tisdag 2 mars 2010

Religiöst tvång = kulturell identitet?

Flera samverkande faktorer ledde fram till kristnandet av Sverige: Förutsättningarna fanns. Kyrkan var välorganiserad och kunde driva sin mission effektivt. Landet var moget för en förändring. Alternativet uppfattades som varande till det bättre. Etc. Etc.
Liknande skäl låg bakom 1900-talets religionsfrihet och avskaffandet av statskyrkan.

Tiden var mogen för en sekularisering av staten. Den enskilda människan tillerkändes rätten att själv bestämma över sin eventuella trostillhörighet. Svenska kyrkan förlorade sin juridiska normbildningsrätt. Men man måste också ha i åtanke det viktiga som hände mellan dessa omvälvande och viktiga skeenden i Sveriges historia: Gustav Vasas reformation.

Gustav Vasa var ett organisatoriskt och administrativt snille som slängde ut den självständiga katolska kyrkan vilken existerat som en stat i staten. Istället kom kyrkan att bli en del av statsförvalt- ningen. Statens förlängda arm. Kyrkan fungerade som en egen myndighet med ansvar för skattskrivning, folkbokföring, utbildning och sjukvård. Därutöver skulle kyrkan fostra allmogen till goda kristna, hålla husförhör och hålla koll på folkets vandel. En dåtida sedlighetspolis på sitt sätt. Glöm inte kyrkstocken.

När Björklund skriver i SvD Brännpunkt: "Men jag anser inte att högsta graden av tolerans är att utplåna sin egen kulturhistoria. Den som känner sig trygg i sin egen kulturella identitet blir också tryggare i mötet med andra."

Vi förmodas alltså ta till oss detta ok och tvång från det förflutna och göra det till vår kulturella identitet, för att Björklund ska bli nöjd? Dessutom ska det göra oss "tryggare i mötet med andra"?? Tillåt mig betvivla att detta är rätt sätt att skapa förståelse människor emellan. Kanske är det rätt sätt för Björklund och xenofoba kristdemokrater, men det får stå för dem. Vänligen håll oss andra utanför. Vi som ser våra medmänniskor som just människor i första hand och ger tusan i deras eventuella religiösa preferenser eller kulturella och etniska härkomst.

Riktigt rolig blir Jan Björklund när han skriver:
"Att eleverna i skolan studerar Bibelns viktigaste berättelser menar jag tillhör allmänbildningen; Adam och Eva, Jesu födelse, bergspredikan, korsfästelsen och uppståndelsen till exempel. Det betyder inte att skolan eller samhället tar ställning till om dessa berättelser är sanna eller inte."

Men hallå, Björklund! Driver du med oss? Jag vet inte om du har egna barn i skolan, men jag tycker att det finns en poäng i att skolbarnen ska kunna tro på det som förmedlas på lektionerna, gör inte du det också?
- Nej mitt barn, när fröken talar om matematik och samhälls- kunskap ska du tro på henne, men du behöver inte tro på det hon berättar om i religionskunskapen!
(Är det inte rent av ett besvärande faktum att myten om Adam och Eva lärs ut på lektionstid, när en verklighetsbaserad samtids- skildring som Emil i Lönneberga förpassas till sagostunden?)

I Sverige har kristendomen lämnat få spår i kulturyttringar utanför kyrkomuren. De kristna influenserna lyser med sin frånvaro inom såväl allmoge- och högreståndskulturen. Det här är inte alls konstigt på något sätt, för var låg lockelsen att omhulda den statliga myndigheten, kyrkan, i de kulturella uttrycken? Att detta däremot skedde inom frikyrkorörelsen är en helt annan sak, men varför skulle detta representera hela landet?

Det allmänna rättsmedvetandet idag har sina rötter i demokrati- sering och människorätt snarare än i tio guds bud. En spontan fråga om kristen etik kan lika väl besvaras med "öga för öga, tand för tand" som med den universella ömsesidighetsprincipen.

När nu kristdemokrater och Jan Björklund orerar om att kristen- domen byggt Sverige, skulle det var intressant att höra dem redogöra för exakt vad av detta som ska bibringas svenska skolbarn. Dessvärre misstänker jag att det bara är just kristen fostran och husförhörens syfte som ska omhuldas och förmås att återuppstå hos en nutida allmoge som glömt kyrkans förtryck.

Politiska krafter vill att vi ska ”leva” vår kristna historia som ett enda stort kollektivt rollspel. Men frågan är om det håller när historien i så hög grad utgjorts av ett tvång under en myndighets- utövning? Kvar återstår då fromheten och väckelsen. Men då har man redan passerat gränsen för vad skolan får ägna sig åt.

Patrik Lindenfors
blogg poängterar dessutom en viktig fråga:
"Om Jan Björklund vill idka ministerstyre och köra över Skolverkets experter i den här frågan får han faktiskt vara så god att förklara varför kristendomen ska särbehandlas som livsåskådning, inte som historiskt fenomen."

Exakt så. Nu väntar vi på svar.

Andra läsvärda bloggares inlägg i ämnet:
Stulna myter
Frireligiös Björklund en skam för liberalismen

Tillägg
Signaturen "lärarstudent" har lagt till den här insiktsfulla kommentaren i SvD:

"På samma nivå som Björklund beskriver att kristendom behöver undervisas behöver elever känna till också andra religioners viktigaste berättelser och kunna jämföra dem med varandra. För att se vilken funktion berättelsen har och kanske också kunna se att många berättelser verkar universella, kanske har de ett ursprung långt innan kristendomen eller islam adopterat historierna som sina. Men för denna nivå krävs ingen särställning för kristendom."

SvD
SvD
SvD
Dagen
Dagen

15 kommentarer:

DemonicBunny sa...

Visst ska du kunna lita på det som lärare säger inom undervisningen, men jag tror du missar poängen i vad Björklund säger. Det går att studera fiktion på ett lärorikt sätt utan att för den skull behöva presentera det som sanning.
Att kunskap om det kristna testamentet hör till allmänbildning är helt rätt då denna har till större grad påverkat hur människor i Sverige har fattat beslut osv.

Å andra sidan, man kunde banne mig ha skrotat Religion och filosofi som enskilda ämnen och sen satt Idéhistoria på schemat istället med en mer balanserad spridning mellan religion och filosofi och fokusera på de strömmningar som faktiskt har varit (och är) relevanta för samhället.

Camilla Grepe sa...

Björklund skriver:
"Det betyder inte att skolan eller samhället tar ställning till om dessa berättelser är sanna eller inte."

Med tanke på att det handlar om små barn i 6-12 års ålder som bibelundervisningen riktar sig till anser jag det ändå vara problematiskt.

Jag har läst några elevers referat från en teaterföreställning om Noahs ark (Täby församling) och märkt att barnen ofta uppfattat berättelsen som sann.

Jag håller helt med dig om att idéhistoria skulle vara ett bättre ämne. Om man slapp sanningsanspråken skulle man kunna ge sig in i ämnet religiösa myter med en helt annan entusiasm och upptäckarglädje. Inte minst som många religiösa myter inspirerats av varandra. Det om något skulle vara nyttigt för alla att känna till. Kristendomens Jesus är ju bara sist i raden av flera liknande berättelser.

Anonym sa...

Blanda inte in Jesus i mytbegreppet/skapelseberättelser. Lär dig läsa enligt olika genrer! Äpplen och päron...

Camilla Grepe sa...

Varför inte? Alltmer tyder på att den "Bibel-Jesus vi läser om, är en efterhandskonstruktion av kyrkan under de första århundradena.

Anonym sa...

"Nu väntar vi på svar."

Kanske av ren proportionalitetslogik? Kristendomen är den vanligaste religionen i Sverige och i vår geografiska närhet, således blir det naturligt att den får mer utrymme än t.ex. hinduismen...

Camilla Grepe sa...

Enligt din modell skulle hinduismen få 10 minuter på kursplanen

Anna sa...

Jag har inte läst Björklunds text och jag är ateist, och starkt kritisk till att religionen på nytt ökar sitt inflytande.

Men att förmedla kunskap om myter och religiösa föreställningar som präglat vår historia handlar inte om myterna är sanna eller ej. Det handlar om att få förståelse för vad som var och vad som blev, och om att kunna tolka skönlitteratur och konst där dessa myter och religiösa föreställningar ingå.

Du avslöjar en stor okunnighet när du påstår att kristendomen lämnat få avtryck i den folkliga kulturen och när du hävdar att det skulle ha rått en stor motsättning mellan folk och stat i Sverige. Det är väl snarare det motsatta som präglat Sverige – en stor tilltro till staten.

Du skriver: ”Vi som ser våra medmänniskor som just människor i första hand och ger tusan i deras eventuella religiösa preferenser eller kulturella och etniska härkomst.”
Det är det sättet jag också vill möta varje individ – de är unika och jag vet inget om dem som personer även om de kommer klädda enligt nån gruppnorm.

Problemet för alla liberaler är när man möter människor som har motsatt attityd, som just utgår ifrån vilket kön eller vilken religion du tillhör. Något vi tvingas ta ställning till i och med islams ökande närvaro. Det här är en fråga som så gott som alla liberaler skyr som pesten – var går toleransens gränser?

Anonym sa...

Sålänge man är tydlig med att Bibeln är sagor och myter, är jag helt ok med det, om det lärs ut på religionstimmarna. Helt ok. Men man måste som sagt vara tydlig men vad det handlar om. För små barn däremot, blir det svårare. De tror ju på det mesta man säger. Där krävs det nog en duktig pedagog, alternativt att man avstår tills de vuxit på sig.

Anonym sa...

"Bibel-Jesus"... Hur insatt är du i Jesus-forskningen? Antagligen är det Jesus Seminary du tar intryck av? Hur som helst: Det ligger mycket mer i själva begreppet "myt", medan evangeliernas författare faktiskt har intentionen att skriva om historiska händelser, oavsett om du väljer att tro på tillförlitligheten eller inte.
/Tobias.

Anonym sa...

Apropå din bristande kunskap om Jesus. Kanske har du fallit i Gardell-diket. Det är ju det tydligaste exemplet på att människor nu, liksom tidigare gärna tar till sig charlataner som uppträder under en "vetenskaplig" täckmantel. Har man dessutom, genom internt mygel på universitetet, fått en hederdoktortitel, så tror ju folk, och tydligen även du, att de står för en vetenskaplig kunskap.

Camilla Grepe sa...

Jag vet inte vilka som gett Gardell en hedersdoktorstitel och på vilka grunder. Vet du själv?

Anonym sa...

Bibeljesus har mycket stora likheter med mytologiska föregångare. Vad jag vet finns knappast något i jesusmyten som inte tidigare tillskrivits någon av föregångarna. Guds son, det finns ett halvdussin gudabarn i tidigare mytologier o.s.v.
http://user.tninet.se/~npt994z/denjesus/par_sve.pdf

Patrik T sa...

Anonym skrev:
"För små barn däremot, blir det svårare. De tror ju på det mesta man säger. Där krävs det nog en duktig pedagog, alternativt att man avstår tills de vuxit på sig."

Det är nog bäst att man inte läser sagor till barnen heller då. De skulle ju kunna tro att Karlsson bor på taket med en propeller på ryggen. Jultomten kanske också borde totalförbjudas, när vi ändå håller på. Nej, in med kvantfysik och algebra - ju tidigare desto bättre!
*ironi*
Barn HAR livlig fantasi - och det får de hemskt gärna ha. Efter ett tag prövar man ändå dessa saker mot den verklighet man har runt omkring sig.
Varje gång jag läser denna blogg, slås jag av den totala enkelspårighet som författaren besitter. Samma naivitet syntes även på TV häromdagen, då det handlade om religiösa friskolor. "På religiösa friskolor har inte barnen någon chans att välja..."

Frågor: Vad väljer barnen emellan på en sekulär skola? Vad har barnen för chans att välja - om man bara har en sorts skola?

Camilla Grepe sa...

@Peter T
Hur många tror du själv säger "nu ska vi läsa en saga" när de läser Barnens Bibel för sina ungar? Syftet med Bibeln är väl att folk ska förmås att tro på den? Tror du på den själv?

Vad gäller den sekulära skolan är det inget problem med "valfriheten". Skolan betraktar världen som naturlig och har till uppgift att förmedla kunskap och träna färdigheter.

Patrik T sa...

Grepe:
När jag hörde bibelns berättelser för första gången i mitt liv, var det i söndagsskolan. Jag var nog 6 eller 7 år gammal. När jag var 16 år beslutade jag mig för att blir en kristen. Beslutet begrundade sig inte på vad jag hade hört som 6-åring. Eller vad tror du själv - hur många blir kristna då de hör berättelsen om Mose i vassen? I din fantasi verkar det vara hela bunten, men tro mig - det krävs MYCKET mer än så för att helt plötsligt börja tro på en levande Gud. Att du inte själv kan lista ut det, är ett mysterium.

Din bild om skolan - är hur du vill att din skola ska vara för dina barn.