Öppet svar till Dan Bernspång

Prästen Dan Bernspång i Backa församling i Göteborg bloggar på Svenska kyrkans hemsida. Tyvärr kan man inte svara där så jag gör det här istället som ett öppet svar i en intressant debatt. Jag anser att hans argument inte håller vid en närmare granskning. Här nedan kommenterar jag hans text.

”Visst är det märkligt?

Den kommentaren möttes jag av häromdagen i samband med en adventssamling i Backa kyrka. Jag frågade honom då vad han tyckte var märkligt. Hans svar var delat i flera delar. Det han tyckte var märkligt var att det fanns en sådan diskussion gällande skolavslutningar och adventssamlingar i kyrkan. Vi som arbetar i kyrkan vet att i samband med jul, påsk vet att det alltid blir en diskussion i media kring det lämpliga eller olämpliga i skolaktiviteter i kyrkan. Mannen som kom fram till mig tyckte att det var märkligt att denna diskussion kommer upp, och han hade två (2) huvudskäl till detta. Dels tyckte han att det varit en tradition i Sverige sedan lång tid tillbaka, dels så sade han så här. ”Hur många har genom åren blivit omvända till kristendomen på en skolavslutning?”

För att börja med traditionsargumentet: Det håller inte. Att åberopa en tradition är vanskligt. Dels kan traditionens innehåll strida mot lagen. Dels får en tradition aldrig vara tvingande för någon som föredrar att stå utanför. Traditioner är per definition frivilliga.

Den andra kommentaren är intressant. Skulle traditionen vara ifrågasatt, enbart genom hur många som till äventyrs ”omvändes”? Nej, knappast. En tradition kan ifrågasättas just bara för att den står i konflikt med din livsåskådning eller för att den på något sätt tvingar dig att ge din livsåskådning tillkänna. Tackar du nej till att delta, har du avslöjat något om dig själv som du inte ska behöva göra. Du har ingen som helst anledning att behöva infinna dig på en religiös sammankomst i ett religiöst tempel över huvudtaget. Detta gäller även omyndiga barn och vad de gör inom ramen för skolundervisningen.

”Jag tycker att denna man verkligen sätter fingret på svårigheten med denna diskussion.”

Det får stå för Dan Bernspång att han anser att diskussionen innehåller svårigheter. För den som vet hur lagtexten är skriven är frågan enkel. Skolan ska vara icke-konfessionell. Det betyder att den inte ska agera ombud för ett trossamfund.

”Som jag ser det är det främst en tradition att vi i Sverige firar skolavslutningar mm i kyrkan.”

Det finns inga ”vi”. Några skolor gör det, andra gör det inte och har aldrig gjort det. Många skolor har dessutom startat en ”tradition” med skolavslutningar i kyrkan i relativt modern tid.

”Jag tror inte att det är en rekryteringsbas för kristen tro, men jag är övertygad om att det är viktigt för ett samhälle att inte glömma bort sina egna rötter och sin egen historia.”

Vad gäller skolavslutningarnas roll som ”rekryteringsbas för kristen tro” så har Dan Bernspång säkert helt rätt. Det är svårt att omvända folk till tro. Däremot är det ett faktum att Svenska kyrkan vill att barn ska socialiseras in i en tradition där kyrkan upplevs som en naturlig del av samhället och där det känns självklart att stanna kvar som betalande medlem. Det var länge sedan kyrkan ägnade tid åt allmogens eventuella tro. Idag är det kyrkoavgiften som är det väsentliga. Betala och Svenska kyrkan är nöjd, ingen kommer att kräva något mer av dig.

"Tittar man var som helst i vårt land så kan man se kyrktorn, det är en del av vår historia och det är en del av vilka vi är.”

Om detta kan man bara säga: Det är en del av vår historia och det var en del av vilka vi var. Nu har vi religionsfrihet. En unik frihet som ger oss rätten att slippa leva och praktisera den religiösa delen av vårt kulturarv.

”Detta behöver nya generationer också få veta, annars blir en stor del av vår kultur och det vi är en gåta för dem som växer upp nu.”

Helt rätt! Men denna kunskap ska förmedlas genom saklig, objektiv och opartisk religionsundervisning. Men detta betyder inte på något sätt att vi ska tvingas att praktisera religionen eller kulturarvet, utan det går lika bra att studera det med distans och en objektiv och kritisk blick.

”De som säger att vi skall vara helt sekulära behöver fundera på varför de har ledigt just på söndagar, varför vi har just jul- och påsklov och inte t.ex. ramadanlov. Vi firar Advent och Jul, säger även de som inte är kristna. Varför gör vi det? Svaret är att många av de traditioner som vi anser vara sekulära i själva verket är kristna från början.”

Ja, det är ett faktum att vissa är lediga på söndagar. Om vi inte som jag och många andra har rullande schema och jobba alla dagar i veckan. För till stor glädje för alla de som behöver samhällets tjänster alla dagar i veckan, är vi inte längre hotade med dödsstraff för att vi arbetar på sabbaten. Jullovet är en bra ledighet mellan två terminer, men påsklovet skulle faktiskt kunna skrotas i sin nuvarande form. Höstlovet är nytt för oss äldre, så vad firar vi då? Potatislov kallades det i det gamla bondesamhället, där barnens arbetsinsats var viktig i hushållet.

Adventsfirandet är snart en angelägenhet enbart för gullighetsoptimerande fröknar i förskolan och lågstadiet. Handen på hjärtat, men hur många tänder sina fyra ljus idag? En snabb koll i valfritt fönster vittnar snarare om den sjuarmade och elektrifierade Menorahns genombrott i de svenska hemmen.

”Så även om de flesta idag inte tänker på varför vi firar, så tror jag ändå att det är viktigt att veta vad det kommer ifrån. Denna syn delas även av skolverket som betonar att skolan också skall förmedla traditioner, så det är inte bara en ”kyrklig” uppfattning.”

Julens rötter går mycket längre tillbaka i historien än Jesu födelse. Hört talas om midvinterblot? Visst ska skolan ”förmedla traditioner” – eller snarare kunskap om dem -  men att skolan skulle ha till uppgift att fostra barnen in en specifikt kristen tradition är att läsa skollagen med väl optimistiska mentala glasögon.

”Man kan naturligtvis fundera på varför det är viktigt att vi inte glömmer vår historia och våra traditioner. Som jag ser det behöver vi känna till oss själva för att kunna välkomna andra. Om vi har föreställningen att vi inte har någon historia som det är värt att värna, så kommer vi inte heller kunna välkomna människor som har sina traditioner och sina värderingar.”

Det här argumentet har vi mött många gånger under senare år. Det är mycket intressant och värt en egen analys. Vad är det egentligen man säger? Jo, genom att själv grotta ner sig i en kristen tankevärld skulle vi förmodas ha större möjlighet att förstå oss på invandrare med en annan religiös tankevärld. Hela resonemanget är häpnadsväckande imbecillt. Det är ungefär lika logiskt som att antyda att enbart en inpiskad AIK:are har förutsättningar att framgångsrikt välkomna en motsvarande inpiskad Djurgårdare. Tillåt mig betvivla.

Tvärtom är min erfarenhet att jag som sekulariserad svensk har i stort sett hela min världsbild gemensam med vilken sekulariserad person som helst från valfri del av världen. Dagligen arbetar jag med människor med rötter i flera världsdelar – och kan man tänka – det går alldeles utmärkt. Vi har helt enkelt inga religiösa fixa idéer att hantera. Vi har en gemensam värdegrund i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – och vi är helt övertygade om att världen är naturlig. Flera av oss har dessutom det gemensamt att vi kämpar mot religiöst tvång. Några har lämnat sin religion under hot om dödsstraff. Själv är jag privilegierad att ha kunnat lämna religionen med stöd i grundlagen. Det är jag stolt över.

Dan Bernspång avslutar
”En förutsättning för ett öppet och respekterande samhälle är att vi värnar våra traditioner och vår tro.”

Jag avslutar:

Alla är fria att värna sina egna traditioner och sin egen tro. Det är det fina i kråksången i ett sekulärt land med religionsfrihet. Värna dina traditioner, men lämna mina barn utanför. Deras traditioner är enbart en fråga för vår familj. Använd inte skolan som ombud för att pådyvla MINA barn DINA traditioner.

”Med detta vill jag önska er alla en härlig adventstid.”

Med detta vill jag önska er alla en härlig midvinterblot. Värna dina egna traditioner. Värna din lagstadgade rätt att välja de traditioner och den livsåskådning du önskar. Vårda denna frihet ömt, ty förr än du anar kan friheten tas ifrån dig.

”Dan Bernspång, kyrkoherde i Backa församling”

Camilla Grepe, frilansskribent i Täby


Dan Bernspångs blogg