Elise Claesons logiska krumsprång

I SvD bjuder Elise Claeson på ännu ett av sina logiskt krumsprång. Det senaste gränsande till cynism och väl värd en kommentar. För här hänvisar hon slugt till den omvittnade känsla av lycka som många av oss hängivna odlingsmänniskor är så innerligt bekanta med. Men hon slirar iväg och landar i ett lika förljuget som romantiserat scenario av anno dazumal:

”Kolonilottslyckan skapas i ett lokalt, platt nätverkssamhälle som liknar de bondbyar där kvinnorna styrde innan socialdemokratin tog över. Det sägs att kvinnorna var de första bönderna, kanske de första företagarna. De sökte lyckan nära lägerelden. För dem var lyckan inte bara en frihetsresa utan också trygg gemenskap.”

Har inte Elise Claeson förstått att lyckan över kolonilotten ytterst beror av kravlöshet och att vi är oberoende av det den avkastar?? Det är så förföriskt lätt att hemfalla åt ett romantiserande om livet förr. Lika lätt som att glömma att vi lever som vi gör idag för att vi faktiskt fann vissa nackdelar med livet runt lägerelden. Kålroten har aldrig smakat så gott som nu, när vi slipper överleva på den.