Ännu inget slut på fånigheterna från Kd

Jag trodde faktiskt att Kristdemokraterna gjort slut på alla fåniga argument i äktenskapsdebatten. Men tji, de hittade på ett till. I en kommentar till äktenskapslagen skriver Yvonne Andersson (kd) på partiets hemsida:

”Att förändra äktenskapet från att gälla samlevnad mellan man och kvinna till att också gälla par av samma kön kommer få stora konsekvenser, till exempel vid faderskapspresumtion. Det är ett djupt ingrepp i vårt samhälle."

Att sista halmstrået skulle bli faderskapspresumtionen hade jag nog inte föreställt mig. Och att kalla det ”ett djup ingrepp i vårt samhälle” håller jag inte med om. För faderskapspresumtion är ju egentligen ett ganska konstigt begrepp. Det innebär att en man som är gift med en kvinna förutsätts vara far till barnen hon föder. Rakt av så där.

Lagstiftarna har nog en gång i tiden, bildlikt talat, backat in i frågeställningen med förbundna ögon. Väl där har man valt en pragmatisk lösning i vilken man väljer att förutsätta att det förhåller sig på det här sättet. I själva verket så vet vi ju att det alltid fötts barn och alltid kommer att födas barn, som inte har den biologiska far som de tror. Hur ordenligt gift paret än har varit. Idag kan vi också ta tekniken till hjälp för att bekräfta släktskap.

Vi som lever i samboförhållanden vet hur papporna till våra barn fått skriva på papper där de bekräftat faderskapet. Många uppfattar det som så förnedrande att det är skäl nog för dem att gifta sig före barnets födelse. Varpå samhället utan prut accepterar dem som biologiska fäder. "The father, I presume?"

Riktigt dråpligt blev det för oss som fick barn med IVF. När min sambo skulle bekräfta faderskapet, skickade jag i ren protest in ett moderskapserkännande. "Enär den förmodade fadern och den förmodade modern vid tiden för konceptionen befann sig på annan ort." För med vilken säkerhet kunde jag veta att jag var mor till barnet? Våra ägg och spermier hade ju valsat runt i lab och värmeskåp i flera dygn på mottagningen innan de som välartade embryon sattes tillbaka i mig. (Helt ärligt, men ungarna har alltid varit så snälla och söta att jag allvarligt ifrågasatt om jag ens har haft några egna gener med i det här avelsarbetet).

Nu när allt fler barn kommer till med IVF är det en naturlig utveckling att en föräldrapresumtion ersätter faderskapspresum- tionen. Att detta sedan skulle bli ett större bekymmer i samkönade äktenskap än i partnerskap har jag svårt att se. För det var ju ett av Kristdemokraternas argument, att partnerskap och äktenskap var så lika att bara benämningen skiljde dem åt, eller hur? Man skulle önska att de var rakryggade och istället erkände att allt handlar om att få ensamrätt på begreppet äktenskap.

Dagen