Voffo gör di på dette viset? (Favorit i repris)

Ibland händer det att jag trillar in på ett gammalt inlägg och ser att det har relevans för en aktuell debatt. Jag tar mig därför friheten att recycla den här texten från den 25 november 2009. Faktum är att den är lika högaktuell idag som då jag skrev den.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Voffo gör di på dette viset?

Det var ingen tillfällighet att jag satte Astrid Lindgrens berömda rumpnissecitat: ”Voffo gör di på dette viset?” som devis på min blogg för en tid sedan. Det var helt enkelt den frågan som hela tiden dök upp i huvudet i takt med att jag läste in mig på olika religiösa grupperingars åsikter i olika frågor.

Nu ligger som bekant mitt huvudfokus på vad som händer i skolans värld. Men det spelar ingen roll om det råkar handla om religiös infiltration i skolan eller något annat, för frågan infinner sig ändå. Jag har i alla fall lärt mig att svaren faktiskt kan variera ganska mycket, beroende på vilken grupp man väljer att studera.

Det här är de fyra huvudkategorier som jag har noterat:

1. Frikyrkorna. Verkligt troende som vill missionera. Tror på Gud och Jesus. Lättast att bemöta då de hela tiden frimodigt avslöjar sina avsikter. Känns igen på den uppspärrade blicken och det krampaktiga leendet. Uppskattar att sådana som jag bloggar, då det motiverar och legitimerar dem i deras livsuppgift som kristna martyrer.


2. Svenska kyrkan. Lider svårt under snabbt vikande mark- nadsandelar, vilket kräver kraftfulla marknadsförings- insatser för att behålla medlemmarna. Drivs i första hand av ekonomiska incitament. Leds av en ärkebiskop som tror på Gud och som bara blir arg då staten inte hostar upp tillräckligt med stålar till hans läckande kyrktak. Svår som grupp att bemöta i den icke-konfessionella skolans värld, då kyrkan inte längre självklart betraktas som konfessionell. Kännetecken: Prästerna har ofta partibok (S) och problem att uttrycka sig i skrift.


3. Sverigedemokrater. Som art tillhör man den grupp organismer som trivs och frodas i fukt och skugga under stenar. Kryper fram när det skymmer. Ofta aktiva inom samfundet Kryptokristna. Tror på fullt allvar att skolavslutningar i kyrkan är en effektiv metod att motverka islamisering och muslimsk folkmajoritet i landet. Vägrar att acceptera metodens begränsningar, trots att alla tillgängliga fakta visar att skolavslutningar i kyrkan inte har någon som helst effekt på muslimers fertilitet. Kännetecken: Den politiska arenans kameleonter. Kan dölja sig under annan partibeteckning vid de mest oväntade tillfällen. Snabbförökade under rätt betingelser. Svårbehandlade och ingår ännu inte i försäkringsskyddet från Anticimex.


4. Traditionskramare. Paradargument: ”Harmlöst, trevligt, gulligt och rart". Kännetecknas av ett utpräglat flock- beteende. Infinner sig lika entusiastiskt på alla kollektiva begivenheter, vare sig det handlar om mysiga skolavslut- ningar i kyrkan eller andra mysiga tillfällen då man kan klä sig fint. Kännetecknande för gruppen är att man unisont drar fram grillen när tidningarna trumpetar: ”Nu är det sommar, dags att börja grilla!!” Identifieras lättast på klädfärgen: Bubbelgumsrosa och somrigt vitt, ofta i kombination med blonderat hår och solariebränna. Den här kategorin är inte att leka med. En uppretad flock mammor 35+ kan faktiskt få präriens bisonoxar att framstå som domesticerade husdjur.

För att komma någon vart i skolkyrkodebatten med de här, måste man veta var man ska sätta in stötarna. Hittills har jag av lätt insedda skäl haft mest bekymmer med kategori fyra.