Hans Bergström gör intressanta iakttagelser på DN Ledare Signerat i dag. Klarsynt och sympatiskt refererar han bland annat debatten på Newsmill om beviset för ”Guds existens”.
Han förundras också över hur många av landets tidningar, exemplifierat av Upsala Nya Tidning som trots sin Verdandi-tradition mot religion och för vetenskap, ”fylls av attacker mot humanisterna i allmänhet och dess ordförande i synnerhet”.
Men inte ens Hans Bergström kan vara främmande för företeelsen trotsreaktion. Däremot kan jag förstå att han inte förväntar sig att råka på fenomenet bland vuxna på en tidningsreaktion. Tyvärr tror jag likväl att en stor del av förklaringen till det hätska tonläget, ligger just där. Allt enligt principen att det man inte är för, måste man vara emot. I vissa fall väldigt mycket emot.
Den pågående religionsdebatten har även skärpt ytterligheterna.
I verkligheten är det några få, men namnkunniga, kulturpersoner som kommit ut som religiösa, och förbundet Humanisterna organiserar en försvinnande minoritet av landets humanistiskt sinnade ateister.
Så jag tror att han har fel i sin slutsats när han skriver: ”Detta historiska exempellösa hyllande av vidskeplighet i svensk press är den yttersta bekräftelsen av att vi i vår tid åter behöver en aktiv rörelse för upplysning, förnuft och sekulär humanism”.
Missförstå mig rätt nu: Jag ifrågasätter absolut inte behovet av upplysning, förnuft och sekulär humanism. Förutsättningarna finns och fundamentet ligger stadigt i den sekulära staten med sitt stabila utbildningsväsende. Sverige är trots allt ingen teokrati, men när Hans Bergström efterlyser en motreaktion så missar han att det troligen är just en motreaktion i sig som vi nu bevittnar.
För frågan är om inte religionen tjänar som snuttefilt i en tid när de flesta av oss är ohjälpligt efter i förhållande till den naturvetenskapliga forskningshorisonten? Vi erbjuds att sitta på åskådarplats och se snillen spekulera, men det finns alltid de som hellre föredrar att själva tala (eller sms:a!) med Gud.
Att intresset för religion grasserar i kultursvängen är heller ingen tillfällighet. Det handlar om en grupp med behov av uppmärk- samhet och profilering, helt oavsett att majoriteten oftast är i skriande brist på den mest elementära naturvetenskapliga allmänbildning. När andra bildligt eller bokstavligen bestiger berg och springer maraton, konverterar kulturelitens extremer till katolicismen i sitt eget mandomsprov.
Att det utifrån ett sekulärt humanistiskt synsätt inte är ”nyttigt” att snurra runt i religionernas ”oregerliga idéhav” spelar ingen roll. Alla har vi våra behov av kickar. Religionernas katarsis är antagligen bara ännu en variant av endorfinernas, alkoholens eller drogernas behagliga rus, om än med en, för tillfället, trendig intellektuell ”cred” för missbruket.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar