onsdag 10 september 2008

När uppstod livet - för en ateist?

Ibland kan jag inte låta bli att tycka att livet som ateist är okomplicerat. Tidningen Dagen refererar till den debatt som pågår bland USAs katoliker med anledning av Joseph Bidens uttalande om när han anser att livet uppstår.

Som ateist vet jag att livet uppstod för mer än en miljard år sedan och att jag bara är en högst tillfällig gäst i det livet. Vid något tillfälle krälade ett litet kryp upp från havet för ett liv på landbacken. Mellan det livet och mig själv har det aldrig funnits något avbrott för något "icke-liv", utan den obrutna kedjan är en förutsättning för att jag sitter här idag. Det är kul att tänka på. Så funderar jag över hur många människor som aldrig blev till, bara för att slumpen aldrig sammanförde deras föräldrar. Men sen tänker jag på alla som faktiskt finns och då blir jag varm inombords, för många av dem tycker jag riktigt mycket om.

Roligast av allt är om de också är ateister, för då har vi en gemensam ur-släkting* i det där lilla krypet som fick den goda idén att gå iland. Det är inte utan att man förnöjt konstaterar, att tidens gång ibland gör en viss skillnad...
Men också att det vore nog så angeläget att intressera sig för alla dessa olika uttryck för livet som vi ser omkring oss idag, och vårda det, istället för en rastlös jakt efter varje oönskat embryo.

*= Religiösa är skapade av en gud, så där är jag lite osäker om släktskapet.


Dagen

4 kommentarer:

Anonym sa...

Om du betraktar dig som släkting till både djur och växter, vad äter du då ? Dina släktingar ?

Camilla Grepe sa...

Jag använder mig av begreppet ”släkting” i följande text:

”Roligast av allt är om de också är ateister, för då har vi en gemensam ur-släkting* i det där lilla krypet som fick den goda idén att gå iland.”

NEO - Nationalencyklopedins ordbok beskriver ett antal betydelsenyanser av de snarlika begreppen besläktad / släkt / släkte.

Av sammanhanget i min text framgår, att jag med ”ur-släkting” avser den definition i NEO som inom naturvetenskapen beskriver de pågående processerna evolution och artbildning. Det är alltså i denna specifika betydelse jag betraktar mig som besläktad med de ursprungliga livsformerna vid livets uppkomst för miljarder år sedan.

Den mänskliga arten (Homo sapiens) har genom evolutionen utvecklats till allätare, som kan tillgodogöra sig föda från både växt- och djurriket. Underarten den tänkande människan (Homo sapiens sapiens) har dessutom utvecklat förmågan att välja andra födokällor.

Till min stora lycka har jag alltså stor valfrihet när det gäller mitt födointag - i gott sällskap med familj, släktingar och vänner samt övriga artfränder och levnadsglada människor äter jag gärna både animaliska och vegetarisk maträtter.

Carl sa...

Hej!
Något som jag är nyfiken på när jag ser "Human-Etisk tidskrift" är:
Vad bygger man egentligen sin etik på, när man inte tror på Gud?
Varifrån kommer värdegrunden, och vem har rätt att bestämma den?

Mvh
Carl

Camilla Grepe sa...

Vilken gud syftar du på? Det finns hur många som helst att välja mellan.