Dyra morötter i vårdgarantin

På DN Debatt idag skriver Göran Hägglund (kd) om vårdgarantin. Med ett ekonomiskt incitament på en miljard kronor ska landstingen förmås att leverera vård inom fastställda tidsgränser. Patienterna ska hjälpas till vård i andra landsting och ges ersättning vid inställda operationer.

En närmare titt visar att det handlar om generösa tidsgränser.
I praktiken kan man få vänta upp till ett halvår för behandling innan garantin faller ut. Vården kan man få vänta på ändå.

Är det ens konstruktivt att ta till skattemedel som morötter för att landstingen ska förmås att fungera som kommunicerande kärl för sina vårdresurser? Frågan är om förslaget överhuvudtaget angriper problemets kärna: Att utbud och efterfrågan på vård är i ständig obalans över landet.

Det bör finnas andra vägar att tackla problemet. Ett radikalt förslag är att lägga all specialistvård under en huvudman - staten. Då skulle man organisatoriskt skapa det gränslösa vård-Sverige som man nu skapar på konstlad väg. Tillsammans med ett förstatligande av sjukkassorna får man då en organisation med ett inbyggt incitament för snabb vård och rehabilitering.

För vem vinner på att folk går sjukskrivna med smärtor och inte kan arbeta? Absolut ingen i det nationella perspektivet. Att det ändå sker är ett resultat av kortsiktiga ekonomiska intressen i vårdkedjans enskilda delar.

Det handlar i all enkelhet om att göra det lönsamt för den som står för fiolerna att se till att folk blir friska. Kunskapen finns, men var finns viljan?

SvD 081023