrka man tillhörde av tvång.

Det är ingen avancerad gissning att den nedtonade profilen senare bidrog till att många stannade kvar som medlemmar av födsel och ohejdad vana. Svenska kyrkan kom också med tiden att associeras mer med kulturarv och som markör för nationell identitet, än med Gud, Jesus, bekännelse och personlig frälsning.

Men så händer det något: Frågan om äktenskap och vigselrätt.
De intill förväxling lika nomineringsgrupperna får här en het potatis att hantera. Nu finns plötsligt en fråga att ta spjärn emot i en sista kraftansträngning att profilera sig. För plötslig vill alla något. För eller emot. Mobiliseringen pågår för fullt. Är det vi nu beskådar begynnelsen på en maktkamp mellan politiska partier och frikyrkofolket? Likt två eremitkräftor bröstar de upp sig till strid om det tomma skalet.

Höjer man blicken från dramat som utspelas där nere i dyn på ankdammens botten, kan man roa sig med att spana efter tecken i skyn. För oavsett hur det hela utvecklas, stiger temperaturen i kyrkan denna höst som i en slutgiltigt uppblossande supernova. Framtiden som vit dvärg förefaller hur som helst oundviklig.

Dagen
SvD
Sydsvenskan
Dagen

3 kommentarer:

MK sa...

S valde medvetet att i riksdagen så länge som möjligt motverka möjligheten till fritt utträde ur Svenska kyrkan. Biskopar och präster hade länge kämpat för denna möjlighet (bl.a. genom det episkopala frihetsprogrammet som lanserades 1929) utan att få riksdagens gehör.

Camilla Grepe sa...

Hjalmar Branting föreslog redan 1889 på SAPs konstituerande kongress att partiet skulle göra ett uttalande mot religionen i partiprogrammet. Förslaget röstades ner.

I partiprogrammet från 1897 krävde SAP att statskyrkan skulle avskaffas och att det kyrkliga inflytandet över skolan skulle upphöra. Religionen angavs vara en privatsak.

Källa: Daniel Alvunger, "Nytt vin i gamla läglar, socialdemokratisk kyrkopolitik under perioden 1944-1973".

En intressant bok som rekommenderas.

Camilla Grepe sa...

Nytt försök från mig, MK:
Jag läste slarvigt och missade kärnan i det du skrev. Första stycket kan mycket väl missuppfattas ser jag nu. Naturligtvis ska man se de känslomässiga konsekvenserna av tvånget att tillhöra en kyrka ur allmänhetens perspektiv. Slarvig syftning kan få det att se ut som att just SAP agerade som en konsekvens av ett tvång.

Stämmer det med din uppfattning?