En försåtlig kristen manual

Kristendomsämnet hade ursprungligen till uppgift att fostra goda kristna. Det var därför naturligt att detta påbörjades redan i småklasserna. Utvecklingen mot dagens mer religionsvetenskapliga ämne har gått stegvis. Dock är det märkligt att man behållit tidpunkten då ämnet introduceras. Varför ifrågasätts inte oftare att detta fortfarande sker på lågstadiet?

Övriga religioner behandlas inte förrän i mellanstadiet. Innan dess är det fortfarande traderandet av den kristna kulturens sagor, de bibliska historierna, som gäller. Så långt stämmer det att undervisningen ska anpassas till "kristendomens historiska särställning i Sverige".

Vad som inte uppmärksammats är att religionsämnet numera utvecklats till en försåtlig manual för en kristen, "normal", identitet. I dag fylls skolböckerna med beskrivningar av typen: "Så går det till vid en vigsel" och "Så går det till vid en begravning". De borgerliga alternativen nämns naturligtvis inte. Varför? Vänd på frågan så är svaret givet: Varför skulle man utbilda elever i kristna ritualer på den tid då alla ändå var medlemmar i kyrkan?

I stället för debatten som följde på Björklunds utspel, skulle det vara intressant att studera vilka syften som döljer sig bakom den fortsatt tidiga introduktionen i kombination med det skenbart harmlösa innehållet i dagens religionskunskap. Då först kan man se hur ämnet fortfarande utnyttjas i kristendomens tjänst. Inte för att fostra eleverna i hur ska vara - utan för hur det bör vara.

Publicerad i Västerbottens-Kuriren 4/11 som svar på insändare i 29/10


Dagen