Orwellskt nyspråk från Yvonne Andersson (KD)

Det torde vara en traumatisk insikt för många troende, att konsekvenserna av religionsfriheten och kyrka-statseparationen är att vi faktiskt inte längre måste leva våra förfäders påtvingade religiösa arv. Vi får bestämma själva och det är såå jobbigt för de troende.

Vad är då finurligare än att som ett mantra upprepa ett påstående som för tankarna till Orwellskt nyspråk? Lätt inses, att som sekulär, är religionen enbart omväg för förståelse av varje annan lika sekulär person i världen. Men som troende ska jag förhålla mig till ett komplex av idéer. Kanske med ett uppdrag att omvända, eller i värsta fall att mörda den som tillber fel gud. Eller ska kulturarvskännedomen få mig att överse med dessa skönhetsfläckar i Den andres religion?

Kristendomen har för övrigt föga gemensamt med svensk lag: Första budet står i direkt konflikt med grundlagen RF 2:2. Med undantag för universella regler om att inte mörda och stjäla, är resten bara religiösa moralregler utan något stöd i lagen.

.