lördag 26 juni 2010

Tack gode gud för alla korkade präster

Vi har hört till leda att skolavslutningar minsann inte har med religion att göra, utan enbart handlar om traditioner och kulturarv. Ett listigt litet illusionisttrick som bäst avslöjas av prästerskapet självt. Senast av två beskäftiga prästinnor i Vallentuna församling som känner sig manade att på SvD Brännpunkt orera över kyrkliga skolavslutningar och "religionens plats i samhället".

Med hänvisning till påståendet att "Det religiösa behovet ligger djupt i människan och i religionssociologiska undersökningar anger fortfarande en majoritet att de har någon form av religiös eller andlig tro" finner de alltså stöd för skolavslutning i kyrkan. Faktiskt får man vara tacksam för att prästinnorna med detta retoriska självmål, så öppet klargör att skolavslutningarna i kyrkan handlar om - just det - religion.
Tack, där kom det. Religion, som den icke-konfessionella skolan alltså inte ska fostra barnen i, utan enbart utbilda dem om. Och dessutom sakligt och allsidigt.

Magplasket fullbordas i detta stycke: "Men Skolverket tycks dra slutsatsen att mötet med religiösa uttryck är detsamma som ”religiös påverkan” och tvång – och det är en slutsats som måste ifrågasättas. Som följd av detta kommer begreppet religionsfrihet att framstå som rätten att slippa möta några som helst uttryck för religion i skolans sammanhang. Med ett sådant synsätt blir man tvungen att censurera bort företeelser som är faktiskt existerande i människors liv och en del av vårt samhälle. "

Heureka! Det är ju precis det religionsfriheten också innebär: Friheten att slippa religionen. Eller tror prästinnorna att paragraferna enbart förbjuder skolan att släpa barnen till kyrkan med fysiskt våld?? Naturligtvis handlar det lika mycket om att eleverna ska slippa den subtila, manipulativa påverkan det innebär att tränas i att finna det naturligt att gå i kyrkan. Motståndet ska nötas ner genom att en begäran om befrielse är utpekande, kompistryck är en realitet och att obehaget trots allt är övergående.

Blir det jobbigt, så håll för öronen, unge. För vad rör oss väl samvetsfriden hos dig, din sketna lilla ateist? Muslimerna har inte klagat, och du räknas faktiskt inte. Att både du, din familj och staten har gått skilda vägar med kyrkan har ingen som helst betydelse. Kyrkan har nämligen inte tänkt gå skilda vägar med dig. Skit samma om du tror på gud eller ej, prästerna gör det ofta inte heller, men du ska jävlar anamma tro på Kyrkans självklara plats i ditt liv. För hur skulle prästen annars kunna tro på sitt lönebesked?

Dagen

SvD
.

3 kommentarer:

Anonym sa...

För ett par år sedan hade en rektor här i Västerås ryggrad nog att säga nej till en avslutning i kyrkan när prästen ville villkora avslutningen med att religiös propaganda skulle hållas samtidigt. De mer småborgerliga föräldrarna gav upp ett ramaskri för att den "gamla" traditionen skulle försvinna. Den gamla traditionen visade sig då vara elva år. Innan dess hade inga avslutningar hållits i kyrkan.
/Johnny Lilja

Camilla Grepe sa...

@Johnny Lilja
Det är långt ifrån unikt. Många kyrkavslutningstraditioner är av ungt datum men minnet är kort hos folk. Eftersom påfundet har en inbyggd "patinerings- och antikbehandlingseffekt" så uppfattas den lätt som urgammal.

Crille sa...

Missa för allt i världen inte denna svenska journalists träffsäkra samtidsanalys. Krönikorna finns här:

www.korta.nu/jc

Hade hennes penna varit ett svärd hade huvuden rullat i svensk politik! Hon är, mig veterligen, den första svenska journalisten som törs lämna den politiskt korrekta mittfåran.