Göran Hägglund sparkar in en öppen dörr

Göran Hägglund går ut i en artikel på SVT Debatt och presenterar sin egen fiffiga lösning på problemet med skolavslutningar i kyrkan: Detta ska ske genom ett tillägg i Skollagen. Till den nuvarande §6 ”Utbildning vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell” föreslår han tillägget ”Undantag från §6 får i offentliga skolor enbart förekomma vid enstaka tillfällen under ett skolår i samband med firande av traditionella högtider. Deltagande vid sådana högtider ska vara frivilligt för eleverna”.

Förslaget kan se bra ut vid ett första påseende, men det finns saker som visar att Hägglund saknar både omdöme och sakkunskap. Det är inte snyggt att föreslå en lösning där en viktig och känslosam stund som skolavslutningen ska tillåtas bli föremål för den här sortens subtila utpressning med kyrkan som medspelare: Gilla läget eller dra. Hägglund föreslår alltså en lösning som innebär diskriminering.

Rektorerna kommer inte heller efter en lagändring att kunna abdikera från sitt ansvar att hålla en icke-konfessionell skolavslutning för sina elever. De kyrkliga avslutningarna blir då gudstjänster som kyrkan inbjuder till. Av det följer att frivillig närvaro är ett understatement och att Göran Hägglund sparkar in en öppen dörr med sitt förslag: Kyrkan kan göra vad den vill för eleverna utanför skolan. Det behövs alltså ingen ändring i skollagen för det.

Men det är fortfarande viktigt för skolans trovärdighet att den förhåller sig neutral. Skolan får inte förleds att agera ombud för kyrkan, om kyrkan arrangerar egna skolavslutningar. Det är kyrkan som bjuder in barn och deras anhöriga, skolan ska inte göra det åt kyrkan. Inbjudan ska riktas direkt till barnen och deras föräldrar. Skolan får inte lämna ut adresslistor till utomstående, men rimligen kan det inte innebära något problem för kyrkan att meddela sig med sina egna medlemmar.

Naturligtvis har även skolans personal rätt att gå i kyrkan på sin fritid, men det blir en intressant gråzon att utforska om en rektor och ett lärarkollegium börjar göra tradition av att gå på gudstjänst med sina elever, även om det formellt är frivilligt och ligger utanför skoltid. En risk finns också att skolans egen avslutning utformas så torftigt och kortfattat, att den inte upplevs som en egentlig avslutning.

Samtidigt är lösningen med frivillig kyrklig skolavslutning utanför skolan intressant och väl värd att analysera. Hålls rågången klar mellan skola och kyrka kan ingen ha något att invända. Vi har då på ett enkelt sätt tillfredsställt prästernas behov av att få be och välsigna barn, samtidigt som skolan inte brister i sitt uppdrag att vara icke-konfessionell.

Kanske bevittnar vi också med denna enkla lösning, början till slutet av skolornas kyrkliga avslutningar? För vi ska inte glömma att en del av debatten de facto grundar sig i kyrkans oförmåga att fylla kyrkbänkarna, utan benägen hjälp av skolobligatoriets närvarotvång.