onsdag 9 december 2009

Ännu en pärla signerad (Fp) om kristendomsundervisningen

Det finns tillfällen när jag jublar över publicerade debattartiklar i tidningen Dagen. Den här pärlan från Ulla-Britt Hagström, lärare och medlem i Kristna Liberaler Folkpartiet, är en sådan.

Jag rekommenderar läsning. Här är några kul citat: "Om eleverna inte har kunskaper om Sveriges nationella [sic!] religion, har de ingen bas att stå på för att ta till sig innehåll och värderingar från olika religioner." Vilket alltså är helt fantastiskt roligt påstående och man väljer att vrida perspektivet till ett något mindre eurocentriskt sådant: "Sorry grabben, men du har ingen bas att stå på för att ta till dig innehåll och värderingar från olika religioner, för du är sekulär shintoist." Typ.

Sedan kommer ett mindre roligt med desto allvarligare påstående: "Ledare för andra religioner i Sverige håller med om att det är lättare att utöva sin religion om kristendomen har en särställning." Jaha? Religionsfrihet har vi, så vad är det som avses här? Eller är det bara så enkelt som muslimer ibland har hörts resonera: Huvudsaken att de tror på Gud, så kan de alltid konvertera sen, halva jobbet är så att säga redan gjort." Typ.

Men så blir Hagström rolig igen: "När en kursplan tar bort kristendomen, den religion som den kristna traditionen i Sverige vilar på, försvinner också religionsfriheten att välja eftersom det i stället landar i en slags otydlig religionslöshet." Vilket alltså är ett helt otroligt roligt påstående eftersom det implicit utpekar skolan som ansvarig förvaltare av kristen tro och tradition. Men Hagström oroar sig i onödan. Så länge skolan undervisar om religioner överhuvudtaget, lär nog även kristendomen få komma med på ett hörn. Skolverkets intention torde snarare vara att med kursplanens hjälp markera att religionsundervisningen ska vara objektiv.

Då finns det mer anledning att bekymra sig om att Hagström önskar använda skolan för att introducera eleverna i den rätta läran. Något som med önskvärd tydlighet framgår av detta: "Att undervisa om kristendomen innebär att ge eleverna möjlighet till kunskaper som underlättar ett eget val – för eller emot? Kristendomen ger också en bas för att kunna jämföra och ta ställning till andra religioner." Det var alltså det det gick ut på. I'll give you an offer you can't refuse. Jag säger bara en sak: Gud bevare skolan för religiösa folkpartister. Typ

fredag 4 december 2009

Konfessionella inslag i skolan enligt (Kd)

Erik Slottner är politiskt sakkunnig på Kristdemokraternas riksdagskansli. Han svarar så här på min fråga* om konfessionella inslag i skolan enligt den nya skollagen:

Din fråga handlar om konfessionella inslag medan texten du refererar till handlar om att utbildningen ska vara icke-konfessionell, det är alltså två olika saker vilket är viktigt att komma ihåg. Även om utbildningen ska vara icke-konfessionell och religiöst objektivt kan en skola ha konfessionella inslag. [sic!] Det är också de konfessionella inslagen som utmärker en skola med konfessionell inriktning och inte att själva undervisningen är konfessionell. Konfessionella inslag kan exempelvis vara morgonsamling, bordsbön eller gudstjänstbesök. Dessa inslag ska dock vara frivilliga för eleven.

Som du säkert förstår har inte Kristdemokraterna som parti uttalat exakt vad av dina olika exempel som är inslag respektive undervisning men jag ska efter så god förmåga som möjligt göra en bedömning. Jag svarar efter varje exempel nedan."

Jag bad Erik Slottnet ta ställning till samma autentiska exempel från den offentliga skolan som jag skickade till Folkpartiet. Till skillnad från (Fp) kunde (Kd) svara i detalj. Detta är i alla fall den politiskt sakkunnige Erik Slottners kommentarer till mina frågor:

Skolpräst (”väcka intresse för kristen tro och konfirmationsundervisning”)
"Det beror helt på om det sker som undervisning eller utanför schemalagd undervisning. Om det sker utanför schemalagd undervisning är det ett religiöst inslag."

Skolpastor (”min närvaro är en evangelisation i sig”)
"Det beror helt på om det sker som undervisning eller utanför schemalagd undervisning. Om det sker utanför schemalagd undervisning är det ett religiöst inslag."

Skolevangelist (”undervisar låg- och mellanstadiet i kristen tro”)
"Det beror helt på om det sker som undervisning eller utanför schemalagd undervisning. Om det sker utanför schemalagd undervisning är det ett religiöst inslag."

Skolkyrka (i betydelsen rum med skylten ”Skolkyrka” inredd för bön och andakt)
"Konfessionellt inslag"

Bibelundervisning (ledd av troende kristna i uttalat syfte att väcka intresse för Bibeln)
"Det beror helt på om det sker som undervisning eller utanför schemalagd undervisning. Om det sker utanför schemalagd undervisning är det ett religiöst inslag."

Teater med kristet innehåll (Guds röst hörs i en i högtalare i taket på kyrkan)
"Konfessionellt inslag"

Läsa trosbekännelsen under ett rollspel i kyrkan
"Konfessionellt inslag"

Ta med elever på Gudstjänst
"Konfessionellt inslag"

Låta en präst välsigna elever (oavsett plats)
"Konfessionellt inslag"

Erik Slottner mailar mig igen och förtydligar att det i förslaget till ny skollag, så ska frivillighet råda för eleven om han eller hon vill delta i konfessionella inslag:

Kristdemokraternas ingångsvärden har dock varit att valet ska ligga i skolformen. Har man som elev väl valt en konfessionell skola får man också acceptera att delta i de aktiviteter som skolan anordnar. Vi har dock valt att i regeringen acceptera det förslag som nu ligger.

Svaret från Erik Slottner rätade ut några frågetecken åt mig och skapade genast några nya. Alltså har han fått en ny fråga från mig: "Anser Kristdemokraterna att detta även gäller offentliga och icke-konfessionella skolors utbud av konfessionella inslag? Hur hanterar man då som elev, de exempel jag mailade dig om? Jag vill påpeka att alla mina exempel faktiskt kommer från den allmänna skolan. Har eleverna rätta att tacka nej/lämna klassrummet/utebli från rollspel i kyrkor etc?"

Jag anser nämligen att det är mycket viktigt för den icke-konfes- sionella skolans trovärdighet, att varje elev är medveten om att allt som kan betecknas som ett konfessionellt inslag, är högst frivilligt och inte ställer något som helst krav på närvaro. Om det är så?

Sen kan man ju allvarligt fundera över hur något kan gå från att vara ett icke-religiöst till ett religiöst inslag bara för att det ligger utanför schemalagd undervisning? (Fråga 1-3, 5) Men här har jag kapitulerat. Det finns trots allt en gräns för hur mycket logik och konsekvens man kan påräkna från en kristdemokrat.

.................................
*Min ursprungsfråga till Kristdemokraterna löd så här: Vi ska få en ny skollag. I inledningen till det förslag som varit ute på remiss, hittar man följande:
1 kap. 3§ ”Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.”
Min fråga är: Vad är enligt (Kd) ett ”konfessionellt inslag” i skolan?

.

torsdag 3 december 2009

(Fp) säger ja till konfessionella inslag i skolan

Jag har fått svar på min fråga om konfessionella inslag av Hanna Lager som är politisk sekreterare i Folkpartiet. Hon betonar att hon är politisk tjänsteman och att detta inte är hennes egna åsikter, utan att hon här redovisar partiets åsikter i frågan. Svaret lyder:

Folkpartiet anser att det ska gälla samma sak i kommunala skolor, dvs att det ska få förekomma konfessionella inslag, men att dessa ska vara frivilliga. Det är skolverket som prövar hur långt man får gå och så ska det vara även i fortsättningen, anser vi. De har slagit fast att man får ha skolavslutning i kyrkan, men att inget förkunnande får ske.

Sammanfattningsvis kan man säga att adventsljusstakar och påskägg är ok, men inte präster som går runt i klassrummen och välsignar elever. Om någon känner sig utanför så är det mindre ok och det kanske passar sig sämre att ha skolavslutning i en kyrka i en invandrarförort där många tillhör en annan religion än i ett etniskt svenskt område.

Om det här stämmer kan man konstatera att de inledande paragraferna i den nya skollagen är en chimär, åtminstone för hur Folkpartiets väljer att tolka dem. På annat sätt kan jag inte uppfatta beskedet att det enligt Folkpartiet ska få förekomma konfessionella inslag i den icke-konfessionella skolan. Svaret kan knappast misstolkas: ”Folkpartiet anser att det ska gälla samma sak i kommunala skolor, dvs att det ska få förekomma konfessionella inslag, men att dessa ska vara frivilliga".

Slutsatsen måste bli att det i praktiken kommer att vara marginella skillnad i regelverket mellan den offentliga icke-konfessionella skolan och religiösa friskolor avseende konfessionella inslag.
Till exempel ska det, om jag förstår saken rätt, vara okej med skolkyrkor och präster i klassrummet - så länge dessa inte välsignar barnen.

Etnicitet anges dessutom som skäl för att avstå från skolavslut- ningar i kyrkan. Att en svensk lintott skulle kunna vara sekulär ateist, till skillnad från en troende kristen syriansk klasskamrat, verkar heller inte ingå i Folkpartiets gravt förenklade världsbild. Dessutom gör detta synsätt att frågan framställs som en konflikt mellan religioner, invandrare och etniska svenskar, istället för att vara den självklara fråga om en demokratisk och religionsneutral skola för alla.

Alla skolformer ska uppenbarligen hädanefter välsignas med en folkpartistiskt lagom dos av det kristna kulturarvets attribut och förmedlare. Det mesta förefaller dessutom vara godkänt, så länge eleverna inte uppmanas att tro på det som faktiskt förmedlas.

Det är ingen avancerad gissning att vi kommer att få bevittna en grannlaga balansgång på slak lina, när kristendomens företrädare ska navigera sig fram genom klassrum och korridorer med stöd av den nya skollagen. En icke-konfessionell offentliga skola eller en religiös friskola kvittar lika i detta avseende. Båda skolformernas tillskyndare har all anledning att bekymra sig över utvecklingen.


Dagen

Tidigare inlägg:
Klarar (Fp) att tolka sina egna lagförslag?


Dagen
.

tisdag 1 december 2009

Om allas rätt att slippa sprida smitta

Företrädare för Liberati skriver att det är dags att införa sprutbytesprogram i Stockholm. Läs deras debattartikel på Politikerbloggen:

Det handlar inte ens bara om hälsa, för tusentals människor handlar detta faktiskt om liv och död. En moralpolitik som sätter moralen högre än människoliv har förverkat sitt syfte, den har själv blivit omoralisk”,

Det här är en fråga som jag aldrig har förstått mig på. Alltså inte den att narkomaner ska ha tillgång till rena sprutor, utan just motsats- en? Att narkomaner ska förhindras att med rena verktyg själva kunna ta ansvar för att inte sprida smitta. Resonemanget är ungefär lika intelligent som att motsätta sig besöken från RFSU i skolan.

Som om just rena kanyler i sig, och tillgången på kunskap om hur kondomer ska användas, lockar till ett ohämmat bruk av just dessa? Är det så? I så fall har jag missat något. Jag går inte igång på vare sig rena kanyler eller kondomer, men inser trots allt fördelarna med att de finns lätt tillgängliga för de som behöver dem.

Fler som är inne på samma tanke: Ola Nordebo/VK-bloggen

.