lördag 9 maj 2009

Med anledning av deklarationen

Medlemskapet i Svenska kyrkan torde vara ett av de få kvarvarande tillämpningarna av negativ avtalsbindning. Kollektivanslutningen av bäbisar, med hänvisning till att föräldrarna var medlemmar, var tillåten fram till 1996.

Om några år kommer alltså en stor del av det uppväxande släktet att titta med viss förvåning på sin skattsedel och konstatera att de betalar en hel del för ett medlemskap som de inte utnyttjar. Kanske har föräldrarna hunnit gå ur kyrkan utan att ens komma ihåg att deras barn födda före 1996 fortfarande är medlemmar?

Med tanke på att detta scenario troligen kommer att bli vanligt, så aktualiserar det den fromma förhoppningen om ännu en liten ruta att kryssa i på deklarationsblanketten: Klarar staten uppdraget att distribuera kyrkans medlemsinbetalningarna, så klarar den väl att vidarebefordra en enkel uppgift om utträde ur samma församling?

3 kommentarer:

christermagister sa...

Jag vet inte hur det ser ut i dag, men när jag gick ur kyrkan fick jag fylla i blanketten "Ansökan om utträde ur svenska kyrkan"...som att de skulle kunna avslå "ansökan"! :-)

mrarboc sa...

Det var inte en dum ide. Den där "ansökan om utträde" retade jag mig på, dels just det där med "ansökan" som christermagister nämnde, men också att det krävdes två vittnen för att få ansöka om utträde ur något jag blivit tvångsansluten till...

Camilla Grepe sa...

Numera står det "Anmälan".
Men det var en stollig prälle i Uppsalatrakten för några år sedan som gick ut i pressen och menade att man borde ha ett samtal med prästen innan man gick ur kyrkan.
Han skrev något i stil med att "i varje relation som upphör bör man få tillfälle att prata igenom saken i lugn och ro och komma fram till vad som gått fel".
Skitkul förslag som i stort sett bara avslöjade att det fortfarande finns en och annan fullfjädrad maktgalning kvar i yrkeskåren.