tisdag 26 februari 2013

Det är mycket häst nuförtiden

Knappt hade svenska folket lärt sig att ”hästar finns inte”, så gjorde nyhetsfloden en tvär gir och meddelade att det gjorde det visst det. Men på ställen där de inte skulle finnas. Maträtternas innehållsförteckningar visade sig plötsligt vara lika pålitlig som den icke-konfessionella biologilektionen i en religiös friskola.

Det utvecklades snabbt till en skandal och när IKEA drogs in i härvan, kunde man känna hur folkhemmets grundvalar började svikta betänkligt under tyngden av köttkorruptionen.

Men, handen på hjärtat? Vad är det egentligen för fel på hästkött? Hamburgerköttet och Gustafskorven ligger där i hyllan som den alltid har gjort. Ingen har brytt sig. Så vad är då problemet att äta häst?

Svaret är naturligtvis att det är en kulturell och emotionell fråga. Hästen är ett av våra mest omhuldade husdjur, fullt jämförbar med hunden och katten. Därav följer att man inte vill äta häst. Man äter inte sina vänner. Ett känslomässigt betingat tabu har smugit sig in i våra matvanor och styr våra val.Val som vi förväntar oss ska respekteras.

Fram tills nu har vi haft en valfrihet. Vi har enkelt kunnat läsa igenom innehållsförteckningen och valt bort det vi inte vill ha. Nu får vi veta att vi ätit häst ändå. Skandalen är ett faktum. Inte för att vi skulle ha fått i oss farligt kött (med reservation för djur med läkemedelsrester i sig), nej, det handlar om att vi blivit lurade att äta något vi annars valt bort.

Jag undrar hur många som kommer att dra lärdom av den här skandalen och i fortsättningen hysa en aning större förståelse för alla muslimer och judar som inte vill äta gris? Där har hästköttskandalen onekligen en pedagogisk uppgift att fylla. Vi får tillfälle att se frågan ur den andres perspektiv.Vi får chans att förstå. Kanske lär vi oss något.

Själv avstår jag gärna från både häst och hund och björn. Om jag har möjlighet att välja. Och anar, mer än jag vet, vad jag serverades i Kina. Och vad som händer med alla söta små björnungar på Skansen - när de är stora och inte längre är små, söta och publikdragande - ja det kan man ju fundera över. Gör det.

5 kommentarer:

ミッコ sa...

jag äter häst

anton sa...

Det är såklart ett problem att folk inte vet vad de får i sig, sen läste jag att hästar kunde få i sig en del preparat som inte borde vara i mat. Det är de två stora problemen enligt mig. Det, och att den organiserade brottsligheten verkar sko sig på det.

Att äta häst i största allmänhet är ingen stor grej för mig, och jag visste inte att det var så emotionellt förrän det här hände (även om eufemismer som "hamburgerkött" såklart har varit ledtrådar).

Henrik sa...

Ironiskt nog för en principiell ateist som Grepe verkar antihästkänslorna snarare vara en kvarleva från när Sverige var katolskt. Det säger iallafall en forskare: http://www.svt.se/nyheter/sverige/maltidsforskare-hastkott-kan-forstora-var-karriar

Camilla Grepe sa...

@Henrik
Jag uppskattar verkligen att du länkar till en av mina gamla bekanta!
Vad gäller min tveksamhet att äta häst, så är det ett förflutet i stallet som ställer till det.

Bengt Bengtsson sa...

Problemet är väl inte att det är hästkött,utan att det står annat på innehällsförteckningen