Det är inte utan att jag känner vissa förhoppningar när jag läser om det rabalder som läseboken ”Förstagluttarna” har orsakat. Det finns nämligen fler böcker för låg- och mellanstadiet som förtjänar en närsynt granskning.
Själv hittade jag några religionskunskapsböcker i min egen förstagluttares klassrum. Apropå den lilla pojken som i boken ”Förstagluttarna” satt ensam för sig själv för att han var jude, så kan jag avslöja att den lilla pojken i båda religionsböckerna satt ensam och såg ledsen ut för att han var ateist. Andra barn, som tillhörde en religion, demonstrerade i bilderna däremot en närmast speedad glädje över sin religiösa tillhörighet.
Ogillande kommentarer har fällts av läromedelsforskaren Angerd Eilard om att det i ”Förstagluttaren” finns småflickor som leker med Barbiedockor och att en invandrarflicka har en sträng far som bestämmer vad hon får göra. Eilard säger i SvD:
”Man hade kunnat beskriva henne hur som helst men istället odlar man stereotyperna. Jag är tveksam till om det bidrar till inkludering i samhället”.
Här har religionsläromedlet ”Spår av tro” för åk 1-6, löst den gordiska knuten med en imponerande kreativitet:
Man har helt enkelt givit blanka fan i att nämna begreppet ateism.
SvDDagenDagens Nyheter
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar