Anna Bjurström har en mycket bra krönika i Skånska Dagbladet den 1 februari:
".../ I det oändliga och ogästvänliga universum har vi små betydelselösa dammkorn dessutom utvecklat förmågan att älska. Vi är oundvikligen underkastade evolutionens och överlevnadens råa rationalitet, men samma rationalitet har på helt naturlig väg gett oss kärleken. Om inte det är hoppfullt, inspirerande och ger mening åt våra liv, så vet jag inte vad."
tisdag 3 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar