Björklunds julklapp till ateisterna

Vi som inte vill fira någonting i kyrkor, allra minst skolavslutningar, har lagom till jul fått en riktig present av utbildningsministern. Med retorisk skicklighet erbjuder Björklund något som vi redan har och tillägger dessutom att detta numera ska vara frivilligt. Kan det bli bättre?

Skillnaden mellan vad Björklund presenterar som lämpligt innehåll i en skolavslutning skiljer sig inte i sak från vad Skolverket redan idag tillåter i sina juridiska riktlinjer. Snarare handlar det om en gradskillnad i omfånget. Den som följt fallet Haninge vet att inte heller Skolinspektionen längre har invändningar mot bön och välsignelse: "Eleven kan ju själv välja att ta emot välsignelsen!" Ingen har heller räknat antalet psalmer vid dessa tillfällen.

Så vad innebär då Björklunds besked? Ja, egentligen ingenting som skulle innebära mer av kyrkan i skolan. Allt står och faller med frivilligheten. Problemet med skolans firande i kyrkor har hela tiden varit att det kan ses som ett grundlagsbrott att inom ramen för ett tvång ta med någon till kyrkor. Men nu är Björklund tydlig med att detta i fortsättningen ska vara frivilligt. Precis där är det något mycket viktigt som tillförs frågan: Frivilligheten att delta, till skillnad från det tidigare närvarotvånget.

Konsekvensen av detta är att Björklund faktiskt skulle kunnat förorda både bön och välsignelse vid dessa framtida frivilliga kyrkobesök. Skolinspektionen har ju redan bejakat och godkänt detta redan inom skolobligatoriet, så Björklund har marginalerna på sin sida, när det nu ska bli frivilligt.

Det intressanta är istället vad skolorna och rektorerna fortfarande kommer att vara ålagda att göra inom ramen för skolobligatoriet. Det är inte troligt att en så viktig del av skolåret, som avslutningarna, kommer att läggas ut på entreprenad till kyrkor för eleverna att besöka frivilligt. Tvärtom förefaller det sannolikt att skolorna även i fortsättningen kommer att ansvarar för en egen avslutning, även om den kompletteras med en frivillig kyrklig avslutning vid sidan av. Landets skolledare kommer även i fortsättningen att ha det fulla ansvaret för vad som sker på obligatorisk skoltid och kommer säkert att klara den uppgiften på bästa sätt.

Björklunds geniala lösning är alltså inte att fösa in kyrkan till obligatoriska aktiviteter inom ramen för skolans närvarotvång, utan att släppa ut eleverna till kyrkan utanför skolans närvarotvång. Det geniala ligger i att elever faktiskt aldrig någonsin har varit förhindrade att frivilligt gå i kyrkan. Inte heller har kyrkan någonsin varit förhindrad att ordna dessa frivilliga skolavslutningar utanför skolans hägn.

Om man för ett ögonblick ägnar sig åt kyrkans bevekelsegrunder i den här frågan, så förstår man varför Björklunds enkla och geniala lösning aldrig tidigare fått något större genomslag: Ingen går ju till kyrkan frivilligt! Björklund presenterar en lösning som i förstone ser ut att leda till fler kyrkobesök. Men det är ingen avancerad gissning att utvecklingen inom några år, och utan alltför stor dramatik, kommer att leda i den rakt motsatta riktningen.

För alla de som drivit frågan om tvingande kyrkobesök med skadeglädje och främlingsfientliga förtecken, måste det här komma som en kalldusch. Traditionernas bevarande blir även i fortsättningen precis den frivilliga uppgift det ska vara i en rättsstat.

Tack för det, Björklund!

SvD
DN 
Dagen 
Dagen 
Humanistbloggen 
SvD

Bright mot skolavslutningar i kyrkan

Prenumerera på debattmagasinet Bright!

Bright är landets enda tidning som tar tydligt avstånd från skolavslutningar i kyrkan. Tidningen görs helt ideellt. Stöd oss genom att prenumerera: 4 nr för 150 kr. prenumeration@brightmagasin.se

Läs mer om Bright

SvD
SvD
DN

Björklund legitimerar skolk

Vi som regelmässigt har skolkat vid alla kyrkliga begivenheter i skolan, ser med tillfredsställelse att detta numera legitimeras av självaste utbildningsministern. Utbildningsdepartementets pressmeddelande klargör detta:

"Förslaget innebär att skolan kan samlas i kyrkan t.ex. vid julavslutningen, att en präst får medverka och läsa ur julevangeliet och att psalmer får sjungas. Samtidigt ska den elev som inte vill delta ha möjlighet att avstå."

Syntax Error i den främlingsfientliga retoriken

Sedan några dagar har vi kunnat ta del av två mycket infekterade debatter som utspelar sig i skolans värld: Den första handlade om Kvisthamraskolan i Norrtälje, vars rektor inte längre ville ha julavslutning i kyrkan. Det tog inte många sekunder, så var kriget igång: ”Om invandrarna inte klarar av våra traditioner, seder och bruk, så kan de flytta hem igen”. (Invandrarnas fel, alltså, vilket jag som debattglad ateist uttryckligen bestrider).

Några dagar senare var nästa krig var ett faktum: På Alvikenskolan i Bromölla bestämde rektorn att skolan från och med nu skulle ”genomföra ett ursprungligt Luciatåg med enbart Lucia, tärnor och stjärngossar”. Detta för att ”eleverna ska få kunskap om historiken och traditionerna kring lussefirandet”. Hus i helvete utbröt även här, med argument vi nu kan repetera i sömnen: ”Om invandrarna inte klarar av våra traditioner, seder och bruk, så kan de flytta hem igen”. (Invandrarnas fel igen, alltså, vilket jag som debattglad ateist fortfarande uttryckligen bestrider).

Men! Det är nu det roliga kommer. Sedan några år har Svenska kyrkan börjat bjuda in skolor till Luciafirande i kyrkan. Vad nu firandet av ett katolskt helgon har i Svenska kyrkan att göra? Nåja, ändamålet helgar medlen, menar kyrkan, så vad spelar det för roll att Lucia inte står att finna i vare sig kyrkohandbok eller kyrkoår. Nej, huvudsaken är att eleverna lär sig att hitta till kyrkan, förhoppningsvis konfirmerar sig och – må Gud vare med oss – stannar som medlemmar, resonerar en kyrka på dekis som visserligen kanske inte tror så mycket på guden längre, men väl på kyrkoskatten.

Vad kyrkan däremot tar på allra största allvar är tomtar och pepparkaksgubbar, så dessa får regelmässigt utgå när Lucia ska firas i svenskkyrklig kontext. Anar ni tankefelet nu? Utan att för ett ögonblick påstå att detta skulle vara rektorns medvetna plan för framtida Luciatåg, måste jag ändå konstatera att hennes agerande torde underlätta en flytt av Luciafirandet in i kyrkan  => Syntax Error i den främlingsfientlig retoriken.



Lite om Luciatraditionens ursprung
Eller så här 
PK-Jonas 
Dagen 
Dagen 
Dagen
SvD 

Tillägg 16 dec: Björklund bluffar medierna med ett vältajmat utspel. Det enda han gör är att repetera argumenten för att tillsätta utredningen. Han har fortfarande en lång resa framför sig: Remissinstanser, lagråd och riksdagsproposition. Skollagens skrivning om "icke-konfessionell" skola finns där för att alla lagar måste harmoniera med övergripande lag. I detta fall RF 2:2 och Europakonventionens artikel 9. Att ändra skollagen så att skolan ska vara "icke-konfessionell - men inte alltid" fungerar inte. Inte heller har han möjlighet att gå in och detaljstyra hur Skolverket ska tolka lagen. Det är ministerstyre och förbjudet. 
Björklund tillägger att dessa kyrkobesök ska vara frivilliga. Utmärkt. Nu vänta vi med spänning på hur han får detta att fungera ihop med att skolavslutningar är obligatoriska. Lycka till, Björklund!

Rekryteringsfirma uppmanade biskop söka tjänst som kyrkoherde

Det här är faktiskt roligt. Har man dessutom egen erfarenhet av rekryteringsfirmor är det ännu roligare: ”Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift, blev uppringd av en rekryteringsfirma som uppmanade honom att söka en tjänst som kyrkoherde. När den uppringande konsulten blir upplyst om att Eckerdal redan var biskop, fick han svaret att "detta inte skulle hindra honom att bli kyrkoherde".

Att anlita rekryteringsfirmor verkar mer och mer handla om att avhända sig ett personligt ansvar för misslyckade rekryteringar, än att faktiskt se till att få tag på den personal man behöver.

Tidningen Dagen bidrog med den här nyheten

Du ska få mitt hjärta när jag dör

Tidningen Dagen låter meddela den nedslående nyheten att 1,7 miljoner européer vill stoppa forskning på mänskliga embryon. ”Vi firar just nu, det känns som en fantastisk seger”, säger juristen Ruth Nordström, till Dagen. Nej, det är ingen seger. Det är en tragedi. Det är den inskränkta, bigotta, religiösa människan som visar sitt rätta ansikte.

Tro mig, jag vet vad jag talar om. Som IVF-patient och blivande mamma lämnade vi under resans gång närmare hundra embryon efter oss. Det ingick att skriva på ett papper om man accepterade forskning på dessa embryon. Våra embryon kom inte till användning. Våra överblivna embryon hamnade i slasken. Det har därför alltid förundrat mig att just slasken utgör ett moraliskt bättre alternativ än medicinsk forskning som kan leda till ett längre och bättre liv för svårt sjuka medmänniskor.

Det må vara att mänskligt liv ska ha ett okränkbart och absolut värde, som måste respekteras och skyddas. Men åtminstone jag kommer att applådera den dagen livs levande människor ges hjälp utifrån detta synsätt och embryona räddas från slasken och genom medicinsk forskning kommer till människors räddning. På samma sätt som mina organ kanske gör en dag, eftersom jag är organdonator.

Det man inte har någon användning för kan man faktiskt kosta på sig att skänka vidare. Alltid gör det någon lycklig. Det är gott så - även om det kommer en religiös, bigott och inskränkt människa tillgodo.
Den medmänskliga handlingen kan vi tillåta oss göra utan urskiljning.

Ann Heberlein är sur igen

Nu har Ann Heberlein surnat till igen. Den här gången tar hon Lena Andersson i upptuktelse. Visst, försöka duger. Hon fäktar och slår, men frågan är om hon når det mål hon tänkt sig. Att möta Lena Anderssons genomskådande argument om dunbolsterteologer i DN den 19 oktober med följande citat måste nästan tillskrivas rang av intellektuell harakiri:

"Vem är jag att hävda att jag har svar på Guds vilja? Meningen? Planen? Vi kan sträva efter att upptäcka mening och sanning, men vi måste vara ödmjuka i insikten att Sanningen, den når vi aldrig. Och tur är väl det. Människor som hävdar att de har tillgång till gudomliga sanningar är farliga. Gud är alltid större än våra föreställningar"

Hennes ivriga skyndande till Antje Jackeléns försvar är rörande, men i det här läget kan skadan bara förvärras. Ska man ge sig på vår tids Hedenius* behövs tyngre artilleri än så. Bättre lycka nästa gång.

*/ Mest känd för boken Tro och Vetande 1.0

Lena Andersson svarar Ann Heberlein i DN