Få saker är väl så underhållande att betrakta på avstånd, som en fight inom motståndarlaget? Därför är det inte utan visst intresse som jag följer utvecklingen inom Livets Ord och Ulf Ekmans allt tydligare flirt med påven. Det här kan bli en riktig snackis. Ekman debatterar mot sina kritiker i tidningen Dagen:
"När jag har talat om enhet har jag varken talat om en organisatorisk enhet eller enhet bara i förhållande till den katolska kyrkan. Den mer uppmärksamme har nog sett att jag talat om den djupare enhet och större kärlek som faktiskt börjat blomstra mellan kristna i många olika sammanhang. Det måste man nog säga är positivt. Däremot tror jag fortfarande att det är viktigt att få bort okunskap och fördomar ibland oss även gentemot Katolska kyrkan."
Och jag får som vanligt så roliga associationer. Gud hjälpe mig för min snuskiga fantasi, men den är mig till stor glädje. För vem har sagt att man måste legitimera förhållandet för att ha kul i sänghalmen med hon - den där ni vet. Frågan är väl snarast hur många pastor Ekman lyckas få med sig in under täcket?
onsdag 14 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Jag brukar följa med medmänniskors religiositet, eftersom det sas blir en vardagsobservation och eftersom mitt intresse alltid har legat runt idehistoria kombinerat med praktisk paleoantropologi.
Det finns vad jag kallar för två vägar av åldrande. Den ena ökar cynismen, viljan att genomskåda, misstänksamheten och kan sägas vara ett naturligt resultat av empiri...
Det andra sättet att åldras är att allt hårdare bindas till minnen, gamla sanningar, att dogmatiseras, som om de gamla sanningarna skulle vara bättre än de nya flyktiga. Tryggt.
Och det är den allt hårdare dogmatiseringen, som kommit att styra fd livets ordaren. Kanske just för att försvaret av det gamla trygga inte skall börja svikta eller rentav raseras och ett livsarbete gå i putten.
Skicka en kommentar