Kristdemokraterna vid skiljevägen

I skrivande stund är det några timmar kvar innan vi vet vem som kommer att leda KD. Blir det Göran Hägglund eller kommer partiets extra riksting att välja Mats Odell? Den senare har en debattartikel på SvD Brännpunkt idag.

Så vad vill Mats Odell? Sammanfattningsvis lite mer av allt. Framför allt lite mer av det som gör att man ibland har så svårt att skilja mellan anhängare av KD och SD. Eller om man så vill: Lite mera drag under galoscherna.
"Vi måste också få tillbaka stoltheten över vår värdegrund, över vårt ursprung. Vi ska stärka gemenskapen med, och hämta inspiration och erfarenhet från vår stora kristdemokratiska familj utöver Europa och världen."
Kroken är agnad, nu återstår att se hur många som sväljer betet.

Så vad har då vi att hoppas på, vi som inte ingår i den kristna gemenskapen eftersom vi anser att världen är naturlig, eller för all del, som faller utanför normen för den  av KD godkända kärnfamiljen?
Odell ger svar:
"Detta ger också enskilda större frihet att ta ansvar för sina liv. Svenskarna behöver mindre – inte mer – av politisk styrning i sina liv."
Det låter bra men det mesta tyder på motsatsen när KD har ett finger med i syltburken.

I kölvattnen på den senaste tidens debatt om de meningslösa tvångssteriliseringarna, kyrkliga skolavslutningar och oviljan att underlätta för organdonation är KD inte mycket att lita på för den som vill styra över det mest privata i sitt eget liv. Mycket riktigt levererar Odell sin brasklapp så vi ska veta vad som gäller:
"Samtidigt ska vi slå vakt om att staten är stark när det behövs." Vilket alltså är när KD tycker att det behövs.

Han ser inte heller hur han säger emot sig själv i samma debattartikel. Förklara gärna hur man i ena stunden kan bekymra sig om "materialism och ekonomism" för att kort därpå berätta om "näringslivet som ska ha bättre tillväxtförutsättningar för att klara jobben i en allt hårdare global konkurrens vilket är en förutsättning för vår gemensamma välfärd."

Men Odell bjuder också på lite ofrivillig humor. Själv gillar jag det här: "I ett samhälle som präglas av  och där den nya ideologin pragmatism breder ut sig som en präriebrand bland partierna behövs ett starkt värdebaserat parti som ett ankare i samhällsdebatten." Själv brukar jag beskriva KD som Alliansens intellektuella släpankare, så vi verkar ju vara inne på samma linje där, Odell och jag.

Att vara religiös i en naturlig värld innebär alltid en kognitiv dissonans. Att sedan överföra denna tro till politik är ett vågstycke. Valet av partiledare i KD handlar ytterst om, ifall partiet ska vara ett parti med en kristdemokratiskt ideologi eller ett kristet parti. Skillnaden är faktiskt större än det verkar.


Dagen