måndag 16 februari 2015

Sveriges Kristna Råd kör i diket om religionsfriheten


När Sveriges kristna råd och dess styrgrupp för Programmet Kyrka-Skola tar fram ett material om religionsfrihet finns det anledning att titta lite närmare. Den första vinken om SKRs ansats får man i en intervju i tidningen Dagen. Där säger Olle Kristensson:

"Det är viktigt att öka förståelsen för att religionsfriheten handlar om att bejaka den enskilda människans rätt till religionsutövning. Många tolkar den istället som frihet från religion." 

Så nu vet vi det. Religionsfrihet betyder inte frihet från religion, grundlagen RF 2:2 har fel.

SKRs utskåpning av grundlagen RF 2:2 fortsätter med regeln om att ingen ska behöva uppge sin religiösa åskådning, och levererar istället en uppfordrande uppmaning till läraren:

"Tänk på: Det är viktigt att ha god kännedom om vilken typ av religiös erfarenhet som finns representerad i den klass/grupp som du undervisar."

God kännedom? Men hur då?? Kommer det här att handla om religiös kartläggning medelst handuppräckning, eller kommer läraren att förlita sig på hår- och ögonfärg? Förekomst av slöja eller om eleverna är omskurna? Det är inte utan att man undrar. 

Men kanske är det nu eleven äntligen ska få ett svar på vad den är, den vars föräldrar lämnat religionen, och som själv aldrig tillhört den. För i hur många led kommer min religionsfria avkomma att kollektivanslutas till den religion jag aldrig bekänt?

En sak kan man däremot vara fullkomligt säker på: När det är en intresseorganisation som SKR ligger bakom ett läromedel om religionsfrihet, ska ambitionerna tolkas i skenet av egenintresset. På senare år har vi sett allt fler exempel på hur den påtagliga, visuella närvaron av religion (läs islam) triggat igång lusten att kontra med "det egna". Låt oss för all del diskutera halalköttets vara eller icke vara i skolmatsalen som religionsfrihetsfråga - men det är sekulariserade kristna som är målgruppen för SKRs ansträngningar. Tro inget annat.























FACIT:

Grundlagen RF 2:2

Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. Lag (2010:1408).

4 kommentarer:

Anonym sa...

Dom ignorerar alla som inte tycker som dom

Rebecca sa...

Hej Camilla! Varför borde vi vara så rädda för kyrkan? Att någon kommer till en klass och berättar om kristendomen är snarare en del av religionskunskapen som ämne i skolan, och inget som bara blir påtvingat. Blir lite som att jämföra med att "nej jag låter inte mina barn gå in i ett kemi-labb, för jag hatar kemi och mina barn ska inte behöva ta del av sådant trams!" Eftersom kristendomen tillhör Sveriges historia är det väl naturligt att detta får större fokus för att förstå sambandet mellan historia och religion i SO-ämnena? Vad skulle du föresten göra om dina egna barn skulle VILJA gå till kyrkan (tro't eller ej)? Skulle de få det då? Har dina barn verkligen religionsfrihet? Ja, gentemot det allmänna (vilket RF reglerar), men av dig som förälder? Jag förstår inte riktigt vad du är så rädd för och vad som är det stora problemet.

Camilla Grepe sa...

Rebecca, om du läser lite noggrannare så förstår du säkert bättre.

Rebecca sa...

Tyvärr... Vill du ge ett direkt svar?